Replik: Lärare behöver förutsättningar att kunna göra sitt jobb

”Man blir inte expert på skolan bara för att man en gång varit elev. De verkliga experterna är förstås lärare. Lärare har ett unikt uppdrag, en unik förståelse och en unik kompetens.” Det skriver generaldirektör Peter Fredriksson i ett svar på den kritik som lyfts fram i tidningen Vi lärare respektive Göteborgsposten.

Jag läste intervjun med Anna-Karin Wyndhamn, publicerad på Vi Lärares webbplats fredagen den 24 februari. Upprinnelsen är en gästkolumn på Göteborgs Postens ledarsida där Wyndhamn kritiserar Skolverket för att vi (mest jag) talar om skolans bildningsuppdrag och samtidigt ägnar oss åt floskler och ett enfaldigt tilltal. Jag säger inte att Wyndhamn har fel. Skolverket producerar många kurser, texter och filmer och annat material. Ibland blir tilltalet, eller tonaliteten, inte helt rätt. Avsikten är förstås inte att på något sätt förminska eller infantilisera lärare. Men vi har en läxa att göra. Vår vilja är ingen annan än att bidra till en professionalisering av lärarkåren. Då ska vi förstås inte ha ett tilltal som kan uppfattas som motsatsen.

Personligen skulle jag gärna se att vi kunde tala lite mindre om stödjande insatser och lyft för än det ena och än det andra. Vad lärare behöver är snarare förutsättningar att göra sitt jobb. Stöd och lyft kommunicerar kanske inte en infantilisering, men väl någon slags hjälplöshet. Vi talar hellre om det som utvecklar professionen och ger förutsättningar för lärare att bedriva undervisning.

Som alla lärare vet ska Skolverket ta fram ett professionsprogram för lärare. Det gör vi tillsammans med bland annat lärare. Det huvudsakliga uppdraget handlar om att skapa ett system för kompetensutveckling. Att stärka kompetensen i ett professionsutvecklande syfte är förstås viktigt. Men det räcker inte. Vi behöver också samla oss kring hur vi talar om läraryrket och hur lärare ska få det makt- eller friutrymme som utmärker ett professionsyrke.

Jag vet att lärare kan störa sig på Skolverkets tilltal, men också på alla de självutnämnda experter som tror sig veta något väsentligt om skolan och lärares arbete. Man blir inte expert på skolan bara för att man en gång varit elev. De verkliga experterna är förstås lärare. Lärare har ett unikt uppdrag, en unik förståelse och en unik kompetens. Det är på detta vi bygger en professionsutveckling.

Vad gäller det önskvärda friutrymmet är jag den första att konstatera att det över tid har begränsats. Det är mer av reglering, fler måsten och det är tid som ska läggas på allt från utvecklingssamtal till dokumentation. Det blir inte mycket friutrymme över. Därmed inte heller så mycket tid över till det där bildningsuppdraget jag gärna lyfter. För att inte tala om hur olika förutsättningarna kan se ut. Jag besöker skolor där man har allt: undervisningsskickliga lärare, trycka läromedel och digitala verktyg av alla de slag, resurser för både teaterbesök och museibesök. Men jag är också på skolor där legitimerade lärare saknas, där eleverna sitter med ett gäng stenciler och där pengarna inte ens räcker till bussresan till den där kulturaktiviteten som hade varit bra, men som nog får vänta till en annan gång.

Över till intervjun med Wyndhamn på Vi Lärares webb där hon framför en hel del kritik. Även jag får min beskärda del. Kritik tål både jag och myndigheten, men den får gärna vara saklig och balanserad. Skolverket gör mycket bra för skolan, för lärare och för elever. Vill man, kan man naturligtvis hitta exempel på sådant som är mindre bra. Så är det i de flesta verksamheter. Wyndhamn anför som exempel på det usla ett pausinslag myndigheten hade på en konferens om just skolans bildningsuppdrag. På konferensen deltog och talade Åsa Wikforss om vikten av kunskap i en tid av faktaresistens. Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan, talade om vikten av ett kulturellt kapital. Professor Staffan Lindberg talade om hur viktigt det är med bildning och kunskap som en motkraft till de hot som finns mot rättsstaten och demokratin. Om detta säger Wyndhamn inget. Däremot lyfter och kritiserar hon pausinslaget som bestod av en poetry-slam-tolkning av läroplanen. Bra eller dåligt inslag, ja det kan man förstås tycka olika om. Men för balansens skulle kunde Wyndhamn ha nämnt att Skolverket bjöd in verksamma i skolan till att lyssna på personer som inte på något sätt har ett ”floskulöst” eller ”antiintellektuellt” tilltal.

Och sakligheten. Det är inte sant, som Wyndhamn säger, att vi på Skolverket skulle vara emot lärarledd undervisning och vara fast i ett normkritiskt perspektiv. Lärare ska undervisa och lärarna ska vara utbildade och legitimerade. Då har de den ämneskompetens, didaktiska kompetens, relationella kompetens och ledarskapskompetens som undervisningen kräver. Där börjar vi. Kan man sedan addera bra läromedel, bra arbetsmiljö och resurser av olika slag för elever som är i behov av extra stöd, blir det riktigt bra. Det utesluter inte att man behöver uppmärksamma och arbeta med elevers värderingar och normer. Det är inte bara lärare som ska göra sitt, också elever måste ta sitt ansvar, underordna sig lärarens ledarskap och visa respekt för både klasskamrater och lärare.

Om mig säger Wyndhamn att jag älskar att tala om skolan på en metanivå och att jag talar för lite om de problem lärare möter. Jag vänder mig mot att Wyndhamn gör anspråk på att veta vad jag älskar. Wyndhamn vet förstås ingenting om mina känslor. Möjligen vet hon något om vad jag brukar prata om. Dock har Wyndhamn lyssnat selektivt. Efter 35 år i skolan som lärare, rektor, skolchef och nu generaldirektör vet jag en hel del om de problem och utmaningar som skolan och lärare har att bemästra. Det är också vad jag brukar tala om.

Det kan handla om brister i ledning, styrning och organisation som påverkar lärares förutsättningar, eller om bristen på resurser, eller på en social problematik med segregation, utsatthet och kriminalitet som gör att vissa skolor och lärare har extremt stora utmaningar.

Det kan handla om den där diskrepansen mellan ideal och verklighet. Rätt många lärare upplever etisk stress bara de hör orden att alla elever ska få en undervisning anpassad utifrån sina behov och förutsättningar och få möjlighet att utvecklas utifrån sin fulla potential. Det är fina ideal, men lärare vet hur verkligheten ser ut. Man kan onekligen, också som generaldirektör på Skolverket, fråga sig om alla de krav och förväntningar som skolan och lärare har på sig är rimliga, eller ens önskvärda.

Men jag talar också gärna om allt bra som sker i svensk skola, om alla de där skolorna och lärarna som får förutsättningar till den kvalitet i undervisningen som gör att elever lär sig en massa, till och med bildar sig. Bilden av skolan är inte ensidig eller entydig, inte heller bilden av Skolverket.

Peter Fredriksson, generaldirektör Skolverket