Från bedömningar till betyg

Bedömning kan ha olika syften. De kan syfta till att stödja elevernas kunskapsutveckling och de kan syfta till att ge dig som lärare ett relevant och rättvisande underlag för betygssättningen. Här får du stöd i hur du kan tänka – från planering till dokumentation.

När du som lärare planerar en bedömningssituation, börja med att ställa dig tre frågor:

Vad är det jag vill veta?
Varför vill jag veta det?
Hur ska jag använda informationen?

Dina svar påverkar hur du formulerar uppgifter och vilka bedömningsformer du väljer. Det handlar om att skapa meningsfulla situationer som ger relevant information om elevens kunnande.

Bedömningar med olika syften

Bedömningar används både för att stödja elevens kunskapsutveckling, i formativt syfte, och för att sätta betyg, i summativt syfte. För de yngre eleverna är fokus främst på det formativa, medan bedömningarna i betygssättande skolformer också ska ligga till grund för betyg.

Formativa bedömningar ger dig underlag för att anpassa undervisningen och ge återkoppling.
Summativa bedömningar används för att jämföra elevens kunskaper med betygskriterierna.

En och samma bedömningssituation kan ibland fungera för båda syftena, men det är inte alltid informationen är lika relevant för dem.

Relevanta bedömningssituationer

För att få en rättvis bild av vad eleverna kan, behöver bedömningssituationerna vara relevanta och varierade. Det kan innebära att du använder muntliga, skriftliga eller praktiska uppgifter, under förutsättning att de är relevanta för ämnet och ger alla elever möjlighet att visa sina kunskaper.

Tänk på att vissa underlag, som till exempel glosförhör, kan vara användbara i undervisningen men inte tillräckliga vid betygssättning, eftersom de inte ger information som direkt kan kopplas till betygskriterierna.

Bedömning som stöd för undervisningen

Bedömningar i formativt syfte sker ofta i stunden och nära undervisningen. Du behöver inte alltid ge återkoppling på varje uppgift, men när du gör det ska den vara möjlig för eleven att förstå och använda.

Verktyg som uppgiftsspecifika bedömningsmatriser eller exempel på elevlösningar kan, om de används på rätt sätt, stödja elevernas lärande. Samtidigt är det viktigt att vara öppen för att elever kan visa sina kunskaper på andra sätt än vad som ryms i en matris.

Undvik att ge återkoppling enbart i form av betygskriterier eller betygsbeteckningar. De är inte anpassade för enskilda uppgifter och kan vara svåra för elever att använda för att utvecklas vidare. Elever ska inte känna sig bedömda hela tiden. Det kan skapa stress och minska deras lust att lära.

Bedömning inför betygssättning

När du närmar dig betygssättning behöver du bedömningssituationer som ger ett brett och varierat underlag i relation till betygskriterierna. Det ska vara möjligt att på ett tillförlitligt sätt avgöra vilket betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper.

Bedömningssituationer kan vara både formella och informella. Även sådant du ser och hör i undervisningen kan vara relevant, men se till att det inte ensidigt gynnar elever som lätt uttrycker sig i just det sammanhanget.

Tänk på att

bedömningssituationerna behöver ge information som är relevant i förhållande till ämnet
använda olika typer av uppgifter för att ge alla elever en chans att visa sina kunskaper
anpassa uppgifterna vid behov, särskilt för elever med funktionsnedsättning, men utan att påverka vad som faktiskt ska bedömas
ge eleverna möjlighet att träna på olika sätt att redovisa sina kunskaper.

När det är dags att sätta betyg

Ändamålsenliga bedömningssituationer

För att du ska kunna göra en giltig och tillförlitlig/rättvisande bedömning av elevens kunskapsnivå behöver du ha ett tillräckligt brett och varierat underlag. Betygsunderlaget behöver vara relevant för en värdering av elevens kunskaper i förhållande till betygskriterierna.

Fundera över hur du ger alla elever goda möjligheter att visa sina kunskaper, oavsett hur lätt eller svårt de har att uttrycka sig i olika sammanhang. Det gäller även vid mindre formella bedömningssituationer i undervisningen.

När du planerar en mer formell bedömningssituation, till exempel ett prov, kan du också fundera över hur de ska utformas och genomföras för att ge en så rättvisande bild som möjligt av elevernas kunskaper.

Analysera betygsunderlaget

Det här behöver du tänka på när du analyserar betygsunderlaget för att få en så relevant och rättvisande bild som möjligt av elevens kunskaper.

När genomfördes bedömningen?

