Teknik i grundsärskolan

I ämnet teknik i grundsärskolan får eleverna utveckla sin förmåga att reflektera över vardagens tekniska lösningar och nyttan med teknik. Här berättar två lärare om hur de planerar sin undervisning.

Att planera sin undervisning

Monica Schack och Petra Filipsson har båda lång erfarenhet av att arbeta med teknik i grundsärskolan. Här berättar de om hur de planerar sin undervisning i ämnet. De delar även med sig av planeringar gjorda utifrån kursplanerna.

FILM: Teknikundervisning i grundsärskolan (tid 5:07)

I filmen berättar teknikläraren Petra Filipsson om hur hon gjorde när hon planerade och genomförde ett arbetsområde om staden. 

- Det roligaste som lärare är att se elevernas entusiasm när de konstruerar, säger Petra.

Petra planerar undervisningen i tre steg

En planering för hela arbetslaget, en i ämnet teknik och en för varje elev. Så planerade teknikläraren Petra Filipsson ett arbetsområde som handlade om staden.

Det är också viktigt för läraren att ha ett förråd av material på skolan, menar Petra. I det här arbetsområdet om staden fick eleverna möjlighet att bygga och konstruera med en mängd olika material och verktyg.

Petras planering i arbetsområdet staden

- Vi börjar varje termin med att hela arbetslaget gör en gemensam planering, berättar Petra. Den här gången ville vi hitta ett arbetsområde som kunde involvera många ämnen på skolan. Vi fastnade för staden.

Efter att hela arbetslaget hade gjort en grovplanering satte sig Petra ned för att planera hur hennes ämne teknik kunde ingå i arbetsområdet. Hon gick igenom kursplanen i teknik för att se vad som skulle passa att jobba med och vad som hade anknytning till staden.

Urval av innehållet

Hon såg snabbt att fyra av de fem förmågorna i kursplanens syfte var lämpliga att arbeta med. Däremot gjorde hon ett urval ur det centrala innehållet.

- Det som blev centralt att börja med var hållfasta och stabila konstruktioner, berättar hon. En stad består ju av mängder av hus. Många av våra elever bor lantligt, så jag förstod att vi skulle behöva börja med att prata om vad som kännetecknar en stad. Att det är trångt och att man måste bygga på höjden.

Val av arbetssätt

Därefter funderade Petra över vilka arbetssätt som kunde passa. Hon skrev ned att eleverna skulle få jämföra olika konstruktioner i omgivningen och undersöka vad som gör en konstruktion stabil. Vidare skulle de få utforma enkla konstruktioner och dokumentera dem med skisser och texter. Slutligen skulle de också få samtala om några olika tekniska system som finns i staden och göra ett studiebesök.

- Jag försöker se till att eleverna är fysiskt aktiva hela tiden, säger hon. Annars stänger de av. Vi kanske sitter och konstruerar tillsammans och så pratar vi under tiden. "Det här är en balk, vad kan det vara för en balk?" "Den ser ut som ett L, det är en L-balk." Jag försöker alltid hitta något praktiskt.

- Då förstår eleverna att det som de bygger i skolan hänger ihop med all teknik som finns runtomkring oss. Vi har till exempel gått ut och tittat på ett hus och funderat över vad eternit är. Om jag inte visar dem vad det är, är det en ganska värdelös kunskap.

En planering för varje elev

Som ett sista och tredje steg konkretiserade Petra målen i läroplanen genom att omformulera dem med egna ord. Och så gjorde hon en individuell planering för varje elev.

- Vissa elever behöver hjälp av bilder för att förstå, säger hon. Andra behöver att man skriver på ett annat sätt. Mot slutet av arbetsområdet går jag alltid igenom planeringen med dem. Det blir en slags utvärdering. Då har jag en penna och stryker över de olika målen. Då visar jag eleven att: "Det här kan du nu." Då blir det tydligt för dem vad de har lärt sig.

