Hedersrelaterad problematik

Kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck i det svenska samhället är i dag större än då det först uppmärksammades i Sverige i slutet av 1990-talet. Sedan dess har forskning och olika kartläggningar genomförts, ny kunskap har tillförts och flera myndigheter genomför insatser för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck.

Att upprätthålla en familjs heder innebär framför allt att kontrollera den unga kvinnans sexualitet, så att hon inte drar skam över familjen. Kravet på att flickan är oskuld före äktenskapet är en sådan kontroll men också familjens kontroll över valet av framtida partner.

Inte enbart flickor

Ett hederstänkande omfattar emellertid inte enbart flickorna och de unga kvinnorna utan även pojkarna och de unga männen, som till exempel kan tvingas till giftermål mot sin vilja. Det är också de unga männen som kan förmås att utöva våld och förtryck mot andra, som systrar, bröder eller kusiner. Skolpersonal behöver således inte enbart uppmärksamma de unga kvinnornas utan även de unga männens situation.
 
Eftersom ett hederstänkande bygger på en heteronormativ struktur med tydliga könsmönster kan även hbt-personer beläggas med skam inom dessa familjer. Om familjen får reda på att deras barn är hbt-person kan detta leda till intolerans, hot och/eller våld från föräldrarna. Det är betydligt vanligare att hbt-personer blir utsatta för våld eller hot om våld än heterosexuella, och i samband med hedersrelaterat våld och förtryck är hbt-personer särskilt utsatta.
 
Hedersproblematik i skolan tar sig olika uttryck och kan till exempel innebära att flickor och ibland även pojkar begränsas av sin familj att delta i vissa delar av undervisningen, till exempel sex- och samlevnadsundervisning, musikundervisning eller simundervisning i idrott och hälsa. Elever kan även vara utsatta för social kontroll av släktingar och bekanta.

Främjande arbete

Främjande arbete innebär att skapa en skola där alla barn och ungdomar kan växa, trivas och utvecklas. Detta är en del av skolans grundläggande uppdrag och framgår av skollagen och läroplanerna. Det leder bland annat till en skola med ett gott skolklimat. En skola där eleven kan känna sig värdefull, få optimism och framtidstro. Det är också en skola som ger eleverna stöd i att utveckla bra relationer till jämnåriga och som också är en mötesplats för viktiga existentiella samtal om relationer, kärlek och sexualitet.

Skolans arbete kring kvinnors och mäns villkor finns tydligt uttryckt i skollag och läroplaner. Enligt skollagen ska utbildningen i skolan utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna såsom alla människors lika värde, lika rättigheter och möjligheter samt jämställdhet mellan kvinnor och män.
 
I ett främjande arbete är kontakten mellan föräldrarna och skolan viktig. Grundläggande i allt föräldrasamarbete är dialogen. Via samtal och möten ökar förståelsen för skolans värdesystem och arbetsformer. Skolpersonalen behöver tidigt skapa tillitsfulla relationer till alla föräldrar. Föräldrar behöver känna sig välkomna i skolan och det är skolpersonalens ansvar att kvaliteten i samarbetet utvecklas.
 

Förebyggande arbete

De flesta ungdomar kan leva på olika sätt – ett i hemmet och ett i skolan. De lyckas kompromissa, lirka och se till att det finns en framkomlig väg till dialog inom familjen genom sin förhandlingsförmåga.
 
Det kan handla om en anpassningsstrategi, då den utsatta rättar sig efter rådande omständigheter samtidigt som framtida lösningar planeras, en motståndsstrategi där personen medvetet bryter mot det som familjen vill, en frigörelsestrategi där utbildning ofta är central eller uppgivenhet och resignation där personen inte längre ser någon utväg vilket kan leda till destruktiva handlingar – som till exempel anorexi eller självmord.
 
Att ha förmåga att upptäcka utsatthet innebär att våga lyssna, att ta flickans eller pojkens berättelse på allvar och att kunna möta de svårigheter som eleven tar upp. Att göra en riskbedömning ställer krav på kompetens hos personalen men också att ha bearbetat egna värderingar. Genom att vara uppmärksam på olika varningstecknen kan personalen få en uppfattning om hur eleven har det.

