Kränkande behandling och diskriminering

Kränkande behandling och diskriminering får inte förekomma i förskolor, skolor eller andra skollagsreglerade verksamheter. Verksamheterna ska arbeta aktivt med att förebygga och åtgärda alla former av kränkningar. Här kan du läsa om reglerna om det förebyggande och åtgärdande arbetet.

Ändringar i skollagens bestämmelser om åtgärder mot kränkande behandling

Ändrade regler om åtgärder mot kränkande behandling gäller från och med 1 augusti 2026

Den 1 augusti 2026 trädde ändrade regler om åtgärder mot kränkande behandling i kraft.

Den här sidan är uppdaterad i enlighet med de ändrade reglerna. Du hittar samlad information om det som är nytt på sidan Aktuella regeländringar.

Ändrade regler om åtgärder mot kränkande behandling

Regler om arbetet mot kränkningar finns i skollagen och diskrimineringslagen

Nolltolerans mot kränkande behandling och diskrimineringsförbud regleras i olika lagar

Bestämmelserna i 6 kapitlet skollagen har till ändamål att motverka kränkande behandling av barn och elever. De har också till ändamål att motverka trakasserier och sexuella trakasserier enligt diskrimineringslagen. Bestämmelserna gäller för all utbildning och annan verksamhet enligt skollagen. Det innebär att de ska tillämpas i såväl utbildning inom skolväsendet som i särskilda utbildningsformer och annan pedagogisk verksamhet.

Bestämmelser om diskrimineringsförbud och utbildningsanordnarens skyldighet att vidta aktiva åtgärder mot diskriminering, inklusive trakasserier och sexuella trakasserier, finns i diskrimineringslagen. I diskrimineringslagen regleras också utbildningsanordnarens skyldighet att utreda uppgivna trakasserier och sexuella trakasserier. Även dessa bestämmelser är tillämpliga för all skollagsreglerad verksamhet.

Källor: 6 kapitlet 1–2 §§ skollagen samt 2 kapitlet 5 och 7 §§ och 3 kapitlet 15–18 §§ diskrimineringslagen (2008:567).

Kränkande behandling

Vad är kränkande behandling?

I dagligt tal kan en kränkning omfatta många olika situationer, medan kränkande behandling i skollagens mening är ett snävare begrepp.

Skollagens definition av kränkande behandling är ”ett uppträdande som utan att vara diskriminering enligt diskrimineringslagen kränker ett barns eller en elevs värdighet”. För att ett uppträdande ska utgöra kränkande behandling enligt skollagen ska det alltså inte ha samband med någon diskrimineringsgrund.

Källor: 6 kapitlet 3 § skollagen och proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 72.

Diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier

Hur kan kränkande behandling ta sig uttryck?

Kränkande behandling i skollagens mening kan utföras av en eller flera personer och även riktas mot en eller flera personer. Ett barn eller en elev kan till exempel bli utsatt för kränkande behandling av personal, ett eller flera andra barn eller en eller flera andra elever.

Kränkningarna kan äga rum vid enstaka tillfällen eller vara återkommande. De kan vara synliga, uttalade och fysiska eller dolda och subtila. Kränkande behandling kan till exempel vara nedsättande ord, ryktesspridning, förlöjliganden eller fysiska handlingar som slag, sparkar och knuffar, men kan även bestå av utfrysning eller hot. Kränkande behandling kan också förekomma digitalt, till exempel på sociala medier.

Bedömningen av vad som är kränkande behandling måste alltid göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Källor: 6 kapitlet 3 § skollagen och proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 136–137.

Vad är mobbning?

Begreppet mobbning finns inte i skollagen eller diskrimineringslagen.

En vanlig användning av ordet är om ett barn eller en elev blir utsatt för upprepad negativ handling som syftar till att tillfoga barnet eller eleven skada eller obehag.

Kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier kan hända en gång eller vid upprepade tillfällen. Dessa begrepp är därför bredare, och kan innefatta mobbning men även andra kränkande beteenden.

