Bolidens språkresa

Bolidens förskollärare tvingades tänka nytt när det kom många barn med annat modersmål än svenska. De fortbildade sig, köpte in nya böcker och anpassade lekmaterialet. Tio år senare är flerspråkighet ett självklart inslag i all verksamhet.

På den ena väggen i avdelningen Granitens kök har personalen målat en gigantisk världskarta. De länder vars nationalitet är representerade på förskolan har målats i olika färger och barnen klättrar glatt upp på en stol för att peka ut ”sitt” land. Några av dem kan säga vad landet heter, andra har inte lärt sig det än eller är för blyga. Men alla tycker det är roligt och känner stolthet över sitt och sin familjs ursprung.

Världskartan är ett av många sätt förskolorna i Boliden använder för att stärka barnens identitet och visa att mångfalden är spännande. Några andra sätt är att skriva barnens namn på både svenska och modersmålet i kapprummet, ha böcker på olika språk och affischer med orden ”Hej!” och ”Välkommen!” på en mängd språk.

Även i samlingarna återspeglas mångfalden. På morgonsamlingen sjungs alltid samma räknevisa. Den sjungs på svenska. Både av dem som kan svenska och de som inte kan svenska så bra men ändå lärt sig sjunga med i visan. Vissa barn fyller ibland i med räkneorden på sitt modersmål.

-   Vi vill bejaka alla språk. Barnen får använda vilket språk de själva vill och blanda   språken hejvilt. Det är viktigt att de får sagt vad de vill. Det budskap vi vill förmedla är att ditt ursprung och ditt språk är lika viktigt som mitt, säger Åsa Lundman, tidigare förskolechef i Boliden.

Ingen tidigare erfarenhet av flerspråkighet

Det har även tidigare funnits barn med andra modersmål i Bolidens historia. Det lilla samhället i Västerbottens inland byggdes upp från grunden när malm började utvinnas i området på 1920-talet och under åren har många ingenjörer och andra från västeuropeiska länder arbetat och bott här. Men det var först 2002 när Boliden, som då hade många tomma lägenheter på grund av gruvans rationaliseringar, började ta emot kvotflyktingar och asylsökande som frågan om flerspråkighet hamnade på dagordningen.

- Vi visste inte hur vi skulle göra. Vi hade ingen tidigare erfarenhet av att arbeta med flerspråkighet. Men egentligen är det inte så märkvärdigt. Det handlar om vårt förhållningssätt och att flerspråkighet ska vara en naturlig del av allting i verksamheten, säger Åsa.

Åsa Lundman har en personlig erfarenhet av flerspråkighet eftersom hon har arbetat i Tanzania. Där kunde de flesta tala flera olika språk, vilket var en kontrast till Sverige där ”enspråkigheten är norm” som Åsa uttrycker det. När det nu kom många barn med andra modersmål till Boliden började hon med att läsa allt hon kunde hitta om att arbeta med flerspråkiga barn. Därefter gick hon igenom kataloger med lekmaterial med sina ”nya glasögon”.

- Jag hittade en del material som passade. Det var till exempel pussel med motiv från olika delar av världen, matta med världskarta, dockor med olika hudfärger och liknande saker. Det var för tio år sedan. Idag finns det mer sådant material.

Det inköpta materialet var dock inte tillräckligt. Allt material fick anpassas för att kunna skapa en flerspråkig miljö. Ballongspelet kompletterades till exempel med färgernas namn på flera olika språk, spelet ”Ord på burk” kompletterades på liknande sätt och när de arbetar med ordbilder finns ord på flera språk med.

Viktigast är att bekräfta och stimulera barnen

Till stor del är det föräldrarna som har hjälpt till med att översätta och skriva ord på de olika språken. De har också fått hjälp av äldre elever på den intilliggande skolan, modersmålslärare, SFI-lärare och bekanta. Däremot har översättningar på internet inte varit till stor hjälp. När de försökt använda sig av tjänster som ”google translate” har det ofta blivit helt galet.

- Nu har vi fyra barn med annat modersmål än svenska på min avdelning. Men i personalgruppen finns bara svenska och det är ett problem, säger Jenny.

Det handlar inte i om att lära barnen tala på deras modersmål. Det går inte. När barnen räknar eller berättar vad något heter på sitt modersmål varken kan eller vill personalen kontrollera om det är korrekt. Istället tolkar de sitt uppdrag som att väcka intresse, bekräfta och stimulera.

- Vi kan inte lära oss alla språk. Det är inte möjligt. Men vi kan hjälpa barnen att komma igång med att tala sitt modersmål i förskolan, säger Jenny Ek och berättar om en minnesvärd händelse när de använde musikmaterialet ”Sikelej, sa kamelen”:

- En flicka som talar tigrinja sjöng en sång från sitt hemland. Hon kände igen den direkt och sjöng med. Det var fantastiskt. Det blev en aha-upplevelse för alla. De andra barnen hade nog bara trott att hon inte kan svenska. Nu förstod de att hon kunde något annat. Det blev ett lyft för henne i barngruppen.

En annan flicka blev så glad när hon fick se en bok med sitt eget språks bokstäver (”det där kan min mamma”) att hon bar omkring på den i flera dagar.

- Vi är väldigt enspråkiga i Sverige. När det kommer in flera språk ser vi det ofta som ett problem. Men egentligen är det en möjlighet. För personalen är det en process att förstå det. Men de som arbetat enligt det här synsättet ett tag förstår. De har ju sett vilken effekt det har på verksamheten, säger Åsa.

Publicerad: 2013-04-30

Senast granskad: 2016-11-03
Innehållsansvar: Avdelningen för läroplaner