Betygssättning

När lärare sätter betyg utvärderar de allsidigt varje elevs kunskaper i förhållande till kunskapskraven. Betyget som läraren sätter ska spegla den kvalitet som eleven har på sitt kunnande vid tiden för betygssättningen.

Betygsskalan har sex steg: A, B, C, D, E och F. A-E är godkända betyg till skillnad från F som står för ett icke godkänt resultat. Att sätta betyg är att bedöma med vilken kvalitet en elev gör och visar det som beskrivs i kunskapskraven. Den här bedömningen gör läraren i slutet av en kurs eller i slutet av en termin. Om läraren saknar underlag för att göra en bedömning av en elevs kunskaper, på grund av att eleven varit frånvarande, sätts inget betyg. Detta markeras med ett streck (-) i betygskatalogen och i betygsdokumenten.

I kunskapskraven beskrivs vad som krävs för olika betyg. För betyget A, C eller E krävs att elevens kunskaper motsvarar beskrivningen av kunskapskravet i sin helhet.

Betygsstegen B och D

För betygen B och D ska eleven ha uppnått det underliggande kunskapskravet i sin helhet och till övervägande del det som beskrivs i överliggande krav. När lärare avgör om överliggande kunskapskrav är uppfyllt till övervägande del är det framförallt en kvalitativ bedömning. Läraren kan utifrån sin professionalitet resonera på olika sätt för att motivera att ett överliggande kunskapskrav är uppfyllt till övervägande del.

I den här bedömningen utgår läraren från tre frågor.

1. Hur omfattande delar har eleven uppfyllt i överliggande kunskapskrav?

En aspekt att ta hänsyn till är hur omfattande delar av det överliggande kunskapskravet som elevens kunskaper motsvarar. Det går däremot inte att koppla till övervägande del till en bestämd omfattning av texten i det överliggande kunskapskravet.

2. Hur betydelsefulla delar, utifrån syftet och det centrala innehållet, har eleven uppfyllt i överliggande kunskapskrav?

Allt som står i kunskapskraven väger inte alltid lika tungt. Det är den betygssättande läraren som värderar hur tungt olika delar i kunskapskraven väger utifrån hur betydelsefulla de är i förhållande till kurs- eller ämnesplanens syfte och det centrala innehållet. De delar av kunskapskraven som läraren bedömer väger tungt kan i regel kopplas till betydande eller omfattande delar av syftet eller det centrala innehållet. Det gör att det kunnande som beskrivs i dessa delar ofta får större plats i undervisningen och därför kan bli utgångspunkt för bedömning vid fler tillfällen. Det är alltså viktigt hur betydelsefulla de kunskaper är som eleven visat i det överliggande kunskapskravet när läraren ska avgöra om kravet är till övervägande del uppfyllt eller inte. Om elevens kunskaper motsvarar mer betydelsefulla delar i det överliggande kunskapskravet kan det uppväga att kunskapskravet är uppfyllt i mindre omfattning. 
På samma sätt kan läraren komma fram till att elevens kunskaper i överliggande kunskapskrav motsvarar mindre betydelsefulla delar och att det inte är till övervägande del uppfyllt. I det fallet sätter läraren det lägre betyget.

3. Hur väl utvecklat är elevens kunnande i överliggande kunskapskrav?

En elevs kunnande kan i någon eller några delar vara på en högre nivå än det som beskrivs i närmast överliggande kunskapskrav. Det kan till exempel vara en elev som uppfyller hela kunskapskravet för E och dessutom har kunskaper på A-nivå i någon del. Läraren kan även göra bedömningen att en elevs kunnande i något avseende är av högre kvalitet än vad som beskrivs i kunskapskravet för A. Om en elevs kunskaper i någon del motsvarar en högre kvalitet än det närmast överliggande kunskapskravet tar läraren med det i sin värdering av om det blir det högre eller lägre betyget. Om elevens kunnande i någon del är på en högre nivå än det överliggande kunskapskravet, särskilt i mer betydelsefulla delar, kan det uppväga att kunskapskravet är uppfyllt i mindre omfattning.

