Rätt till förskola

Hemkommunen ska erbjuda förskola till barn som inte har börjat i skolan. Här hittar du information om bland annat rätten till förskola, kommuners skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet, krav på miljön i förskolan samt regler om förskola på vissa nationella minoritetsspråk.

Barns rätt till förskola

Vilken rätt har ett barn till förskola?

Hemkommunen ska erbjuda förskola till barn som är bosatta i Sverige och som inte har börjat i förskoleklassen eller någon annan utbildning för fullgörande av skolplikten.

Från och med ett års ålder ska barn erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier, eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Enligt förarbetena kan det finnas ett sådant eget behov exempelvis om barnet har ett annat modersmål än svenska eller om barnet bor i glesbygd. Ytterligare exempel som nämns i förarbetena är om barnets föräldrar deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller har en funktionsnedsättning som begränsar barnets fysiska eller psykiska utveckling. Ett eget behov på grund av familjens situation kan också finnas om barnets föräldrar är långtidssjukskrivna eller pensionerade.

Barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga enligt föräldraledighetslagen med ett annat barn ska från och med ett års ålder erbjudas förskola under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan.

Barn ska också erbjudas förskola om de behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola på grund av fysiska, psykiska eller andra skäl.

Alla barn ska erbjudas förskola under minst 525 timmar om året från och med höstterminen det år de fyller tre år. Det kallas ibland för allmän förskola.

Källor: 8 kapitlet 3–7 och 12 §§ skollagen samt proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, sidan 348 och 711.

Vad är allmän förskola?

Förskola på nationella minoritetsspråk

Mellan vilka tider får ett barn vara i förskolan om föräldern är arbetslös eller föräldraledig med ett annat barn?

Kan barn som inte är folkbokförda i Sverige ha rätt till förskola?

Ja. En del barn ska vid tillämpningen av skollagen anses som bosatta i landet trots att de inte är folkbokförda här. Vissa av de barnen har rätt till förskola på samma villkor som barn som är eller ska vara folkbokförda i landet. Det gäller bland andra:

• asylsökande barn, och barn som ansökt om eller fått uppehållstillstånd med tillfälligt skydd som inte uppfyller kraven för att bli folkbokförda i Sverige
• barn som har rätt till utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen till följd av EU-rätten, EES-avtalet eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater och Schweiz om fri rörlighet för personer.

Källor: 29 kapitlet 2–3 §§ skollagen.

Frågor och svar om utbildning för personer som flytt från Ukraina

Vad är allmän förskola?

Från och med höstterminen det år ett barn fyller tre år har barnet rätt till förskola under minst 525 timmar per år. Det gäller alla barn, oberoende av föräldrarnas sysselsättning och familjens situation i övrigt. Detta kallas ibland för allmän förskola, som dock inte är ett reglerat begrepp. Enligt förarbetena motsvarar 525 timmar om året i princip tre timmar om dagen under skolans terminer.

Från och med den tidpunkt då ett barn har rätt till allmän förskola får förskoleavgiften bara avse den del av verksamheten som överstiger 525 timmar om året.

Även barn som är inskrivna i andra verksamheter än förskolan, till exempel pedagogisk omsorg, ska erbjudas allmän förskola. Enligt förarbetena ska förskolan för dessa barn ses som ett komplement till den andra verksamheten och samverka med denna.

I förarbetena betonas att kommunerna beslutar hur allmän förskola ska organiseras utifrån lokala förutsättningar, barnets behov och föräldrarnas önskemål. Kommunerna beslutar också hur allmän förskola ska samordnas med övrig verksamhet. Vikten av att allmän förskola präglas av kontinuitet och att varje barn på bästa sätt ges möjlighet att utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar och garanteras tillgång till den pedagogiska stimulans förskolan ska ge betonas också.

Källor: 8 kapitlet 4, 16 och 20 §§ skollagen samt proposition 2008/09:115 Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar, sidan 43.

Vilka avgifter får finnas i förskolan?

Har barn som inte fyllt ett år rätt till förskola?

Barn under ett år har som huvudregel inte rätt till förskola.

Ett barn under ett år kan dock ha rätt till förskola om barnet av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola. Hur mycket barnet ska få vara i förskolan bestäms utifrån barnets behov av stöd.

Källa: 8 kapitlet 7 § skollagen.

Har ett barn som fått uppskjuten skolplikt rätt att gå i förskola i stället?

Ja. Om skolplikten skjuts upp ska barnet i stället erbjudas förskola.