Källor: 6 kapitlet 3 § skollagen och proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 20–21 och 101–104.

Information hos Barn- och elevombudet (BEO)

I Barn- och elevombudets (BEO) uppdrag ingår att utbilda och informera om bestämmelserna i 6 kapitlet skollagen, och att genom rådgivning och upplysning förklara hur bestämmelserna förhåller sig till diskrimineringslagen. Information om skollagens bestämmelser om åtgärder mot kränkande behandling finns därför även på BEO:s webbplats.

BEO är en del av Skolinspektionen, men har samtidigt en självständig funktion.

Källor: 12–13 §§ förordning (2011:556) med instruktion för Statens skolinspektion.

Barn och elevombudet (BEO)

Diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier

Vad är diskriminering?

Diskriminering är, något förenklat, när någon missgynnas eller kränks och missgynnandet eller kränkningen har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna:

• kön
• könsöverskridande identitet eller uttryck
• etnisk tillhörighet
• religion eller annan trosuppfattning
• funktionsnedsättning
• sexuell läggning
• ålder

Källor: 1 kapitlet 1 och 4–5§§ diskrimineringslagen.

Vad är trakasserier och sexuella trakasserier?

Diskrimineringslagen förbjuder sex former av diskriminering. Två av dessa är trakasserier och sexuella trakasserier.

Med trakasserier avses i diskrimineringslagen ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna.

Med sexuella trakasserier avses i diskrimineringslagen ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.

Trakasserier och sexuella trakasserier kan, på samma som när det är fråga om övrig kränkande behandling, ta sig olika uttryck. Några exempel nämns ovan i texten om kränkande behandling.

Källa: 1 kapitlet 4 § diskrimineringslagen (2008:567).

Vad är mobbning?

Hur kan trakasserier och sexuella trakasserier ta sig uttryck?

Nolltolerans och förbud mot kränkande behandling och diskriminering

Vad innebär det att det råder nolltolerans och förbud mot kränkande behandling och diskriminering?

Förskolor, skolor och andra skollagsreglerade verksamheter ska vara en trygg och säker plats för alla barn och elever. Det råder nolltolerans mot kränkande behandling av barn och elever och det är förbjudet för huvudmannen och personalen att utsätta ett barn eller en elev för sådan behandling.

Det finns också ett förbud mot alla former av diskriminering av barn och elever i skollagsreglerade verksamheter, vilket framgår av diskrimineringslagen. Att barn inte får diskrimineras framgår även av artikel 2 i barnkonventionen.

Källor: 2 kapitlet 5 § diskrimineringslagen (2008:567), 6 kapitlet 6 och 9–10 §§ skollagen, lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter samt proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 66.

Krav på aktiva åtgärder

Vad innebär huvudmannens skyldighet att arbeta med aktiva åtgärder mot kränkande behandling?

Skollagen ställer krav på ett arbete med aktiva åtgärder mot kränkande behandling.

Huvudmannen ska se till att det inom ramen för varje särskild verksamhet bedrivs ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever. Det innebär att huvudmannen ska se till det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling. Huvudmannen ska också se till att det varje år, för varje verksamhet, upprättas en plan mot kränkande behandling.

Skyldigheten att aktivt motverka alla tendenser till kränkande behandling regleras även i läroplanerna. I de inledande delarna i skolans och vuxenutbildningens läroplaner framgår att intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser. Även i förskolans läroplan regleras skyldigheten att aktivt motverka kränkande behandling.

Källor: 6 kapitlet 6–8 §§ skollagen och läroplanerna för respektive skolform.

Plan mot kränkande behandling

Huvudmannen ska se till att det varje år, för varje särskild verksamhet, upprättas en plan mot kränkande behandling. Syftet med planen är att förebygga och förhindra kränkande behandling. Planen ska vara ”levande” i den meningen att den ständigt ska vara aktuell i verksamhetens dagliga arbete. Enligt förarbetena är det viktigt att planen utformas utifrån den unika verksamhetens behov för att den ska fungera på ett ändamålsenligt sätt.