Läs vidare om hur bedömningar blir till ett betyg längre ner på denna sida samt i stödmaterialet Betygsskalan och betygen B och D

Stödmaterialet Betygsskalan och betygen B och D (reviderat i oktober 2016)

F och streck

Om det inte finns underlag för att bedöma en elevs kunskaper i ett ämne, på grund av att eleven varit frånvarande, sätts inget betyg. Detta markeras med ett streck (–) i betygskatalogen och i betygsdokumenten. Om läraren däremot har underlag för att bedöma elevens kunskaper, men kunskaperna inte räcker för ett godkänt betyg, ska läraren sätta betyget F. Skillnaden mellan streck och F är alltså att streck inte är ett betyg. Betyget F används inte i grundsärskolan, gymnasiesärskolan eller inom särskild utbildning för vuxna. Att inte sätta betyg är ett beslut som i vissa fall kan få konsekvenser för eleven, till exempel för möjligheten att uppnå kraven för gymnasieexamen. Det är därför ett beslut som måste användas restriktivt.

Exakt var gränsen går för om underlaget räcker till för ett betyg eller inte kan endast läraren avgöra. För läraren handlar det om att bedöma om man vet något om vad eleven kan i förhållande till kunskapskraven eller inte. Läraren kan förstås veta en del om vad eleven kan i förhållande till kunskapskraven utifrån undervisningen, även om eleven till exempel missat ett provtillfälle.

Det är viktigt att eleven deltar i undervisningen. Ser en lärare att en elevs frånvaro ökar behöver skolan titta på hur man kan främja elevens närvaro. Om eleven riskerar att inte få ett godkänt betyg i något ämne ska eleven skyndsamt ges extra anpassningar i undervisningen. Det kan även vara så att elevens behov av särskilt stöd behöver utredas. 

Läs mer om extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram

Allmänna råd: arbetet med att främja närvaro & att uppmärksamma, utreda & åtgärda frånvaro i skolan

När ett betyg har blivit fel

Betygsättning är en myndighetsutövning och ett betyg går inte att överklaga. Däremot kan ett betyg som innehåller ett uppenbart fel, till exempel att fel betyg skrivits in i betygskatalogen av misstag, rättas av rektorn. Det finns även bestämmelser som säger att skolan kan ändra betyget, när det är uppenbara fel, på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning. Det kan till exempel handla om att ett tidigare bedömningsunderlag inte beaktats vid betygssättningen. I det fallet kan betyget ändras, men betyget får då inte sänkas. Ändringen måste kunna ske snabbt och enkelt, vilket innebär att det normalt inte finns någon ändringsskyldighet om det krävs ytterligare utredning i ett ärende. Det är den eller de personer som ursprungligen satte betyget som ändrar det. I vissa fall kan rektorn behöva fatta beslutet, till exempel om den som har satt betyget har slutat.

Kunskapskraven

Kunskapskraven är konstruerade utifrån ämnets eller kursens långsiktiga mål och centrala innehåll. Kvaliteten i elevens kunnande beskrivs i kunskapskraven med värdeord eller progressionsord. Flera av dessa ord återfinns i flera ämnen. Vad värdeorden betyder i en bedömningssituation avgörs av sammanhanget. En lärare kan till exempel tolka ordet ”enkla” på ett sätt när läraren bedömer en elevs resonemang i relation till ett konkret ämnesinnehåll och på ett delvis annat sätt i relation till ett annat ämnesinnehåll i ett annat arbetsområde.

Se filmen: Hur funkar kursplanen och kunskapskraven? Se filmen: Hur funkar ämnesplanen och kunskapskraven?

De vanligaste värdeorden/progressionsorden

Vi har sammanställt några av de vanligaste värdeorden och progressionsorden i kunskapskraven. Sammanställningen rymmer bara sådana värdeord som används i flera ämnen och kan fungera som underlag för jämförelser och diskussioner
om hur värdeorden kan tolkas i olika ämnen. Se sid. 52-59 i Gymnasieskola 2011 samt de sista sidorna i kommentarmaterialen till kursplanerna i grundskolan.

