Skolbibliotekarier om ungas nätliv

Unga är på nätet – oavsett vad vuxna tycker om det. Vad innebär ett säkert nätliv i skolans vardag? Kan skolbibliotekarien spela en roll? På en konferens i Malmö ställde Anette Holmqvist, undervisningsråd på Skolverket, frågor till skolbibliotekarierna Susanne Bergquist från Ängdala skolor i Höllviken och Fredrik Ernerot från Kannebäcksskolan i Göteborg.

Fredrik Ernerot, Susanne Bergquist och Anette Holmqvist. Foto: Hugo Wester På Ängdala skolor har skolbibliotekarie och kurator samarbetat i flera år. Tillsammans besöker de olika klasser och för en dialog om ungas nätvanor. Den ordinarie läraren deltar också i samtalet eftersom ambitionen är att arbetet ska vara integrerat i undervisningen. För några år sedan vann skolan Surfa Lugnt-priset för sitt arbete. På Kannebäcksskolan blev en studiedag om nätmobbning avstamp för ett alldeles nytt projekt där skolans bibliotekarie kommer att involveras.

Vad diskuterar ni när ni träffar eleverna?

Susanne Bergquist berättar att tillsammans med de yngre eleverna blir det rent nätprat.

Vi frågar vilka appar som är inne och vad eleverna gör där. För även om vi vuxna kanske också använder samma appar, så gör vi det inte på samma sätt som eleverna.

 På Fredrik Ernerots skola startade arbetet med nätetik så sent som den här terminen och en del aktiviteter är än så länge bara i planeringsstadiet. En sak som han funderar på hur man ska få med föräldrarna.

Det är nog så viktigt. Jag har bakgrund som fritidspedagog och försöker att arbeta dialogmötande.

Vilket mål har era skolor med projekten?

För att eleverna ska klara av sina studier behöver de trivas på skolan och känna tillit till lärarna och till sina kamrater. Eftersom nätet är en viktig del av vardagen i skolan behöver vuxna bidra till att också den miljön känns trygg för eleverna. Susanne Bergquist menar att dialogen med eleverna fungerar främjande och förebyggande mot kränkningar på nätet.

Vi har arbetat med att besöka klasser i fem år, men det behövs fortfarande. Eftersom vi har pratat så mycket med eleverna om vad de gör på nätet, så vet eleverna att de kan komma till oss vuxna om något skulle hända. De vet att vi fattar vad de pratar om.

På Kannebäcksskolan finns ambitionen att arbeta på liknande sätt som Susanne beskriver. Det gäller att inte vara alltför problemfokuserad och i stället se möjligheterna, menar Fredrik Ernerot.

Hur ser utbytet med eleverna ut?

Ett resultat av lektionsaktiviteterna på Ängdala skolor är att den digitala kompetensen ökar hos både lärare och elever. Det öppnar också upp för en dialog om nätvanor och appar utanför klassrummet.

Jag tänker på en sån enkel sak som att jag kan sitta på biblioteket. Eleverna pratar om en app. Jag frågar nyfiket vad det är. De visar och jag säger ”va kul!”.

Susanne Bergquist varnar för att sätta sig på för höga hästar som vuxen, utan erkänna att barnen är experter på sociala medier och appar.

Men vi vuxna kan vägleda dem. Det är en viktig uppgift vi har.

Fredrik Ernerot ger ett exempel på hur unga också kan skaffa sig egna strategier för att värja sig mot tråkigheter på nätet.

Jag pratade med min dotter om en populär app som hon och hennes kamrater använder. Hon berättade att de använder hashtagen ”nohate” i  sina inlägg. Sedan undviker de kontakt med alla konton som inte märker sina inlägg på det viset.

Hur viktigt är det för lärare, skolbibliotekarier och annan skolpersonal att hålla reda på alla appar?

Att fråga unga vad de gör på nätet behöver inte nödvändigtvis betyda att du måste lära dig namnen på alla program som är omtyckta just nu. Det kanske tvärtom kan vara bra ibland att visa att man inte vet för mycket? För att kunna ställa de dumma frågorna? Susanne Bergquist svarar att det var så de upptäckte osynliga kränkningar. Det visade sig att vissa elever inte fick några ”likes” på sina inlägg i sociala medier. Fredrik Ernerot håller med.

Det viktiga är att visa intresse och engagemang. Att våga ställa frågor är aldrig fel.

Vad säger lärarna om att ni kommer och ”tar lektionstid från dem”?

Schemat kan upplevas som pressande av både lärare och elever och det är mycket som ska hinnas med under en termin. Det ligger nära till hands att undra hur man bär sig åt för att få utrymme på lektionstid. Susanne Bergquist säger att de, hon själv och skolkuratorn, var eldsjälar när de drog igång sina aktiviteter. Viljan från lärarnas sida att ta emot dem var kanske inte lika stark som den är idag.

Men när vi vann Surfa lugnt-priset började de flesta lärare förstå att det här är viktigt. Det gäller att visa för lärarna att de inte förlorar av sin viktiga tid för att vi kommer, utan att de tjänar på det i längden.

Fredrik Ernerot berättar att arbetet ännu inte hunnit bli lika förankrat hos Kannebäcksskolans lärare, men intresset för frågorna växer.

Om eleverna blivit väldigt osams på grund av något som hänt på nätet och det påverkar undervisningen så måste skolan ingripa. Även om det hände när eleverna var lediga.

Susanne Bergquist instämmer.

Precis. Om det är något som händer måste vi ta tag i det här och nu.

En grundförutsättning för att olika insatser ska fungera är de är förankrade hos skolledningen. Det är de både på Ängdala skolor och Kannebäcksskolan. Fredrik Ernerot säger att han är väldigt stolt över sin rektor.

Hon säger: Jag kan inte det här! Vad tycker ni att vi ska göra?

Det är långt ifrån alla skolbibliotekarier som arbetar så engagerat med den här typen av projekt, men det förekommer förstås. Varför ska skolbibliotekarien vara med och vilket är blir skolbibliotekariens roll när det kommer till unga och nätet?

Susanne Bergquist menar att skolbibliotekets uppdrag är att förmedla kunskap och tankar som är grundläggande i ett informations- och kunskapssamhälle. Dessutom är skolbibliotekarierna utbildade i medie- och informationskunnighet (MIK). Hon anser att det är lika angeläget att diskutera elevernas liv på nätet som att undervisa om filterbubblor, källkritik och upphovsrätt.

Bäst tycker jag det blir det om man samtalar med eleverna tillsammans med skolkuratorn och en lärare  eftersom våra kompetenser rörande MIK, värdegrundsfrågor och pedagogik kompletterar varandra på ett väldigt positivt sätt.

Vad ger det att jobba så här?

Den avslutande frågan svarar Susanne Bergquist på. Hon är själv väldigt intresserad av nätet och brinner för att alla elever ska behandlas lika. Genom hennes engagemang i nätprojektet lär hon också känna eleverna på ett annat sätt. 

Jag vill ge ett gott råd också. Ni behöver inte uppfinna hjulet på nytt, utan använd det material som redan finns till exempel hos Statens medieråd, No.hate, Skolverket och så vidare. Börja med det.

Text: Tobias Malmberg Foto: Hugo Wester

Senast granskad: 2017-06-27