Planen mot kränkande behandling ska innehålla:

• en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever,
• en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året, och
• en redogörelse för hur de planerade åtgärderna i föregående års plan har genomförts.

I förarbetena uttalas att planen dels bör ta sikte på ingripanden i akuta situationer, dels avse både förebyggande och uppföljande verksamhet. Enligt förarbetena ska planen också bland annat innehålla rutiner för hur personalen ska agera, rutiner för ansvarsfördelning samt rutiner för hur händelser och åtgärder ska dokumenteras.

Planen mot kränkande behandling ska upprättas, följas upp och ses över under medverkan av barnen eller eleverna vid den verksamhet som den gäller för. Utformningen och omfattningen av barnens eller elevernas deltagande ska anpassas efter deras ålder och mognad.

Källor: 6 kapitlet 8 § skollagen, 2 § förordning (2006:1083) om barns och elevers deltagande i arbetet med en plan mot kränkande behandling och proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 89 och 139.

Aktiva åtgärder mot diskriminering

Diskrimineringslagen ställer krav på ett arbete med aktiva åtgärder mot diskriminering.

Utbildningsanordnare som bedriver utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen ska inom ramen för sin verksamhet arbeta med aktiva åtgärder för att motverka diskriminering. På Diskrimineringsombudsmannens (DO) webbplats finns information om dessa bestämmelser.

Skolans skyldighet att aktivt motverka alla tendenser till diskriminering regleras även i läroplanerna. I de inledande delarna i skolans och vuxenutbildningens läroplaner framgår att intolerans, förtryck och våld, till exempel rasism, sexism och hedersrelaterat våld och förtryck, ska förebyggas och bemötas med kunskap och aktiva insatser. Även i förskolans läroplan regleras skyldigheten att aktivt motverka diskriminering.

Källor: 3 kapitlet 15–16 §§ diskrimineringslagen (2008:567) och läroplanerna för respektive skolform.

Diskrimineringsombudsmannens (DO) webbplats

Aktiva åtgärder mot kränkande behandling

Personalens och rektorns informations- respektive anmälningsskyldighet

All personal ska aktivt uppmärksamma och motverka alla former av kränkningar och se till att de hanteras

All personal i skollagsreglerade verksamheter är skyldig att aktivt uppmärksamma och motverka kränkande behandling samt trakasserier och sexuella trakasserier i samband med verksamheten. All personal är också skyldig att se till att sådan behandling och sådana trakasserier hanteras.

Personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för allvarlig eller upprepad kränkande behandling, eller allvarliga eller upprepade trakasserier eller sexuella trakasserier, i samband med verksamheten är skyldig att informera rektorn om detta.

Personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier av någon i personalen ska alltid informera rektorn.

Med kännedom avses enligt förarbetena att informationen inkommit genom anmälan eller på annat sätt. Hur personalen fått kännedom om händelsen saknar alltså betydelse. Det kan till exempel handla om att ett barn eller en elev berättar om en upplevd kränkning eller att personalen själv ser eller hör något som kan vara kränkningar, trakasserier eller sexuella trakasserier. Det kan ibland vara svårt för ett barn eller en elev att förmedla sin känsla av att ha blivit kränkt. Särskilt yngre barn kan ha svårt att sätta ord på sina känslor. Barnet eller eleven kan därför behöva ta hjälp av personalen.

En rektor som får sådan information är i sin tur skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Inom annan pedagogisk verksamhet och fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet ska huvudmannen utse vem personalen ska informera. Detta eftersom sådana verksamheter inte leds av en rektor.

Huvudmannen har det övergripande ansvaret för att personalen fullgör sina skyldigheter enligt 6 kapitlet skollagen, när personalen handlar i tjänsten eller inom ramen för uppdraget. Ansvaret innefattar att se till att personalen aktivt uppmärksammar, motverkar och hanterar alla former av kränkande behandling och trakasserier i samband med verksamheten.

