Så lyckades Grönkullaskolan i Alvesta skapa en trygg skola med studiero

– Eleverna i årskurs sex har höjt sina betyg och fler har klarat de nationella proven. Kränkningsärendena har minskat och eleverna säger att Grönkullaskolan är världens bästa skola. De är idag stolta och glada över att gå här, berättar rektor Eva-Lotta Karlsson.

2016 fick Grönkullaskolan flera anmärkningar från Skolinspektionen. Knappt 28 % av eleverna hade godkända betyg. Det fanns både hot och våld på skolan. Flera elever och lärare slutade och inom loppet av 24 månader hade skolan haft sju rektorsbyten.

– Det var väldigt turbulent på skolan när jag tillträdde som rektor 2017. I början arbetade jag intensivt för att vi i personalen skulle lära känna varandra för att kunna diskutera våra utmaningar. Jag kommunicerade tydligt att vi behövde utvecklas för att bli framgångsrika. Vi var överens om att ordet ”tillsammans” skulle vara det viktigaste och att det skulle vara avgörande för hur vi skulle kunna ta oss an arbetet, berättar Eva-Lotta.

Bild på Maria Lindbäck och Eva-Lotta Karlsson. De tittar in i kameran och ler.

Maria Lindbäck, specialpedagog och Eva-Lotta Karlsson, rektor.

Grönkullaskolan inledde ett samarbete med Skolverket inom Samverkan för bästa skola. Efter en analys av verksamheten valde skolan att utveckla undervisningen och elevhälsan samt satsa extra på elever med läs- och skrivsvårigheter. Rektor Eva-Lotta Karlsson och Maria Lindbäck, skolans specialpedagog, berättar om skolans insatser och resultat.

– Idag har vi en skola som är trygg och säker. Vi har studiero och det går inte ens att jämföra med hur det var för tre år sedan, berättar Maria.

– Det speglas i arbetsmiljön. Lärarna har arbetsro. De lärare som har arbetat här länge behöver inte längre försvara sitt val att stanna kvar. De berättar stolt hur vi lyckats vända på skeppet. Flera lärare och elever har kommit tillbaka till skolan och vi får fler spontana jobbansökningar från legitimerade lärare. Många skolor vill komma på studiebesök och vi får positiv uppmärksamhet från press och media. Både lärare och elever tycker så klart att det är roligt, berättar Eva-Lotta.

Ett likabehandlingsteam arbetar förebyggande mot kränkande behandling

– Teamet består av beteendevetare, en kurator, en skolsköterska och en bibliotekarie. Teamet arbetar förebyggande och ärendena har minskat. De få ärenden som finns behandlas betydligt snabbare än tidigare. Teamet använder sig av olika typer av metoder för att hjälpa elever att inte kränka varandra. Beteendevetarna jobbar mot grupper av elever och kuratorn jobbar med enskilda samtal. De har ett komplext jobb. Skolan verkar i ett socioekonomiskt tufft område och barnfattigdomen i Alvesta har ökat de senaste åren.

Skolinspektionen har varit här och pratat med våra elever och de var imponerade över hur eleverna idag själva kan beskriva vilken hjälp och stöd som finns att få vid kränkning, både för den som blir utsatt och för den som utsätter andra.

Teamet har också koll på vad våra elever har behov av och planerar löpande riktade utbildningar för olika årskurser i skolan. Exempelvis har pojkarna i årskurs sex fått hjälp med att stärka deras självkänsla. Eleverna i årskurs fem har fått lära sig etik och moral på nätet och de yngre eleverna har gått Rädda barnens utbildning ”Stopp min kropp”.

Teamet tar även emot alla elever i skolan på morgonen och ser till att alla får en möjlighet att få en så bra start på dagen som möjligt. Teamet anordnar olika aktiviteter och lekar, exempelvis morgongympa och ger extra stöd till de elever som de vet är oroliga av olika anledningar.

Nästa år kommer vi att utöka teamet med vår idrottslärare. Vi tror att det kommer tillföra mycket och har stora förhoppningar inför nästa år, berättar Eva-Lotta.

Åtgärder mot läs- och skrivsvårigheter

– Vår analys av verksamheten visade att mer än hälften av våra elever inte kunde läsa åldersadekvat. Det fanns analfabeter i alla årskurser och även barn som hade gått hela sin skoltid i Sverige kunde inte läsa.

Läsande skolbarn förstår olika sammanhang på ett helt annat sätt än skolbarn som inte kan läsa. De har också större möjlighet att ta till sig kunskap. Därför satsade vi helhjärtat på att organisera om hela vår verksamhet så att vi kunde skapa möjligheter för våra elever att få läsa. Vi tog reda på vilka läsinsatser vi behövde göra och tillgodosåg det. Elever med lägst resultat får hjälp i att läsa, avkoda text och jobba med att öka sin läshastighet. Vi stämmer regelbundet av läshastigheten hos alla elever. De som tidigare inte kunde läsa har nu kommit ikapp och det finns endast ett fåtal individer med läs- och skrivsvårigheter, berättar Maria.