Börjar med samtal

Själva undervisningen började med att Petra samtalade med eleverna om deras erfarenheter av städer "Vilka städer har du varit i?", blev öppningsfrågan. Sen jämförde eleverna hur många som bor i staden och på landet.

- Vi drog massor av paralleller, säger Petra. I staden behöver man bygga högt och det behövs fler sopåkare och poliser. Vi tänkte också på alla hus i staden och vad det är som gör att de inte faller ihop.

Därefter började eleverna konstruera. Först försökte de bygga så höga torn som möjligt med tunna stavar av trä. Då märkte eleverna att husen föll samman vid en viss höjd. Eleverna förstod att de skulle behöva göra andra typer av konstruktioner för att få de höga tornen att hålla.

På skolan finns det ett skåp fullt med verktyg och material. Bland annat mängder av sugrör, glasspinnar och lim. I planeringen hade Petra tänkt att de skulle göra mindre trianglar och balkar för att utveckla förståelse för hållfasta och stabila konstruktioner. Men planeringen fick snabbt göras om, eftersom eleverna hellre ville bygga något större.

Hellre skyskrapa

- De sa "Vi vill bygga en skyskrapa", berättar hon. Så de byggde en skyskrapa av sugrör. Nu är det plötsligt ett varuhus. Genom det har vi kommit in på de tekniska systemen i det centrala innehållet som jag hade tänkt att vi skulle jobba med, till exempel vatten- och avloppssystem. Men det är de själva som har fört oss dit.

För att fånga upp elevernas intresse för vad som händer under marken tittade gruppen på en film om avloppssystemen under Stockholm. Eleverna reflekterade då över att de stora systemen ligger under marken och att folk bor ovanpå.

Når det abstrakta

När eleverna bygger och konstruerar kommer de in på det mesta av innehållet i kursplanen, menar Petra.

- De har kunnat knyta andra saker, som är mer abstrakta till det de gör. Sådant som jag vet att de inte hade tagit till sig om jag bara hade pratat om det. Men nu har de byggt kunskapen, de äger den på ett annat sätt. De har ställt nya frågor när de byggt sitt varuhus. "Hur ser det ut inne?" "Behöver vi parkeringsplatser?" "Var lägger vi dem?" Detta förde dem ner under marken. Nu ska vi göra ett studiebesök på en avloppsanläggning.

Löpande bedömning

När Petra planerade arbetsområdet bestämde hon vilka delar av kunskapskraven som hon skulle bedöma och vilka bedömningsformer hon skulle använda.

Hon bedömde därefter elevernas kunskaper löpande under arbetets gång. Det var ett sätt för henne att se till att hon kunde ge varje elev rätt slags återkoppling. Ofta berättade hon inte att det var en bedömning. I stället bad hon eleverna att göra något speciellt vissa dagar.

- De blir så nervösa om jag säger att det är en bedömning, berättar hon. Då ber jag dem hellre göra något och så står jag och tittar och lyssnar i smyg.

Mot slutet av arbetsområdet fick eleverna också sitta ned och göra en digital presentation ihop. De fick frågor av Petra som de skulle besvara tillsammans på datorn.

- Jag ser ingen poäng i att alltid bedöma dem enskilt, säger hon. När de samtalar bygger de på varandras kunskap. När de har gjort den här presentationen ihop då vet jag att de kan det. Sen har jag tänkt att vi ska kunna visa den på ett föräldramöte eller ett utvecklingssamtal.

Planeringen är ett stöd i arbetet

Planeringen är ett stort stöd i arbetet enligt Petra. Den gör att hon vet att hon håller sig till det hon ska.

- Sen är det klart att man svänger med i vad som händer hela tiden. Men det är lättare att hålla fokus på det som ska göras. När jag har varit borta någon gång har det också varit lätt att lämna över till de andra. Då kan de direkt se vad det är jag jobbar med.