Källor: 6 kapitlet 5 och 10 §§ skollagen samt proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 102.

Vad är trakasserier och sexuella trakasserier?

Vad menas med "i samband med verksamheten" ?

Enligt förarbetena har formuleringen ”i samband med verksamheten” i bestämmelsen om personalens skyldighet att aktivt uppmärksamma och motverka kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier (6 kapitlet 10 § skollagen) samma innebörd som i 6 a kapitlet 10 § skollagen, det vill säga den bestämmelse som reglerar under vilka förutsättningar rektorn är skyldig att göra en anmälan till polisen vid misstanke om att ett brott har begåtts av någon som är elev.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i en dom från 2014 konstaterat att skolhuvudmäns ansvar för åtgärder mot kränkande behandling bland annat sträcker sig till vad som händer på väg till och ifrån den aktuella verksamheten, exempelvis vid färd i en skolbuss. Däremot kan man inte begära att ansvariga personer ingriper mot kränkningar i andra sammanhang, såvida dessa inte har ett nära samband med vad som förekommit i verksamheten. Exempel på händelser som enligt HFD ansetts ha ett naturligt samband med verksamheten är trakasserier som inträffar i samband med en skolutflykt eller en skolfest. Enligt förarbetena omfattar personalens skyldighet att aktivt uppmärksamma och motverka kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier på sociala medier exempelvis det fallet att en lärare under en skolutflykt kommer på en elev med att sprida kränkande bilder på en annan elev. Däremot omfattar skyldigheten inte sådant som händer på sociala medier på elevers fritid. Om personalen uppmärksammar att en elev mår dåligt i skolan på grund av interaktioner med andra elever på fritiden ska dock personalen, enligt förarbetena, vara särskilt uppmärksam på om eleven utsätts för kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier i skolan.

Om en händelse har samband med verksamheten är något som måste bedömas i det enskilda fallet.

Källor: 6 kapitlet 10 § skollagen, HFD 2014 referat 47 samt proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 99–100.

Polisanmälan av misstänkta brott

Vad menas med att personalen aktivt ska uppmärksamma kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier?

Att ”aktivt uppmärksamma” innebär enligt förarbetena bland annat att vara uppmärksam på signaler som tyder på att en elev är ensam eller utsatt. Det kan exempelvis avse att uppmärksamma om eleven i skolan är utesluten ur vissa konstellationer eller elevgrupper. Ansvaret innefattar också att personalen uppmärksammar om det finns konflikter i elevgruppen och tar ställning till om det finns skäl att ingripa eller agera på något sätt för att hantera konflikten. Enligt förarbetena innefattar personalens ansvar också att uppmärksamma om det finns en jargong eller ett språkbruk i barn- eller elevgruppen som inte står i överensstämmelse med utbildningens värdegrund och de normer och värden som ska prägla verksamheten.

Källor: 6 kapitlet 10 § skollagen och proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 100.

Vad menas med att personalen aktivt ska motverka kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier och se till att de hanteras?

Formuleringarna om att ”aktivt motverka” och ”se till att sådan behandling och sådana trakasserier hanteras” innebär enligt förarbetena att det ibland behöver göras en bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas när ett barn eller en elev anser sig utsatt för någon form av kränkningar i samband med verksamheten. I vissa fall vidtas åtgärder omgående, exempelvis genom att personalen ingriper mot ett pågående bråk eller konflikt. Det kan också handla om att ingripa om ett barn eller en elev utsätts för utfrysning eller någon annan form av psykisk kränkning. Syftet med de åtgärder som vidtas är att få kränkningarna, trakasserierna eller de sexuella trakasserierna att upphöra.

Källor: 6 kapitlet 10 § skollagen och proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 100.

Vad menas med ”allvarlig eller upprepad” kränkande behandling?

