Improvisation viktig del av undervisningsskickligheten

Förmågan att improvisera är en ofta förbisedd kvalitet hos lärare. Norska forskare hävdar dock att den behöver tränas upp. För det krävs att oerfarna lärare får stöd av erfarna kollegor.

Att läraren har en viktig roll för elevernas lärande har de senaste åren kommit att ses som något av en självklarhet, inte minst efter John Hatties stora studie av utbildningseffekter. Vari lärarens skicklighet består är dock inte lika lätt att fastställa. Flera forskare har intresserat sig för improvisationens vikt för lärarens arbete, men hur begreppet ska förstås är fortfarande rätt oklart. Vissa har liknat undervisning vid konst där improvisation spelar stor roll. Andra har sett undervisning som en balansakt mellan struktur och improvisation eftersom undervisning sker inom bestämda ramar.

En studie av improvisation

Ett norskt forskarteam ville få större klarhet i vad det innebär att bli en improviserande lärare och startade därför ett treårigt forskningsprojekt med improvisation i fokus. I en delstudie utförd av Mæland och Espeland var syftet att ta reda på huruvida improvisation ska ses som en färdighet som går att träna upp eller som en medfödd mänsklig egenskap.

De lät därför ett antal masterstudenter observera och intervjua praktiserande lärare. Lärarna arbetade i grundskolan, på gymnasiet och i lärarutbildningen. De företrädde ett brett spektrum av teoretiska, praktiska och estetiska ämnen. Ur studenternas fältanteckningar och intervjuer försökte forskarna identifiera lärarnas föreställningar om improvisation för att få svar på vad improvisation i undervisningssammanhang är, vilka lärarfärdigheter som kan ses som uttryck för improvisation och improvisationsförmågans möjligheter och hinder.

Vikten av en öppen dialog

Det finns ett inslag av improvisation i all mänsklig kommunikation. Undersökningens lärare hade emellertid olika syn på improvisation i dialog mellan lärare och elever, enligt forskarna beroende på om de satte ämneskunskaperna eller de sociala relationerna i främsta rummet. Särskilt i gymnasiet såg flera av lärarna improvisation som lek eller nonsens med negativ inverkan på elevernas studieresultat. Vissa uppfattade dock improvisation som ett sätt att utveckla positiva sociala relationer. I praktiska och estetiska ämnen samt ämnen med mycket diskussion antog flera lärare att det var lättare och mer relevant att improvisera. De flesta poängterade sitt ansvar att få eleverna på rätt spår och vikten av att ge framåtsyftande positiv feedback. Improviserad dialog sågs som ett sätt att utveckla en positiv klassrumsmiljö. Men när lärarna observerades visade det sig att många dialoger slutade enligt det välbekanta mönstret: läraren ställer en fråga, en elev svarar och läraren utvärderar svaret.

Det är flera som forskar om improvisation i undervisning. I en studie vill forskarna Maheux och Lajoie stryka under vikten av öppnande frågor. Om dialogen präglas av normativa och slutna frågor blir improvisationen inte berikande och produktiv, menar de. 

Att planera för det oförutsedda

Mæland och Espeland konstaterar, föga förvånande, att improvisation är en del av de undersökta lärarnas undervisning. Lärarna sade sig till exempel ofta behöva ändra lektionsplaneringar, teman och struktur på lektioner och de flesta hade en plan B för oförutsedda händelser. Flera av lärarna i studien hade dock inte reflekterat speciellt mycket över improvisation som ett professionellt begrepp. Begreppet kommer från det latinska improvisus som betyder det oförutsedda.

När lärarna beskriver improvisation är det just spontanitet, variation och kreativitet begreppet associeras med. De flesta lärarna i studien såg improvisation som något positivt och förknippade det med att vara aktiv men också som en sista utväg för att rädda en lektion. Flera ansåg att en risk med improvisation är att lektionen kan resultera i nonsens. Risker sågs därför som något som bör undvikas snarare än som en viktig del av improvisationen. Forskarna uppfattar det som ett bekymmer om läraren blir alltför inriktad på sitt ansvar för elevernas studieresultat; det kan resultera i en restriktiv syn på improvisation.

Flera av lärarna hävdar att mer erfarenhet underlättar improvisation. Erfarna lärare utvecklar ett slags verktygslåda med olika exempel på metoder att motivera, visualisera och demonstrera. Verktygslådan kan exempelvis innehålla metoder för studieteknik, projektarbete, digitala verktyg, lekar, frågesporter, olika former av läraktiviteter, strategier, berättande och kroppsspråk.

Begränsad autonomi hinder för improvisation

Forskarna understryker att improvisationsförmåga är en viktig, och ofta förbisedd, aspekt av lärarrollen. Också många av lärarna i studien ställde sig positiva inför improvisation, särskilt de som var influerade av sociokulturella perspektiv på lärande. Vissa hävdade dock att allt fler lokala och nationella test begränsade deras frihet att improvisera. Andra var styrda av anvisningar och läromedel. Det verkar alltså som om kringskuren autonomi inverkar menligt på hur lärarna upplevde sig kunna vara kreativa i sin undervisning. Lärarna i studien trodde dock att mer erfarna lärare kunde tillåta sig ha en avslappnad relation till resultat och ansvarsskyldighet och därmed improvisera mer.

Kollegial samverkan nyckel för att öka improvisationsförmågan

En utmaning är att mycket av improvisationsförmågan hos lärare är tyst kunskap. Forskarna pläderar därför för att den osynliga kunskapen ska synliggöras genom lärares kollaborativa samverkan. Erfarna lärare har en nyckelroll då de ofta förvärvat konsten att balansera planering och improvisation. Forskarna framhåller också att det är viktigt att man som lärare får stöd från skolledare och kollegor för inställningen att improvisation är en viktig del i en positiv lärmiljö.

Slutligen kan konstateras att improvisation, enligt forskarnas mening, både är en medfödd mänsklig egenskap och en färdighet som kan tränas upp. Men det krävs en del reflektion över planering och autonomi för att läraren ska bli en disciplinerad improvisatör.

Text: Martin Malmström (martin.malmstrom@uvet.lu.se)

Holdhus, Kari, Højsæter, Sissel, Mæland, Kjellfrid, Vangsnes, Vigdis, Engelsen, Knut Steinar, Espeland, Magne, Espeland, Åsmund & Boylan, Mark (2016). Improvisation in teaching and education – rots and applications. Cogent Education, 3(1). Improvisation in teaching and education—roots and applications

Maheux, J.F. & Lajoie, Caroline (2011). Improvisation in Teaching and Teacher Education. Complicity, 8(2). On Improvisation in Teaching and Teacher Education Mæland, Kjellfrid & Espeland, Magne (2017) Teachers’ Conceptions ofImprovisation in Teaching: Inherent Human Quality or a Professional Teaching Skill? Education Inquiry, 8(3) Teachers’ Conceptions of Improvisation in Teaching

Senast granskad: 2017-12-01