Slöjdstafett med vandrande pinne

– Digitala verktyg gör det lättare att få syn på elevernas lärande och hjälper mig också att återkoppla måluppfyllelsen till eleverna på ett tydligt sätt. Det säger slöjdläraren Elisabet Jagell, som gjort digitala verktyg till en självklar del i undervisningen.

Elisabet Jagell med sina elever Elisabet Jagell arbetar sedan 2011 som trä- och metallslöjdslärare på Växthusets skola, en F-5-skola strax söder om Uppsala. Hon jobbade i 17 år som klasslärare i svenska, SO och bild på låg- och mellanstadiet innan hon sadlade om till trä- och metallslöjdslärare. Vid sidan om slöjdlärartjänsten jobbar hon även som it-pedagog inom Uppsala kommun. Hon har tillsammans med sina elever vunnit Webbstjärnans pris för bästa klassblogg och hon har också nominerats till Guldäpplet två år i rad. Förutom att hon använder bloggar i sin egen undervisning driver hon också bloggen Slöjdpedagogen, vilken fungerar som en inspirationskälla till andra slöjdlärare.

Bloggen är ett nav i undervisningen

Ett av de digitala verktyg som Elisabet Jagell använder mest är hennes blogg ”Slöjdsalarna på Växthuset”, vilken fungerar som en lärportal för undervisningen.

– Jag jobbade ganska mycket med bloggar redan innan jag blev slöjdlärare, så därför blev det naturligt att starta en blogg även för slöjdundervisningen, berättar Elisabet Jagell.

På bloggen lägger hon regelbundet ut material som eleverna kan ta del av, bland annat korta instruktionsfilmer och dokumentation av elevarbeten. Eleverna har också fått göra egna instruktionsfilmer där de visar olika moment för varandra, exempelvis hur man drar ut en spik på bästa sätt.

– Bloggen är ett nav i undervisningen, och vi återkommer till den i många sammanhang. Eftersom eleverna inte har egen dator så har bloggen blivit något vi kan samlas kring.

Elisabet Jagell lägger också ut bilder på elevernas färdiga produkter, vilket eleverna uppskattar. Genom att blogginläggen publiceras direkt från klassrummet finns de ute på nätet omedelbart.

– Eleverna får inte ta hem sina alster direkt, men genom bloggen kan de ändå visa upp vad de har gjort för sina föräldrar eller för släktingar och vänner varsomhelst i landet.

Processen viktigare än slutprodukten

Under arbetet med olika slöjdtekniker händer det ofta att elever stöter på problem av olika slag. För Elisabet Jagell är det viktigare att följa upp själva processen än att bara fotografera slutresultatet. Slutprodukten kan ju se tafflig ut, även om processen har varit bra.

– Jag har fått in en vana att alltid fotografera eleverna mycket, berättar Elisabet Jagell. Det viktigaste för mig är inte att se elevernas färdiga produkter, det är mer intressant med problemen de stöter på längs vägen. Jag vill fånga dessa tillfällen, och då fungerar kameran som ett extra öga.

Fotograferingen hjälper Elisabet Jagell att få syn på elevernas lärande, och gör det också lättare att återkoppla måluppfyllelsen till eleverna på ett tydligt sätt.

– Genom att fotografera blir processen tydligare både för mig och för eleverna. Och den här dokumentationen underlättar för mig när jag ska sätta betyg.

Elisabet Jagell låter också elever göra intervjuer med varandra där de får reflektera kring sitt arbete. Reflektionerna läggs sedan ut på slöjdbloggen och på så sätt kan eleverna lära av varandra.

– Detta sparar mycket tid, eftersom flera intervjuer kan göras samtidigt. Jag kan sedan gå in och lyssna i efterhand. Det handlar också om en demokratifråga – på detta sätt får alla elever en chans att göra sina röster hörda, säger Elisabet Jagell.

Slöjdstafett med qr-koder och pinnar

Elisabet Jagell berättar om ett ”Skapande Skola”-projekt hon drog igång med åk 5-eleverna. Uppgiften var att tälja ”krympburkar”. En krympburk görs genom att ett färskt trärör får krympa runt en torr botten. Eleverna ville samtidigt ta reda på vad andra gör i sina slöjdsalar runt om i landet. De fick lägga in en QR-kod i sina krympburkar och skickade sedan ut dem till olika skolor.

Genom QR-koden får mottagaren instruktioner om uppdraget. De ska berätta om sin skolas slöjdverksamhet, bränna in ett bomärke på pinnen, ta kort på den och mejla bilden till Växthusets skola. Därefter ska skolan skicka vidare pinnen till en annan skola någonstans i Sverige.

– Krympburkarna fungerar som en stafettpinne eller budkavle, berättar Elisabet Jagell. Vi kan sedan följa pinnens resväg på en karta via internet. Förra veckan hade pinnen kommit till Barnarpskolan i Jönköping och de har nu bränt in sitt bomärke och skickat bilder på pinnen till oss.

Elisabet Jagells bästa tips

Elisabet Jagell delar gärna med sig av några tips till andra slöjdlärare som vill utveckla sin It-användning i slöjdundervisningen.

  • Det absolut lättaste sättet att börja är att vara med i vår slöjdstafett. Man behöver inte vänta på att en fysisk pinne ska dyka upp med posten, utan vem som helst kan börja med en virtuell pinne och hålla stafetten igång.
     
  • Starta en blogg! Genom att vara med i Webbstjärnan får man bra support, gratis kurser och en färdig blogg-plattform vilket gör det lätt att komma igång även om man är ovan. Dessutom får man en proffsig webbadress helt gratis.  Man får också användbara tips om upphovsrätten, om Creative Commons och annat.
     
  • Börja enkelt! Det är lätt att man tröttnar om man har för höga ambitioner. Ha en rimlig målsättning, exempelvis att endast göra ett blogginlägg i veckan. Gör det till en vana att ta lite foton i slutet av varje lektion och lägg ut några av dem på bloggen.
     
  • Vänta inte tills alla elever får egen dator. Det går bra att samlas runt en lärplatta eller framför en projektorduk i klassrummet. Man kan komma ganska långt med en Ipad  – den är relativt billig och fungerar att både filma och spela upp filmer med.

Text: Ulf Jämterud
 

Senast granskad: 2015-06-22