Personalens skyldighet att informera rektorn om att barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling av ett annat barn eller en annan elev är begränsad till sådan behandling som är upprepad eller allvarlig. Enligt förarbetena ska det dock ses i ljuset av att all personal har en skyldighet att aktivt uppmärksamma och motverka kränkande behandling, trakasserier och sexuella trakasserier i samband med verksamheten och se till att sådan behandling och sådana trakasserier hanteras.

Enligt förarbetena är det den personal som får kännedom om uppgifterna som avgör om den kränkande behandlingen är upprepad eller allvarlig, och som i förekommande fall ansvarar för att informera rektorn.

Med allvarlig kränkande behandling avses enligt förarbetena till exempel att ett barn eller en elev anser sig utsatt för behandling som också kan utgöra ett brott. Undantag kan göras vid bagatellartad brottslighet vid enstaka tillfällen. Exempel på bagatellartad brottslighet kan vara att en elev vid ett enstaka tillfälle knuffar till en annan elev utan att den senare skadas. Det är också, enligt förarbetena, fråga om allvarlig kränkande behandling om ett barn eller en elev uppges vara utsatt av flera barn eller elever eller om den kränkande behandlingen riktas mot ett barn eller en elev som är betydligt yngre än den eller de som uppges kränka. Detsamma gäller om den som anser sig utsatt har särskilt svårt att skydda sig, exempelvis till följd av en funktionsnedsättning. Barnets eller elevens personliga förhållanden behöver beaktas vid bedömningen.

Vilka handlingar som inte ska betraktas som allvarlig kränkande behandling behöver bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det kan enligt förarbetena exempelvis vara en retsam jargong i en grupp eller mindre meningsskiljaktigheter. Det kan också vara fråga om en konflikt mellan två elever som bäst löses ”på plats” av skolans personal och där det inte finns behov av ytterligare utredning för att det ska stå klart vad som hänt vilka eventuella åtgärder som behöver vidtas.

Med upprepad kränkande behandling avses enligt förarbetena att ett barn eller en elev anser sig utsatt för kränkande behandling vid fler än ett tillfälle. Det som inträffat behöver inte ha en viss karaktär eller allvarlighetsgrad. Verbala uttalanden, såsom skällsord eller öknamn, kan i enstaka fall hanteras utan att rektorn informeras. Men om det som inträffat upprepas behöver rektorn informeras i syfte att få en helhetsbild av barnets eller elevens utsatthet. Det är inte bara aktiva upprepade handlingar som rektorn ska informeras om. Om personalen till exempel noterar att en elev ofta är ensam eller utesluten ur gruppen behöver rektorn informeras om det. Detsamma gäller om ett barn eller en elev anser sig utsatt för flera handlingar som i sig kan framstå som harmlösa, men som inträffar vid upprepade tillfällen.

Elever kan ibland möta många olika personer ur personalen under sin skoldag. I förarbetena betonas att personalen behöver vara vaksam på signaler om att kränkande behandling upprepas. När det finns sådana aningar kan personalen behöva höra sig för med kollegor för att få en bättre bild av helhetssituationen.

Att personal som får veta att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt vid fler än ett tillfälle är skyldig att informera rektorn om det innebär inte att personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha utsatts för kränkande behandling vid ett enstaka tillfälle är förhindrad att informera rektorn. Enligt förarbetena bör rektorn informeras om personalen bedömer att det finns en risk för att det som inträffat kan komma att upprepas.

Huvudmannen har det övergripande ansvaret för att personalen fullgör sin skyldighet att informera rektorn. Enligt förarbetena kan detta ansvar innefatta att implementera rutiner i verksamheten för att se till att personalen känner till vad skyldigheten att informera rektorn innebär och vad som innefattas i allvarlig och upprepad kränkande behandling.

Källor: 6 kapitlet 5 och 10 §§ skollagen och proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 71 och 101–102.

Måste information till rektorn om händelser med upplevd kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier lämnas skriftligt?

