Lärares professionsutveckling gynnas av att eleverna är delaktiga

Elever är centrala aktörer i skolan. Trots det är de sällan delaktiga i lärares professionsutveckling. Forskning visar hur de kan göras delaktiga och vad det kan tillföra.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Elever ska enligt rådande styrdokument ges möjlighet att delta i utveckling av undervisning. Skollagen (4 kap 9 §) anger exempelvis att elever, utifrån ålder och mognad, ska ges inflytande över utbildningen genom att ta en aktiv del i och hållas informerade i frågor som rör dem.

Lgr 22 anger vidare att rektorer och lärare har ansvar för att pröva och utveckla nya metoder i skolan samt att göra det i ett nära samspel med elever. Även i forskning betonas vikten av att göra elever delaktiga i lärares undervisningsutveckling och därmed lärares professionsutveckling.

Elevers delaktighet handlar enligt Szönyi och Söderqvist Dunkers (2018) om att elever får vara en del i en aktivitet, ett sammanhang eller en relation. Delaktighet i innebörden ”att vara en del av” omfattar mer än enbart inflytande. I studier om elevers delaktighet i undervisningsutveckling utgår Susinos och Haya (2014) från att sådan delaktighet är möjlig och viktig eftersom att elever

är kompetenta
är experter på att vara elever i skolan
har rätt att få stöd för att göra sin röst hörd om frågor som berör dem
behöver vara centrala deltagare i utveckling av undervisning och skolutveckling för att stärka hållbarheten.

Trots rätten till och vikten av elevers delaktighet i utvecklingen av undervisning visar forskning att de sällan görs delaktiga. Elvstrand och Lago (2022) hävdar att de oftast snarare är mottagare av utvecklingsinitiativ som skolors personal engagerar sig i. Elever är alltså marginaliserade i sådana sammanhang.

Elever är delaktiga i olika grad

I de fall elever görs delaktiga i undervisningsutveckling, verkar graden av delaktighet variera. Cook-Sather (2006) och O’Brien med kollegor (2022) visar en skala av grader av elevers delaktighet.

I studier av elevers delaktighet i systematiskt kvalitetsarbete konstaterade O’Brien med kollegor att delaktigheten varierade från ytlig, en slags skendelaktighet där elever används som data, till genuin delaktighet, där elever görs till samarbetsparter i ett undersökande teamarbete.

Variationen i delaktighet har även synliggjorts av Hart (1992) i en delaktighetsstege som består av åtta steg. De tre nedersta stegen kännetecknas av avsaknad av delaktighet genom att elever och andra manipuleras att tro att elever är delaktiga. Övriga steg innehåller grader av delaktighet. Ju högre upp på stegen man kommer, desto mer genuin delaktighet.

Elvstrand och Lago (2022) har använt ovan beskrivna delaktighetsstege i en studie av elevers delaktighet i tre olika aktionsforskningsprojekt med lärare och elever på låg- och mellanstadiet. I likhet med tidigare forskningsresultat fann de att elever var delaktiga i olika utsträckning.

Ringa utsträckning handlade om symbolisk delaktighet i delar av processen där elever pliktskyldigt svarade på vuxnas frågor. Större utsträckning handlade om genuin delaktighet tillsammans med vuxna genom hela utvecklingsprocessen.

Johannesson (2024) identifierade vad som kan tolkas som ringa utsträckning när han undersökte gymnasieelever som aktörer i 14 lärares aktionsforskningsprojekt; elevmedverkan förekom mest i lärarnas datainsamlingsfas.

Hill (2020) identifierade däremot äkta eller genuin delaktighet, och därmed delaktighet i större utsträckning, i en fallstudie om lärande gemenskaper där både högstadieelever och lärare deltog. I syfte att utveckla lärares undervisning genomförde elever och lärare följande insatser tillsammans:

insamling av underlag och diskussion av elevers lärande
observation av undervisning med efterföljande samtal med berörd lärare om elevers lärande
modellering av korta lektioner för att visa hur olika metoder kunde stärka lärande
presentationer i lärarkollegiet av vad som hade som identifierats i observationer och samtal.

Ofta framkommer lägre grader av delaktighet i forskningsresultaten. Det är skillnad mellan att i efterhand få värdera utfallet av lärares utvecklingsförsök och att få medverka som aktör i försöken.

Delaktighet kräver stärkt tro på demokratiska processer

Groundwater-Smith och Mockler (2015) visar att det finns mycket att vinna när elever görs delaktiga i lärares och skolors utvecklingsförsök. Sådana vinster synliggörs i flera studier.

Hill fann att lärande gemenskaper tillsammans med elever fick lärare att begrunda vilka antaganden som deras undervisning baserades på. Hill betonar att elever inte behöver vara ämnesexperter för att kunna bidra i sådana gemenskaper.

Framför allt kan de bidra till att lärare ser sig som ”lärande lärare” (learners), vilket krävs för att utveckla undervisning. Vidare visar Elvstrand och Lago (2022) att genuin delaktighet kan främja hållbarhet i utveckling och stärka elevers tro på demokratiska processer.

Utöver stärkt tro på demokratiska processer har forskare identifierat andra vinster för eleverna. Simmons med kollegor (2015) betonar att kommunikation och ömsesidig respekt, som krävs i elevers delaktighet, främjar elevers hälsa och välmående. Sippy och Belin (2020) lyfter fram trygghet och bättre skolklimat, medan Sussman (2015) framhåller utveckling av elevers personliga förmågor och insikter i meningsfull förändring.