Källa: 8 kapitlet 3 § skollagen.

Uppskjuten skolplikt

Mellan vilka tider måste en förskola hålla öppet?

Det är inte reglerat mellan vilka klockslag en förskola måste hålla öppet. Förskola ska erbjudas i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Förskola behöver inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.

Källor: 8 kapitlet 3 och 5 §§ skollagen.

Mellan vilka tider får ett barn vara i förskolan om föräldern är arbetslös eller föräldraledig med ett annat barn?

Det är inte reglerat mellan vilka klockslag som de minst tre timmarna per dag eller de minst 15 timmarna i veckan ska förläggas.

Källa: 8 kapitlet 6 § skollagen.

Är det möjligt att erbjuda barn till föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga med ett annat barn längre vistelsetider än tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan?

Ja. I förarbetena framhålls att de tre timmarna per dag eller 15 timmarna i veckan utgör minsta garanterade vistelsetider. Kommunerna kan besluta om längre vistelsetider än de lagreglerade för barn vars föräldrar är arbetslösa eller föräldralediga.

Källor: 8 kapitlet 6 § skollagen och proposition 1999/2000:129 Maxtaxa och allmän förskola med mera, sidan 25.

Vilken möjlighet finns till omsorg på så kallad obekväm arbetstid, ibland kallat nattis?

Kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete och familjens situation i övrigt. Sådan omsorg, ibland kallad nattis, är inte en del av skolformen förskola utan hör till de verksamhetsformer som i skollagen benämns som annan pedagogisk verksamhet.

Att ”sträva efter” innebär enligt förarbetena att en kommun inte utan vidare kan avstå från att tillhandahålla sådan omsorg. Ambitionen måste vara att tillhandahålla omsorg även under obekväm arbetstid åt familjer som har behov av det. Om kommunen vid en viss tidpunkt inte har någon efterfrågan måste kommunen ändå planera för att tillhandahålla omsorg, när situationen förändras.

I förarbetena betonas att det alltid står kommunen fritt att erbjuda förskola och fritidshem även under tid då den inte är skyldig att göra det. Det betonas också att skyldigheten att sträva efter att erbjuda omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds inte gäller om kommunen valt att erbjuda förskola.

Källor: 25 kapitlet 5 § skollagen samt proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, sidan 532 och 888.

Vad gäller för kommuner som bedriver omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds och som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk?

En kommun som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk och som tillhandahåller omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, ibland kallat nattis, ska sträva efter att erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i sådan verksamhet där hela eller en väsentlig del av verksamheten bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska.

Enligt förarbetena ska ”en väsentlig del av verksamheten” förstås utifrån det övergripande syftet med bestämmelserna om nationella minoritetsspråk, alltså att språken ska bevaras, utvecklas och föras vidare till nya generationer. Verksamheten på minoritetsspråket bör därför vara så omfattande att den bidrar till det syftet.

När vårdnadshavare ansöker om omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds ska kommuner som erbjuder sådan verksamhet och ingår i ett förvaltningsområde tillfråga vårdnadshavarna om de önskar plats i verksamhet som bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska.

Källor: 25 kapitlet 5 a § skollagen och proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidan 58–59.

Vad är pedagogisk omsorg som kan erbjudas i stället för förskola?

Pedagogisk omsorg

Erbjudande om förskola och uppsökande verksamhet

Vem ansvarar för att barn erbjuds förskola?

Det är hemkommunen som ansvarar för att utbildning i förskola kommer till stånd för alla barn i kommunen som ska erbjudas förskola och vars vårdnadshavare önskar det.

Hemkommunen får erbjuda plats i en av sina egna förskolor eller motsvarande utbildning i en fristående förskola. Att verksamheten ska motsvara den som ska erbjudas i förskola med offentlig huvudman innebär att barnets vårdnadshavare inte behöver acceptera ett erbjudande om plats i en fristående förskola med konfessionella inslag i verksamheten, då sådana inslag inte får finnas i förskola med offentlig huvudman.

Källor: 1 kapitlet 6 § och 8 kapitlet 12 § skollagen samt proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, sidan 714.

Särskilt erbjudande om plats i förskola

Hur lång tid får det dröja innan ett barn erbjuds förskola efter att barnets vårdnadshavare anmält önskemål om det?

När vårdnadshavare har anmält önskemål om plats i förskola med offentlig huvudman ska kommunen erbjuda barnet förskola inom fyra månader. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl har behov av särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ska skyndsamt erbjudas förskola.