Betyget ska spegla den kvalitet som eleven visar i slutet av terminen. Det betyder att du behöver överväga hur stor vikt du lägger vid bedömningar som är gjorda tidigt. Senare bedömningar kan ofta väga tyngre, eftersom eleverna förväntas utveckla sina kunskaper under terminens gång. Men det är inte alltid de senaste bedömningarna som ger den mest rättvisande bilden.

Hur betydande var bedömningen?

Vissa bedömningssituationer kan vara mer betydelsefulla än andra. Det gäller särskilt om de omfattar större eller viktigare delar av det centrala innehållet eller syftet, eller om de är kopplade till flera arbetsområden.

Hur tillförlitlig var bedömningen?

Alla bedömningar är inte lika tillförlitliga. Du behöver ta hänsyn till om det fanns särskilda omständigheter som påverkade elevens möjligheter att visa sina kunskaper, till exempel om eleven varit sjuk eller att eleven missförstod en uppgift.

Du kan också välja att lägga mindre vikt vid en bedömning om du ser att eleverna inte fick en rättvis chans att visa vad de kan – kanske för att eleverna inte hann fördjupa sig på det sätt som du hade tänkt i undervisningen.

Att avgöra vilket betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper

När du sätter betyg ska du läsa och tolka betygskriterierna i relation till syftet, det centrala innehållet och den undervisning du har haft.

För att sätta betyget E krävs att eleven har visat kunskaper inom alla delar av kriterierna för E. Det går inte att bortse från något. För betygen D–A gör du en sammantagen bedömning.

Den sammantagna bedömningen handlar om att hitta det betyg som bäst motsvarar elevens kunskaper. Betygsskalan har fem godkända betygssteg men elevens kunskaper kan variera inom skalan. Det innebär att du tittar på hur olika delar i elevens ämneskunskaper fördelar sig över betygsskalan och söker efter det betygssteg som sammantaget är mest rättvisande.

När du bedömer vilken nivå som är mest rättvisande är det till hjälp att utgå från ämnets tyngdpunkter – det vill säga de delar av syftet och det centrala innehållet som framhävs som särskilt viktiga. Var tyngdpunkterna finns avgör du utifrån hur du tolkar kursplanen med stöd av din ämneskunskap och erfarenhet.

Du kan väga styrkor i vissa delar mot svagheter i andra. Om elevens kunskaper till exempel ligger mellan A och C, kan du sätta betyget B.

Du använder alltså betygskriterierna som ett verktyg för att göra en professionell och välgrundad bedömning av elevens kunskaper vid betygssättningen.

Dokumentera med måtta

Dokumentationen ska vara till stöd för både undervisning och betygssättning, men den behöver inte vara omfattande. Du avgör vad som är ändamålsenligt att dokumentera, utifrån ämne, årskurs och skolform.

Dokumentationen kan bestå av

skrivna uppgifter
anteckningar från muntliga redovisningar
observationer i undervisningen
praktiska arbeten eller laborationer.

Det viktigaste är att dokumentationen är tillräcklig för att visa en samlad bild av elevens kunskaper, särskilt om någon annan lärare ska ta över undervisningen.

Undvik fallgropar med digitala system och matriser

Digitala system kan underlätta arbetet, men de kan också leda till överdokumentation eller förenklade slutsatser. System som tillåter mer flexibla sätt att dokumentera är därför att föredra.

Var försiktig med att använda betygsmatriser för återkoppling. Att markera i en matris räcker inte som betygsunderlag. Det behövs också en analys och helhetsbedömning av elevens kunskaper.

Skapa samsyn i kollegiet

Samsyn bland lärare är viktigt för att skapa likvärdiga och rättvisande betyg. Diskutera gärna:

hur ni tolkar betygskriterierna
vad som är ett tillräckligt underlag
hur olika typer av elevprestationer kan värderas.

Sambedömning och kollegiala samtal stärker kvaliteten i både bedömning och undervisning. Även om det inte alltid går att uppnå full samstämmighet är det viktigt att sträva efter likvärdighet.

Rektorns roll är att skapa goda förutsättningar

Rektorn har ansvar för att du som lärare får goda förutsättningar att bedöma och sätta betyg. Det kan handla om:

att skapa tid för kollegialt samarbete
att utveckla gemensamma rutiner för dokumentation
att följa upp behov av kompetensutveckling.

Om du inte är legitimerad ska en legitimerad lärare vara med och fatta beslut om betyg. Då är det viktigt att du har dokumenterat så att den legitimerade läraren kan göra en professionell bedömning utifrån underlagen.

När ett betyg har blivit fel

Eftersom betygssättning är myndighetsutövning går det inte att överklaga ett betyg. Däremot kan ett betyg rättas eller ändras i vissa fall.

Rektorn kan rätta ett betyg om det innehåller ett uppenbart fel – till exempel om fel betyg av misstag har registrerats.

