Grannspråk: om nordiska språk

Texten i detta avsnitt är skriven av Birgitta Lindgren, språkvårdare och nordisk sekreterare vid Språkrådet.

Bruger man sit modersmål i stedet for engelsk, er der ingen grænser for hvor nuanceret man kan udtrykke sig. Men: Hvis vores nordiske granner ikke forstår hvad vi siger, har vi ingen glæde af denne nuancerigdom.

Niels Davidsen-Nielsen

Historik och släktskap

Historiskt sett har de skandinaviska språken (danska, norska och svenska) uppstått ur ett och samma språk, urnordiskan. Omkring år 800 brukar man räkna med att de skilda språken började utvecklas.

I Norden talas två andra språk som är nära besläktade med de skandinaviska språken: isländska och färöiska. De har en gång uppstått ur västnorska dialekter. De skandinaviska språken samt isländska och färöiska utgör språkgruppen nordgermanska språk. (Ofta benämns de med den mindre lyckade beteckningen nordiska språk.)

Men det finns också andra språk. Finska, som tillsammans med svenska är nationalspråk i Finland och som dessutom är officiellt minoritetsspråk i Sverige. Samiska finns i olika varianter i Norge, Sverige och Finland. Så finns det två språk som uppstått som varianter av finska: meänkieli, som talas i Tornedalen, och kvänska, som talas i Norge. Finska med varianterna meänkieli och kvänska är besläktade med samiska, men inte med de nordgermanska språken. På Grönland, som också tillhör Norden genom att det är en del av det danska riket, talas grönländska, som är helt obesläktat med de övriga språken i Norden. Utöver dessa språk finns på flera håll i Norden sedan gammalt romani och jiddisch. Sedan finns cirka 200 andra språk som kommit in med invandringen.

Den nordiska språkförståelsen

De skandinaviska språken (danska, norska och svenska) är så lika varandra att man gott kunde bedöma dem som dialekter av samma språk. Men eftersom de har varsitt skriftspråk och dessutom är huvudspråk i varsitt land så beskrivs de som skilda språk. Även om det finns skillnader som ställer till med förståelseproblem är likheterna så stora att det finns en spontan ömsesidig förståelse och en tradition för att personer som kan något av dessa språk umgås med varandra utan att någon behöver byta om till ett annat språk, var och en kan tala sitt språk. Detta är inte helt unikt i världen, men inte heller helt vanligt.

Eftersom Färöarna och Grönland är en del av det danska riket, lär man sig där danska som första främmande språk. Så har det varit även på Island, som tidigare var en del av det danska riket. Nu är engelska första främmande språk där. Danska (alternativt norska eller svenska) finns dock kvar som obligatoriskt skolämne.

Finland var tidigare del av det svenska riket, och cirka 6 procent av befolkningen där har i dag svenska som modersmål. Svenskan är officiellt jämställd med finskan som nationalspråk. Därtill är svenska obligatoriskt skolämne för elever med finska som modersmål. De som har samiska som modersmål är tvåspråkiga, och kan vanligen även norska eller svenska.

Genom att även de som inte har ett skandinaviskt språk som modersmål ändå i mer eller mindre hög grad behärskar något skandinaviskt språk, omfattar den nordiska språkförståelsen i princip hela Norden.