Källa: 8 kapitlet 14 § skollagen.

Vad gäller när kommunen bestämmer vilken förskoleenhet som ett barn ska erbjudas plats vid?

Ett barn ska erbjudas plats vid en förskola som ligger så nära barnets hem som möjligt. Kommunen ska ta skälig hänsyn till barnets vårdnadshavares önskemål.

I förarbetena tydliggörs att kommunen vid erbjudande av plats vid en förskoleenhet får beakta vad som krävs för ett effektivt resursutnyttjande.

Källor: 8 kapitlet 15 § skollagen samt proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, sidan 715.

Vad innebär kommuners skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet?

Hemkommunen ska genom uppsökande verksamhet ta kontakt med vårdnadshavare till barn som inte har en plats i förskola inför hösten det år barnet fyller tre år, det vill säga den hösttermin då allmän förskola ska erbjudas. Även barn som har en plats i pedagogisk omsorg, men inte förskola, omfattas av den uppsökande verksamheten.

När kommunen kontaktar vårdnadshavare ska de ges information om förskolans syfte och barnets rätt till förskola. Enligt förarbetena bör kommunen även informera om möjligheten att önska plats vid en viss förskoleenhet och om hur ansökan om förskoleplats görs. Vårdnadshavare väljer själva om de vill tacka ja eller nej till exempelvis ett möte med kommunen inom ramen för den uppsökande verksamheten.

Efter att den första kontakten tagits inför hösten det år barnet fyller tre år ska hemkommunen ta kontakt inför varje höst och varje vår då barnet inte har en plats i förskola. Sista kontakten ska tas inför våren det år barnet fyller sex år. Enligt förarbetena bör den tidpunkt som ska anses vara höst respektive vår i detta sammanhang tolkas i förhållande till skolförfattningarnas bestämmelser om skolans terminer och läsår.

Kommunen behöver inte ta kontakt med vårdnadshavare till barn som inte är folkbokförda i Sverige.

Bestämmelserna om uppsökande verksamhet skiljer sig från kommunernas allmänna skyldighet att informera vårdnadshavare om utbildning i förskolor, bland annat eftersom det avser en uppsökande verksamhet och inte generell information.

Källor: 8 kapitlet 12 a § och 29 kapitlet 19 § skollagen samt proposition 2021/22:132 Förskola för fler barn, sidan 16–17, 39 och 50.

Vad är allmän förskola?

Skolans terminer och läsår

På vilket sätt ska information inom den uppsökande verksamheten ges?

Av förarbetena framgår att kommunen aktivt måste söka upp vårdnadshavare och lämna information på ett sätt som är anpassat för att nå olika målgrupper. Informationen kan exempelvis lämnas genom hembesök, andra personliga möten, telefonsamtal eller informationsträffar. Metoderna för att nå vårdnadshavare får utformas utifrån kommunernas lokala behov och förutsättningar. På vilket sätt och i vilken utsträckning information ska lämnas beror också på de enskilda vårdnadshavarnas förutsättningar och behov.

Källa: proposition 2021/22:132 Förskola för fler barn, sidan 16–17 och 50.

Kan hemkommunen vara skyldig att erbjuda plats i förskola även om ett barns vårdnadshavare inte anmält önskemål om det?

Ja. Kommunen är i vissa fall skyldig att erbjuda förskoleplats till barn som har rätt till allmän förskola, även om barnets vårdnadshavare inte har anmält önskemål om det.

Kommunens skyldighet gäller om:

• barnet är fött utomlands och vistas i Sverige sedan högst fem år, eller
• barnets vårdnadshavare som är bosatta i Sverige är födda utomlands och vistas i Sverige sedan högst fem år. Skyldigheten enligt denna punkt gäller oavsett om barnet är fött i Sverige eller utomlands.

Kommunens skyldighet omfattar endast barn som är folkbokförda i Sverige. Kommunen behöver inte heller lämna ett särskilt erbjudande om plats i förskola om det med hänsyn till barnets levnadsförhållanden eller situation i övrigt är uppenbart obehövligt. I förarbetena framgår att några exempel på sådana situationer då det kan anses uppenbart obehövligt att lämna ett sådant särskilt erbjudande om plats i förskola är när barn lever i en svensktalande familj från Finland eller när det gäller barn till vårdnadshavare som är födda i Sverige som därefter flyttat utomlands och återvänt till Sverige. Även barn som har en plats i pedagogisk omsorg, men inte förskola, omfattas om övriga förutsättningar är uppfyllda.

