Naturvetenskapliga perspektiv behöver synliggöras i förskolan

Att introducera naturvetenskap, dess förhållningssätt och språkbruk på ett systematiskt sätt kan erbjuda förskolebarn ett redskap att förstå världen med. Naturvetenskap i förskolan kan också bidra till att barn utvecklar ett intresse för kunskapsområdet. Kunskapsutvecklingen kan dessutom underlätta barnens övergång från förskolan till skolan.

Det övergripande syftet med Susanne Thulins avhandling ”Lärares tal och barns nyfikenhet” är att synliggöra hur förskolelärare arbetar med naturvetenskapligt innehåll i förskolan. Sammanläggningsavhandlingen baseras på tre empiriska studier i vilka Thulin använt videoobservationer. Thulin är universitetslektor i pedagogik verksam vid Högskolan Kristianstad.

Syn på barnen påverkar didaktiska val

Det har skett en skolifiering av förskolans uppdrag menar Thulin. Uppdraget har rört sig från en barncentrerad praktik, med fokus på lek, omsorg och personlighetsutveckling, mot en mer aktiv styrande förskolelärarroll.

Samtidigt är den rådande åsikten bland svenska förskolelärare att förskolan inte ska likna skolan. En vanlig syn bland förskolepersonal är att barn inte är mogna för att konfronteras med vissa saker eller lära sig vissa specifika begrepp, förklarar Thulin. Enligt henne råder synen att ”barn ska få vara barn”. Dessa förhållningssätt till förskolans uppdrag och barns förmågor påverkar förskolelärarnas didaktiska överväganden på så sätt att förskolelärarna riskerar att inte synliggör lärandeobjektet, t.ex. naturvetenskapliga begrepp och förklaringsmodeller, på ett tydligt sätt. Istället fokuserar förskolelärarna främst på förskolans fostrans- och omsorgsuppdrag.

Ämnesinnehåll osynliggörs

Flera studier visar att det inte har funnits någon tydlig tradition i förskolan, att arbeta med kunskapsuppdrag kopplat till ett specifikt ämnesinnehåll, understryker Thulin. Istället har förskolelärare huvudsakligen fokuserat på omsorgsarbete, lek och lärande samt utveckling av barns personlighet. Lek såväl som lärande handlar om att barn ska njuta av en situation men också skapa mening och urskilja och lösa problem. Lärande ses som en dimension av lek och lek som en dimension av lärande, menar Thulin.

I arbetsprocesser med fokus på lek och lärande har man i de studerade förskolorna inte synliggjort lärandeobjektet på ett systematiskt sätt. Förskolelärarna anser att lärandet sker hela tiden, vilket leder till att förskolelärarna inte kopplar arbetsprocessen till ett explicit naturvetenskapligt innehåll. Eftersom lärarna sällan talar om naturvetenskapliga fenomen och processer eller använder relevanta naturvetenskapliga begrepp förblir lärandeobjektet osynligt för barnen, menar Thulin.

Arbetet med naturvetenskap i förskolan blir istället inriktat mot ett görande. Genom att iscensätta aktiviteter, förbereda arbetsmaterial och ställa öppna frågor fungerar förskolläraren mestadels som stödjare, konstaterar Thulin. Förhoppningen är att barnen, när de leker och gör egna upptäckter, också ska dra egna slutsatser. Barn har därför många gånger lämnats åt ett eget sökande efter mening, konstaterar Thulin.

Benämna för att möjliggöra lärande

Enligt Thulin kan förskolelärare stimulera utvecklingen av barns ämneskunskaper genom att synliggöra naturvetenskapligt innehåll eller samband i naturen. Ett sätt att göra det, är att konfrontera barnen med olika material och undersökningar. Förskolläraren ska i dessa sammanhang sätta ord på händelser, enkla tekniska processer och uppfinningar i omgivningen. Thulin påpekar också att det är viktigt att synliggöra olika yrkesprofessioner som är knutna till vetenskap och teknik. Det handlar om att ge barnen tillgång till den naturvetenskapliga kontextens språk, begrepp och naturvetenskapliga samtalsteman, men också ta barns frågor på allvar.

Låt barns frågor vägleda

Samtalen mellan barn och förskolelärare är en viktig del av arbetsprocessen med naturvetenskapligt innehåll, visar Thulin. Men oftast är det lärarnas frågor som styr samtalens struktur. Studien visar att barnens egna frågor ofta förblir obesvarade.

Ett tämligen traditionellt mönster av en frågande förskolelärare och ett svarande barn underminerar lärandeprocessen, menar Thulin. Genom att synliggöra barnens röster synliggörs även lärandeprocesser, barns förståelse och erfarenhet. De frågor barn ställer kan ses som ett mått på deras intresse, uppmärksamhet och vilja att förstå det aktuella innehållet. Barns frågor kan också vara startpunkten för ett möte med ett nytt innehåll och sökandet efter svar på nya frågor.

Enligt Thulin är det väsentligt att barns egna frågor besvaras och att nyfikenheten hålls vid liv. Likaså är det viktigt att läraren vidgar barnens horisonter, öppnar för nytt vetande och utvecklar deras språkbruk. Därigenom kan man ge barnen redskap att förstå naturvetenskapliga fenomen och naturvetenskaplig kunskap. Dessvärre stimuleras inte barns naturvetenskapliga språkbruk, menar Thulin. Istället används alltför ofta antropomorfiskt och vardagligt språkbruk. (Antropomorfiskt språkbruk = att tala om djur och ting i mänskliga termer).

Lärande och språkutveckling hand i hand

Det är samtidigt viktigt att lärarna lyfter fram och utgår från barnens erfarenheter. Men förskolelärarna måste tidigt bidra med ny information som ger möjlighet för nytt vetande. Att känna till och kunna använda den naturvetenskapliga språkvärlden är själva förutsättningen för lärande av naturvetenskap, anser Thulin.

Thulin varnar för att vänta med att introducera nya begrepp. Hon menar att förskolelärarna måste passa på och utnyttja lek- och lärandesituationerna för att introducera nya begrepp och perspektiv för barnen.

Kompetensutveckling en nödvändighet

För att kunna åstadkomma ovannämnda mål föreslår Thulin att förskollärare ges möjlighet att fördjupa sina ämneskompetenser. Tidigare forskning har nämligen visat att kunskapsområden som matematik och naturvetenskap inte haft en framträdande plats inom lärarutbildningar mot förskolan. Dessutom har kommunerna inte prioriterat förskolelärarnas fortbildning inom naturvetenskap.

Text: Vanja Lozic

Referens:
Thulin, Susanne (2011). Lärares tal och barns nyfikenhet: kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan. Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis.

Lärares tal och barns nyfikenhet: kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan

Senast granskad: 2016-02-07