Likheter och olikheter i de skandinaviska språken

Likheter och olikheter i de skandinaviska språken

Danska/norska

Svenska

Kommentar

bevæge/bevege

1. flytta, röra 2. beveka


bolig

bostad


by

stad

sv. by = da./no. landsby

dyrke

1. odla 2. dyrka


evne

förmåga

sv. ämne = da. emne

fælles/felles

gemensam


forlange

kräva

sv. förlänga = da. forlænge/no. for- lenge

formål

syfte

sv. föremål = da. genstand/no. gjenst- and

forskellig/forskjellig

olik


heldig

tursam, lyckosam


karaktær/karakter

1. karaktär 2. betyg


kjole

klänning

sv. kjol = da. nederdel/no. skjørt

kun

bara


kunstig

konstgjord, tillgjord

sv. konstig = da./no. underlig

mangle

sakna

sv. mangla = da. rulle tøj, lægge pres på/no. rulle tøy, legge press på

nabo

granne


pæn/pen

söt, vacker


pleje/pleie

1. bruka 2. vårda


rolig

lugn

sv. rolig = da./no. morsom

sæbe/såpa

1. tvål 2. såpa


semester

termin

sv. semester = da./no. ferie

skuffelse

göra besviken


spøg/spøk

skämt

sv. spöke = da. spøgelse/no. spøkelse

travlt/travelt

mycket att göra


true

hota

sv. truga = da./no. nøde

uge/uke

vecka


værelse

rum

 sv. varelse = da. væsen/no. vesen

vindue/vindu

fönster


Att skilja på danska och norska i skrift

Eftersom bokstäverna æ och ø används både i danska och norska, kan det vara svårt för en svensk att se skillnad på danska och norska i skrift. Här följer några enkla tips:

  • Om det finns många æ i texten, är den sannolikt dansk.
    Om du hittar orden I (= ni), jeres (= er) är det en dansk text.

Säkra tecken på norska är

  • ei (som i vei = väg)
  • au (som i sau = får)
  • øy (som i øye = öga).

Sedan har norskan (som svenskan) nästan alltid p, t, k i ord där danskan har b, d, g. Jämför gap, fot, rik (i norska och svenska) och gab, fod, rig (i danska).
Om du hittar orden eg (= jag), ikkje (= inte) och etter (= efter), så är det en norsk text.

Danskt uttal

Det som kan vara svårt eller låta avvikande för en svensk i det danska uttalet är stark reducering av vissa ljud, ett annorlunda uttal av vissa vokaler och den så kallade stöten.

Reducering

I svenska öron låter det som om danskar drar ihop eller till och med sväljer en del av orden. I det vanliga ordet lige (= lika; rakt; just) hör vi inget g. Det gör vi inte heller i lægerne (= läkarna). Det låter för oss likadant som lærerne (= lärarna), eftersom vi inte kan höra r-ljuden i det ordet. Orden lære (= lära) och lærer (= lärare) sammanfaller också i uttalet. Sammanhanget brukar dock klargöra detta. Ibland är vissa bokstäver faktiskt stumma. Precis som i svenskan hörs inte h i hjul, och inte heller i fall som hvem (= vem). I ord som land och ild (= eld) uttalas inte d.

Annorlunda uttal

I danskan uttalas "d " ibland som "th" i engelska "the", till exempel i orden "bad" och "lede". A-ljudet kan variera. Ibland låter det som /ä/ eller till och med som /e/ i våra öron. "Male" (= mala; måla) kan låta som mæle (= mäla, säga). I slutet av ord eller i ändelser låter bokstaven "e" som /ö/ eller /å/: lige, lærer. Ibland kan " i" låta som /e/: frisk kan låta som fresk. Att orden mig och dig uttalas som /maj/ och /daj/ är inte så långt ifrån svenska mej och dej, men tänk på att jeg (= jag) uttalas på motsvarande sätt, /jaj/.

Stöt

I vissa ord görs ett stopp. Det kalls stöt. Det ställer egentligen inte till med några förståelseproblem.

Norskt uttal

I allmänhet är det ganska lätt för en svensk att förstå norskt tal. Men det kan låta väldigt olika, eftersom det är vanligt att norrmän gärna använder sin dialekt i alla sammanhang. Så här olikt kan det låta: ”Hvorfor kom dere ikke?” och ”Kvifor kjem dokker ikkje?” (’Varför kom ni inte?’).

Bokmål och nynorska

En annan orsak till att det finns variationer i norskan även i skrift är att det finns två skriftformer: bokmål och nynorska. Bokmål liknar mycket danska, eftersom det från början bygger på danskt skriftspråk. Det beror på att Norge länge var en del av det danska riket (1536–1814), och danska användes som skriftspråk ändå in på 1850-talet. Därefter började man ”förnorska” skriften. Samtidigt ville andra ha ett skriftspråk som utgick från norska dialekter och så konstruerades nynorska. I vissa avseenden liknar nynorska svenska. Det heter till exempel djup, sjuk när det på bokmål heter dyp och syk.