Källor: 8 kapitlet 14 a-b §§ skollagen samt proposition 2021/22:132 Förskola för fler barn, sidan 51–52.

Vad är allmän förskola?

Vid vilken tidpunkt måste hemkommunen lämna ett särskilt erbjudande om plats i förskola?

Hemkommunens skyldighet att lämna ett särskilt erbjudande om plats i förskola till vissa grupper av barn gäller inför hösten det år barnet fyller tre år. Erbjudandet ska lämnas senast tre månader före det datum då barnet tidigast kan tas emot. I förarbetena förtydligas att kommunen vid erbjudandet ska ge information om vid vilken förskoleenhet barnet i sådana fall kommer att placeras samt vid vilken tidpunkt barnet kan börja. Barnets vårdnadshavare väljer om de vill ha den erbjudna platsen eller inte.

Kommunen ska hålla platsen reserverad till och med en månad efter det datum då barnet tidigast kan tas emot. Om barnet inte börjar i förskola inom den tiden, eller om det framgår på annat sätt att barnets vårdnadshavare inte vill ha den erbjudna platsen, behöver kommunen inte längre hålla platsen reserverad. Ett nytt erbjudande om plats ska lämnas inför varje höst till och med det år då barnet fyller fem år.

Källor: 8 kapitlet 14 c § skollagen och proposition 2021/22:132 Förskola för fler barn, sidan 53.

Kommunen ska sträva efter att erbjuda förskola även till andra barn som behöver det för en bättre språkutveckling i svenska

Kommunen ska sträva efter att erbjuda även andra barn som har behov av förskola för en bättre språkutveckling i svenska en plats i en förskola, även om deras vårdnadshavare inte har anmält önskemål om det. Av förarbetena framgår att det exempelvis kan handla om barn som har ett annat modersmål än svenska och som inte i någon större utsträckning rör sig i en miljö där de möter det svenska språket. Det kan även handla om barn som har svenska som modersmål och har behov av förskola för att få en bättre språkutveckling. Ytterligare ett exempel kan vara barn med en språkstörning som innebär att de har ett större behov av stöd för språkutveckling än vad som kan ges i hemmet.

Källor: 8 kapitlet 14 a § skollagen samt proposition 2021/22:132 Förskola för fler barn, sidan 51–52.

Kommuners arbete för fler barn i förskolan

Får en fristående förskola begränsa sitt mottagande till vissa grupper av barn?

Huvudregeln är att fristående förskolor ska vara öppna för alla barn som ska erbjudas förskola, men kommunen kan medge undantag med hänsyn till verksamhetens särskilda karaktär. Enligt förarbetena får en fristående förskola exempelvis begränsa sin verksamhet till att bara ta emot barn vars föräldrar är medlemmar i ett föräldrakooperativ. Det kan också handla om en förskola som riktar sig till barn som behöver särskilt stöd.

Huvudmannen för en fristående förskola behöver inte ta emot eller ge fortsatt utbildning åt ett barn med ett omfattande behov av särskilt stöd, om kommunen har beslutat att inte betala tilläggsbelopp för barnet därför att betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Om det inte finns plats för alla sökande till en fristående förskola ska urvalet göras på de grunder som den kommun där förskolan är belägen godkänner.

Källor: 8 kapitlet 18–19 §§ och 23 § skollagen och proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, sidan 716–717.

Förskola i en annan kommun

Kan ett barn gå i förskola i en annan kommun än hemkommunen?

Ja, i vissa fall. Om det finns särskilda skäl får hemkommunen komma överens med en annan kommun om att denna i sin förskola ska ta emot barn vars utbildning hemkommunen ansvarar för. Enligt förarbetena är bestämmelsen främst avsedd för situationer där de geografiska förhållandena medför att förskola i en annan kommun än hemkommunen för vissa barn leder till betydligt kortare resväg.

Vidare har ett barn rätt att tas emot i en förskola med offentlig huvudman i en annan kommun än hemkommunen, om barnet med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den kommunens förskola. Innan den mottagande kommunen fattar beslut om att ta emot ett sådant barn ska den inhämta yttrande från barnets hemkommun.

Enligt förarbetena kan exempel på särskilda skäl vara att barnet genom föräldrarnas gemensamma vårdnad har anknytning till två kommuner, att barnet bor nära en kommungräns och en annan kommuns förskola eller att barnets vårdnadshavare arbetar i en annan kommun. Ytterligare ett exempel kan vara att barnets vårdnadshavare önskar plats i en annan kommuns förskola som är anpassad efter barnets behov av särskilt stöd. Bestämmelsen bör även kunna tillämpas för att barn ska få möjlighet till minoritetsspråkig förskola.

