”Fungerar verkligen antirynkkräm?” När eleverna ställer egna frågor och söker svar genom att planera och genomföra öppna laborationer kan de se nyttan med kemi. Men de behöver en hel del hjälp på vägen.
Eleverna möter dagligen information och reklam som väcker frågor de kan söka svar på med naturvetenskapliga metoder. Det här materialet ger förslag på hur du kan arbeta formativt när eleverna planerar, genomför och tolkar egna öppna laborationer.
Det formativa arbetet kan delas upp i olika steg, till exempel så här:
Instruera eleverna om att det alltid är bäst att formulera sin fråga så tydligt som möjligt. Då blir den möjlig att besvara. Delfrågor kan formuleras när eleverna har kommit en bit in i arbetet. Frågan ska bygga på teori och fakta som eleverna söker innan försöket inleds.
Hjälp eleverna att hitta information och reflektera över vilka typer av laborationer som är rimliga att göra i skolan med hänsyn till kemikalietillgång, utrustning, säkerhet, pris och tidsaspekter.
Hjälp eleverna genom att visa hur man konstruerar ett flödesschema över laborationernas olika steg. Där ska det framgå vilka kemikalier som ska användas, hur många gånger försöken ska upprepas och vilka säkerhetsaspekter man behöver ta hänsyn till.
Om du har arbetat med liknande uppgifter tidigare kan du visa eleverna elevexempel. Då får eleverna konkreta förslag på hur de kan strukturera uppgiften. Det kan vara givande att titta på elevexempel med olika kvalitet och diskutera dem i klassen. Hur kan praktiskt, laborativt arbete utföras med olika kvalitet? Istället för elevexempel kan du använda demonstrationslaborationer, elevfilmer eller youtube-klipp.
Diskutera olika sätt att dokumentera planering, observationer, resultat och tolkningar, samt frågor och reflektioner som dyker upp under pågående laboration.
Klargör hur och när återkoppling kommer att ges, samt när och på vilket sätt eleverna får chans att revidera sina planeringar eller laborationer efter återkopplingen.
Gör eventuellt ett kunskapstest efter avslutat arbetsmoment, till exempel en frågerunda eller vetenskapsstig som berör alla de olika elevgruppernas öppna laborationer. Detta befäster elevernas kunskaper och gör att alla elever får ta del av resultat från alla olika elevförsök.
Själv- och kamratbedömning av laborationerna kräver stöd från läraren. Eleverna behöver lära sig konsten att värdera sitt eget arbete och att ge konstruktiv återkoppling till andra.
De öppna laborationerna kan ge stora vinster för elevernas lärande, förståelse och intresse. När eleverna får större frihetsgrader är det en fördel att vara fler lärare som kan diskutera både elevernas val av ämnesområden och organisatoriska aspekter. Med samtal och gemensam tid för planering och bedömning kan ni utveckla arbetssättet tillsammans.
Öppna laborationer tar i början mycket tid för både lärare och elever. Eleverna behöver mycket stöttning för att komma igång med det självständiga, laborativa arbetet. Dessutom tar eleverna olika mycket tid på sig. Hur behåller man ordningen i ett klassrum där alla elever håller på med olika saker?
Nedan hittar du några lärares erfarenheter av att arbeta med öppna laborationer.
Delar av betygskriterierna i de naturvetenskapliga ämnena handlar om det praktiska arbetet och beskriver elevens kunnande ur olika aspekter. Inför den formativa bedömningen är det bra att ha diskuterat och konkretiserat aspekterna tillsammans med kollegor.
Eleverna ska kunna formulera en fråga (till exempel inom ett av läraren valt ämnesområde). Frågan ska vara möjlig att undersöka med den utrustning och de kemikalier som finns vid skolan. Frågan behöver kompletteras med en kort sammanfattning av vad man vet om ämnesområdet, vilka metoder som kommer att användas och eventuellt en hypotes om förväntade resultat.