Några kännetecken för norskt uttal

  • Norskt d efter l och n är ofta stumt: eld, land, sende uttalas /ell/, /lann/, /senne/.
  • D efter r när föregående vokal är lång, är också stumt:
    ord, fjord, gård uttalas /or/, /fjor/, /går/.
  • Bokstaven g före i, y, ei och øy uttalas oftast som j:
    gi (= ge), geit (= get).
  • Även gj uttalas (liksom i svenskan) som j:
    gjorde, gjest (= gäst), Gjøvik.
  • Före i, y, ei och øy uttalas k oftast med tje-ljud som i tjära:
    kirke, kyst (=kust), keisam (=tråkig), køyre (=köra).
  • Före i, y, ei och øy uttalas sk som sche-ljudet i sjuk:
    ski, skynde, skeiv, skøyter (=skridskor).
  • Även sj och skj uttalas som sche-ljudet i sjuk:
    sjø, sjåfør (= chaufför), skjenke, skjøld.

Skillnader danska, norska och svenska

Översiktstabellen kommer från Skandinavisk ordbok men har redigerats något.


Danska

Norska

Svenska

Teckentyper

æ, ø

æ, ø

ä, ö

Bokstavsordning

æ, ø, å

æ, ø, å

å, ä, ö

Ändelsevokaler

bade, lampen

bade/bada, lampen/ lampa

bada, lampan

Lång och kort form

have, give

ha/have, gi/gjeve

ha, ge/giva

Slutkonsonant

væg, top, hat

vegg, topp, hatt

vägg, topp, hatt

Nekande partikel

u-: uvilje

u-: uvilje

o-: ovilja

Konsonanter

b, d, g: gab, rig, fod

p, t, k: gap, rik, fot

p, t, k: gap, rik, fot


k/kk: tak, takke

kk: takk, takke

ck: tack, tacka


hv: hvid, hverken

hv/kv/v: hvit/kvit, verken

v: vit, varken


v: mave, skov

v/g: mage/mave, skog

g: mage, skog


vn: havn

vn/mn: havn/hamn

mn: hamn


nd: kande

nn: kanne

nn: kanna


ld: fald

ll: fall

ll: fall

Vokaler

a: sang

a/o: sang/song

å: sång


å: hånd

a/å: hand/hånd

a: hand


e: hest

e: hest

ä: häst


æ: præst

e: prest

ä: präst


e/æ: mel, mælk

e/jø: mel/mjøl, melk/mjølk

jö: mjöl, mjölk


u: kunst, bund

u/o: kunst, bunn/ botn

o: konst, botten


y: byde, syg

y/ju: by(de), syk/sjuk

ju: bjuda, sjuk


e: ben, sten

ei/e: ben/bein, stein

e: ben, sten


ej: vej

ei/eg: vei/veg

äg: väg


ø: høst

ø/au: høst/haust

ö: höst


øj: øje

øy/au: øye/auge

ög: öga

Ordförrådet i danska och norska

Den större delen av ordförrådet är så likartad i de skandinaviska språken att uppemot 75 % av orden i en dansk eller norsk text är omedelbart begripliga när man väl har insett de systematiska skillnaderna. Men bland de ord som avviker finns många mycket vanliga ord. Det kan vara ord som är unika eller ord som vi har motsvarigheter till men som inte betyder samma sak. Den typen kallas lömska ord eller falska vänner. Här följer ett litet urval ord som kan vara bra att känna till.

Danska och norska ord som kan vara bra att kunna

Innehållet kommer ursprungligen från kompendiet Tolerans till Norden i Bio men har redigerats något.

Danska/norska

Svenska

Kommentar

by

stad

sv. by = da./no. landsby

fælles/felles

gemensam


forskellig/forskjellig

olik


heldig

tursam, lyckosam


kun

bara


pleje/pleie

1. bruka, 2. vårda


rolig

lugn

sv. rolig = da./no. morsom

semester

termin

sv. semester = da./no. ferie

uge/uke

vecka


vindue/vindu

fönster


dreng/gutt

pojke

sv. dräng = da. karl

have/hage

trädgård


hyggelig (da)

mysig

sv. hygglig = da. flink

lide (da)

1. tycka om, 2. lida


pige (da)

flicka

sv. piga = da. tjenstepige

anledning (no)

tillfälle

sv. anledning = no. grunn

kino (no)

bio


koselig (no)

mysig


rar (no)

underlig

sv. rar = no. søt

Senast uppdaterad 13 november 2019