Ett betyg kan ändras om det är tydligt felaktigt på grund av nya omständigheter, till exempel att ett bedömningsunderlag missats. Då får betyget höjas – men aldrig sänkas.

Ändringen måste kunna göras snabbt och enkelt. Skolan är normalt inte skyldig att göra en mer omfattande utredning. Det är i första hand den som satte betyget som ska ändra det. Om den personen har slutat kan rektorn i vissa fall fatta beslutet.

Relaterat

Kommentarer till Skolverkets allmänna råd om betyg och prövning

Registrera och utforma betyg

Krav för att sätta betyg

Frågor och svar

När en elev använder otillåtna hjälpmedel eller försöker vilseleda dig som lärare är det allvarligt. Alla skolor ska ha ordningsregler som tydligt anger vad som händer om en elev fuskar.
Betyg ska alltid grundas på elevens egna kunskaper. Fusk, plagiat eller otillåtna hjälpmedel gör att en uppgift inte längre prövar det som var tänkt. Underlaget blir då mindre tillförlitligt. Ju mindre tillförlitligt underlaget är, desto mindre ska det väga vid betygssättningen.
För att förebygga fusk behöver du ha kontroll över bedömningssituationen. Uppgifter som görs utanför skolan innebär sämre kontroll – men det betyder inte att bara prov kan ge giltiga betygsunderlag. Bedömningsformerna kan variera beroende på ämnet.
Med AI-verktyg kan elever få hjälp att skriva texter eller bearbeta innehåll på avancerade sätt. Det gör det svårare att upptäcka om en text är elevens egen eller AI-genererad.
Skolverket avråder från att använda inlämningsuppgifter som betygsunderlag om man som lärare bedömer att man inte kan säkerställa tillförlitligheten i innehållet. Inlämningsuppgifter kan användas som övning, men eftersom betygssättning är en myndighetsutövning måste den vara tillförlitlig och rättssäker. Det bygger på att betygsunderlaget går att lita på och att det uttrycker elevens kunskaper i ämnet.
Påminn gärna eleverna om att AI inte garanterar att en text är korrekt eller håller hög kvalitet. Det är alltid eleven själv som ansvarar för innehållet.
I vissa ämnen och uppgifter, till exempel vid observationer, intervjuer eller fältarbete, kan det vara svårt att ha full kontroll. Då behöver du vara extra uppmärksam på tecken på fusk – som plagiat, AI-genererat innehåll eller att någon annan gjort uppgiften.
Beroende på uppgift kan du upptäcka fusk på olika sätt. Du kan till exempel
granska hur eleven har planerat, genomfört och utvärderat sitt arbete
lyssna på hur eleven presenterar, diskuterar och bemöter respons
ställa muntliga frågor för att kontrollera elevens förståelse
ställa krav på källor för ökad transparens.
En utgångspunkt för att utforma en ändamålsenlig bedömningssituation är att du som lärare ställer dig frågorna:
Vad är det jag vill veta?
Varför vill jag veta detta?
Hur har jag tänkt att använda den information jag får?
Svaren påverkar hur du formulerar frågor eller uppgifter och vilka bedömningsformer du väljer.
Du behöver utforma bedömningssituationer för att få information om elevernas styrkor och utvecklingsbehov. Denna information kan sedan användas i formativt syfte för att stödja elevernas kunskapsutveckling. Du behöver också utforma bedömningssituationer som kan användas i summativt syfte vid betygssättningen.
I de tidigare åren i grundskolan och motsvarande skolformer syftar lärares bedömningar främst till att avgöra om eleverna och undervisningen är på rätt väg. Bedömningarna har alltså i första hand ett formativt syfte. Senare i grundskolan och motsvarande skolformer ska bedömningarna även ligga till grund för betygssättning av elevernas kunskaper. Då har bedömningarna också ett summativt syfte.
Det är viktigt att du som lärare eftersträvar att bedömningssituationerna blir giltiga och tillförlitliga för sina syften. En bedömningssituation som ger detaljerad och nyanserad information om elevers kunskaper har hög giltighet för ett formativt syfte. Du kan då använda informationen för att förändra och förbättra din undervisning eller ge återkoppling till eleverna.
En bedömningssituation som ger ett underlag som fungerar väl för att jämföras med betygskriterierna har hög giltighet för ett summativt syfte och väger därmed tyngre vid betygssättningen. En viktig fråga är därför hur väl bedömningssituationerna och de underlag de leder fram till fungerar för olika syften.
Ibland använder lärare betygsbeteckningar enligt betygsskalan A–F på prov eller uppgifter. Det finns inga bestämmelser som hindrar dig som lärare från att göra det. Men betyg sätts först i slutet av en termin.
