Learning study bidrar till förståelse av kroppsliga upplevelser

Rörelseförmåga är ett mångtydigt begrepp vars tolkning kan ställa till bekymmer för lärare i idrott och hälsa. Men ny forskning visar att med riktad undervisning kan elevers kroppsliga medvetenhet öka, både när det gäller att bli medveten om och sätta ord på sitt sätt att röra sig.

Att elever behöver röra på sig mer har varit ett återkommande tema i skoldebatten de senaste åren. Det har uppmärksammats av såväl vetenskapen som politiken. Flera studier har genomförts och politiker har fått upp ögonen för resultaten och pläderat för mer idrott i skolan. Ett annat hett ämne som rönt intresse från både akademin och de styrande är praktiknära forskning.

Dessa två trådar väver forskaren Gunn Nyberg samman i ett forskningsprojekt där hon tillsammans med två idrottslärare har undersökt vad rörelseförmåga kan vara. Syftet var att undersöka vad det kan innebära att bli medveten om sitt sätt att springa i olika sammanhang samt hur undervisningen kan utformas för att utveckla elevernas kunnande om just rörelseförmåga.

Rörelseförmåga svårfångat begrepp

I idrott och hälsa i grundskolan är ett viktigt syfte att utveckla elevernas allsidiga rörelseförmågor. Men det är inte alldeles tydligt vad det innebär och därmed inte heller vad eleverna ska lära sig. Nyberg hänvisar till flera studier som visar att eleverna inte riktigt ges möjligheter att utveckla en allsidig rörelseförmåga. Dessutom utgår många lärare från ett slags idrottsnorm – vad som räknas som bra eller mindre bra i olika idrotter – i sin syn på elevers rörelseförmåga. Det tror Nyberg kan vara begränsande. Av det skälet ställer hon sig i studien frågan vad som händer om man bortser från den outtalade normen.

Rörelseförmåga har i forskningen uppfattats på olika sätt, exempelvis som fysisk bildning, kroppsmedvetande och kinestetisk förmåga. I ämnesplanen för gymnasiet kallas det kroppslig förmåga. Klart är att rörelseförmåga enligt tidigare forskning innefattar både mentala och fysiska färdigheter. Det räcker inte med att eleverna tekniskt och följsamt behärskar olika rörelseaktiviteter; de behöver också kunna urskilja och vara medvetna om sitt sätt att röra sig, skriver Nyberg.

Learning study – att förbättra undervisning

Studien är en så kallad learning study, vilket kortfattat kan beskrivas som ett praktiknära forskningsprojekt där forskare och lärare arbetar tillsammans. En learning study har det dubbla syftet att förändra praktiken till det bättre och att utveckla teori(er). Ett eller flera väl avgränsade lärandeobjekt (mål med lärandet) formuleras. Utifrån analys av ett förtest planeras och genomförs undervisning – i regel någon eller några lektioner. Slutligen genomförs ett eftertest vilket också analyseras med fokus på hur undervisningen kan förbättras.

Lärandeobjektet i Nybergs studie var att utveckla elevernas förmåga att urskilja och bli medvetna om sitt sätt att röra sig eftersom hon och medforskarna (lärarna) antog att det skulle kunna bidra till att utveckla elevernas allsidiga rörelseförmåga. Elever i två gymnasieklasser utgjorde studiens deltagare.

Efter förtestet, som bestod av att springa på olika sätt och att beskriva hur rörelser upplevdes, förstod forskarna att en kritisk aspekt var att förstå armpendlingens betydelse. I undervisningen fick eleverna sätta ord på och beskriva olika sätt att röra sig samt uppleva vad det innebär att röra armarna på olika sätt vid löpning, exempelvis att springa med armarna sträckta ovanför huvudet eller bundna framför och bakom kroppen.

Riktad undervisning ger större kroppslig medvetenhet

I analysen av eftertestet framkom att eleverna efter undervisningen i större utsträckning kunde känna kroppsdelarnas läge och rörelser samt uppfatta hur löpningen påverkas av armarnas, benens och fötternas rörelser. De blev också bättre på att urskilja anspänning i olika kroppsdelar såsom axlar, armar och överkropp. Undervisningen verkar helt enkelt ha bidragit till att eleverna blev mer medvetna om det egna sättet att röra sig. Nyberg tror att det kan bero på att de fick möjlighet att diskutera och pröva ord och begrepp. Deras beskrivningar av sitt sätt att röra sig blev betydligt mer ordrika och nyanserade i eftertestet. I högre grad än tidigare kunde de sätta ord på hur de upplevde kroppen vid olika typer av rörelser. Deras kroppsliga medvetenhet ökade alltså.

Nyberg menar att de lektionspass som genomförs i studien kan ses som exempel på hur undervisning i rörelseförmåga kan systematiseras. Undervisningen kan också vara ett alternativ till den tidigare nämnda norm eller standard som utgår från tekniker som bygger på en idrottslig förmåga, en förmåga som bär med sig historiska, sociala och kulturella föreställningar om hur man som deltagare ska agera.

Text: Martin Malmström (martin.malmstrom@uvet.lu.se)

Nyberg, Gunn (2018). Att urskilja och erfara sitt sätt att springa - kan elever lära sig det i idrott och hälsa? Forskning om undervisning och lärande 6(1). Att urskilja och erfara sitt sätt att springa - kan elever lära sig det i idrott och hälsa?

Senast granskad: 2018-05-24