Förskoleklasser källspanar

Går det att prata källkritik med elever i förskoleklass? Ja, det menar skolbibliotekarie Liselott Drejstam. Hon låter sagan bli utgångspunkt för roliga samtal om källor.

Liselott Drejstam med förskoleelever. Foto: Anna-Karin Widh Liselott Drejstam med förskoleelever. Foto: Anna-Karin Widh – Om man börjar med källkritik och upphovsrätt först i femman har eleverna svårare att acceptera det. De kan tycka att: "Men jag har ju googlat och tagit saker jämt och det har funkat bra?" Det är bättre om de lär sig rätt från början.

Liselott Drejstam är skolbibliotekarie på Hjulsbroskolan, en F-6-skola i Linköping. Inspirerad av Medierådets Nosa på nätet-material startade hon i våras projektet Källspanarna med sina förskoleklasselever, som hon träffar en gång i veckan i biblioteket. Syftet var att under fem lektioner introducera informationssökning, källkritik och upphovsrätt för de allra yngsta eleverna.

– En del har sagt: "Men inte kan du väl jobba med källkritik med sexåringar? De är ju alldeles för små!" Men jag tycker faktiskt att man ska det.

Liselott Drejstam inledde projektet med att högläsa boken "Fiskögon, sopor och annat smaskens" av Thérèse Bringholm, Inger Scharis och Lena Forsman, som handlar om vad djur äter. Sedan lät hon eleverna gruppvis fundera över hur de trodde att författarna gjort för att ta reda på allt detta.

Sexåringarna kom med många förslag. Kanske hade författarna googlat? Kanske hade de läst om djurs mat i andra böcker? Eller så kanske de hade gått ut i naturen och spionerat på olika djur när de åt?

– Barnen hade full koll på hur man kan gå tillväga för att få information, trots att de bara är sex år, säger Liselott Drejstam. Jag blev faktiskt imponerad.

En källare eller en källa – det är frågan

Under andra lektionstillfället ville hon få eleverna fundera över vad en källa är och att det kan finnas olika typer av källor. Återigen använde hon skönlitteraturen som ingång och läste "Sov gott och upp och ner" av samma författare.

– Ordet källa var ett svårt ord, säger hon och skrattar. Alla grupper förväxlade det med ordet källare: "Det som är längst ner på huset, som en vind fast där nere". Men när de väl förstått pratade vi om att böcker kan vara källor, precis som tidningar och personer.

Det fungerar bäst om man knyter källkritiken till det tema elever och lärare arbetar med för tillfället, tycker Liselott Drejstam. Så gick hon också tillväga i detta projekt. Då förskoleklassens aktuella arbetsområde var "Bondgårdsdjur" valde hon nästa gång att högläsa boken "Hönan heter Hulda" av Leif Schack-Nielsen.

– Då pratade vi om vad vi själva kunde om hönor, skrev upp det vi visste på tavlan och jämförde med vad som stod i boken. Och så funderade vi över om det som stod i boken verkligen var sant och hur vi skulle kunna kontrollera att det stämde.

Syftet var att få sexåringarna att reflektera kring tillförlitlighet och vikten av att jämföra med flera olika källor. Eleverna kom också efter litet diskussioner fram till att man skulle kunna jämföra boken med andra böcker om djur på bondgårdar. Eller fråga någon som kunde extra mycket om just hönor.

Med sagan som ingång till källkritiken

Att använda skönlitteraturen som ”igångsättare” för källprat är givande, i synnerhet med yngre elever, tycker Liselott Drejstam.

– Jag brukar välja roliga böcker som vi kan skratta åt tillsammans och prata om, säger hon. Jag försökte med en litet torrare faktabok i slutet av projektet men då tappade många av eleverna intresset. Det är viktigt att det är roligt och lekfullt.

Lika viktigt är att bygga in aktiviteter och utgå från elevernas egna svar och funderingar.

– Jag försöker alltid skapa en diskussion efter läsningen som de är delaktiga i. Det får inte bli så att jag står och berättar för dem hur det är. Svaren ska komma från dem.

Vilket också sker. Sexåringar är en oerhört tacksam målgrupp eftersom de är så nyfikna på att lära, menar Liselott Drejstam.

– De är mycket kloka och har många tankar om vilka källor man kan lita på och varför, säger hon. Det är jättespännande att få ta del av deras tankar och funderingar. Och det känns roligt att successivt lägga grunden till ett källkritiskt tänkande.

Med nästa förskoleklass tänker hon utgå från samma struktur men lägga till ytterligare en viktig del:

– Då ska jag avsluta projektet med att vi söker upp en djurbild på nätet och tillsammans skriver en faktatext om den. Då får jag in upphovsrätten också, att man inte bara får ta bilder och använda hur som helst. Det tror jag blir jättebra.

2013-11-15 | Filippa Mannerheim

Liselott Drejstams tips till kollegor

  • Koppla det källkritiska perspektivet till det eleverna redan gör i klassrummet.
  • Gör det lekfullt! Hitta gärna ingångar i böcker och sagor.
  • Var inte rädd för att börja tidigt. Små barn förstår också källkritik – på sin nivå.

Ur Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011

"Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ."

Senast granskad: 2017-06-27