Även barn som inte har särskilda skäl får tas emot i en annan kommuns förskola om barnets vårdnadshavare önskar det. För ett barn som inte har särskilda skäl är det en möjlighet men inte en rättighet.

Källor: 8 kapitlet 12–13 §§ skollagen samt proposition 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet, sidan 355 och 714–715.

Särskilt stöd i förskolan

Kan ett barn ha rätt till särskilt stöd i förskolan?

Avgifter i förskolan

Vilka avgifter får finnas i förskolan?

Möjlighet att tillfälligt stänga en förskola

Får man stänga förskolor under sommaren?

Personalen i förskolor har rätt till semester som alla andra, men det finns ingen bestämmelse i skollagen som ger en kommun eller en enskild huvudman möjlighet att stänga alla sina förskolor samtidigt. Barn ska få gå i förskolan så mycket som det behövs om föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Barn till arbetslösa ska erbjudas förskola under minst tre timmar per dag eller 15 timmar i veckan. Detsamma gäller barn vars föräldrar är föräldralediga med ett annat barn. Barn ska också erbjudas förskola om de av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola.

Både kommunala och enskilda huvudmän kan få erbjuda barn plats på ett sommaröppet alternativ, men då behöver man ta hänsyn till barnets behov av trygghet och kontinuitet. Barn kan till exempel inte känna sig trygga om personalen och miljön är helt obekanta. För att lösningen ska vara realistisk för familjen krävs också att förskolan ligger inom ett rimligt avstånd från barnets hem. Vad som kan anses vara en acceptabel lösning utifrån dessa faktorer måste avgöras från fall till fall.

Källor: 8 kapitlet 5–7 och 15 §§ skollagen.

Kan en kommun ta emot barn från fristående förskolor när de har sommarstängt?

Ja, under vissa förutsättningar. Uppgifter inom förskolan, även uppgifter som är hänförliga till undervisning, får överlämnas till en annan huvudman inom skolväsendet på entreprenad om det behövs för att tillhandahålla verksamhet vid sådana tillfällen då endast få barn behöver förskola. Däremot finns det ingen skyldighet för kommunen att ta emot barn från fristående förskolor som håller stängt under sommaren.

Källa: 23 kapitlet 11 § skollagen.

Vad får överlämnas på entreprenad inom förskola och fritidshem?

Får man stänga förskolor för personalutbildning och planeringsdagar?

Förskolor kan ibland behöva ha stängt enstaka dagar, till exempel för personalutbildning eller planering. Det är inte reglerat om förskolan får stänga av dessa anledningar eller hur många dagar som är tillåtet. Utifrån förarbetsuttalanden och praxis framgår att stängning för planering eller utbildning kan accepteras i undantagsfall.

Frågan om kortare stängning av verksamheten för personalplanering, personalutbildning och liknande ändamål har behandlats vid flera tillfällen av Justitieombudsmannen (JO). Två dagars stängning för personalplanering har lämnats utan kritik i ett fall där alternativ omsorg erbjöds. Fyra dagars stängning per år för personalutbildning har lämnats utan kritik i ett fall där kommunen skulle bistå med omsorg vid behov.

Om en förskola behöver stänga för personalutbildning eller planering så kan förskolan inte kräva att föräldrarna själva tar hand om sina barn dessa dagar. Huvudmannen måste kunna erbjuda föräldrarna ett godtagbart alternativ till förskolan under de aktuella dagarna. Det är viktigt att huvudmannen strävar efter att planera personalutbildning och liknande aktiviteter så att inte hela verksamheten behöver stängas.

Huvudmannen måste också ha en beredskap med vikarier så att inte verksamheten behöver stängas på grund av att personalen är sjuk annat än i undantagsfall.

Källor: 8 kapitlet 4–7 §§ skollagen, proposition 1993/94:11 Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet med mera, sidan 33, JO 1992/93, sidan 284–285, JO:s beslut 2001-11-19, dnr 490–2000, RÅ 1992 referat 31.

Barns rätt till en god miljö i förskolan

Vilka regler gäller för utformningen av miljön i förskolan?

Enligt skollagen ska huvudmannen se till att barngrupperna i förskolan har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö. För utbildningen ska de lokaler och den utrustning finnas som behövs för att syftet med utbildningen ska kunna uppfyllas.