Några varningstecken

  • Kontinuerliga somatiska symptom som magvärk, huvudvärk och illamående
  • Återkommande frånvaro och skolk
  • Rigid kontroll av fritiden, till exempel att eleven inte får delta i aktiviteter utanför skolan, eller att eleven är rädd att inte passa tiden när hon går hem från skolan
  • Få eller inga kamratkontakter utanför skolan
  • Avsaknad av vuxna stödpersoner utanför familjen
  • Föräldrar som drar sig undan all kontakt med skolan och föräldrar som motsätter sig stödinsatser från skolans sida
  • Konkreta planer på äktenskap mot elevens vilja
  • Oro över att familjen ska få reda på att man är homosexuell, bisexuell eller transperson
  • Självmordstankar
  • Eleven rymmer hemifrån
  • Önskan om att ”återställa” sin ”mödomshinna”/slidkrans
  • Sexuella trakasserier
  • Synliga skador av våld

Skolpersonalen kan i vissa fall ta kontakt med föräldrarna. Kontakten med föräldrar beror mycket på hur situationen för eleven ser ut. Det är framför allt viktigt att diskutera detta med eleven innan kontakt tas. Som läroplanerna framhåller ska respekt iakttas för elevens integritet. Flickan eller pojken kan göra en helt annan riskbedömning, vilket skolpersonalen bör vara lyhörd inför.

I kurs- och ämnesplanerna

I flera kurs- och ämnesplaner är nu kunskap om mänskliga rättigheter, jämställdhet, kön, sexualitet och relationer viktiga delar för att förstå ämnets helhet. Detta ger förutsättningar för att arbeta med frågor som rör hedersrelaterad problematik i ämnesundervisningen. I sex- och samlevnadsundervisningen finns det många tillfällen att beröra den hedersrelaterade problematiken. Det kan handla om allt från ryktesspridning, framtidsdrömmar, föräldrars förväntningar på äktenskap, oskuld, Slidkrans/ myten om mödomshinnan till samhällets maktstrukturer. Sådana samtal ger både flickor och pojkar möjlighet att diskutera viktiga existentiella frågor. Skolan är på det sättet en utmärkt mötesplats för reflektion tillsammans med en vuxen.

Befrielse från undervisningen

En del skolor har upplevt problem med att föräldrar inte vill att deras barn ska delta i sex- och samlevnadsundervisning, musik, religionskunskap eller idrott och hälsa, där simning är ett av momenten. Regelverket kring befrielse från undervisning är idag restriktivt – alla elever har rätt till utbildning. Genom den nya skollagen blir det än mer restriktivt att få befrielse från vissa undervisningsinslag i grundskolan. Det krävs synnerliga skäl, vilket innebär mycket starka skäl. Befrielse från undervisning kan bara bli aktuell i vissa undantagsfall och endast gälla enstaka obligatoriska inslag i undervisningen. Det är rektorn som ska fatta beslut i frågor som rör befrielse och denna beslutanderätt kan inte delegeras till någon annan.

Akuta situationer

Det krävs riktade insatser när situationen är akut för flickan eller pojken, när de hotas av familjen eller när planer finns på att sända flickan eller pojken till föräldrarnas hemland mot deras vilja. Alla berörda – skolans personal, elevhälsa, socialtjänst och polis bör veta hur de ska agera, eftersom det i den situationen inte finns någon tid att förlora. Samverkan behöver därför byggas upp innan problem uppstår.

Väl upparbetade kontakter med socialtjänst och polis behöver finnas, så att skolans personal känner sig trygg att agera när situationen för eleven är akut. Men ett nära samarbete behövs även med barn- och ungdomspsykiatri, ungdomsmottagning, tjej- och kvinnoorganisationer, mansjour med flera.
 
En anmälan till socialtjänsten måste alltid göras vid fara för flickans eller pojkens liv och hälsa. Elevhälsan bör ha informerat eleven dels om när den måste göra en anmälan, dels hur denna går till. Anmälan görs många gånger av rektor men samtlig personal på skolan har skyldighet att göra anmälan. Se länk till materialet om orosanmälan under "Se även".
 
Det är viktigt att behålla ett barnperspektivet. Personal kan ibland känna en osäkerhet om flickans eller pojkens berättelse är sann. Men flickan eller pojken är den som vet om hotet är reellt och situationen kan bli farlig om skola och socialtjänst missbedömer flickans eller pojkens situation.
 
Skolan måste lyssna och tro på eleven i den stund hon eller han berättar om sina svårigheter. När en anmälan görs vid ett uppenbart hot måste flickan eller pojken vara i säkerhet innan föräldrarna kontaktas.

Senast granskad: 2017-02-09