Undervisa om den nationella minoriteten romer
Här hittar du fakta om romer som kan användas i undervisning om romerna som nationell minoritet, deras historia och om romsk kultur.
Romernas nationaldag 8 april
Den 8 april manifesteras den romska gemenskapen på den internationella romadagen till minne av den första världskongressen som hölls i London 1971. Då valdes den romska flaggan och den gemensamma nationalhymnen, Gelem, gelem (Jag har vandrat) antogs.
Lyssna på nationalsången "Gelem, gelem" av Esma Redzepova
Länk till annan webbplats.
Idag firas Internationella Romadagen i ett fyrtiotal länder samtidigt med olika teman och aktiviteter som ljuständning, planterande av träd, minnesceremonier för romer som fallit offer för antiziganistiska övergrepp, samt nedläggning av blommor i olika levande vattendrag. I den romska traditionen, liksom i många kulturer, symboliserar vatten renhet och helande.
Läs mer om hur romernas nationaldag firas Länk till annan webbplats.
Romska grupper i Sverige
- Resande – resanderomer som enligt vissa uppgifter härstammar från de romer som kom till Sverige på 1500-talet.
- Svenska romer – kalderashromer kom till Sverige i slutet av 1800-talet. Kelderash talas även av en del romer från Öst- och Centraleuropa som kommer idag.
- Finska romer – kaleromerna från Finland kom till Sverige när passtvånget mellan de nordiska länderna avskaffades 1954.
- Utomnordiska romer – lovararomer som kom till Sverige genom en så kallad organiserad överföring av romer från Östeuropa i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Lovara talas även av en del romer från Öst- och Centraleuropa som kommer idag.
- Nyanlända – arli- och gurbetiromer, som kom till Sverige på 1990-talet och 2000-talet som flyktingar från Balkan.
Romanipe - en romsk livsfilosofi
Att romer inte har en egen religion betyder inte att det inte finns en romsk tros- och livsåskådning. Något som i hög grad förenar romer från olika länder, kulturer och religioner är romanipe - en romsk livsfilosofi som består av etiska normer och kulturella värden. Samhörigheten till familj, släkt och vänner och omsorgen om mänskliga relationer värderas högt i den romska kulturen. På grund av den tidigare påtvingade vandringen genom historien har romer varit tvungna att hålla hårt på renhållning/hygien för att inte drabbas av sjukdomar. Föda och kärl har alltid hållits borta från mark man gått på samt där man sitter, en sed som går tillbaka till romernas ursprung i nordvästra Indien. Uppfattningar om hur man definierar rent och orent en viktig aspekt i relationerna mellan romer. Tillsammans utgör språket, den gemensamma historien och romanipe hörnpelare för den romska identiteten.
Antiziganism
Rasism riktad mot romer kallas antiziganism. Registreringar av romer visar hur antiziganistiska tankemönster lever kvar både i enskilda individers tänkande och i byråkratiska system (strukturell antiziganism). I Vitboken framkommer att även Stockholms stad ända fram till 1996 använde ett liknande register där romer kategoriserades som ”hel Z” och ”halv Z” – en praktik som ligger i linje med de rasbiologiska föreställningar som fanns under första halvan av 1900-talet.
Läs mer om antiziganism Länk till annan webbplats.
Begreppsdefinition antiziganism
Antiziganism är ett begrepp som står för rasism riktad mot romer. Ordet uppstod i efterkrigstidens förintelseforskning (jfr engelskans antigypsyism och tyskans Antiziganismus). Antiziganismen har emellertid funnits lika länge som romernas historia i Europa, dvs. snart tusen år. Under andra världskriget skedde de flesta förföljelserna. Den romska befolkningen kartlades i Tyskland och väldig många romer skickades till Auschwitz. Romerna har alltid betraktats som ett främmande folk och med stor misstänksamhet omringade av myter. (Källa: www.ne.se)
Vitbok om övergrepp mot Sveriges romer (2014)
Vitboken är ett policydokument där staten erkänner övergrepp och kränkningar mot romer i Sverige under 1900-talet för att främja det ömsesidiga förtroendet mellan romer och majoritetssamhället.
En historia av förtryck
Romernas ankomst 1512
I Stockholms stads tänkeböcker beskrivs en mindre grupp främlingar som kom under greve Antonius ledning år 1512. Sällskapet kallades egyptier och välkomnades som pilgrimer. Under den här tiden skulle pilgrimer tas väl emot och erbjudas allmosor och härbärge enligt regler som gällde för mottagande av främlingar.