Inom ramen för sitt tillsynsansvar har huvudmannen också en generell skyldighet att se till att barnen får sina behov tillgodosedda och inte kommer till skada eller skadar någon annan.

Enligt förskolans läroplan ska miljön vara tillgänglig för alla barn och inspirera dem att samspela och att utforska omvärlden. Miljön ska också stödja barnens utveckling, lärande, lek och kommunikation.

Arbetsmiljölagen gäller inte för barn i förskolan. Reglerna om trygghet och studiero i 5 kapitlet skollagen är inte heller tillämpliga i förskolan.

I Skolverkets allmänna råd om styrning och ledning av förskolan framgår att huvudmannen och rektorn utifrån respektive ansvar bör beakta bland annat miljöns utformning vid fördelning av resurserna.

I kommentarerna till de allmänna råden finns ytterligare stöd vid tolkning och tillämpning av bestämmelserna om barns rätt till en god miljö i förskolan.

Källor: 2 kapitlet 35 § och 8 kapitlet 8 § skollagen, 1 kapitlet 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160), Läroplan för förskolan samt Skolverkets allmänna råd (SKOLFS 2025:440) om styrning och ledning av förskolan.

Tillsynsansvaret

Boverkets allmänna råd om friyta för lek och utevistelse vid fritidshem, förskolor, skolor eller liknande verksamhet, Boverkets webbplats

Kommentarer till allmänna råd om styrning och ledning av förskolan

Vägledning om förskolors och skolors fysiska miljö, Boverkets webbplats

Tillsynsvägledning om inomhusmiljön i förskolor och skolor, Folkhälsomyndighetens webbplats

Smitta i förskolan – Vägledning och stödmaterial för personal och huvudmän i förskolan för att förebygga och hantera smitta, Folkhälsomyndighetens webbplats

Giftfri förskola, Upphandlingsmyndighetens webbplats

Beredskap

Hur många barn får en barngrupp i förskolan bestå av och vilken personaltäthet ska en förskola ha?

Vad som utgör en lämplig storlek på en barngrupp i förskolan är inte specifikt reglerat. Detsamma gäller personaltätheten. Barngruppens storlek och sammansättning samt personaltätheten i barngruppen utgör dock två av de faktorer som huvudmannen och rektorn, utifrån respektive ansvar, bör beakta vid fördelningen av resurserna.

Det är väsentligt att barnen endast behöver hantera ett begränsat antal relationer under en dag. Som riktmärke för antal barn i en barngrupp rekommenderar Skolverket att barn i åldern 1–3 år är i en barngrupp med 6–12 barn, och att barn i åldern 4–5 år är i en barngrupp med 9–15 barn. Riktmärket ska tolkas som något att förhålla sig till och är inte något statiskt eller juridiskt bindande. För att en barngrupp ska anses ha en lämplig storlek behöver personaltätheten vara god i förhållande till antalet barn.

I kommentarerna till Skolverkets allmänna råd om styrning och ledning av förskolan finns ytterligare stöd vid tolkning och tillämpning av bestämmelserna om barns rätt till en god miljö i förskolan.

Källa: Skolverkets allmänna råd (SKOLFS 2025:440) om styrning och ledning av förskolan samt Kommentarer till Skolverkets allmänna råd om styrning och ledning i förskolan, sidan 11.

Kommentarer till allmänna råd om styrning och ledning av förskolan

Förskola på nationella minoritetsspråk

Har barn rätt att gå i en förskola som bedrivs på ett nationellt minoritetsspråk?

En hemkommun som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk ska erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska. Denna skyldighet gäller även om bara ett barns vårdnadshavare begär det.

Enligt förarbetena ska ”en väsentlig del av utbildningen” förstås utifrån det övergripande syftet med bestämmelserna om nationella minoritetsspråk, alltså att språken ska bevaras, utvecklas och föras vidare till nya generationer. Utbildningen på minoritetsspråket bör därför vara så omfattande att den bidrar till det syftet.

Hemkommunen ska fråga alla vårdnadshavare som ansöker om förskoleplats inom ett förvaltningsområde om de vill ha en plats på en förskola som bedrivs på det språk som kommunen är förvaltningsområde för. Det räcker inte att enbart fråga om barnet har ett annat modersmål än svenska.

Det finns ingen rätt att få en plats på en förskola som bedriver hela eller en väsentlig del av utbildningen på de nationella minoritetsspråken jiddisch eller romani chib.