Gymnasieskola 2011 Kommentarmaterial till kursplanerna i grundskolan

Kommentarer till kunskapskraven

Till kunskapskraven i flera av grundskolans ämnen finns kommentarmaterial. Dessa ger en bredare och djupare förståelse för hur kunskapskraven är konstruerade. De utgår från verksamma lärares bedömningar av autentiska elevexempel och beskriver hur lärare kan gå till väga för att tolka innebörden i kunskapskraven.

Kommentarmaterial till kunskapskraven för grundskolan

För gymnasieskolan finns det kommentarmaterial till alla gymnasiegemensamma ämnen och många programgemensamma ämnen. De finns i direkt anslutning till ämnesplanen. Inom vuxenutbildning finns kommentarer i anslutning till kursplanerna.

Sök ämnesplaner Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå - kursplaner och kommentarer Särskild utbildning för vuxna på grundläggande nivå - kursplaner och kommentarer Utbildning i svenska för invandrare - kursplan och kommentarer

Från bedömning till betyg

Det är viktigt att komma ihåg att det betyg som sätts ska spegla den kvalitet eleven har på sitt kunnande vid kursens eller terminens slut. Lärare dokumenterar kontinuerligt elevernas kunskaper, eftersom elever ofta inte kan visa alla sina kunskaper precis innan det är dags för betygssättning. När det är dags för betyg analyserar och värderar lärare hur relevant och rättvisande bild olika underlag ger av elevernas kunskaper i förhållande till kunskapskraven.

Enligt läroplanerna ska läraren utnyttja all tillgänglig information om elevernas kunskaper och allsidigt utvärdera dessa i förhållande till kunskapskraven. Informationen kan bestå av enskilda bedömningsunderlag i form av exempelvis redovisningar, loggböcker, filmer, laborationsrapporter, provsvar eller klassrumsdiskussioner. Den kan också bestå av sammanfattningar av enskilda bedömningsunderlag. Lärares sammanfattningar av olika underlag kan se olika ut, men förhåller sig alltid till kunskapskraven. En sammanfattning som inte har någon koppling till kunskapskraven är svår att använda som underlag vid betygssättningen. Lärare kan även utgå från minnesanteckningar eller använda annan relevant information ur minnet som kanske inte har dokumenterats när de sätter betyg. 

Utvärdera bedömningsunderlagen

Att allsidigt utvärdera elevens kunskaper innebär att läraren analyserar och värderar olika underlag utifrån hur relevant och rättvisande bild de ger av elevens kunskapsnivå vid tiden för betygssättningen i förhållande till kunskapskraven. I denna värdering tar läraren exempelvis hänsyn till när bedömningen genomfördes och hur omfattande och tillförlitliga olika bedömningssituationer har varit. 

När genomfördes bedömningen?

Det betyg som sätts ska spegla den kvalitet som eleven har på sitt kunnande i slutet på terminen eller vid avslutad kurs. Det är därför viktigt att noga överväga vilken roll bedömningar gjorda tidigt under terminen eller kursen ska ha. Det behöver inte alltid vara så att senare bedömningstillfällen ger en mer rättvisande bild av en elevs kunskaper, men senare bedömningstillfällen kan ofta väga tyngre vid betygssättningen eftersom elevernas kunnande ofta fördjupas och utvecklas genom undervisningen.

Hur omfattande var bedömningen?

När lärare allsidigt utvärderar elevernas kunskaper inom en del av kunskapskraven kan det vara så att de fäster större vikt vid bedömningar som omfattat väsentliga delar av ämnets syfte och större delar av det centrala innehållet och som därmed är kopplade till mer omfattande arbetsområden.

Hur tillförlitlig var bedömningen?

Läraren kan värdera bedömningstillfällen olika utifrån deras tillförlitlighet. Läraren kan till exempel fråga sig om det vid ett bedömningstillfälle fanns omständigheter som gjorde att det var svårt för en elev att visa sina kunskaper. Eleven kan till exempel ha varit sjuk eller missuppfattat en uppgift. Lärare kan även fästa mindre vikt vid ett bedömningstillfälle om läraren i sin analys kommer fram till att det inte gav eleverna en rättvis chans att visa kunskaper på exempelvis A-nivå i ett arbetsområde. Det kan till exempel bero på att man i undervisningen inte hann fördjupa sig på det sätt som läraren tänkt.