Nej. Informationen måste inte alltid lämnas skriftligt. Enligt förarbetena är det viktiga att rektorn får den information som behövs för att omständigheterna runt den aktuella händelsen ska kunna utredas. Ibland kan det räcka att information ges muntligt eller i ett kort e-postmeddelande. I andra fall kan det finnas behov av en mer detaljerad skriftlig redogörelse. En bedömning av när det finns behov av dokumentation bör göras i samråd mellan personalen och rektorn i det enskilda fallet.

Källor: 6 kapitlet 10 § skollagen och proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 100.

Huvudmannens utredningsskyldighet

Vad innebär huvudmannens skyldighet att utreda och åtgärda uppgiven kränkande behandling?

En huvudman som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för sådan kränkande behandling som rektorn ska anmäla till huvudmannen ska skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna. Om utredningen visar att kränkande behandling förekommit ska huvudmannen vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

Omfattningen av och metoden för utredningen måste anpassas till förhållandena i det enskilda fallet. Ibland kan det vara tillräckligt att genom några få frågor få händelsen klarlagd och därigenom utagerad. En enkel utredning kan dock enligt förarbetena bara anses tillräcklig om det framgår att händelsen varit bagatellartad. I andra fall kan utredningsskyldigheten bli mer långtgående och omfatta fler barn eller elever samt personal.

När kränkningar konstaterats måste arbetet inriktas på att förhindra en fortsättning. Om det är tydligt att det är ett visst barn eller en viss elev som beter sig illa mot flera i sin omgivning får åtgärderna mot fortsatta kränkningar, enligt förarbetena, helt naturligt riktas främst mot den personen. Men huvudmannen får också ofta inrikta sig på allmänna åtgärder för att förbättra miljön och barnens och elevernas inställning till varandra. I förarbetena betonas vikten av att det ömsesidiga förhållandet mellan lärare och annan personal och barn och elever beaktas i detta sammanhang.

Om det är personal i verksamheten som har utsatt ett barn eller en elev för kränkningar finns ett arbetsrättsligt regelverk som kan bli tillämpligt.

Källor: 6 kapitlet 10 a § skollagen och proposition 2025/26:196 Tid för undervisningsuppdraget, sidan 103.

Disciplinära åtgärder

Vilken skyldighet har huvudmannen att utreda uppgivna trakasserier eller sexuella trakasserier?

När det gäller sådana trakasserier eller sexuella trakasserier som rektorn ska anmäla till huvudmannen finns bestämmelser om utbildningsanordnarens utredningsskyldighet i 2 kapitlet 7 § diskrimineringslagen.

Av denna bestämmelse framgår att en utbildningsanordnare som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier i samband med verksamheten är skyldig att utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna, och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra trakasserier i framtiden. På Diskrimineringsombudsmannens (DO) webbplats finns mer information om detta.

Källa: 2 kapitlet 7 § diskrimineringslagen (2008:567).

Diskrimineringsombudsmannens (DO) webbplats

Hur snabbt ska huvudmannens utredning om kränkande behandling göras och vem ska genomföra utredningen?

Huvudmannens utredning av omständigheterna kring uppgivna kränkningar ska göras skyndsamt. Någon definition av begreppet ”skyndsamt” finns inte i skollagen. I förarbetena anges att utredningen bör göras så skyndsamt som möjligt, men samtidigt med stor hänsyn till det barn eller den elev som utsatts för den uppgivna kränkningen. Hur man närmare bör går till väga beror på förhållandena i det enskilda fallet. I alla ärenden som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt, och barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas.

Vem som i praktiken ska genomföra utredningen anges inte specifikt i skollagen. Huvudmannen ansvarar dock alltid för utredningen. Det gäller oavsett om den genomförs av huvudmannen själv eller om det exempelvis delegeras till rektorn att göra utredningen.

Källor: 1 kapitlet 10 § och 6 kapitlet 10 a § skollagen samt proposition 2005/06:38 Trygghet, respekt och ansvar – om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, sidan 140–141.

Hur snabbt måste rektorn anmäla uppgifter om kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier till huvudmannen?