– Vår skolbibliotekarie har haft en betydande roll. Hon träffar alla elever på ett prestigelöst sätt och har fått många av dem att bli sugna på att ta sig in i bokens värld. Det är härligt att höra eleverna berätta hur roligt det är att lära sig läsa. De har berättat att en helt ny värld har öppnat sig för dem, tillägger Eva-Lotta.

Utveckling av undervisningen och ökat kollegialt lärande

– Analysen visade också att vi behövde utveckla vår undervisning och arbeta mer språk- och kunskapsutvecklande. Våra lärare har fått utbildning i olika arbetssätt och de har också utvecklat sin kunskap i transspråkande. Våra lärare har också gått en kurs i svenska som andraspråk.

Med hjälp av Skolverket kom vi i kontakt med Linnéuniversitet som har anpassat utbildningarna. Vi har haft en öppen dialog och universitetet har varit lyhörda för våra behov och önskemål om praktik i klassrummet.

Lärarna har blivit skickligare i att undervisa. De använder sig av samma begreppsapparat. De arbetar med genrepedagogik och de har samma didaktiska grund. Lärarna vet vad som förväntas av dem och de vet att det nya sättet att undervisa är framgångsrikt hos våra elever, berättar Eva-Lotta.

– På skolan finns också speciallärare och en specialpedagog som kan ge lärarna hjälp och stöd i undervisningen. Vi har utvecklat vårt kollegiala lärande i olika konstellationer och vi samarbetar med andra skolor inom olika nätverk i kommunen, berättar Maria.

– Att vi målmedvetet har utvecklat lärarnas undervisning och höjt elevernas läsnivå har fått många synergieffekter. Exempelvis har fler elever klarat nationella proven i matematik och engelska, berättar Eva-Lotta.

Tydligare roller för förstelärare

– Våra förstelärare har idag ett tydligare uppdrag och ansvar. De driver olika processer, håller i pedagogiska möten och lärande samtal samt utvecklar undervisningen. Förstelärarna har tillsammans med Linnéuniversitetet fått utbildning i pedagogiskt ledarskap och i att analysera undervisningspraktik. De har också lärt sig olika samtalsmetoder för att lära sig hur man kan handleda och coacha lärare. Vi har också fått statsbidrag och anställt fler förstelärare, berättar Eva-Lotta.

Eleverna engagerar sig i utvecklingen av skolan

– Vi har aktiva elevråd och klassråd på skolan. Vi frågar eleverna hur vi ska göra med olika saker och vi frågar vad de tycker om våra lösningsförslag. Vi arbetar aktivt med alla elever vi möter och vi gör överenskommelser med dem i dialog.

Vi hanterar barn av vår tid och som drivs av lust före plikt. Eleverna får tillit till oss vuxna när de vet att vi lyssnar på dem och följer upp det vi lovar. Det sätter sig i väggarna när man arbetar med barn. Eleverna pratar mer med oss vuxna, säger vad de tycker och ställer mycket frågor.

Vi har också utvecklat ett faddersystem på skolan. De äldre eleverna är faddrar till de yngre och de träffas gemensamt inom olika teman under året. De äldre eleverna har ett specifikt ansvar att göra gemensamma uppdrag i skolan under läsåret. De är samtalsledare under fadderdagarna. Ansvarar för uteaktiviteterna tillsammans med de yngre barnen. En annan sak de tog ansvar för var skolans filmfestival, berättar Eva-Lotta.

Vad är era bästa råd till andra skolor som ska påbörja ett samarbete med Skolverket inom Samverkan för bästa skola?

– Samverkan för bästa skola måste bli hela skolans angelägenhet. Det har varit vår största framgångsfaktor. Att vi har lyckats är inte tack vare enskilda förtjänster utan det är allas förtjänst. Det räcker inte med enskilda personer som driver arbetet. Gör det tillsammans och låt alla delta i processen. Hos oss har vi byggt upp en samsyn kring vad vi behöver göra på skolan för att våra elever ska lyckas.

Man måste också vara prestigelös. Det är inte elevernas fel att en skola inte fungerar eller att deras betyg är låga. Det är professionens ansvar. Vi vuxna behöver fundera över vad vi kan göra för att lyckas med våra elever. Eleverna kan inte lösa våra dilemman och professionen måste ligga ett steg före.

Jag vill också säga att Samverkan för bästa skola är en fantastisk möjlighet att ta tillvara på. Vi har haft en underbar processtödjare från Skolverket. Processtödjaren hade fokus på oss som enskild skola. Hon lyssnade på oss och gjorde det möjligt för oss att lyckas.

Sen måste man acceptera att det man gör i dagsläget inte fungerar. Hur smärtsamt det än är att höra. Det handlar om att bli bättre tillsammans och att våga. Då kan man hamna på en utvecklande häftig resa både som skola och som person. I början när det var kaos så minns jag att jag undrade hur jag skulle orka. Men om man som vi bestämmer sig för att göra det och göra det tillsammans, är man kapabel till att göra hur mycket som helst, avslutar Eva-Lotta.

Läs mer om Samverkan för bästa skola

Om Samverkan för bästa skola

Senast uppdaterad 29 oktober 2019