Betygsbeteckningar på enskilda prov och uppgifter är mindre ändamålsenliga för att analysera ditt betygsunderlag eftersom giltigheten och tillförlitligheten i en bedömning ökar ju större och mer varierat underlag du har tillgång till.
Det kan därför vara svårt att konstruera enskilda prov och uppgifter som prövar en mindre del i ämnet och samtidigt ger mätsäkra bedömningar när resultatet jämförs med betygskriterierna. Efter de nationella proven får eleven visserligen ett provresultat i form av ett betyg, men där prövas en stor del av kursplanen och uppgifterna är utprövade i stor skala.
En annan risk med prov- och uppgiftsbetyg om de kommuniceras till eleverna är att de kan tro att du med en enkel formel kan väga samman dessa till ett betyg i slutet av terminen. Det vill säga att betyget är ett medelvärde av de prov- och uppgiftsbetyg som eleven fått fram till och med betygssättningen, snarare än en professionell bedömning som lärare gör.
Det finns inga krav på att du som lärare ska dokumentera alla kunskaper vid både formella och informella bedömningssituationer. Det finns inte heller några bestämmelser om hur dokumentationen ska utformas. Formerna för dokumentationen ska underlätta för dig att stödja elevernas kunskapsutveckling och sätta betyg.
Det är till exempel inte ändamålsenligt att dokumentera samma uppgifter flera gånger i olika dokumentationssystem, till exempel både i en fysisk portfolio och i en digital plattform.
Ändamålsenlig dokumentation är sådan som du som lärare enligt din professionella bedömning anser att du behöver för att kunna stödja elevernas kunskapsutveckling, men även för att få ett brett och varierat underlag inför betygssättningen.
Digitala system möjliggör för lärare att dokumentera mer information, samt att dela information med elever och vårdnadshavare. Sådana system kan samtidigt innebära en risk för överdokumentation, det vill säga att du åläggs att dokumentera och dela mer information än vad som nödvändigt för att stödja elevers kunskapsutveckling och sätta betyg.
Det kan dessutom vara olämpligt att använda ett dokumentationssystem som exempelvis bygger på automatiserade och förenklade sätt att sammanfatta bedömningsunderlag till omdömen eller betyg. Om dokumentationssystemen används är det viktigt att systemet hjälper dig att göra en allsidig utvärdering vid tiden för betygssättning. Hur du sedan konkret utformar din dokumentation kan bland annat bero på ämnets karaktär, skolform eller årskurs.
Vid betygssättningen beaktar du som lärare relevant information om elevens kunskaper i förhållande till betygskriterierna. Det kan även gälla inlämningsuppgifter som eleven har gjort hemma.
Vid betygssättningen analyserar du olika underlag för att avgöra hur relevanta de är utifrån vad de säger om elevens kunskaper i förhållande till betygskriterierna vid tiden för betygssättningen. Det faktum att en inlämningsuppgift kan ha genomförts under okontrollerade former gör att den bedöms som mindre tillförlitlig som underlag. Det här behöver du som lärare ta ställning till vid betygssättningen.
En skola kan, men behöver inte ha gemensamma former för att dokumentera bedömningsunderlag. Om det inte finns är det viktigt att rektorn, så långt det är möjligt, känner till var dokumentationen finns. På så sätt kan det säkerställas att kunskap om eleverna och deras utbildning inte går förlorad vid lärarbyten. Det är den undervisande läraren som har bäst kännedom om elevernas kunskaper. Dokumentationen behöver dock så långt som möjligt utformas så att andra kan ta del av och förstå den, om en annan lärare i ett senare skede tar över undervisningen och sätter betyg. Detta är en fråga om rättssäkerhet för eleverna.

Det är den undervisande lärare vid tiden för betygssättningen som sätter betyg. Läraren tar hänsyn till relevant information om elevens kunskaper i relation till betygskriterierna, även sådana tidigare underlag som har dokumenterats av den lärare som undervisande innan lärarbytet.
Anpassningar av undervisningen kan innebära att elever ges möjlighet att använda olika hjälpmedel. Det kan till exempel vara verktyg för att lyssna på en text som ingår i undervisningen. Men en anpassning där eleven lyssnar på en text i till exempel ämnet svenska är inte liktydigt med att eleven läser. Vissa anpassningar och hjälpmedel i ämnen som ställer krav på att eleven kan läsa kan innebära att läsförmågan inte kan prövas. Resultatet kan då inte användas som ett underlag för bedömning av just läsförmågan. Som lärare är det viktigt att hålla isär vad som är anpassningar av undervisningen och vad som är möjligt att anpassa i bedömningssituationer som behöver ge ett giltigt och tillförlitligt underlag inför betygssättningen.

Senast uppdaterad 23 juni 2025.