Timplanelöst ökar flexibiliteten

I skolor utan timplan har alternativa studieområden som ”friskvård och kultur”, ”mentorstid”, ”normer och värden”, ”metodanvisningar”, ”social samspelstid” eller ”rekreationstid” en viktig plats på schemat. I dessa skolor är eleverna mer involverade i beslut om vad som ska göras och hur undervisningen ska bedrivas, konstaterar Fredrik Alm, universitetslektor verksam vid Linköpings universitet. Alternativa undervisningssätt är mer vanligt förekommande i skolor utan timplan, konstaterar Alm.

Avhandlingen "Uttryck på schemat och intryck i klassrummet: En studie av lektioner i skolor utan timplan" baseras på kvalitativ och kvantitativ analys av undervisningsscheman samt gruppintervjuer med elever från skolor utan timplan. Alm har analyserat 326 scheman från 33 skolor utan timplan och 163 scheman från 19 skolor med timplan samt intervjuat drygt fyrtio elever.

Timplanelös undervisning ger ökat handlingsutrymme

Tanken är att elevernas måluppfyllelse ska ligga till grund för planeringen av verksamheten på en skola utan timplan, inte antal timmar varje ämne tilldelats. Detta har gjort att personal och elever på skolor utan timplan haft större frihet att besluta om hur undervisningen ska bedrivas. Enligt Alm ger detta ett ökat handlingsutrymme och öppnar för nya synsätt vad gäller undervisning och lärande.

De sätt vi benämner ämnen och undervisningspass påverkar elevernas förväntningar, lärarnas planering och arbetsmetoder. Alm förklarar vidare att lektioner med så kallade alternativa beteckningar ofta har en svagare inramning och styrning.

Elevers inflytande och känsla av frihet ökar

Temaarbete är ett vanligt inslag i skolor utan timplan. Arbetet med ett tema sträcker sig ofta över en termin. När eleverna jobbar med teman väljer lärarna ut innehållet (ett tema) och hur det ska bearbetas (metod). Lärare sätter samman arbetsgrupper och ger instruktioner för gruppernas arbetssätt. Vissa elever är dock missnöjda med det lärarstyrda arbetssättet, förklarar Alm.

Elever som går i skolor utan timplan upplever större frihet i samband med ämnesöverskridande arbetssätt än vid konventionella ämnespass. Alm konstaterar att i skolor utan timplan kännetecknas lärande av att: (1) eleverna har större utrymme att explicit påverka arbetstempo, lärandeprocess, interaktion med andra och innehåll, (2) elevernas erfarenheter och kunskaper erkänns i större utstreckning, (3) lektionernas innehåll överlappar varandra och ämnesgränserna är mer diffusa.

Vid tematiskt grupparbete i skolor utan timplan möts elever ofta över årskursgränser. Arbetssättet ger visst utrymme till egna initiativ menar Alm. Eleverna ger också uttryck för att de i vissa avseenden får arbeta och lära sig mera fritt än vid ämneslektioner. Innehållet i vid mening utgörs av aktuella samhällshändelser eller vardagsföreteelser och i relation till det framstår det inte så märkligt att eleverna upplever lärandet som friare än när undervisningens innehåll primärt är knutet till läroböcker, konstaterar Alm.

I skolor utan timplan är det mycket mer frekvent med s.k. stationer eller verkstäder av olika slag visar en analys av de olika skolornas scheman. Det kan röra sig om ”läs och skriv”, ”laboratorier”, ”ateljé” eller ”datortek”. Lärarna på skolor utan timplan administrerar, organiserar och värderar ofta elevers arbete i samband med dessa träffar.

Det är innehållet som styr

Innehållet (didaktiska vad-frågor) styrs av de teman eleverna jobbar med. I verkstäderna kommer metodfrågor i förgrunden och eleverna har låg kontroll över innehåll, organisering och tidsplanering eftersom de förväntas följa ett visst arbetstempo och färdigställa projektet enligt ett givet tidsschema. Om de inte är klara i tid förväntas de arbeta hemma för att komma ikapp.

Mentorstid, mentor, mentorstimme, handledning eller liknande beteckningar är vanligt förekommande på schemat för skolår 7-9 i allmänhet och i skolor utan timplan i synnerhet. Eleverna betraktar inte dessa träffar som riktiga lektioner.

Vid mentorsträffar försöker man få en helhetsbild över skolfrågor. Sociala frågor och elevers vardagserfarenheter utgör en väsentlig del av mentorsträffar. Kommunikationen mellan de berörda parterna är av vardaglig och informell karaktär, påpekar Alm.

Å ena sidan upplevs dessa träffar som något ofokuserade och oorganiserade. Å andra sidan känner flera elever att de, i samband med dessa träffar, får sätta sina behov i fokus och arbeta utifrån sin egen dagsform.

Text: Vanja Lozic

Referens
Alm, Fredrik (2010). Uttryck på schemat och intryck i klassrummet: En studie av lektioner i skolor utan timplan. Linköping. Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande.
 

Senast granskad: 2016-02-12