Rektorns anmälningsskyldighet är direkt kopplad till det skyndsamhetskrav som enligt skollagen gäller för huvudmannens utredning av anmäld kränkande behandling. Därför måste rektorns anmälan till huvudmannen göras skyndsamt.

Huvudmannen har det yttersta ansvaret för arbetet mot kränkningar i verksamheterna. För att huvudmannen ska vara informerad och kunna följa och bedöma utvecklingen i varje enskilt fall är det viktigt att det finns fungerande system för rapportering och kommunikation. Genom ändamålsenliga och effektiva system kan huvudmannen också uppmärksamma och rikta resurser till verksamheter där det finns problem.

Skolinspektionen har i ett beslut bedömt att en rutin som innebar att rektorn månadsvis anmälde inrapporterad kränkande behandling till huvudmannen inte var tillräckligt skyndsamt, eftersom det innebar att det kunde gå upp till en månad innan kränkande behandling som personalen rapporterat till rektorn kom till huvudmannens kännedom.

Det som gäller för rektorns skyldighet att anmäla upplevd kränkande behandling gäller även vid upplevda trakasserier eller sexuella trakasserier.

Källor: 6 kapitlet 10 § skollagen och Skolinspektionens beslut 2018-10-10 med diarienummer 42-2018:5136.

Hur snabbt ska huvudmannens utredning om kränkande behandling göras och vem ska genomföra utredningen?

Kan det finnas en skyldighet för huvudmannen att agera även om en händelse inte utgör kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier?

Ja. Beroende på situationen kan huvudmannen behöva se till att åtgärder vidtas även vid händelser som inte bedöms utgöra kränkande behandling enligt skollagens mening, eller trakasserier eller sexuella trakasserier enligt diskrimineringslagen. Åtgärder kan behöva vidtas exempelvis utifrån huvudmannens tillsynsansvar eller utifrån bestämmelserna om trygghet och studiero.

Tillsynsansvaret

Trygghet, studiero och disciplinära åtgärder

Förbud mot repressalier

Vad innebär förbudet mot repressalier?

Ett barn eller en elev får inte utsättas för repressalier för att hen medverkat i en utredning om kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier. Förbudet mot repressalier gäller även om barnet eller eleven anmält eller påtalat att någon handlat i strid med bestämmelserna om åtgärder mot kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier.

Källor: 6 kapitlet 11 § skollagen och 2 kapitlet 19 § diskrimineringslagen (2008:567).

Skadestånd och diskrimineringsersättning

Skadestånd

Ett barn eller en elev har enligt skollagen möjlighet att få skadestånd från huvudmannen om huvudmannen eller personalen åsidosätter någon av följande skyldigheter:

• skyldigheten att förebygga och förhindra kränkande behandling
• skyldigheten att upprätta en plan mot kränkande behandling
• förbudet mot att huvudmannen eller någon i personalen utsätter ett barn eller en elev för kränkande behandling
• skyldigheten att informera om respektive anmäla upplevd kränkande behandling och upplevda trakasserier eller sexuella trakasserier
• skyldigheten att utreda och åtgärda kränkande behandling
• förbudet mot repressalier

Om huvudmannen eller personalen har åsidosatt någon av dessa skyldigheter ska huvudmannen dels betala skadestånd till barnet eller eleven för den kränkning som detta innebär, dels ersätta annan skada som har orsakas av åsidosättandet. Skadestånd för kränkning i andra fall än vid repressalier lämnas dock inte, om kränkningen är ringa.

Om det finns särskilda skäl kan skadeståndet för kränkning sättas ned eller helt falla bort.

I en tvist om skadestånd enligt 6 kapitlet skollagen får Skolinspektionen (i praktiken BEO) som part föra talan för ett barn eller en elev som medger det. För barn under 16 år krävs vårdnadshavares medgivande.

Källor: 6 kapitlet 12 och 15 §§ skollagen.