Elevernas planering kan bestå av ett flödesschema som stegvis beskriver laborationens olika moment. Här ska det tydligt framgå vilka metoder och material som ska användas. Läraren bestämmer från gång till gång om laborationen fokuserar på några få detaljer eller är mer omfattande. Vilka kemikalier ska användas och hur mycket? Hur många gånger ska försöket upprepas? Ska kontrolltest göras? Hur ska dokumentationen ske? Vilka steg i laborationen tror eleverna är mest kritiska? Hur ska presentationen av laborationen ske, med till exempel en rapport, en film eller en demonstration?
Elever på gymnasiet kan förväntas söka information om den säkerhet som gäller för de kemikalier och reaktioner som är aktuella i deras laborationer. De kan bland annat gå till VWR:s webbplats, söka på Säkerhetsdatablad och skriva in ämnet. Då visas all säkerhetsinformation om det aktuella ämnet, till exempel "åtgärder vid första hjälpen" eller hantering och lagring.
Säkerhetsinformation på VWR:s webbplats Länk till annan webbplats.
Eleverna bör också iaktta de försiktighetsåtgärder som rekommenderas och de allmänna riktlinjer som de gått igenom med läraren. Alla ska till exempel använda skyddsrock, skyddsglasögon och handskar, och veta om var nöddusch, ögondusch och brandfilt finns.
Det är viktigt att eleverna förstår vikten av att iaktta försiktighetsåtgärder FÖRE, UNDER och EFTER laborationen, till exempel då glasvaror diskas eller när avfall hanteras. Eleverna ska även tänka på och ta hänsyn till alla gruppmedlemmar (hela klassen) och skapa en så trygg klassrumsmiljö som möjligt.
OBS: Läraren har dock alltid det slutgiltiga och totala ansvaret för säkerheten vid varje laboration!
För att få underlag till att tolka resultat, utvärdera metoder och motivera slutsatser behöver eleverna dokumentera allt sitt arbete. Ofta vet man inte förrän efteråt när det var viktigast att dokumentera. Dokumentationen kan ske på många olika sätt, till exempel genom att filma, fylla i en tabell, ta foton på förändringar eller rita av.
Det är även viktigt att dokumentera tankar, reflektioner och observationer. Sådana anteckningar kan vara till stor hjälp då resultaten eller laborationen tolkas. Speciellt viktigt är det om något har ändrats från den ursprungliga planeringen (till exempel beroende på oväntade händelser eller resultat). Eleverna bör kortfattat motivera dessa nya val redan i dokumentationen under laborationen. Då blir det lättare att föra resonemang i en eventuell rapport eller presentation.
Eleverna behöver kontinuerligt kunna utvärdera och analysera vad som händer i laborationen. De ska kunna ta itu med oväntade resultat och kunna utveckla laborationen beroende på omständigheterna. Det kan vara att byta ut kemikalier eller utrustning och åtgärda felkällor medan de laborerar.
I en öppen laboration är även tolkningen mer öppen. Det finns sällan bara ett rätt svar. Tolkningen kan behöva byggas på en större mängd teorier och fakta, och kanske flera kursmoment. Det är viktigt att eleverna även har gjort en källkritisk analys, särskilt om de har valt en metod framför en annan.
Bedömningen är en viktig del att ta hänsyn till redan i planeringen av ett arbetsområde. Inför ett nytt arbetsområde är det bra att diskutera med kollegor och elever för att klargöra vad ni lärare ska titta på och bedöma.
Nedan ser ni några exempel på hur lärare och elever tillsammans har definierat och förtydligat bedömningsaspekter för praktiskt arbete med öppna uppgifter. Dessa vägledande punkter kan kombineras med elevexempel för att visa att öppna laborationer kan ske på många olika sätt. Till varje rubrik finns formativa frågor som kan hjälpa eleverna att möta kunskapskraven. Frågorna syfte är att hjälpa eleverna att fundera över respektive bedömningsaspekt.