Har en lärare samarbetat med kollegor i utformning av en bedömningsuppgift och sambedömt elevernas svar kan det öka tillförlitligheten i bedömningen och det kan medföra att läraren i sin värdering kan fästa större vikt vid ett sådant bedömningstillfälle.

När lärare har analyserat och värderat all information om elevens kunskaper i förhållande till kunskapskraven omvandlar hon eller han de olika bedömningsunderlagen till en kunskapsprofil. Ibland kan kunskapsprofilen i sig göra att det blir tydligt vilket betyg som ska sättas, men om läraren är lite osäker om en elev uppfyller ett kunskapskrav i sin helhet och det överliggande i vissa delar kan han eller hon behöva fördjupa sin analys. Läraren utgår då från frågorna Hur omfattande delar har eleven uppfylllt i överliggande kunskapskrav? Hur betydelsefulla delar, utifrån syftet och det centrala innehållet, har eleven uppfyllt i överliggande kunskapskrav? och Hur väl utvecklat är elevens kunnande i överliggande kunskapskrav?

Läs mer under rubriken Betygsstegen B och D längre upp på denna sida och i stödmaterialet Betygsskalan och betygen B och D.

Läs mer i stödmaterialet Betygsskalan och betygen B och D (reviderat i oktober 2016)

Betyg i de obligatoriska skolformerna

Betyg sätts i slutet av varje termin från årskurs 6 i grundskolan (årskurs 7 i specialskolan) fram till slutbetyget i årskurs 9. Det är med slutbetyget eleven söker sig vidare till gymnasieskolan. I vissa skolformer sätts endast betyg om eleven eller elevens vårdnadshavare begär det. 

Grundskolan

I grundskolan ges betyg i årskurs 6–9 i alla ämnen som eleven fått undervisning i, förutom språkval där betyg ges från och med årskurs 7. I årskurs 6, 7 och 8 ges terminsbetyg i slutet av höst- och vårterminen. I årskurs 9 ges terminsbetyg i slutet av höstterminen och slutbetyg i slutet av vårterminen. Det är med slutbetyget som eleven söker in till gymnasieskolan. 

Spetsutbildning i grundskolan

Höstterminen 2012 påbörjades en försöksverksamhet med riksrekryterande spetsutbildning i årskurs 7-9. Det ska framgå av elevens slutbetyg från grundskolan att eleven har deltagit en spetsutbildning. Det ska också framgå vilket eller vilka ämnen som spetsutbildningen har varit inriktad mot. 

Grundsärskolan

I grundsärskolan ges betyg i årskurs 6–9 i alla ämnen om en elev eller elevens vårdnadshavare begär det. I de fall betyg sätts gäller samma regler för bedömning och betygssättning som för grundskolan bortsett från att betyget F inte används i grundsärskolan. Inom inriktningen träningsskolan sätts inte betyg.

Specialskolan

Specialskolan består av 10 årskurser. För specialskolan gäller samma regler för bedömning och betygssättning som för grundskolan, med den enda skillnaden att kunskapskraven finns i årskurserna 4, 7 och 10. Betyg sätts först i årskurs 7 i alla ämnen där eleven fått undervisning, förutom språkval där betyg sätts första gången i årskurs 8.
För elever i specialskolan med utvecklingsstörning gäller samma regler för bedömning och betygssättning som för grundsärskolan.

Sameskolan

Sameskolan är en sexårig skolform där betyg ges i årskurs 6 i alla ämnen där eleven fått undervisning förutom språkval. För sameskolan gäller samma regler för bedömning och betygssättning som för grundskolan. Eftersom sameskolan är en sexårig skolform får elever i sameskolan fortsätta sin utbildning i grundskolan efter årskurs 6. 

Terminsbetyg

Terminsbetyg sätter lärare i slutet av varje termin från höstterminen i årskurs 6 upp till höstterminen i årskurs 9. I slutet av våren i årskurs 9, eller när ett ämne har avslutats, får eleverna slutbetyg. 

