Krisberedskap i samverkan med hemmen

Meryem tittar förbryllat på nyhetskanalen Al-Ikhbariyah Syria. Hon ropar på sin man Fadi och pekar på listan med restriktioner som införts på grund av coronapandemin 2020 och som nu syns i utsändningen: Utegångsförbud, stängda affärer, restauranger, skolor och arbetsplatser.

- Det är ju helt annorlunda än här! utbrister hon. Jag undrar varför? Eller har vi missförstått vad som gäller? Meryem pekar på veckobrevet från skolan:

- Här står det att skolan följer rekommendationerna från Folkhälsomyndigheten, och att vi också bör göra det. Men vadå ”rekommendationer”? Betyder det att man får välja som man vill? Vilka regler gäller här egentligen? Varför får barnen gå i skolan i Sverige men inte i andra länder? Tror du att det kan vara farligt att skicka iväg dem?

- Kanske kommer det striktare regler här också snart, gissar Fadi. Sverige ligger ju lite efter i smittspridningsprocessen. Bäst att vi håller dem hemma redan nu. Vi kan inte riskera att bli sjuka, särskilt inte nu när farmor bor hos oss. Eller hur tänker du?

- Ja, det är nog bäst. Det verkar faktiskt ganska oansvarigt att utsätta barnen sådär. Eller omedvetet. Vad ska man tro?

Förskolan är den första delen av det svenska skolväsendet och även om den inte omfattas av skolplikt valde Sverige att hålla förskolor öppna under coronakrisen 2020.
Öppna förskolor och skolor innebar ett stöd för barnens utveckling, en trygghet för vissa barn samt att vårdnadshavare med samhällsviktiga arbeten kunde fortsätta arbeta under krisen.

Verksamhetschef Katarina Weidenhaijn ansvarar för Södertäljes kommunala förskolor (1). Hon bekräftar att det rådde hög frånvaro bland barnen de första veckorna i coronakrisen, mellan 50–98 %.

Två vanliga missförstånd som uppstod

Ett missförstånd som florerade var att barnen efter en karantän på tre veckor skulle vara skyddade, oavsett om de hade varit sjuka under perioden eller inte.
Det ledde till att vårdnadshavare kunde bli arga om förskolan bad dem att hämta ett barn som uppvisat förkylningssymptom när de var tillbaka i förskolan igen.
Vidare så spreds det också rykten om smittade barn och anhöriga som bidrog till rädsla och att föräldrarna höll barnen hemma i början av krisen.

Ett annat missförstånd grundade sig i rutinen att förskolorna förlade mycket av verksamheten utomhus för att undvika smittspridning. Detta orsakade en del onödig irritation mellan föräldrar och förskolorna då en del föräldrar tänkte att för mycket utevistelse skulle resultera i att barnen blev sjuka.

Att kommunicera ur förskolans perspektiv

Att kommunicera hur förskolorna tänkte blev centralt för att mota ryktesspridningen i Södertälje.
Dels kommunicerade Katarina i egenskap av verksamhetschef, dels kommunicerade förskolorna direkt med vårdnadshavarna.
Det producerades också korta filmer där modersmålslärarna gav information på olika språk.
Man var dock noga med att kommunicera samma information, för att undvika ryktesspridning och förvirring. Det har handlat om basala saker som hur symptomen kan yttra sig, vad man ska göra om ett barn eller en vuxen uppvisar symptom, hygienrutiner, att hämtning och lämning sker utanför lokalerna och vad som händer när det är hög frånvaro bland personalen.

Ledningen lade också ner mycket tid i början på att informera alla medarbetare så att de skulle känna sig trygga att i sin tur informera vårdnadshavare om vad som gällde.

[1] Intervju med Katarina Weidenhaijn 2020-05-14.

Fittjaskolan är en F-9-skola i Botkyrka. I Fittja är andelen boende med utländsk bakgrund 91% och modersmålen i skolan är många. (Stockholms handelskammare, 2018).