När en elevgrupp visar upp sin planering inför en laboration om ”Vilken är bakteriernas älsklingsmat?” kan lärarna ge mer detaljerad återkoppling till gruppen. Det skulle kunna vara frågor i stil med detta:
Lite senare, som återkoppling på elevernas flödesschema inför laborationen, kanske lärarna ställer ett par av följande frågor:
När eleverna slutligen är klara med sin tolkning av resultaten och har lämnat in ett textutkast skulle några frågor från lärarna kunna se ut så här:
En checklista är ett alternativ till formativa frågor från läraren. I en checklista kan eleverna snabbt reflektera över, kontrollera och utvärdera huruvida de har tänkt på de aspekter som efterfrågas i uppgiftens laborativa del. Här får du förslag på hur en checklista kan se ut.
Checklistan är en typ av självvärdering som hjälper eleverna att ringa in vad de redan kan och vad de behöver utveckla. Den förtydligar också elevernas eget ansvar. Eleverna ska självständigt försöka hitta svar på sina frågor innan de vänder sig till läraren.
Checklistan kan fungera så att eleverna får markera ja eller nej vid ett antal påståenden, i stil med dessa:
En checklista kan omfatta hela elevernas arbetsprocess med en öppen laboration. Den kan skrivas i jag-form och fyllas i av eleverna individuellt. Den kan också skrivas i vi-form och fyllas i av labbgruppen. Så här kan en checklista som täcker hela arbetsprocessen se ut.
Påstående | Ja/Nej | Om "nej" – jag vet hur jag ska ta reda på det |
---|---|---|
Jag har en fråga som är möjlig att besvara med den utrustning och de kemikalier som finns på skolan | ||
Jag har hittat den bakgrundsteori och kunskap som behövs för att förstå och planera laborationen | ||
Jag har källkritiskt granskat de referenser jag använder mig av (webbsidor, litteratur, artiklar) | ||
Jag vet vilken utrustning som ska användas är säker på hur den fungerar | ||
Jag har kontrollerat de kemikalier och det biologiska material jag ska använda mig av och kan hantera de med avseende på deras egenskaper (giftighet, flyktighet, pris, tillgänglighet) | ||
Jag har gjort ett flödesschema för alla steg – och denna har godkänts av min lärare | ||
Jag har tagit hänsyn till säkerheten (till exempel kontrollerat säkerhetsdatablad, använder korrekt skyddsutrustning, och så vidare) | ||
Jag har tagit hänsyn till alla gruppmedlemmar så att alla är med och förstår varje moment av laborationen | ||
Jag har en reservplan om den första inte fungerar | ||
Jag har tillsammans med gruppen en plan för hur resultaten ska dokumenteras (fota med mobilen, ta tid som anges i tabell, och så vidare) | ||
Jag vet hur avfallet säkert/korrekt ska tas om hand | ||
Jag har funderat hur planeringen, metoden, resultatet och analysen ska presenteras för lärare/klasskompisar |
Huvudsyftet med kamratbedömning är att eleverna ska förstå vad som är kvalitet i olika arbeten. Kamratbedömningen visar hur elever kan lösa samma uppgift på olika sätt. Genom att använda kamratbedömning kan man minska ner en del på lärarens återkoppling och minska arbetsbördan.
Det måste finnas utrymme för eleverna att ge återkoppling till kamrater vid flera tillfällen om de ska bli duktiga på att hjälpa varandra framåt. Elever har ofta en ganska god bild av vad som bedöms. Kamratbedömning kan generera en diskussion om olika kvaliteter och förmågor. Detta kan underlätta för eleverna att så småningom styra sitt eget lärande.
Ibland kan kamratbedömningar leda till felaktiga instruktioner. Eleverna saknar kanske det helhetsperspektiv som krävs för att ge återkoppling som leder framåt. Därför är det viktigt att du som lärare behåller kontrollen och överblicken över återkopplingen. Din uppgift blir att se till att eleverna kontinuerligt får ”återkoppling på återkopplingen” så att de utvecklar sitt sätt att uttrycka sig.