Betyg som sätts i slutet av en termin där det saknas kunskapskrav bygger på en bedömning av de kunskaper som eleven har inhämtat i ämnet till och med den aktuella terminen. Detta görs i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstillfället, i förhållande till kunskapskraven i årskurs 6 eller 9. Det betyder att läraren vid dessa tillfällen tar hänsyn till årskursen, undervisningen och vilka delar av kunskapskraven som prövats. Läraren tar alltså hänsyn till att eleven kanske inte fått undervisning i allt och att det då kan vara någon del av kunskapskraven som man kan bortse ifrån. Det kan till exempel handla om något centralt innehåll som står inskrivet i kunskapskraven men som inte behandlats i undervisningen.

När betyg sätts i slutet av årskurs 6 eller 9 ska en elev däremot, för att få till exempel betyget E, ha visat att hon eller han kan allt det som står i hela kunskapskravet för E. Då finns alltså inte möjlighet att bortse från någon del av kunskapskraven. Motsvarande gäller för betygsstegen A och C. Betygsstegen B och D innebär att det underliggande betygssteget är uppfyllt i sin helhet och det överliggande till övervägande del.

Alla betygssteg är möjliga alla terminer

Med formuleringen i relation, eller med hänsyn, till årskursen menas att när en lärare sätter betyg i slutet av till exempel höstterminen i årskurs 8 gör läraren en bedömning av vilka kunskaper som är rimliga att begära i relation till kunskapskraven som gäller för slutet av årskurs 9. Vid betygssättningen ställer läraren lite lägre krav på vad till exempel ”ett enkelt resonemang” innebär eller hur ”ett komplext samband” kan se ut än vad läraren hade gjort i årskurs 9. Tanken är dock inte att skolan ska utforma egna kunskapskrav för årskurs 7 eller 8. Alla betygssteg är alltså möjliga alla terminer.

Betyget grundar sig på all tillgänglig information

Betyget ska spegla elevens kunskaper vid tiden för betygssättningen. När lärare bedömer elevers kunskaper i förhållande till kunskapskraven ska all tillgänglig information till och med den aktuella terminen beaktas. Det betyder att även underlag från tidigare terminer kan vara relevant. Bedömningen avser alltså de delar av kunskapskraven i ett ämne som har behandlats i undervisningen, fram till och med den aktuella terminen och betygssättningstillfället, men de kunskaper eleven har visat senaste terminen kan ofta väga tyngre vid betygssättningen, eftersom elevernas förmågor ofta fördjupas genom undervisningen.

De ämnen eleven fått undervisning i under terminen

Terminsbetyg sätts endast i de ämnen som eleven fått undervisning i under den aktuella terminen och undervisning behöver inte ges i varje ämne, varje termin. I de fall det finns ett betyg från en tidigare termin, men eleven inte fått undervisning i ämnet under innevarande termin, sätts inget nytt betyg men en uppgift om det senast satta betyget anges i terminsbetyget. Om eleven haft undervisning i ett ämne i årskurs 5 men inte i årskurs 6 får eleven inget betyg vare sig i slutet av höstterminen eller i slutet av vårterminen i årskurs 6. Om en elev fått ett betyg utifrån undervisning under vårterminen i årskurs 7 men eleven sedan inte får någon undervisning förrän vårterminen i årskurs 9, anger läraren uppgiften om det senast satta betyget i terminsbetygen däremellan. Hur detta ska anges framgår av våra föreskrifter. I föreskrifterna finns även mallar för hur terminsbetygen ska utformas.

Betyg på gymnasial nivå

Gymnasieskolan

I gymnasieskolan sätts betyg på varje avslutad kurs och på gymnasiearbete. Efter fullföljd utbildning får eleven ett examensbevis om hon eller han uppfyller kraven för examen, annars utfärdas ett studiebevis. Betygsskalan har sex steg, fem godkända steg, E-A och F som är ett icke godkänt betyg.

