Grannspråk: Valans spådom på nordiska språk

Syftet med övningen är att eleverna ska få kunskap om det svenska och nordiska kulturarvet samt lära sig jämföra grannspråk.

Ämne

Svenska, årskurs 4–9.

Förberedelser

Kopiera upp faktabladet och dikterna till eleverna och lyssna igenom Valans spådom uppläst av Sveinbjörn Beinteinsson. Diktutdraget nedan (på isländska) kommer cirka 2:30 minuter in i videoklippet.

Valans spådom uppläst av Sveinbjörn Beinteinssonlänk till annan webbplats

Material

Kopior av dikterna från Valans spådom på olika språk. En dator med internetuppkoppling och högtalare.

Arbetsgång

  1. Dela in klassen i grupper eller låt dem arbeta enskilt om det passar bättre. Dela ut dikterna.
  2. Ta reda på fakta om Norden tillsammans. Låt sedan eleverna jämföra och tolka diktverserna. Diskutera sedan språk och innehåll utifrån frågor som till exempel: Vilka ord är lika i de olika språken? Vem var Valan? Varför skulle man lita på henne? Finns det spåkvinnor idag? Vad visste man förr om sin omvärld? Hur trodde man då jämfört med nu om hur jorden kom till?
  3. Lyssna till:
    Valans spådom uppläst av Sveinbjörn Beinteinsson  länk till annan webbplats
    Diktutdraget nedan (på isländska) kommer cirka 2:30 minuter in i videoklippet.

    En uppläsning av Erik Brates 1913 års översättning av Völuspa på svenskalänk till annan webbplats
    Dikten kommer ca. 1:44 minuter in i detta videoklipp.
  4. Låt varje grupp/elev skriva en fortsättning på Valans spådom på valfritt nordiskt språk. Låt alla måla var sin vala/völva. Avsluta med att dramatisera, läsa upp kvädena högtidligt och med inlevelse. Läs Valans dikt som om ni vore Isländska Lagmän.
Valans spådom

Völuspá (isländska)
Sól varp sunnan,
sinni mána,
hendi inni hægri
um himinjöður;
sól það né vissi
hvar hún sali átti,
stjörnur það né vissu
hvar þær staði áttu,
máni það né vissi
hvað hann megins átti.

Voluspå (nynorska)
Sol kom sunnan,
syster åt månen,
slo høgre handi
um himmelhestar.
Sol ikkje visste
kvar salar ho åtte,
Måne ei visste
kvar makt han åtte,
(stjernur ei visste,
kvar stader dei åtte).

Valans spådom (svenska)

Solen kom från söder
i sällskap med månen
på höger hand

över himlaranden.
Solen ej visste,

var salar hon hade,
månen ej visste,
vad makt han hade,
stjärnorna ej visste,

var de skimra skulle.

Vølvens spådom (danska)

Fra Syd kom Sol
med Måne i Følge;

Himlens Rand

den greb med sin höjre.
Sol ej vidste,

hvor Sale den ejed,
Måne ej vidste,
hvad Magt den ejed,
Stjerner ej vidste,
hvad Sted de ejed.

Den isländska dikten är hämtad från www.heimskringla.nolänk till annan webbplats

Fakta

Valans spådom

Valans spådom, är den så kallade Poetiska Eddans (en samling nordiska dikter och kväden från 800–1000-tal) första dikt. Den berättar om världens uppkomst och gudarnas och människornas öden fram till denna världs undergång, Ragnarök. Den slutar med en kort skildring av en tid efter Ragnarök som ska bli en ny och bättre värld. Diktens namn Valans/Völvans spådom, vilket betyder ”spåkvinnans profetia”, sägs komma från att den är lagd i munnen på en kringvandrande spåkvinna, en så kallad vala/völva som riktar sina ord till hela människosläktet.

Hela texten på svenska kan du läsa på Runebergprojektets webbplatslänk till annan webbplats

Norden – en europeisk region från vikingatid till idag

Med kristnandet på 1000-talet blev Norden en europeisk region och de tre kungarikena, Danmark, Norge och Sverige, som tillsammans omfattade det vi idag kallar Norden, kom till. Den del av världen som vi idag kallar Norden kom på allvar i kontakt med resten av Europa under vikingatiden (ca 800–1050 v.t.). Hedniska sjöfarare från norr härjade, handlade och bosatte sig i stora delar av Europa.
Motdraget från det kristna Europa blev en intensiv mission. Nordiska hövdingar såg snart fördelar med att anta den nya tron, som stärkte deras makt och gjorde umgänget med kontinenten lättare, och missionärerna ville att de nya områdena skulle styras av kristna kungar som kunde stödja uppbyggnaden av en kyrkoorganisation. Den äldsta historien är höljd i sagornas dunkel, men senast mot slutet av 1000-talet var de tre rikena Danmark, Norge och Sverige etablerade och hade delat upp det skandinaviska området mellan sig.

Vattenvägarna höll samman

Vattenvägarna höll samman rikena. Danmark kom att bli landet vid Östersjöns inlopp, med Jylland, Skånelandskapen och de mellanliggande öarna, Norge betyder ”norra vägen”, d.v.s. vattenvägen från Göta älv och Oslofjorden, runt Sydnorge och vidare norrut, medan Sveriges kärnområden låg längs Östersjöns kust och de stora mellansvenska sjöarna. Utanför det egentliga Skandinavien (dagens Danmark, Norge och Sverige) kom Island, Färöarna och sydvästra Grönland att koloniseras av nordbor under vikingatiden och kom så småningom att ingå i det norska riket; dagens Finland inlemmades gradvis i det svenska riket under 1100-och 1200-talen.

De två ovanstående styckena kommer från ursprunligen från webbplatsen Nordiskt samarbete. Författare: Harald Gustavssonlänk till annan webbplats

Isländska lagmän

Vid Thinvellir (den gamla tingsplatsen på Island) fanns en utvald lagman (vald på tre år) som varje sommar från 930–1798 läste upp en tredjedel av rikets lagar. Han måste haft ett sjusärdeles minne som kunde läsa upp en tredjedel av landets lagtexter ur minnet fördelat på tre år. Den förste lagmannen lär ha hetat Hrafn (som betyder korp).

Senast uppdaterad 19 november 2019