Frågor och svar

Vad innebär det att utforma ändamålsenliga bedömningssituationer?

En utgångspunkt för att utforma en ändamålsenlig bedömningssituation är att du som lärare ställer dig frågorna: Vad är det jag vill veta? Varför vill jag veta detta? Hur har jag tänkt att använda den information jag får? Svaren påverkar hur du formulerar frågor eller uppgifter och vilka bedömningsformer du väljer.

Du behöver utforma bedömningssituationer för att få information om elevernas styrkor och utvecklingsbehov. Denna information kan sedan användas i formativt syfte för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Du behöver också utforma bedömningssituationer som kan användas i summativt syfte vid betygssättningen.

Det är viktigt att du som lärare eftersträvar att bedömningssituationerna blir giltiga och tillförlitliga för sina syften. En bedömningssituation som ger detaljerad och nyanserad information om elevers kunskaper har hög giltighet för ett formativt syfte. Du kan då använda informationen för att förändra och förbättra din undervisning eller ge återkoppling till eleverna.

En bedömningssituation som ger ett underlag som fungerar väl för att jämföras med kunskapskraven har hög giltighet för ett summativt syfte och väger därmed tyngre vid betygssättningen. En viktig fråga är därför hur väl bedömningssituationerna och de underlag de leder fram till fungerar för olika syften.

Frågor och svar

Att en elev med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda vid bedömning av elevens kunskaper är allvarligt. Rutiner för hur skolan hanterar fusk och vilka disciplinära åtgärder som ska vidtas när en elev fuskar kan tas fram inom ramen för skolans ordningsregler.

När du som lärare analyserar och värderar kvaliteten på elevens kunnande behöver du ta hänsyn till hur giltiga och tillförlitliga olika underlag är. Ju mer giltiga och tillförlitliga underlagen är, desto tyngre väger de vid betygssättningen. Om du bedömer att ett underlag inte är tillförlitligt på grund av fusk ska det inte tas med i bedömningsunderlaget.

Det är viktigt att tänka på att betygssättning enbart ska grunda sig på elevens kunskaper och inte får användas som disciplinär åtgärd.

I regel ska du som lärare beakta all tillgänglig information om elevens kunskaper. Du måste dock kunna planera ditt arbete och få tid att bedöma elevernas arbeten och väga ihop detta med övrigt betygsunderlag innan ämnet eller kursen ska betygsättas. Det kan innebära att även om du får tillgång till ett material är det inte självklart att materialet är möjligt att beakta vid betygssättning.

En utgångspunkt för att utforma en ändamålsenlig bedömningssituation är att du som lärare ställer dig frågorna: Vad är det jag vill veta? Varför vill jag veta detta? Hur har jag tänkt att använda den information jag får? Svaren påverkar hur du formulerar frågor eller uppgifter och vilka bedömningsformer du väljer.

Du behöver utforma bedömningssituationer för att få information om elevernas styrkor och utvecklingsbehov. Denna information kan sedan användas i formativt syfte för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Du behöver också utforma bedömningssituationer som kan användas i summativt syfte vid betygssättningen.

Det är viktigt att du som lärare eftersträvar att bedömningssituationerna blir giltiga och tillförlitliga för sina syften. En bedömningssituation som ger detaljerad och nyanserad information om elevers kunskaper har hög giltighet för ett formativt syfte. Du kan då använda informationen för att förändra och förbättra din undervisning eller ge återkoppling till eleverna.

En bedömningssituation som ger ett underlag som fungerar väl för att jämföras med kunskapskraven har hög giltighet för ett summativt syfte och väger därmed tyngre vid betygssättningen. En viktig fråga är därför hur väl bedömningssituationerna och de underlag de leder fram till fungerar för olika syften.

Ibland använder lärare betygsbeteckningar enligt betygsskalan A–F på prov eller uppgifter. Det finns inga bestämmelser som hindrar dig som lärare från att göra det. Men betyg sätts först i slutet av en kurs.