Gymnasiesärskolan

Elever i gymnasiesärskolan ska få betyg på varje avslutad kurs och efter genomfört gymnasiesärskolearbete. För de elever som påbörjat utbildning efter den 30 juni 2013 ska gymnasiesärskolebevis utfärdas efter ett avslutat nationellt eller individuellt program. I gymnasiesärskolan har betygsskalan fem godkända steg, E-A. Om en elev inte når kunskapskraven för E ska betyg inte sättas. Detta markeras med följande markering: *** i betygskolumnen i betygskatalogen och gymnasiesärskolebeviset. Om läraren saknar underlag för bedömning av elevens kunskaper på grund av frånvaro markeras detta med ett streck (-).

Kommunal vuxenutbildning

Inom kommunal vuxenutbildning sätts betyg på varje avslutad kurs och delkurs samt på gymnasiearbetet. Både på grundläggande nivå, gymnasial nivå samt inom sfi är betygsskalan sexgradig, med fem godkända steg, A-E och F som är ett icke godkänt betyg.

Särskild utbildning för vuxna

Inom särskild utbildning för vuxna är betygsskalan femgradig, A–E. F används inte inom särskild utbildning för vuxna. För den elev som inte uppnår betyget E utfärdas ett intyg om att eleven har deltagit i kursen. Inom särskild utbildning för vuxna på gymnasial nivå ska beteckningen E användas om eleven har nått målen för gymnasiesärskolearbetet.

Utbildning som motsvarar vuxenutbildning

Utbildningsanordnare med betygsrätt som bedriver utbildning som motsvarar kommunal vuxenutbildning eller särskild utbildning för vuxna får inte utfärda slutbetyg eller sätta betyg på gymnasiearbete/gymnasiesärskolearbete. 

Nationella provets betydelse för betyget

Betyg och provbetyg är olika på flera sätt. Provbetyget baseras på ett enskilt prov eller ett antal delprov som genomförs vid ett enstaka tillfälle. De nationella proven är omfattande, men prövar inte alla delar av kunskapskraven. Betyget däremot bygger på många bedömningar som gjorts vid olika tillfällen och på många olika sätt.

Läs mer om hur provresultaten kan stödja dig i betygssättningen

Nyanlända elever

Många lärare i grundskolan upplever att det är problematiskt att sätta betyg när en elev som är nyanländ till Sverige till exempel börjar skolan sent på terminen. En del lärare tycker det känns orättvist att ge nyanlända elever ett F i betyg och vill hellre sätta ett streck. Det är viktigt att hålla isär det som gäller enligt bestämmelserna och det man som undervisande lärare kan känna inför att inte kunna synliggöra framsteg med betyg.

Enligt skolförfattningarna ska streck användas i de fall betyg inte kan sättas på grund av att det saknas underlag för bedömning på grund av en elevs frånvaro. En streckmarkering signalerar att eleven inte har deltagit i undervisningen och är även en indikator på hur skolan lyckas i sin uppgift att främja elevers närvaro. En nyanländ elev som kommer till skolan sent under terminen, men som sedan deltar i undervisningen, kan inte anses ha varit frånvarande från skolan. Läraren kan därför inte sätta ett streck i det fallet. 

Läs mer om betygssättning av nyanlända elevers kunskaper

Elever med funktionsnedsättning

I skollagen finns en bestämmelse som säger att lärare har möjlighet att bortse från enstaka delar av kunskapskraven vid betygssättningen om det finns särskilda skäl för detta. Med särskilda skäl menas att eleven har en funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som hindrar eleven från att nå ett visst kunskapskrav. Den här bestämmelsen brukar kallas undantagsbestämmelsen.

Läs mer om undantagsbestämmelsen

Lärarlegitimation – ett krav för att få sätta betyg

En lärare som saknar lärarlegitimation får inte sätta betyg självständigt utan ska göra det tillsammans med en legitimerad lärare. Båda lärarna ska då signera i betygskatalogen. Om de två lärarna som ska sätta betyg tillsammans inte kan enas om betyget har den legitimerade läraren företräde och sätter betyg, under förutsättning att den legitimerade läraren har behörighet att undervisa i det aktuella ämnet. Om den legitimerade läraren inte har ämnesbehörighet sätter rektorn betyg.

Läs mer om lärarlegitimation och betygssättning

Senast granskad: 2016-10-24
Innehållsansvar: Avdelningen för läroplaner