Förskolor har en utvecklad undervisning i naturkunskap

Tidigare forskning ofta har pekat ut förskollärares förhållande till naturvetenskap som problematiskt, men nu kommer ny forskning som visar att det förekommer en rik och varierad undervisning i naturkunskap i svenska förskolor. Vissa ämnesinnehåll verkar dock vara svårare än andra och lärandeobjekten får ofta konkurrens i genomförandesituationen.

Problematiken som har visat sig i tidigare studier har ofta handlat om att pedagogerna har negativa attityder till naturvetenskap, baserade på osäkerhet och otillräckliga kunskaper, vilket leder till att de ofta väljer att inte arbeta med naturvetenskap.

Kompetens och självförtroende

I ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet under ledning av Bodil Sundberg, Örebro universitet, där forskare från Umeå universitet och Örebro universitet samverkar, har man funnit att detta inte verkar vara ett problem i de förskolor som studerats. I intervjuer med 24 förskollärare och barnskötare som valts ut för att de aktivt arbetar med naturvetenskap ansåg sig pedagogerna ha kompetens och självförtroende för att genomföra uppdraget att erbjuda barnen förståelse av, och förmåga att undersöka och samtala om olika naturvetenskapliga fenomen.

Fenomen knutna till fysik och kemi verkar dock vara det som står längst från pedagogerna i svensk förskola. Det var betydligt färre som arbetade med att utveckla barns förståelse av ”fysikaliska fenomen” och ”kemiska processer” än de som arbetade med mer traditionellt innehåll i förskolan såsom natur och miljö och kroppen och vatten.

Naturvetenskap i förskolan är mångsidig och varierad

Studien visar att pedagoger i de studerade förskolorna ofta erbjuder barnen stor variation av infallsvinklar på det innehåll man valt. Det kan vara olika kombinationer av lek och drama, kroppsliga/sinnliga och språkliga erfarenheter, fantasi, ritande och berättande, mätande och jämförande för att skapa kunskap om den omgivande världen. (Areljung, Ottander & Due, 2016).

Ett av exemplen som forskargruppen beskriver är hur ett svamptema kunde kombinera skapande verksamhet med fantiserande i form av brevväxling där barnen ställde frågor till en svamp som de hade upptäckt och med stöd av de vuxna vävt en fantasivärld kring. Frågorna handlade bland annat om vad svampen åt och hur den levde. För de mindre barnen ackompanjerades ofta barnens sinnliga upptäckter och upplevelser av ett medvetet språkbruk från pedagogernas sida. Det kunde handla om att uppmärksamt lyssna till ljudet av droppande vatten, eller omsorgsfullt jämföra känslan av blöt och torr mossa. De lite större barnen erbjöds också möjligheter att hitta naturvetenskapliga förklaringsmodeller via faktaböcker eller från undersökningar. Barnens egna teorier var viktiga och togs på största allvar.

Lärandeobjektets flyktighet

Ett vanligt fenomen som kan uppfattas som problematiskt är det som forskarna benämner som lärandeobjektets flyktighet, dvs. att det tänkta naturvetenskapliga innehållet i en aktivitet inte blir realiserat. Ett naturvetenskapligt tema kunde med kort varsel omvandlas till att få ett nytt innehåll: från att i början handla om luft till att fokusera på bygg och konstruktion. Ett tema kunde också utan förvarning överges för att eventuellt återupptas vid ett senare tillfälle. Fokus på det naturvetenskapliga innehållet kunde också förskjutas så att aktiviteten snarare handlade om fostran eller annat lärande i t ex. turtagande, eller övning i motoriska färdigheter. Aktiviteter kunde också erbjudas i form av enstaka engagerande experiment som var roliga att titta på men utan tydliga kopplingar till naturvetenskapliga begrepp.

Naturvetenskap i förskolan är något annat än i skolan

Pedagogernas känsla av kompetens visar sig också i studiens enkätsvar. Endast nio procent nämner ett fortbildningsbehov kring naturvetenskap, och då specificeras fysik, kemi och naturvetenskap för de minsta barnen. Behovet uttrycktes även i termer av ”hur får jag det mer undersökande”, ”mer experiment”, ”hur gör jag så att det inte blir skola” samt ”mer kunskaper om vad naturvetenskap för förskolan är”.