Här hittar du ett exempel på hur en instruktion för kamratbedömning av en öppen laboration kan se ut. I exemplet har eleverna fått se sina kamrater genomföra en demonstration.
Fyll i formuläret som du hittar nedan efter att ni har tittat på en annan elevgrupps demonstration av en laboration. Formulera vid varje punkt två saker ni tyckte var bra och en sak som ni kan tipsa gruppen om att utveckla till nästa laboration.
Exempel på instruktion för kamratbedömning Pdf, 130 kB, öppnas i nytt fönster.
Ett formativt arbetssätt förutsätter att bedömning, vägledning, syfte och mål finns med redan i planeringsstadiet. Detta kräver reflektion och en tydlig struktur. Nedan finner du frågor som du och dina kollegor kan diskutera när ni planerar och utvärderar en öppen, elevplanerad laboration.
Ett förbättringsorienterat arbetssätt fungerar så att återkopplingen gå åt båda hållen, alltså från lärare till elev och från elev till lärare. I kollegiala diskussioner kan lärare tillsammans utvärdera sin undervisning och elevernas arbete.
Det kan vara svårt att bedöma elevernas förmågor och de kunskaper eleverna visar kan vara beroende av situationen. För många elever är det till exempel svårare att redovisa inför hela klassen än inför en liten grupp. För andra är det svårare att redovisa kunskaper på ett tidspressat prov jämfört med vid en klassdiskussion. Då flera faktorer spelar in är det viktigt att diskutera bedömning med sina kollegor och ge eleverna chans att visa sina kunskaper på olika sätt.
Vid kollegiala diskussioner kan dessa frågor fungera som underlag för en utvärdering av arbetet i en klass.
Eleverna är en resurs i planeringen av undervisningen. Vad är viktigt för dem i kemiundervisningen? Vilken stöttning vill de ha? Eleverna har ofta ett intresse för naturvetenskapliga ämnen. Men det kan ibland vara svårt för dem att se att skolans naturvetenskap är densamma som de kunskaper som behövs för att producera läkemedel, framställa makeup eller minska risken för att bilar ska rosta.
Genom att utgå från elevernas egna frågor och aktuella händelser i samhället blir kemin till en naturlig del av elevernas verklighet. De ser kemin i till exempel larmrapporter, vaccinationer, sjukdomar och dieter.
Om eleverna inte kommer på egna frågor kanske några förslag från läraren kan fungera för ett öppet praktiskt arbete inom till exempel biologi och kemi. Här hittar du några exempel på frågor.
Det finns risker med att fokusera undervisningen för mycket på bedömning. Allt prat om bedömning kan bidra till att eleverna fastnar i detaljer och förlorar helhetsperspektivet. Det kan lätt hända om läraren fokuserar på enskilda aspekter, så som hur väl eleverna formulerar en hypotes.
Det är först när eleverna har kommit igång och har en ”riktning” i sitt lärande som det är relevant att ge formativ bedömning. Dessutom måste eleverna få möjlighet att utveckla förmågorna innan det är relevant att bedöma dem.
Det finns en risk att man som lärare lämnar över tolkningen och användningen av återkopplingen till eleverna. Men de måste både få och kunna använda återkopplingen inom ramen för undervisningen. Man kan till exempel ta upp vissa exempel på elevsvar, ge återkoppling och diskutera återkopplingen med hela klassen.
Att eleverna ska få individuella omdömen och betyg innebär inte att bedömningen måste ske enskilt. Eleverna kan gemensamt analysera och tolka återkoppling, till exempel genom kamratbedömning.
Mer om det laborativa arbetet kan du läsa i materialet ”Öppna laborationer – öppna sinnen”. Här hittar du 15 laborationer där eleverna får utveckla sin förmåga att planera, genomföra, tolka och redovisa experiment och observationer.