Liksom på många andra skolor med liknande elevunderlag uppmärksammade rektor Camilla Beijmo Samuelsson att vårdnadshavarna mestadels fick information om coronakrisen från sina tidigare hemländer[1].
Det innebar en stor oro i föräldragruppen, med desinformation och avsaknad av förståelse för de svenska riktlinjerna som följd. Den centrala information som kommunen erbjöd var visserligen översatt till olika språk men den var skriftlig och omfattande och därmed svår att ta till sig för de vårdnadshavare som inte läser eller skriver så bra.

Samhällets övriga instanser som medborgarkontor, bibliotek och socialtjänst drog ned på servicen och arbetade hemifrån genom telefon och mejl. Skolan blev den enda plats dit man kunde komma och prata med någon om sin oro och rädsla. Skolan hade ju också sedan tidigare väl uppbyggda relationer, flerspråkig personal och sågs som en auktoritet.

Fittjaskolans strategi

Fittjaskolans strategi var att främst rusta personalgruppen med information och gemensamma budskap, och att därefter ta alla möjligheter till dialog om krisen med vårdnadshavare och elever. Man valde också att skicka egna enkla budskap till vårdnadshavarna i respektive klass och grupp genom de vanliga informationskanalerna som veckobrev och telefon. Avsändaren var på så sätt den som relationsmässigt stod vårdnadshavarna närmast. Ambitionen var att skolan skulle framstå som trygg, stark, öppen och förstående. Det var en strategi som lyckades få tillbaka de allra flesta eleverna till skolan.

[1] Intervju med Camilla Beijmo Samuelsson, 2020-05-12

En skola som fick erfara att föräldrarna höll eleverna hemma för att de bar på oro, som skapats på grund av en informationslucka, var Nytorpsskolan, en 4–9-skola i Hammarkullen i Göteborg (Läraren, 2020).
Rektor Else-Marie Hallqvist menar att elevernas frånvaro handlade om att föräldrarna bevakar nyheter om pandemin från sina ursprungsländers nyhetskanaler och att många därför ifrågasatte den strategi som svenska myndigheter och svensk regering vidtagit.

För att täppa till informationsluckan spelade skolan in en egen informationsfilm där rektor kort och tydligt betonade vikten av att eleverna kommer till skolan. Rektor, en auktoritet på skolan, informerade också i filmen om att skolan kan erbjuda distansundervisning och hur man kan agera för att minska smittspridning.
Filmen översattes till skolans alla språk av studiehandledarna i modersmål och spreds till samtliga familjer, för att undanröja eventuella språkliga och begreppsliga hinder. Genom att vårdnadshavarna fick tillgång till filmen kunde de också se den flera gånger om de önskade.

Samtidigt samverkade man med det kommunala bostadsbolaget som satte upp skriftlig information om skolplikt och smittspridning på olika språk i alla trappuppgångar. Det innebar att en stor andel elever återkom till skolan.
För att kunna fylla det kompensatoriska uppdraget valde Nytorpsskolan att erbjuda såväl undervisning på skolan som på distans, trots att grundskolan inte omfattades av beslutet om distansundervisning.

Rektor Semira Vikström på Visättraskolan i Huddinge, årskurs F-6, poängterar vikten av att använda återkommande och redan inarbetade informationskanaler för att kunna nå vårdnadshavarna under en kris[1].

I krisens inledning skickade hon ut information när det hände något nytt, vilket ledde till många frågor och skapade viss förvirring. I egenskap av rektor brukar hon i vanliga fall publicera ett digitalt brev när behov uppstod som skickas till alla vårdnadshavares mejl. Efter ett tag valde hon att istället använda denna inarbetade informationskanal men att samtidigt förtäta informationen till varje vecka.

I veckobrevet berättade hon om läget på skolan, om nya direktiv, och hur de tog sig an riktlinjerna på Visättraskolan. Hon tryckte också på vikten av att eleverna kom till skolan. På så sätt fick vårdnadshavarna en samlad information varje vecka. Veckobreven synliggjorde att rektor och skolan tog ansvar och både vårdnadshavare och personal uppskattade den återkommande och samlade informationen.

[1] Intervju med Semira Vikström, 2020-05-11.

I Silverdalsskolan i Sollentuna med elever i årskurs F-9 betonar rektor Anna Pilebro Bryngelsson att det har varit av stor vikt att föra en medveten, respektfull och tät kommunikation med samma budskap[1].
För att åstadkomma det har hon använt en informationsmall, där hon i slutet valt att länka samman all tidigare information så att vårdnadshavare och personal lätt kan återvända till och ta del av den.