Den första uppgiften om romer i Sverige ur Stockholms tänkebok 1512 Länk till annan webbplats.
Rapport 2010:2: "Romer i svensk myndighetspolitik– ett historiskt perspektiv", N. Montesino (627 kB)
Pdf, 627 kB, öppnas i nytt fönster.
Snart ändrades emellertid inställningen till dessa pilgrimer och beteckningen egyptier ersattes av beteckningarna ”tattare” och ”zigenare”–grupper som kom att uppfattas som onyttiga och oönskade främlingar.
Lagen om inreseförbud
I takt med att nationalstaterna bildades från 1500-talet och framåt växte kraven på konformitet och samhällsklimatet hårdnade. Ekonomiska faktorer spelade också in eftersom det var svårare att utkräva skatt av personer som saknade fast adress, vilket bland annat romer gjorde. Romernas villkor har sedan den här tiden varit föremål för statens och kyrkans önskan att begränsa deras rörelsefrihet och assimilera dem i samhället. I Sverige drabbades de resande (tidigare kallade ”tattare”) särskilt hårt av statens försök att tvångsassimilera dem. På 1930- och 1940-talen var uttrycket ”tattarplågan” ett vanligt förekommande uttryck och olika åtgärder gjordes för att assimilera barnen i det svenska majoritetssamhället. Så sent som på 1900-talet hade Sverige en lag som förbjöd romer att resa in i Sverige; Lagen om inreseförbud för zigenare. Lagen gällde under 1900-talets första hälft (1914-1954) och innebar att romer som flydde från nazisternas koncentrationsläger inte kunde få en fristad i Sverige.
"När vi kom till en by för att stanna ett par dagar blev barnen glada." Länk till annan webbplats.
Rapport: "Svenska kyrkans förhållande till romer och resande ca 1900–1950" av Ida Ohlsson Al Fakir Länk till annan webbplats.
Påtvingat resande och önskan om bostad
De romer som levde i Sverige var i praktiken statslösa, vilket innebar att de saknade de medborgerliga rättigheter som övriga svenska medborgare hade. Under delar av 1900-talet var det vanligt att romer inte tilläts bo mer än tre veckor i samma kommun.* Det medförde att de var tvungna att resa vidare till nästa ställe. Det här påtvingade nomadlivet fortsatte till slutet av 1960-talet. I den handledning som Socialstyrelsen använde sig av från 1942 framkom det att romer som levde en nomadisk livsstil skulle betraktas som asociala individer.
I ett lagförslag från 1923 resonerade man kring romernas situation och sade bland annat:
"Då zigenarnas inordnande i samhället hos oss synes vara ett olösligt problem, är enda utvägen att på ett eller annat sätt få zigenarna ur landet. Då de flesta av dem torde vara svenska undersåtar och i allt fall deras medborgarrätt i annat land svårligen låter sig bevisa kan deras försvinnande ur landet icke nås på annat sätt än att så starka inskränkningar läggas på deras rörelsefrihet att de finna med sin egen fördel förenligt att lämna landet och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden.”
(Källa: SOU 1923:2 Förslag till lag om lösdrivares behandling - Socialdepartementet)
Tillgång till bostad är en förutsättning för att få tillgång till andra grundläggande rättigheter; utbildning, arbete och hälso- och sjukvård. Många svenska romer växte upp i läger och fick enligt bestämmelser bara stanna i några dagar på varje plats. Bostadsproblematiken för Sveriges romer uppmärksammades i media 1963, samma år som författaren Katarina Taikon gav ut sin bok Zigenerska. Hon blev ett ansikte utåt i kampen för rätten till egen bostad genom att slå hål på många av de fördomar som fanns, bland annat att romerna inte ville bli bofasta och att de hade ”tjockare hud” och därmed kunde klara av kylan bättre än övriga svenskar.
Anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen (DO) visar att romer än idag diskrimineras på bostadsmarknaden. Enligt DO rör hälften av alla domar och förlikningar om bostadsdiskriminering romer och internationella rapporter från Europeiska byrån för mänskliga rättigheter, Europarådet och FN kritiserar Sverige för att romers rätt till bostad kränks.
* David Sjögren, forskare vid historiska institutionen vid Uppsala universitet, menar att det inte fanns lagstöd att avhysa romer efter tre veckor i en kommun.
