Internationella mätningar påverkar sällan undervisningen

Trots att PISA och andra internationella kunskapsmätningar har fått en allt större påverkan på det svenska skolsystemet är det inte säkert att lärarna använder dem för att förändra sitt arbetssätt. Men mätningarna kan få större genomslag om ”entusiaster” på skolorna använder dem för lägesbedömningar och utvecklingsarbete.

I avhandlingen ”PISA i skolan” studerar Daniel Arnesson hur svenska lärare, rektorer och skolchefer ser på, påverkas av och använder internationella kunskapsmätningar – PISA, TIMSS, PIRLS etc. Intervjuer med 23 högstadielärare, tolv rektorer och fem skolchefer under läsåret 2011-2012 utgör empirin för studiens analys och slutsatser. Eftersom intervjuerna genomfördes innan den stora debatten som följde i spåren av PISA 2012, hade studiens resultat möjligen varit annorlunda om intervjuerna gjordes idag, menar Arnesson.

Mätningarna påverkar skolan allt mer

Innan mitten av 2000-talet var kunskapen om internationella kunskapsmätningar mycket begränsad, visar genomgången av tidigare forskning och Arnessons egen studie. Betydligt större inflytande hade mätningarna under samma tid i Tyskland, Finland och Norge. Debatten om den svenska skolans kvalitet i relation till andra länders skolsystem tog fart när PISA 2003 och TIMSS 2003 uppmärksammade överraskande svaga skolresultat bland svenska elever.

I takt med de allt svagare resultaten har den mediala och politiska uppmärksamheten och påverkan också kommit att växa i Sverige, påpekar Arnesson och tillägger att debatten kulminerade när PISA 2012 visade på en markant resultatförsämring. Som en följd av den växande uppmärksamheten och den ökade betydelsen har internationella kunskapsmätningar gått från att vara mätinstrument/temperaturmätare till att vara omformare av utbildningar i hela världen, påpekar Arnesson med hänvisning till tidigare forskning. Sedan mitten av 2000-talet har mätningarna i Sverige använts för att legitimera eller diskvalificera förd utbildningspolitik, och som utgångspunkt för förändring. När exempelvis Alliansen tog över makten 2006, blev internationella mätningar ett viktigt underlag för styrning av utbildningsväsendet och 2011 års skolreform var påverkad av olika internationella rapporter och kunskapsmätningar.

Lärarna får alltmer framskjuten roll och ansvar

En betydande reaktion på svaga eller sjunkande resultat, både i Sverige och internationellt, har varit ifrågasättande av lärarnas kompetenser och ett växande fokus på att förbättra lärarnas yrkesskicklighet. Konsekvensen har blivit en ökad kontroll och en minskad professionell autonomi, visar genomgången av tidigare forskning. Skolinspektionens granskande roll och de nationellt formulerade kraven på dokumentation, kvalitetsrapporter och lärarlegitimation kan ses i ljuset av dessa internationella trender.

Utvecklingen där allt mer fokus läggs på lärarnas roll och ansvar kan exemplifieras med OECD:s egen förändrade syn på skolan och framgångsfaktorer. OECD, som står bakom PISA, har gått från att i mitten av 2000-talet hänföra skillnader i elevernas kunskapsnivå till skillnader i vad eleverna tar med sig till skolan (förmågor och attityder, och familje- och social bakgrund) till att idag betrakta lärare som den viktigaste framgångsfaktorn, poängterar Arnesson med hänvisning till OECD:s egna skrivningar.

De intervjuade lärarna, skolcheferna och rektorerna har, i takt med att lärarnas roll och ansvar har fått en allt mer framskjuten plats, också själva fått en ökad tilltro till internationella kunskapsmätningar, skolans kunskapsförmedlande potential och sin egen möjlighet att förändra fallande skolresultat. Skolor i socioekonomiskt utsatta områden, med större andel invandrarelever, verkar dock vara mindre intresserade av mätningarna, menar Arnesson som ser två möjliga förklaringar: a) ansvaret för skolresultaten läggs oftare på samhällsfaktorer utanför skolan och b) större arbetsbelastning på dessa skolor gör att skolpersonalen känner att de inte har tid för att sätta sig in i frågan.

Lokal professionskultur viktig 

Trots den ökade betydelsen, genom bl.a. påverkan på förd skolpolitik, läroplansreformer, Skolinspektionens uppdrag och nationella satsningar på förbättringar av svenska elevers läs- och matematikkunskaper, tycks lärarnas explicita användning av internationella kunskapsmätningar vara mycket begränsad vid tiden för empiriinsamling, understryker Arnesson. Inte heller förekommer självinitierade samtal om mätningarna i någon större utsträckning på de studerade skolorna och om de överhuvudtaget förekommer handlar de om vad medierna rapporterar. Faktum är att det snarare är medierna än intern informationsspridning och kollegialt lärande som är huvudkällan till majoriteten av lärarnas kunskaper, menar Arnesson.

Majoriteten av de intervjuade lärarna visar dock en önskan om ökade kunskaper om internationella kunskapsmätningar, men de påpekar samtidigt att tidsbristen och en alltför hög arbetsbelastning är ett hinder för kunskapsutveckling och användning.

Det finns dock några få lärare i studien, så kallade ”entusiaster”, som använder kunskapsmätningarna på ett mer konkret och kvalificerat sätt; för lägesbeskrivning och som utgångspunkt för utvecklingsarbete. Tillämpningen kan också ta sig uttrycket i användningen av testuppgifter från mätningarna. De entusiastiska lärarna tycks agera som inspiratörer för andra och de visar ett stort engagemang i frågan. De blir därmed inflytelserika aktörer i förändringen av den lokala verksamheten och den professionella kulturen som råder på skolan.

Den lokala professionella kulturen – värden, engagemang, erfarenheter och policys – som värdesätter internationella kunskapsmätningar och ser dem som ett viktigt medel för utveckling av skolans verksamhet ger ofta de entusiastiska lärarna stöd och inspiration, menar Arnesson.

Skolchefer och rektorer påverkar professionskulturen

När skolchefers och rektorers visioner och planer för konkret utvecklingsarbete sätter fokus på kunskapsmätningarna ökar chansen att dessa blir en central del av kollegialt lärande och enskilda lärares arbete, visar tidigare forskning och Arnessons studie. Med andra ord ökar möjligheten att en professionell kultur, som värderar och implementerar kunskapsmätningar i den dagliga verksamheten, växer fram om det finns aktörer som driver vissa idéer.

Men även om majoriteten av skolcheferna har mycket mer ingående kunskaper än rektorerna och lärarna använder de internationella kunskapsmätningar huvudsakligen för att kontextualisera skolan och kommunen – de visar hur väl skolan och kommunen har lyckats i mätningarna. Trots att de ser sig själv som viktiga aktörer för spridning av idéer vars mål är förändring av verksamheten på basis av internationella kunskapsmätningar, tycks deras inflytande över användning av dem i den lokala verksamheten vara mycket begränsad, konstaterar Arnesson.

Text: Vanja Lozic (vanja.lozic(AT)hkr.se)

Arnesson, Daniel (2016) PISA i skolan: hur lärare, rektorer och skolchefer förhåller sig till internationella kunskapsmätningar. Umeå: Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. PISA i skolan

Senast granskad: 2017-03-06