Det finns även forskning som visar att försök till delaktighet skapar nya förutsättningar för fortsatt delaktighet. Baserat på analys av en skolas försök att involvera elever i utvecklingen av lärmiljöer konstaterar Susinos och Haya (2014) att försöken skapade nya sociala, materiella och kulturella förutsättningar för hur utveckling tillsammans med elever kan genomföras. Det handlade om att betoning av delaktighet, rapporter skrivna av elever samt ömsesidigt lärande skapade möjligheter till fortsatt delaktighet.

Genuin delaktighet kräver elevcentrerade metoder

Elvstrand och Lago (2022) betonar att genuin delaktighet förutsätter elevcentrerade metoder. I ett av fallen där utveckling av aktiviteter på raster var i fokus, undersökte elever sina och skolkamraternas upplevelser av rastaktiviteter. Eleverna fotograferade skolgården och gav utvecklingsförslag.

Tillsammans med skolans personal analyserade de sedan vilka behov som låg bakom förslagen. För att till exempel inte avfärda förslaget om ett badhus som ett orealistiskt förslag försökte de i stället tolka vad ett badhus symboliserade.

Tillsammans med eleverna tolkades badhuset som en symbol för roliga aktiviteter. Även om badhuset inte gick att realisera kunde de hitta andra roliga aktiviteter som var realiserbara.

Det finns många olika sätt att låta elever dokumentera undervisning och lärmiljöer för att deras val ska ligga till grund för samtal om utvecklingsmöjligheter. Exempelvis beskriver Warne (2012) photovoice som en etablerad metod för elevdelaktighet där elevers fotografier används som grund för samtal i grupp.

Warne med kollegor (2013) har använt metoden med positiva utfall i elevhälsofrågor. Det handlar i stor utsträckning om att elever får pröva metoder som bygger på systematik för att tillsammans undersöka svåra frågor som handlar om hälsa och välbefinnande.

Rollen som aktör kräver träning för både elever och lärare

Sammanfattningsvis konstaterar vi att en övervägande del av ovanstående studier visar att elevers medverkan i utvecklingsförsök i praktiken handlar mer om inflytande och att bli tillfrågade i efterhand än att få vara delaktiga före och under försöken. Det kan till viss del bero på olika förståelser av begreppen inflytande och delaktighet, men framför allt om att elever inte har fått tillräcklig träning i rollen som aktör.

I de fall där elever röster räknas som viktiga i alla delar av processen går det också att urskilja positiva resultat i undervisningen. Att lärare och elever tillsammans utvecklar undervisning bidrar samtidigt till utveckling av lärares profession. Det kan behövas mer träning även för lärare – det vill säga att få träna på metoder för att kunna bjuda in elever till aktivt deltagande som i sin tur påverkar upplevelsen av delaktighet.

Text: Jaana Nehez och Ann-Christine Wennergren, Högskolan i Halmstad

Källor:

Cook-Sather, A. (2006). Sound, presence, and power: ’Student voice’ in educational research and reform. Länk till annan webbplats. Curriculum Inquiry, 36(4), 359–390.

Elvstrand, H., & Lago, L. (2022). Elevers delaktighet: Ett sätt att utmana och utveckla aktionsforskning i skolan? Forskning og forandring, 5(1), 25–45.

Groundwater-Smith, S., & Mockler, N. (2015). From data source to co-researchers? Tracing the shift from ’student voice’ to student–teacher partnerships. Länk till annan webbplats. Educational Action Research, 24(2), 159–176.

Hart, R. A. (1992). Children's participation. From tokenism to citizenchip. Länk till annan webbplats. UNICEF International Child Development Centre.

Hill, S. (2020). Seeing anew: The role of student leadership in professional learning. Länk till annan webbplats. Professional Development in Education, 46(4), 563–579.

Johannesson, P. (2024). Student participation in teachers’ action research: teachers’ and students’ engagement in social learning. Länk till annan webbplats. Educational Action research. Förhandspublicering online.

O’Brien, S., McNamara, G., O’Hara, J., Brown, M., & Skerritt, C. (2022). Students as co-researchers in a school self-evaluation process. Improving Schools, 25(1), 83–96.

Simmons, C., Graham, A., & Thomas, N. (2015). Imagining an ideal school for wellbeing: Locating student voice. Journal of Educational Change, 16(2), 129–144.

Sippy, E., & Belin, R. (2020). Students as education partners: Kentucky student team bridges school policy and practice. Learning Professional, 41(1), 20–23.

Skolverket (2022) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2022. Skolverket.

Susinos, T., & Haya, I. (2014). Developing student voice and participatory pedagogy: A case study in a Spanish primary school. Cambridge Journal of Education, 44(3), 385–399. https://doi-org.ezproxy.bib.hh.se/10.1080/0305764X.2014.914155

Sussman, A. (2015). The student voice collaborative: An effort to systematize student participation in school and district improvement. Länk till annan webbplats. Teachers College Record, 117(13), 119–134.

Szönyi, K., & Söderqvist Dunkers, T. (2018). Delaktighet – ett arbetssätt i skolan. SPSM.

Warne, M. (2012). Med våra ögon: En metodbok om photovoice. Mittuniversitetet, Institutionen för hälsovetenskap.

Warne, M., Gillander Gådin, K., & Snyder, K. (2013). Photovoice: An opportunity and challenge for students´ genuine participation. Health Promotion International, 28(3), 299–310.