Verktyg och material som Petra använder

Arbetsmaterial

En del av det material som Petra Filipsson hade i sitt förråd och som hon tog fram efterhand under arbetsprocessen:

  • piprensare, sugrör, tunna trälister, ståltråd, cocktailstickor och hönsnät
  • aluminiumfolie, lera och tenn
  • påsnitar i olika storlekar, små spiknubb och gem
  • batterier, batterihållare, ledningstråd, sladdar, glödlampor och hållare
  • motorer, propellrar och strömbrytare
  • blyertspennor, färgpennor och flaskfärg
  • limstift, trälim, limpistol och tejp av olika slag, till exempel dubbelhäftande

Verktyg

Eleverna fick prova att använda många olika verktyg när de byggde staden. Enligt Petra är det viktigt att ha verktygen samlade så man slipper springa runt på skolan och leta efter dem. De här verktygen fanns i hennes förråd:

  • sax, håltång, liten bågfil, kniv och universalkniv
  • avbitartång, kabelskalare och skruvmejslar av olika slag
  • syl, liten skruvdragare och lödkolv
  • häftpistol, häftapparat och hammare

Monica vidareutbildade sig i det nya ämnet teknik

Läraren Monica Schack har undervisat i NO i grundsärskolan i flera år. När hon hörde talas om det nya teknikämnet bestämde hon sig för att gå en fortbildningskurs. På utbildningen fick hon fördjupade ämneskunskaper, didaktisk kunskap och inte minst självförtroende. Här berättar Monica om hur hon närmade sig teknikämnet.

Utbildningen fick Monica att våga

Utbildningen fick Monica att våga

När Monica pratar om det nya teknikämnet i grundsärskolan låter hon entusiastisk.

− Teknik ingår i allting, det går att väva in så mycket i det, säger hon. Jag gillar att undervisa i NO också, men jag tycker att det är mer frihet i teknik. Och det ger eleverna så mycket att få arbeta med händerna.

Lärarnätverk ger inspiration och kunskap

Monica är den enda teknikläraren på skolan. Men hon ingår i ett lokalt nätverk i Luleå för lärare som undervisar i naturorienterande ämnen och teknik. Tanken med nätverket är att deltagarna ska träffa varandra två gånger per termin och därefter vara kontaktlärare på sina skolor. Då har de möjlighet att sprida kunskaper och inspiration till sina kollegor.

− Jag känner mig ganska ensam i mitt ämne, säger Monica. Därför är jag så glad att jag är med i nätverket. Vi får jättemycket inspiration från Teknikens hus här i Luleå och från universitetet. De andra deltagarna jobbar i grundskolan, men de är lärare i årskurserna 1 till 7 och det stämmer ju ganska väl överens med kursplanen i teknik för årskurserna 7 till 9 i grundsärskolan.

En del rädsla

En gång per termin delar Monica med sig till sina kollegor på skolan vad de har arbetat med i det lokala nätverket. Då diskuterar de tillsammans på skolan hur man kan planera och undervisa i teknik.

− De har varit väldigt positiva, säger hon. De har tyckt att det har varit roligt. Men det finns också en viss rädsla hos vissa. Bara själva ordet teknik kan göra en del rädda.

Monica tror att den många gånger överdrivna respekten för teknik framför allt beror på att många inte har någon vana av att arbeta med det. En vidareutbildning kan vara ett steg på vägen mot att våga närma sig ämnet.

− När man inte har så mycket egna erfarenheter av något så blir man rädd, säger hon. Jag tror att man måste få jobba mer med det helt enkelt. Då får man nya erfarenheter och behöver inte vara lika skräckslagen.

Att våga prova innebär också att våga göra fel, understryker hon.

− Jag tror att man måste tillåta sig att misslyckas oftare som pedagog för att komma vidare med saker. Det tror jag att alla måste gå igenom. Om jag inte gör rätt första gången, så går det faktiskt att göra rätt andra gången.

Att planera utifrån kursplanen

När man som lärare planerar ett arbetsområde i undervisningen är Skolverkets Allmänna råd för planering och genomförande av undervisningen ett stöd i arbetet. Här får du en sammanfattning av de delar av råden som handlar om planering.