Pedagogerna menar att naturvetenskap i förskolan är något annat än naturvetenskap i skolan. De utmanar den traditionella kunskapssyn som skolan antas stå för genom att inte inta rollen som den som sitter inne med ”det rätta svaret”. De bejakar istället barnens förklaringar. Att barn är kompetenta och att deras förklaringar är intressanta och tillskrivs ett värde betonas av flera pedagoger.

Men pedagogerna verkar inte ha någon enhetlig bild av hur naturvetenskap som ämne ska avgränsas. Ett relativt vanligt påstående är att naturvetenskap finns i allt och samtidigt konstrueras en avgränsning genom att skolämnen som fysik, biologi och kemi men också teknik och matematik räknas in som naturvetenskap. Det mest självklara verkar vara att naturvetenskap handlar om naturen som biologiskt fenomen samt att göra barnen miljömedvetna och att lära dem visa hänsyn i naturen.

Gemensam förståelse viktigt för kvaliteten

Den viktigaste faktorn för att skapa och genomföra en väl utvecklad undervisning visade sig vara hur väl och samstämmigt arbetslagen arbetade. I de förskolor som besöktes såg man att arbetslagen var strukturerade på lite olika sätt. Framförallt varierade graden av engagemang för att gemensamt forma verksamheten. Förskolorna skilde sig även åt när det gällde i vilken grad grundläggande värderingar i förhållande till förskolans uppdrag delades inom lärarlaget (Sundberg, Ekström m.fl. manuskript).

Utifrån graden av gemensamt engagemang och graden av delade grundläggande värderingar delades förskolorna in i starka eller svaga praktikgemenskaper. Det blev då tydligt att förskolor med starka praktikgemenskaper, dvs de som karaktäriseras av ett starkt gemensamt engagemang och delade grundläggande värderingar, i högre grad erbjöd barnen en verksamhet där det planerade naturvetenskapliga lärandeobjektet blev tydligt.

I de svaga gemenskaperna, som framförallt karaktäriserades av olika syn på barns och pedagogers roll under aktiviteter, omvandlades aktiviteter med ursprungliga naturvetenskapliga mål i högre grad till att handla om annat. I dessa förskolor hamnade fokus i högre grad på produkten än på processen. Det kunde t ex bli viktigare att en aktivitet resulterade i teckningar eller lerfigurer än att processen handlade om att titta noga, samtala, och/eller ställa frågor, i samband med avbildandet.

Men sambandet mellan starka praktikgemenskaper och ett tydligt fokus på det naturvetenskapliga lärandeobjektet visade sig inte vara entydigt. Även i vissa förskolor med stark praktikgemenskap kunde lärandeobjektet bli flyktigt. På så sätt blev det tydligt att också grundläggande värderingar påverkade vilka erbjudanden barnen fick. Förskolor som lyckades ”hålla fast” i det naturvetenskapliga lärandeobjektet karaktäriserades av en kunskapskultur där barnens intressen var utgångspunkt för hur temat skulle inledas. Utifrån detta planerade och ledde förskollärarna sedan det fortsatta arbetet med temat. I förskolor där pedagogerna uttryckte att man alltid följer barnen, fick förskollärarna en svår uppgift i att fokusera på ett specifikt lärandemål. Förskollärarens roll blev i dessa förskolor istället fokuserad på att leverera material och att vara lyhörda för barnens nya initiativ och intressen vilket ofta ledde bort från det naturvetenskapliga lärandeobjektet.

Potential att arbeta med naturvetenskap

Studiens resultat visar att det finns goda förutsättningar för att bedriva naturvetenskaplig undervisning av mycket hög kvalitet i förskolan. En viktig slutsats från detta projekt är att man i förskolan har potential att arbeta med naturvetenskap på ett sätt där man kan utveckla barnens förmåga att ställa frågor som leder till undersökande, vara en introduktion till naturvetenskapens kultur samt hjälpa barn att utveckla sina förklaringsmodeller för samband och fenomen i naturen.

Förskolan kan utgöra ett viktigt första steg med bra naturvetenskapliga aktiviteter som grundlägger barns nyfikenhet, förmåga att undersöka och söka svar på frågor och önskan att vilja veta mer och därmed lägga grunden för fortsatt lärande.

Text: Kenneth Ekström

En populärvetenskaplig bok Förskolans naturvetenskap i praktiken (Sundberg m.fl. 2016) som sammanfattar projektet är utgiven 2016.

Senast granskad: 2017-05-16