Bedömning förekommer i förskolan trots laddat begrepp

I en studie som belyst förskolelärares, chefers och rektorers perspektiv på bedömning framkommer bland annat att begreppet ”bedömning” fortfarande undviks. Trots detta visar studien på att bedömning förekommer och ger flera exempel på hur förskollärares bedömningspraktik i realiteten ser ut.

Enligt Läroplanen för förskolan, Lpfö 18, ska förskollärare och arbetslag bland annat ansvara för att ”varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt följs, dokumenteras och analyseras […] i enlighet med läroplanens mål”. Denna beskrivning är en del i förskollärares uppdrag gällande bedömning av barns lärande och utveckling. Inom bedömningsforskning är förskollärares bedömningspraktik emellertid ett område där få studier genomförts och synliggjort hur denna bedömningspraktik ser ut i realiteten.

I en studie från 2021 genomförd av professor Ann-Christine Vallberg Roth vid Malmö universitet har förskollärares perspektiv på begreppet bedömning och sambedömning undersökts. I studien fick 240 förskollärare, chefer och rektorer inom förskola besvara ett frågeformulär innehållande frågan: ”Vad kan känneteckna bedömning och sambedömning i förskolan?”. Genom textanalys av svaren visade studiens resultat ett antal framträdande aspekter för vad som är utmärkande för bedömning och sambedömning i förskolan.

Bedömning är fortfarande ett laddat begrepp

Ett resultat som studien visar är hur själva begreppet bedömning fortfarande upplevs som främmande för förskollärare, chefer och rektorer. I studien tog de avstånd från begreppet och hade svårt att koppla det till sin verksamhet. En av förskollärarna i studien uppgav: ”Vi bedömer inte barn i förskolan”.

Således framstår bedömning inom förskolan fortfarande som ett laddat begrepp. Exempelvis tycks dokumentation av barnens utveckling och prestationer i förskolan inte betraktas som en del av en bedömningskultur utan beskrivs just i termer av ”dokumentation”. Utifrån detta drar Vallberg Roth slutsatsen att bedömning varken ses som en erkänd eller central del av förskollärares praktik.

Bedömning förekommer ändå i förskolan

Trots att begreppet upplevs som främmande visar ändå studien exempel på sådant förskollärare gör i sin praktik som kan räknas till bedömningspraktik. Som exempel på förskollärares bedömningspraktik användes materialet Tidig registrering av språkutveckling (TRAS) för att följa barns utveckling av språk mellan 2 och 5 års ålder på vissa förskolor. Användning av TRAS beskrevs i studien som ett sätt att identifiera vilka utmaningar som enskilda barn kan behöva för att komma vidare i sin utveckling.

Användandet av materialet kan ses som en del i förskollärares summativa bedömningspraktik då det mynnar ut i graderade bedömningar av när barn uppnår olika kunskaper. Samtidigt uttryckte en förskolelärare i studien att ”En förskola bör kännetecknas av en formativ bedömning som blickar framåt och har en utvecklande och främjande funktion”.

Utöver användande av materialet TRAS visade studien på ytterligare en situation där bedömning av barn i förskolan hade skett. Detta var i samband med förberedelser av utvecklingssamtal. Vid dessa tillfällen dokumenterade lärarna genom att fylla i färdiga bedömningsmallar, förbereda individuella utvecklingsplaner och skriva loggböcker.

Bedömning används för att utvärdera undervisningen

Ett annan del av studiens resultat visade att bedömning i förskolan inte alltid primärt handlade om förskollärarnas bedömning av barnets individuella utveckling och lärande, utan om utvärdering av undervisningen. Här beskrev förskollärarna, cheferna och rektorerna i studien att det handlar om att bedöma huruvida undervisningen varit effektiv och lett till lärande.

På så sätt sågs bedömning och utvärdering av verksamheten som ett sätt att möjliggöra för förändring av den pedagogiska miljön på förskolan, så att den passar alla barn utifrån deras olika behov. Förskollärarna, cheferna och rektorerna beskrev också i studien hur återkoppling mellan förskolepersonalen var ett sätt att utveckla undervisningen.

Sambedömning ses som en del av det kollegiala utbytet

En del av studiens syfte var att undersöka förskollärares perspektiv på sambedömning. Resultatet visade att i förskolan ses sambedömning som en del av det kollegiala utbytet som bland annat sker genom diskussioner och gemensamma analyser. Sambedömning kopplades också till likvärdighet då diskussioner mellan chefer och rektorer på förskolor beskrevs som en del i arbetet med att skapa likvärdiga sätt att genomföra bedömning på förskolor.

Sammanfattningsvis visar Vallberg Roths studie att det trots förskolepersonals avståndstagande till begreppet bedömning ändå finns en levande bedömningspraktik i förskolan.

Text: Johan Forsell, Linköpings universitet

Källa:

Vallberg Roth, A. C. (2021). Bedömning och sambedömning i förskola enligt förskollärares, chefers och rektorers skriftliga beskrivningar. Utbildning och Lärande, 15(1), 29–49.