Skolverket har gett ut allmänna råd för hur man som lärare kan tänka och gå tillväga när man planerar sin undervisning utifrån de nya kursplanerna. Det här är en sammanfattning av några delar i råden som gäller planering.

Steg 1: välja

Läraren behöver inledningsvis välja ut vilka delar i kursplanen som eleverna ska få arbeta med under ett visst arbetsområde.

  1. Vilka delar i ämnets syfte är lämpliga att arbeta med?
  2. Vilka förmågor?
  3. Vilka delar i det centrala innehållet ska eleverna få arbeta med?
  4. Vilka delar i kunskapskraven är relevanta för att bedöma eleverna?

Steg 2: konkretisera

Därefter konkretiserar läraren målen för undervisningen, det vill säga formulerar och förtydligar hur förmågorna och det centrala innehållet hänger ihop. Konkretiseringen är ett stöd när läraren ska omsätta kursplanerna i undervisningen. Den gör det också lättare för läraren att berätta för eleverna om målen.

Exempel

Läraren vill att eleverna ska få möjlighet att utveckla förmågan att "jämföra och reflektera över tekniska lösningar i vardagen utifrån ändamålsenlighet och funktion." Läraren går då igenom det centrala innehållet och ser att det finns många delar i innehållet som gör det möjligt att arbeta med detta.

I det här fallet väljer läraren ut följande delar i det centrala innehållet:

  • Tekniska system i hemmet och samhället. Några delar i systemen och hur de samverkar. Systemens förändring över tid och några orsaker till det.
  • Ord, begrepp och symboler inom ämnet teknik.

Utifrån en sådan planering kan eleverna i undervisningen få en möjlighet att reflektera över att man för länge sedan eldade i vedspis och kakelugn för att bli varm, men numera kan få värme genom elementet. Man kan också fundera över hur elen kommer in i huset och hur det påverkar miljön att ha väldigt varmt hemma.

Steg 3: analysera

Därefter behöver läraren analysera kunskapskraven för att kunna lägga upp arbetet så att alla elever kan utvecklas så långt som möjligt mot målen. Det är naturligtvis viktigt att eleverna får en möjlighet att träna på det som de senare kommer att bli bedömda på.

Om läraren till exempel väljer att bedöma hur väl eleverna kan "avge omdömen om olika arbetsprocesser" behöver eleverna ha fått rikliga möjligheter att träna på att avge just den typen av omdömen.

Om läraren i stället väljer att bedöma hur väl eleverna "dokumenterar arbetet med olika uttrycksformer" behöver de naturligtvis ha fått möjlighet att öva på att använda flera olika former för att dokumentera.

När läraren har gått igenom kunskapskraven på det här sättet är det möjligt att fundera på hur bedömningen ska gå till. Då är det också lättare att kommunicera med eleverna om vad det är de ska kunna.

Steg 4: välja igen

När läraren planerar behöver hon eller han också utgå från de övergripande målen i läroplanen. Utifrån dessa blir det möjligt att välja arbetssätt och arbetsformer.

De övergripande målen innehåller i stor utsträckning om normer, attityder och förhållningssätt som skolan ska främja.

Några exempel på övergripande mål i läroplanen är att eleverna ska få utveckla sitt kritiska tänkande, att flickor och pojkar ska få lika mycket utrymme och att eleverna ska få inblick i närsamhällets föreningsliv.

Om detta ska bli möjligt behöver läraren naturligtvis anpassa arbetssätten och arbetsformerna i undervisningen efter detta.

Material från grundskolan

Arbetsområde Lekplatsen årskurs 1-3 i grundskolan kan med fördel användas och lätt anpassas för åk 1-6 i grundsärskolan. Arbetsområde Glasögonbågar för årskurs 4-6 i grundskolan kan anpassas till årskurs 7-9 i grundsärskolan.

Lekplatsen, teknik i årskurs 1–3

Glasögonbågar, teknik i årskurs 4–6

Senast uppdaterad 06 december 2019