På webbplatsen minoritet.se finns information om vilka kommuner som ingår i förvaltningsområden enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Källa: 8 kapitlet 12 b § skollagen och proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidan 57–58.

Förvaltningsområden för meänkieli, samiska och finska, webbplatsen minoritet.se

Vad händer med rätten till förskola på nationella minoritetsspråk om det är brist på personal med språkkompetens?

Rätten till förskoleplats på de aktuella minoritetsspråken i kommuner som ingår i ett förvaltningsområde gäller varje enskilt barn om barnets vårdnadshavare begär det.

I förarbetena betonas att kommunerna behöver ha strategier för till exempel personalförsörjning, kompetensutveckling och organisatoriska frågor. Utöver det krävs långsiktiga och målmedvetna insatser från alla berörda aktörer för att se till att det finns personal både på kort och lång sikt. Det kan till exempel röra sig om att samla flera barn vid vissa förskoleenheter för att kunna erbjuda en samlad verksamhet och effektivisera personalplaneringen. Det är nödvändigt att kommunerna säkerställer möjligheter att erbjuda olika former av verksamhet beroende på barnunderlag och andra lokala omständigheter.

Källor: 8 kapitlet 12 b § skollagen och proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidan 58 och 98–99.

Vilken rätt har barn att få gå i en förskola på finska, meänkieli eller samiska som också ligger nära hemmet eller vårdnadshavarens arbete?

Kommunen ska erbjuda barn plats vid en förskoleenhet som ligger så nära barnets hem som möjligt. Kommunens organisatoriska lösningar ska inte leda till att vårdnadshavare avstår från att tacka ja till en förskoleplats, till exempel för att förskolan ligger för långt från hemmet eller arbetet.

Det går inte att på förhand säga när kommunen har uppfyllt både rätten till förskola nära hemmet och rätten till förskola på finska, meänkieli eller samiska. Men enligt förarbetena måste kommunen ta hänsyn till det bakomliggande syftet med bestämmelsen när de planerar verksamheten, det vill säga att barn ska ges möjlighet till utbildning på de aktuella nationella minoritetsspråken. Om kommunen erbjuder ett antal förskoleenheter med mer omfattande verksamhet på minoritetsspråket och en sådan plats inte passar för en enskild familj kan skäliga anpassningar av verksamheten behöva göras på någon förskoleenhet närmare hemmet. Barnets rätt till utbildning på det nationella minoritetsspråket ska vara utgångspunkten.

Källor: 8 kapitlet 12 b § och 15 § skollagen samt proposition 2017/18:199 En stärkt minoritetspolitik, sidan 58 och 98–99.

Kan ett barn gå i förskola i en annan kommun än hemkommunen?

Svenskt teckenspråk i förskolan

Vilken rätt har barn att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan?

Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk om barnet har hörselnedsättning, är dövt eller av andra skäl har behov av teckenspråk.

Källa: Läroplan för förskolan, del 1 och 2.2.

Vem är ansvarig för att barnet får förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan?

Det är huvudmannen som ytterst ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna. Rektorn beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens olika förutsättningar och behov. Det är också rektorns ansvar att utforma utbildningen och anpassa resursfördelningen så att alla barn får det stöd och de utmaningar de behöver för utveckling och lärande. En legitimerad förskollärare har ansvar för den undervisning som hen bedriver.

Källor: 2 kapitlet 8, 10 och 15 §§ skollagen samt Läroplan för förskolan, del 2.8.

Motsvarar skrivningen om rätten att utveckla svenskt teckenspråk den skrivning som gäller rätten att utveckla sitt modersmål om barnet har ett annat modersmål än svenska?

Nej. Förskolan ska främja språkutvecklingen i det svenska teckenspråket för döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk. Det innebär att det är viktigt att personalen behärskar det svenska teckenspråket i den utsträckning som behövs för att utmana och stimulera barnens språkutveckling och förbereda barnen för fortsatt lärande.

Förskolan ska medverka till att ett barn som har ett annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. Det innebär att det räcker att personalen uppmuntrar och stimulerar barnets fortsatta språkutveckling på modersmålet genom aktiviteter, miljö och material, även om de själva inte kan språket.

Källor: 8 kapitlet 10 § skollagen och Läroplan för förskolan, del 1 och 2.2.

Vilka barn har rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan?

Utöver döva barn och barn med hörselnedsättning finns det också andra barn i förskolan som har behov av att utveckla svenskt teckenspråk. Det gäller till exempel barn som har döva eller hörselskadade vårdnadshavare eller syskon.

