Informationsluncher om förskolan i Spånga–Tensta

I Spånga–Tensta stadsdelsförvaltning i Stockholm finns en arbetsgrupp som jobbar fokuserat med uppsökande verksamhet för att fler barn ska börja i förskolan. En viktig pusselbit i arbetet är informationsluncherna där nyblivna föräldrar får ställa frågor och knyta kontakt med områdets samhällslots.

Arbetsgruppen som jobbar med uppsökande verksamhet består av köhandläggare, samhällslots, enhetschef, pedagoger från öppna förskolorna och administratör. Gruppen träffas varannan vecka för att planera och följa upp olika insatser som ska öka inskrivningsgraden i förskolan.

– Det känns väldigt bra att vi redan är på gång. Men vi kan göra mycket mer! Hittills har vi informerat om förskolan, men nu blir det ännu tydligare att vi ska arbeta uppsökande och bereda plats, säger Birgitta Ohlsson som är enhetschef för öppen förskola, stöd och administration.

Ni skickar ett brev till de familjer som inte har sitt barn i förskolan. Vad informerar ni om då?

– Brevet innehåller ett erbjudande om plats och en inbjudan till ett informationsmöte med lunch på vår introduktionsförskola Opalen. Brevet är översatt till sju olika språk, berättar Maria Edin som är administratör inom enheten öppen förskola och den som skickar ut brevet.

Vad händer under informationslunchen?

– Jag brukar inleda med att berätta om vilka som har rätt till förskola. Sedan är det en förskollärare som berättar vad man gör på förskolan och att förskolan är en förberedelse inför skolan. Föräldrarna får ställa frågor och så brukar vi titta på Skolverkets film Förskolan är till för ditt barn, berättar Mariam Al-Sharifi som är samhällslots i Spånga–Tensta.

Mariam berättar att det nästan bara är mammor och barn som kommer till informationsträffarna. Mötena avslutas med lunch som ofta leder till goda samtal med kvinnorna.

– Mat är något som verkligen får folk att slappna av! Under lunchen får vi mycket kunskap eftersom folk öppnar upp sig och ställer frågor, säger Mariam.

Vilka är de vanligaste funderingarna om förskolan?

– Vi har märkt att det finns en del oro. En del är rädda att man ska göra fel som förälder i Sverige, eller att barnen ska berätta saker på förskolan som inte stämmer. Vissa vill inte lämna barnen för tidigt, och en del tycker att det är mammans roll är att vara hemma med barnen. Andra är rädda att barnen ska tappa sitt modersmål på förskolan, berättar Mariam.

Hur bemöter ni sådana farhågor och funderingar?

– Då sitter vi ner och pratar och jag kan komma med stöd. Jag frågar hur länge de har bott i Sverige och så börjar den djupa diskussionen om mål och drömmar. Jag kan informera om möjligheten att studera eller anmäla sig till Arbetsförmedlingen. Jag belyser flera perspektiv, säger Mariam.

Mariam berättar att hon har hjälpt många kvinnor att våga ta steget ut i studier eller arbete. När kvinnorna börjar studera eller arbeta blir behovet av förskola naturligt. Därför är samarbetet med andra aktörer i närområdet, till exempel SFI och Arbetsförmedlingen, viktigt i hennes roll som samhällslots.

Under informationslunchen delar hon ut en samtyckesblankett med frågan om förvaltningen får kontakta föräldrarna igen.

– Då kan vi vänta några veckor och sedan höra av oss för att följa upp besöket och höra om de har nya frågor, berättar Mariam.

Vilka är framgångsfaktorerna i ert arbete?

– Brev i all ära, men det viktigaste är att träffa vårdnadshavarna och att bygga tillit. Vi ser till exempel att öppna förskolan är den absolut viktigaste arenan, säger Maria Edin.

– Det gäller också att ha bra exempel och goda ambassadörer som kan berätta hur det är att ha sitt barn på förskolan, säger Birgitta Ohlsson.

Arbetsgruppen konstaterar också att det krävs mycket personal för att öka inskrivningsgraden i de här områdena.

– Det är ett komplext arbete som handlar om att hitta föräldrarna där de befinner sig. Att söka upp dem i deras hem blir för påträngande. I stället har vi sett resultat när vi har dedikerade personer som jobbar tillsammans ute i samhället. Vi ska inte tränga oss på, utan mer bjuda in. Det har vi lärt oss. Det är den största framgångsfaktorn, säger Birgitta Ohlsson.

Hur ser ni till att vårdnadshavarna inte ”ångrar” sig efter att dom har tackat ja till en plats i förskolan? Hur förebygger ni avhopp eller uppsägning av plats när barnet väl har börjat?

– Förskolorna har ett stort ansvar här. Vi har lovat utbildning, undervisning och språkutveckling. Då gäller det att vi levererar det på förskolan. Förskolan ska vara den första byggstenen och lägga grunden till barnens fortsatta utbildning. Därför måste våra förskolor vara arenor där barnen får just det, annars får det motsatt effekt, konstaterar Birgitta Ohlsson.