Betygsbeteckningar på enskilda prov och uppgifter är mindre ändamålsenliga för din allsidiga utvärdering eftersom att giltigheten och tillförlitligheten i en bedömning ökar ju större och mer varierat underlag du har tillgång till.

Det kan vara svårt att konstruera enskilda prov och uppgifter som gör det möjligt att värdera elevens kunskaper mot betygsskalan. I de nationella proven görs visserligen detta, men där prövas en stor del av ämnesplanen och uppgifterna är utprövade i stor skala.

En annan risk med prov- och uppgiftsbetyg om de kommuniceras till eleverna är att de kan tro att du med en enkel formel kan väga samman dessa till ett betyg i slutet av kursen, det vill säga att betyget är ett medelvärde av de prov- och uppgiftsbetyg som eleven fått fram till och med betygssättningen.

Mer om ändamålsenliga bedömningssituationer

Det finns inga krav på att du som lärare ska dokumentera alla kunskaper vid både formella och informella bedömningssituationer. Det finns inte heller några bestämmelser om hur dokumentationen ska utformas. Formerna för dokumentationen ska underlätta för dig att stödja elevernas kunskapsutveckling och sätta betyg. Det är till exempel inte ändamålsenligt att dokumentera samma uppgifter flera gånger i olika dokumentationssystem, till exempel både i en fysisk portfolio och i en digital plattform.

Ändamålsenlig dokumentation är sådan som du som lärare enligt din professionella bedömning anser att du behöver för att kunna stödja elevernas kunskapsutveckling, men även för att få ett brett och varierat underlag inför betygssättningen.

Digitala system möjliggör för lärare att dokumentera mer information, samt att dela information med elever. Sådana system kan samtidigt innebära en risk för överdokumentation, det vill säga att du åläggs att dokumentera och dela mer information än vad som nödvändigt för att stödja elevers kunskapsutveckling och sätta betyg. Det kan dessutom vara olämpligt att använda ett dokumentationssystem som exempelvis bygger på automatiserade och förenklade sätt att sammanfatta bedömningsunderlag till omdömen eller betyg. Om dokumentationssystemen används är det viktigt att systemet hjälper dig att göra en allsidig utvärdering vid tiden för betygssättning. Hur du sedan konkret utformar din dokumentation kan bland annat bero på kursens karaktär, skolform eller årskurs.

Vid betygssättningen beaktar du som lärare all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven. Det gäller även inlämningsuppgifter som eleven gjort hemma.

Du gör en allsidig utvärdering av informationen för att avgöra hur giltiga och tillförlitliga olika underlag är och vad informationen säger om elevens kunnande i förhållande till kunskapskraven vid tiden för betygssättningen. Det faktum att en inlämningsuppgift kan ha genomförts under okontrollerade former gör att den bedöms som mindre giltig och tillförlitlig som underlag. Det här behöver du som lärare ta ställning till vid betygssättningen.

En skola kan, men behöver inte ha gemensamma former för att dokumentera bedömningsunderlag. Om det inte finns är det viktigt att rektorn, så långt det är möjligt, känner till var dokumentationen finns. På så sätt kan det säkerställas att kunskap om eleverna och deras utbildning inte går förlorad vid lärarbyten. Det är den undervisande läraren som har bäst kännedom om elevernas kunskaper. Dokumentationen behöver dock så långt som möjligt utformas så att andra kan ta del av och förstå den, om en annan lärare i ett senare skede tar över undervisningen och sätter betyg. Detta är en fråga om rättssäkerhet för eleverna.

Det är den undervisande lärare vid tiden för betygssättningen som sätter betyg. Enligt läroplanerna ska läraren ta hänsyn till all tillgänglig information vid betygssättningen. Det gäller även sådana tidigare underlag som har dokumenterats av den lärare som undervisande innan lärarbytet.

Mer om att allsidigt utvärdera inför betygssättningen