Barn med döva eller hörselskadade vårdnadshavare eller syskon kan lära sig talad svenska men har också rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan.

Förutom ovanstående exempel kan det även finnas barn som av andra skäl har behov av svenskt teckenspråk och därmed rätt att utveckla det i förskolan. Det är förskolans huvudman som i varje enskilt fall får ta ställning till om ett barn kan anses ha rätt att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan.

Att arbeta med barnens språkutveckling och kommunikation är en viktig del av förskolans utbildning. När det gäller döva barn och barn med hörselnedsättning är det särskilt viktigt för att de ska kunna vara delaktiga i förskolans utbildning. Döva barn har ingen möjlighet att utveckla talad svenska och behöver därför få förutsättningar att utveckla svenskt teckenspråk i förskolan. Det innebär att det behöver finnas kompetens och resurser för detta på den förskola där barnet går.

Fler och fler döva barn i Sverige får cochleaimplantat före ett års ålder och många av dem uppnår en talspråkig förståelse. Men variationen är stor och vissa barn utvecklar inte sitt talspråk trots implantatet. Då är en teckenspråkig start i förskolan avgörande. Att vänta in en möjlig talspråklig utveckling kan innebära förlorad tid. Alla barn som behöver teckenspråk ska enligt läroplanen ges möjlighet att utveckla svenskt teckenspråk. Rektorn behöver ta ställning till stödet i det enskilda fallet och föra en dialog med barnets vårdnadshavare.

Källa: Läroplan för förskolan del 1 och 2.2.

Har barn med dövblindhet rätt att utveckla ett taktilt teckenspråk?

Ja, Skolverkets bedömning är att det finns en sådan rätt. Barn med dövblindhet kan använda taktilt teckenspråk. Det innebär att ta emot teckenspråk med hjälp av känseln. Den som tecknar låter då personens händer följa med i rörelsen. Alla barn ska få möjlighet att kommunicera och samspela med andra barn och vuxna. För dövblinda barn kan taktilt teckenspråk vara det enda sättet att kommunicera på.

Källa: Läroplan för förskolan del 1 och 2.2.

Vem ansvarar för att personalen har rätt kompetens när det gäller teckenspråk i förskolan?

Rektorn ansvarar för att utbildningen som helhet inriktas mot de nationella målen. Det innebär bland annat att se till att förskolans personal har den kompetens och får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter.

Källor: 2 kapitlet 9–10 §§ skollagen och Läroplan för förskolan del 2.8.

Vilken kompetens behöver personalen ha när det gäller teckenspråk i förskolan?

Enligt skollagen är huvudregeln att endast den som har legitimation som förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen i förskolan. Utöver legitimerade förskollärare får det i undervisningen i förskolan finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens utveckling och lärande främjas.

Enligt förskolans läroplan är det viktigt att alla som ingår i arbetslaget har förmåga att förstå och samspela med barnen och att skapa tillitsfulla relationer med hemmen.

För döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk ska språkutvecklingen främjas i det svenska teckenspråket. Det innebär att en förskola som har tagit emot ett dövt barn behöver ha personal som kan svenskt teckenspråk. Om ingen i personalen kan svenskt teckenspråk finns det ingen möjlighet för barnet att kommunicera och utveckla svenskt teckenspråk.

Förskolan behöver till exempel också se till att det finns personal som kan svenskt teckenspråk i situationer där ett barn på förskolan har en vårdnadshavare eller ett syskon som använder svenskt teckenspråk.

I andra situationer, till exempel då ett barn har en hörselnedsättning och cochleaimplantat, behöver en bedömning göras i varje enskilt fall. Vissa barn utvecklar inte sitt talspråk trots implantat. Då behövs teckenspråkig personal i förskolan. Om det är svårt att avgöra vilket behov barnet har när det börjar på förskolan kan det vara viktigt att barnet får använda mycket tecken eller svenskt teckenspråk i yngre år. Då kan man senare avgöra vilket framtida behov barnet har av svenskt teckenspråk och ingen tid går förlorad. Förskolan behöver vara uppmärksam på barnets utveckling och ha en dialog med vårdnadshavare och andra som har kunskap om det specifika barnets hörselnedsättning och språkutveckling.

Källor: 2 kapitlet 9–10 och 13–14 §§ skollagen samt Läroplan för förskolan, del 1, 2.2 och 2.8.

Relaterat

Öppen förskola

Om förskolan, Utbildningsguiden