Skola och utbildning
Jag fick aldrig någon riktig skolgång. Jag fick aldrig se en skola inifrån. Nu tänker kanske någon: ”Hon skojar så klart. Hon är ju svensk, och alla svenska barn måste gå i skolan”. Jag skojar inte /…/ inga rektorer ville ha zigenska barn i sina skolor. De sa alltid: ”Det förstår väl Kaldaras, det går ju inte. Vad skulle de andra barnens föräldrar säga, om de visste att det gick zigenska barn i skolan. De skulle ta sina barn härifrån… (Caldaras, 1973).
En gammal missuppfattning är att skolan inte är viktig för romer eller att aspekter av den romska kulturen och livsstilen inte är förenlig med en regelbunden skolgång. Trots att Sverige har haft allmän skolplikt sedan 1842 fick romer inte gå i skolan förrän på 1960-talet, efter flera decenniers kamp.
Romska författare som Monica Caldaras, Hans Caldaras och Katarina Taikon har skildrat hur romska föräldrar sedan 1930-talet försökte att övertyga myndigheter om att ge deras barn rätt att få gå i skolan, och beskrivit det motstånd man mötte. Eftersom fast bostad betraktades som en förutsättning för regelbunden skolgång behövde kommunerna inte ta emot de romska barnen. Johan Dimitri Taikon var en av de som stred för romers rätt till utbildning och bostad redan på 1930-talet. Han skrev till de kommuner dit de var på väg för att stanna och gjorde en förfrågan om att ordna med skola för de romska barnen. Skolgången för romer var beroende av kommunernas och skolornas inställning. Det fanns emellertid några engagerade lärare som undervisade romer under sommaren i de läger där romerna bodde.
Ett urval av romska röster om mötet med skolan:
Caldaras, Monica (1973), Jävla zigenarunge, Malmö: Corona
Caldaras, Hans (2002), I betraktarens ögon, Stockholm: Prisma
Rodell Olgac, Christina (2006), Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola: från hot till möjlighet, Stockholm: HLS Förlag
Taikon, Katarina, (1975), Katitzi i skolan, Nacka: Tai-Lang
Arbete
I dagens samhälle framhålls ofta eget företagande, flexibilitet och globalisering som eftersträvansvärt. Romer i Sverige var fram till 1960-talet entreprenörer och försörjde sig genom hästhandel, hantverksarbeten, tivoliverksamhet, musik- och dansuppträdanden, förtenning och kopparslagning m.m. Dessa yrken försvann i samband med att romerna fick tillgång till fasta bostäder och att efterfrågan på dessa tjänster minskade. Eftersom romerna hade en bristfällig skolgång så var majoriteten inte läs- och skrivkunniga vilket medförde en svagare ställning på arbetsmarknaden. Detta har återverkningar för yngre generationer än i dag. Läs mer om romers exkludering från arbetsmarknaden i SOU-rapporten nedan i kapitel 8.3.
SOU 2010:55: Romers rätt - en strategi för romer i Sverige (2,5 MB) Pdf, 2 MB, öppnas i nytt fönster.
Ds 1997:49: Romer i Sverige - tillsammans i förändring, (205 kB) Pdf, 204 kB, öppnas i nytt fönster.
Läs historien om Jonnys barndom i dåvarande läger på s. 36-41, i Saga och sanning på Romani 2 Länk till annan webbplats.
Skåne 2013
Avslöjandet hösten 2013 om att Skånepolisen upprättat ett register där nästan
5 000 romer varav många barn ingick. Detta väckte många obehagliga minnen till liv för Sveriges romer och förstärkte den existerande misstro som redan fanns gentemot svenska myndigheter. Upptäckten blev ett bakslag för det pågående arbetet med den nationella strategin för romsk inkludering 2012-2032. Samtidigt medförde debatten som följde en ökad förståelse och sympati för de bakomliggande orsakerna till romernas reaktioner på händelsen och brist på förtroende för myndigheter. För många romer innebar det en fortsättning av redan tidigare systematiska kartläggningar i Sverige. Ett exempel på det är zigenarinventeringarna som ägde rum 1942 och 1954.
Forum för levande historia: "Registrering av romer i Sverige" Länk till annan webbplats.
Debatt om registreringarna från romskt håll (4,5 MB) Pdf, 4 MB, öppnas i nytt fönster.
Romska ungdomar berättar
Paulina, Sandy, Marius, Natacha och Bato som berättar om sina olika erfarenheter av att växa upp med romsk bakgrund i Sverige. Det är fem berättelser om ungdomars identitetsskapande och framtidsdrömmar i en transnationell och mångkulturell vardag.
Sandy Länk till annan webbplats.
Marius Länk till annan webbplats.
