Kränkning och missgynnande av elev

Kränkande behandling innebär att ett barns eller elevs värdighet kränks. Har kränkningen samband med någon av diskrimineringsgrunderna kallas det trakasserier. Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Den vanligaste typen av kränkningar är att uppleva sig oskyldigt anklagad eller att andra elever visar sitt avståndstagande genom att retas, viska och skämta. Att bli slagen eller knuffad är också en kränkning. Inget barn eller elev ska bli kränkt och förskolan eller skolan har skyldighet att agera när det sker.

Mobbning

Förr talade man oftare om mobbning, men det begreppet används inte längre i skollagen. Mobbning är en form av kränkande behandling eller trakasserier som innebär en upprepad negativ handling när någon eller några medvetet och med avsikt tillfogar eller försöker tillfoga en annan skada eller obehag. Enligt en studie av Skolverket är ungefär 6-7 procent av eleverna i åk 4-9 utsatta för mobbning. För de flesta är situationen förbättrad inom ett halvår. Men 1,5 procent av eleverna är utsatta för mobbning under ett år eller längre. Dessa elevers situation måste uppmärksammas och förbättras.

Kränkningar från lärare och annan personal

Det förekommer att elever upplever sig kränkta av sina lärare. Ofta handlar det om att de känner sig orättvist behandlade. Ungefär 40 procent av anmälningarna till Barn- och elevombudet handlar om att personalen kränkt en elev. Det är vanligare att äldre elever än yngre är utsatta för kränkningar och mobbning från vuxna. Det är förbjudet för alla som arbetar inom förskolor och skolor att kränka barn och elever. Huvudmannen bör se till att det finns särskilda rutiner för att utreda, dokumentera och åtgärda när en personal är misstänkt. För att undvika lojalitetskonflikter är det lämpligt att en överordnad chef håller i utredningen.

Diskriminering

Diskriminering betyder att ett barn eller en elev blir missgynnad av skäl som har samband med de lagskyddade diskrimineringsgrunderna:
Inom förskolan och skolan är det huvudmannen eller personalen som kan göra sig skyldig till diskriminering. Barn och elever kan inte diskriminera varandra i juridisk mening.
Diskriminering kan som exempel handla om följande:

  • Ett gymnasium tillåter inte huvudbonader inomhus vilket drabbar en elev som bär slöja (religion)
  • En pojke nekas plats i en viss förskolegrupp på grund av sned könsfördelning (kön)
  • Ett samkönat par får inte gå ihop på skolbalen (sexuell läggning)
  • En pojke nekas plats på en skola eftersom att han har diagnosen ADHD (funktionsnedsättning)

Trakasserier

Trakasserier är ett uppträdande som kränker ett barns eller en elevs värdighet och som har samband med diskrimineringsgrunderna. Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Trakasserier kan barn och elever utsätta varandra för. När personal trakasserar barn och elever är det förbjudet och juridiskt betraktas det som diskriminering.

Trakasserier kan vara synliga och handfasta och de kan vara dolda och subtila. Trakasserier kan till exempel uttryckas genom nedsättande tilltal, utfrysning, ryktesspridning, förlöjliganden eller fysiskt våld. Det kan ske i korridorer men också under samtal som sker inom ramen för undervisningen.

Föreställningar och normer

Grunden till diskriminering och trakasserier hänger ihop med föreställningar om vad som är normalt och vad som är avvikande i skolan och i samhället i stort. Det främjande arbetet och det breda värdegrundsarbetet är viktigt för att påverka de normer som råder i verksamheten.

Utreda och åtgärda

Förskolan eller skolan ska ha rutiner för hur akuta situationer ska hanteras och lösas när barn eller elever utsatts för trakasserier eller kränkande behandling. Åtgärderna ska grundas i en dokumenterad utredning som allsidigt belyser det som inträffat och orsakerna till det inträffade.

En lärare, förskollärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är enligt lag skyldig att anmäla detta till förskolechefen eller rektorn, som i sin tur ska anmäla vidare till huvudmannen.

Huvudmannens ansvar

Det är huvudmannen, det vill säga kommunen eller den fristående förskolan eller skolans ägare, som är ansvarig för att utreda och vidta åtgärder när ett barn eller en elev blivit kränkt. Även om detta delegeras till rektor eller förskolechef måste huvudmannen känna till händelsen. Det är viktigt att det finns rutiner kring både anmälan och utredning kring enskilda fall av kränkningar.

Utreda

En utredning som allsidigt belyser vad som hänt och som omfattar både den eller de som kan ha utfört kränkningen och den som har blivit utsatt måste göras. Utredningen ska innehålla en analys av orsakerna till det inträffade och ge tillräcklig information för en bedömning av vilka åtgärder som måste vidtas för att trakasserier eller kränkningar inte ska inträffa igen.
Utredningens omfattning och metod måste anpassas till hur varje fall ser ut. Utredningen måste leda fram till åtgärder och man kan inte låta saken bero om de inblandade lämnar motstridiga uppgifter. Läs mer i Allmänna råd mot diskriminering och kränkande behandling.

Dokumentera

Dokumentationen av utredningen av ett fall visar vad som hänt och vilka åtgärder skolan ska vidta. Dokumentationen visar också varför dessa åtgärder valts och ger underlag för att följa upp det enskilda fallet.
Den samlade dokumentationen av alla ärenden i en verksamhet ger en kartbild av hur det ser ut i fråga om kränkningar och trakasserier på den enskilda förskolan eller skolan. Den kunskapen kan sedan användas för att utveckla det förebyggande arbetet och för att identifiera barn och elever som blir utsatta återkommande över en längre tid.

Den som ansvarar för dokumentationen behöver kunskaper om tystnadslikt, offentlighets- och sekretessbestämmelser och dokumentationen måste göras i enlighet med personuppgiftslagen.
När huvudmannen får dokumentationen, så kan de kontrollera att utvecklingen i det enskilda fallet går åt rätt håll. Dokumentationen kan användas till att se ett större mönster och därmed användas som underlag för att ge stöd åt en verksamhet som har problem. Om skolans ansvarstagande när det gäller ett enskilt fall ifrågasätts är det angeläget att ha dokumenterat vad som hänt och vad förskolan eller skolan gjort.

Åtgärda

De åtgärder som sätts in ska riktas mot både den som blivit utsatt och den eller de som utövat kränkningen. Det måste följas upp att åtgärderna haft önskad effekt. Tänkbara åtgärder kan vara:

  • återkommande samtal med barn eller elever och vårdnadshavare - utifrån behov och med personal som har kompetens för uppgiften,
  • ökade observationer vid vissa tillfällen,
  • assistent eller resursperson för den eller de som kränker,
  • omorganisation i och av grupper,
  • hjälp av skolkurator och skolpsykolog.

Reglerna gäller för alla skolformer

Reglerna gäller alla de verksamheter som regleras i skollagen, dvs. förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, fritidshem, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

Om man inte får tillräcklig hjälp

Barn eller elev som är utsatt för kränkande behandling eller mobbning och inte får tillräcklig hjälp från skolan, eller förälder, kan anmäla skolan till Barn- och elevombudet (BEO) vid Skolinspektionen. Barn- och elevombudet utreder anmälningar om kränkande behandling och kan företräda enskilda barn och elever i domstol. BEO tel 08 586 080 00.

När det är fråga om diskriminering eller trakasserier kan ärendet anmälas till Diskrimineringsombudsmannen (DO) tel 08 120 20 700.
 

Senast granskad: 2016-11-30