Barn- och elevombudet (BEO)

Diskrimineringsersättning

I 2 kapitlet diskrimineringslagen finns bestämmelser om förbud mot diskriminering och repressalier. Vid överträdelser av dessa bestämmelser kan en enskild få diskrimineringsersättning. Syftet med diskrimineringsersättningen är dels att ersätta den kränkning som överträdelsen innebär, dels att avskräcka från diskriminering.

I en tvist om diskrimineringsersättning får Diskrimineringsombudsmannen (DO) eller en ideell förening, under vissa omständigheter, som part föra talan för ett barn eller en elev som medger det. För barn under 18 år krävs vårdnadshavares medgivande. Mer information om detta finns på DO:s webbplats.

Källor: 2 kapitlet 5 och 19 §§, 5 kapitlet 1 § och 6 kapitlet 2 § diskrimineringslagen (2008:567).

Diskrimineringsombudsmannens (DO) webbplats

Information till vårdnadshavare och anmälan till andra myndigheter

Vilken rätt till information har vårdnadshavare om deras barn har blivit utsatt för kränkande behandling?

Enligt skollagen ska vårdnadshavare fortlöpande informeras om barnets eller elevens utveckling. Förskolors och skolors ansvar för samarbete med vårdnadshavare och hemmen utvecklas ytterligare i läroplanerna. Det finns ingen bestämmelse i skollagen som reglerar exakt när eller på vilket sätt vårdnadshavare ska få information om deras barn har blivit utsatt för kränkande behandling.

Om en skola eller huvudman vidtar disciplinära åtgärder som innebär myndighetsutövning mot en elev som har utsatt en annan elev för kränkande behandling har vårdnadshavare till den eleven rätt till partsinsyn enligt förvaltningslagen.

Källor: 3 kapitlet 3 § och 29 kapitlet 10 § skollagen samt läroplanerna för respektive skolform.

Partsinsyn

Ska verksamheten anmäla eller lämna information om kränkningar till andra myndigheter, till exempel polisen eller socialnämnden?

Om en elev under 18 år, som exempelvis har utsatt en annan elev för kränkande behandling, blir avstängd ska socialnämnden informeras om skolans beslut. Om den sammanlagda tiden för avstängning av en sådan elev överstiger två veckor under ett kalenderhalvår ska samråd ske med socialnämnden innan beslut fattas.

Vidare har personal i förskola, skola och andra verksamheter enligt skollagen en viktig roll i att upptäcka när barn far illa. Huvudmannen och personalen har en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa (orosanmälan). Med barn avses alla personer under 18 år.

Om det kan misstänkas att ett brott har begåtts av en elev som rektorn ansvarar för ska rektorn göra en polisanmälan, om inte övervägande skäl talar emot det. Det gäller om brottet har begåtts i samband med verksamheten i någon av de obligatoriska skolformerna, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller komvux. För fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller skyldigheten att polisanmäla brott för den personal som huvudmannen utser.

En anmälan till polisen eller en orosanmälan till socialnämnden ersätter inte andra skyldigheter som huvudmän, rektorer och annan personal har, exempelvis att informera om, anmäla, utreda och i förekommande fall åtgärda kränkande behandling, trakasserier eller sexuella trakasserier. Huvudmän, rektorer och annan personal i skola och fritidshem kan såväl i situationer då en polisanmälan eller orosanmälan inte görs som parallellt med en sådan anmälan behöva agera utifrån de olika skyldigheter som är reglerade för verksamheterna. Det innebär att personalen exempelvis både kan behöva informera rektorn om att en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling och göra en orosanmälan till socialnämnden samtidigt som en polisanmälan görs.

Källor: 5 kapitlet 16 och 21 §§, 6 a kapitlet 10–11 §§ och 29 kapitlet 13 § skollagen samt proposition 2024/25:160 Skolor mot brott, sidan 107.

Anmäla oro för ett barn till socialnämnden

Dela information mellan skola, socialtjänst och polis

Skyldighet att anmäla brott