Rektor Anna poängterar också vikten av att tillsammans med personalgruppen arbeta för att alla med respekt och ödmjukhet kan acceptera att olika delar av världen har gjort olika avvägningar och att vårdnadshavare kan vara frågande inför de svenska myndigheternas val.
Det har handlat om att närma sig vårdnadshavarna med konstruktiva och ärliga samtal och dialog kring hur elever kan hållas i lärande, snarare än att i första läget hävda lagstiftning i form av skolplikt.

Även om skolplikten inte kan förhandlas valde skolan att möta föräldrarna i den gemensamma omsorgen om elevens lärande och utveckling. För att det ska vara möjligt har man i personalgruppen också arbetat med sina egna värderingar och föreställningar inför krisen.

[1] Intervju med Anna Pilebro Bryngelsson, 2020-05-11.

På Freinetskolan Kastanjen i Botkyrka, med barn och elever i förskola och årskurs F-9, har rektor Maria Nordheden Gard gjort ungefär samma erfarenheter som rektorerna i de tidigare exemplen i denna webbtext (1).

Skolan är mångkulturell och inledningsvis stannade många barn hemma på grund av informationsluckor och ifrågasättande av den svenska linjen i krisen. Av det skälet erbjöd skolan hemstudier under de första veckorna.
Samtidigt informerade skolans rektor hemmen kontinuerligt genom tidigare upparbetade kanaler och länkar till översättningar på skolans alla språk.
Efter hand erbjöds hemundervisning endast till de barn som hade familjemedlemmar i riskgrupper. Det innebar initialt en hel del samtal från vårdnadshavare som kunde vara både arga och oroliga, men de flesta barn och elever deltog efter hand i verksamheten.
Att ta vårdnadshavarnas oro på allvar och att ge dem tid och information var viktigt för att få alla att känna tilltro till skolans strategi.

Den tid då flera elever hade hemundervisning krävde tydlig planering. Lärarna lade upp strukturerade dagsscheman med uppgifter, länkar, tips på aktiviteter för vila och rekreation och skapande. Uppgifter och resultat hanterades digitalt men kunde också hämtas och lämnas på skolan. Innehållet var också både digitalt som analogt.
I förskoleklassen hade eleverna exempelvis i uppgift att skriva dagbok om sitt skolarbete hemma och ta fotografier. Dagböckerna mejlades till läraren varje dag för feedback. Årskurs 2 fick varsin blockflöjt hemskickad för att kunna delta i musikundervisningen via nätet.

För att ge alla elever samma lärandeinnehåll, och för att också lätta lärarens arbetsbörda, valde man under den här perioden att ha samma upplägg i klassrummet som i hemundervisningen. Det likartade upplägget underlättade också när eleverna kom tillbaka till skolan efter att ha varit hemma en period.

Flera av elevernas vårdnadshavare har liten studievana och har dessutom svårigheter med det svenska språket. Att ha en tät och tillgänglig kontaktkanal med lärarna var därför viktigt. För många utgjorde också kontakten med modersmålslärarna en viktig länk med skolan. De hade sin undervisning på distans och hade därmed också täta kontakter med vårdnadshavarna.

Behovet av täta kontakter med skolan gäller inte minst elever som har behov av extra stöd. Vissa elever erbjöds eget stöd på skolan, andra fick del av specialundervisningen via nätet, något som fungerat över förväntan, menar rektor Maria. Specialläraren hade också kontakt med hemmen varje vecka när eleverna fick hemundervisning.

Skolans strategi var alltså att till att börja med bejaka föräldrarnas oro genom att ge möjlighet till hemundervisning med tydliga strukturer och stöttning. I ett senare skede, genom tydlig och återkommande information från personal som vårdnadshavarna hade en tidigare relation till, skapade skolan acceptans för att undervisa eleverna i skolan och de flesta elever återkom. Vårdnadshavarna har också uttryckt sin uppskattning för skolans arbete under krisen.

[1] Intervju med Maria Nordeheden Gard, 2020-05-12.