Skolverket samlar digital expertkunskap

För snabb utveckling eller för få visioner? Åsikterna gick isär när Skolverket samlade över 50 forskare för att diskutera vilka möjligheter och svårigheter digitaliseringen kan innebära för skolan.

Bilden föreställer barn som använder surfplattor i klassrummet.

Skolverket ansvarar för att skolorna på bästa sätt utnyttjar digitaliseringens möjligheter.

Syftet var att genom dialog med forskare få ökad kunskap om hur digitaliseringen påverkar skola och utbildning. Bakgrunden är att Skolverket sedan ett drygt år tillbaka är ansvarig myndighet för området, vilket bland annat innebär att aktivt driva på skolans digitala utveckling utifrån forskning och beprövad erfarenhet.

För att överblicka vilken kunskap som redan finns, och vilken som saknas, bjöd Skolverket alltså in drygt 50 forskare från 17 lärosäten till digitala diskussioner i början på maj, i samverkan med Skolinspektionen, SPSM och Skolforskningsinstitutet.

Läraryrket har blivit allt mer komplext

Anna Åkerfeldt, forskare vid Stockholms universitet, hävdar att forskningens uppgift inte är att kvalitetsstämpla, utan att hitta olika kvalitetsaspekter, när det kommer till att välja och värdera digitala lärresurser.

– Om man jämför en digital lärresurs med en bok så har den större komplexitet, innehåller fler aspekter. Så kvaliteten måste i det fallet relateras till professionen och kontexten. Det handlar om att skapa handlingsutrymme för professionen att utveckla kvalitet.

Hon betonar att lärarprofessionen börjar bli ”extremt komplex”, och därför behöver delas upp i flera olika roller.

– Man behöver samarbeta i högre grad för att få in olika sorters kompetens. Vi ser tendenser till det redan i dag, genom exempelvis trelärarsystem. I stället för ”min klass mitt ämne” bör man tänka ”vår skola våra elever”, säger hon.

Även Linnea Stenliden, biträdande professor vid Linköpings universitet, betonar läraryrkets tilltagande komplexitet.

– Och då menar jag interaktionen mellan elever, lärare och teknik inne i klassrummet.

Hon hävdar att skolans digitalisering inte enbart handlar om att välja och använda digitala verktyg, utan kräver en fördjupad kvalitativ digital kompetens där pedagogiska överväganden och beslut utgår ifrån elevgrupp, kunskapsinnehåll och syfte.

– Därför måste forskning om skolans digitalisering också bedrivas på en ämnesdidaktisk nivå, säger hon.

Digital distraktion är en utmaning

Linnea Stenliden betonar att den digitala utvecklingen går snabbt.

– För att få höjd på vår utbildning behöver vi till exempel vara med och lära oss mer om AI i undervisningen, tillsammans med internationella forskare, säger hon.

Thomas Nygren, lektor vid Uppsala universitet, påminner om att att skolans digitalisering även drivs av ekonomiska och politiska intressen, och att forskningen kan bidra med kunskap om detta.

– Det finns en idé om att mycket digitalt i klassrummet gör eleverna mer kompetenta. Så är det inte. Gör man för mycket går man lätt vilse, och distraktion från olika sociala medier är en verklig utmaning i klassrummet när det krävs fokus för att lära sig nya och svåra saker. Det behövs medvetna val från lärarna, med noggrann, varsam och försiktig i implementering i undervisningen, säger han.

Lärares utvecklingsarbete är viktigt

Staffan Selander, professor vid Stockholms universitet, lyfter fram fortbildningen av lärare, och menar att den inte ska fokusera på att förmedla forskningsresultat.

­– Det gäller i stället att skapa kanaler för lärarnas utvecklingsarbete, något som redan pågår i många andra länder.

Han anser att frågan om skolans digitalisering delvis är felställd, eftersom vi redan lever i ett samhälle där digitala resurser finns överallt och hela tiden.

– Det går inte att välja bort, som vissa tror. Innan covid handlade exempelvis den stora svenska diskussionen om skärmtid, samtidigt som man i Singapore diskuterade hur man kan fortbilda lärarna.

De första tre åren är avgörande

Lektor Davoud Masoumi vid Högskolan i Gävle lyfter fram studier som visar att de flesta lärare är positiva till den digitala utvecklingen samtidigt som 80 procent av dem uppger att de inte har tillräcklig kompetens.

– En positiv inställning räcker inte, de behöver kunna designa, integrera och lösa problem. Vi måste satsa på fortbildning. Skolledarna är gatekeepers, det är de som bidrar till kulturen och organiserar verksamheten.

Det måste ske tidigt, menar han, eftersom de första tre åren i lärarkarriären är avgörande. Många tar efter traditioner och anpassar sig till rådande kultur. Och risken är att de fortsätter på samma sätt resten av lärarkarriären.

Staffan Selander flikar då in att lärarutbildningarna behöver ta ett större ansvar.

– Jag har hört från flera skolor i Stockholm att de måste börja med att utbilda nyexaminerade lärare i sina digitala system. Det är ju inte riktigt klokt, säger han.

Davoud Masoumi konstaterar att många nya lärare är ”digital natives”, det vill säga att de behärskar verktygen, men att det inte är tillräcklig.

– Problemet är på vilket sätt man använder dessa verktyg. Det handlar om att kunna kombinera tekniska kunskaper med pedagogiska behov, säger han.

Thomas Nygren anser att det finns för få handfasta digitala material och verktyg, som är utvärderade i forskningen, som lärare och elever kan använda.

– Resultat av forskning är ofta böcker och artiklar, och sällan verktyg som direkt kan användas i praktiken, säger han.

Det finns ett glapp i synen på teknologierna

Fredrik Lindstrand, professor vid Konstfack, berättar om ett digitaliseringsprojekt på en skola där rektorn sa att det enda problemet var att de ännu inte hunnit skanna in befintliga läromedel.

– I rektorns ögon handlade digitalisering alltså bara om att omvandla böcker till digital text. Och detta pågår samtidigt som dagens unga är oerhört engagerade i digitala teknologier. Det finns ett glapp mellan detta och vad de erbjuds i skolan som måste överbyggas, säger han.

Anna Åkerfeldt anser att det är för stort fokus på kommunikations- och examinationsformer när digitalisering kommer på tal. Hon hävdar att förutsättningarna för lärarnas undervisning och elevernas lärande fundamentalt kan komma att förändras, och att visionerna då behöver finnas där.

– Att utvecklingen går långsamt kan man ha förståelse för, men inte att visionerna delvis saknas. Till exempel vågar man ännu inte ta i sådan puck som stadie- och ämnesindelning. Man fortsätter med stuprör och konventionella kunskapskrav. Vi behöver i större utsträckning diskutera skolans ramar och villkor, säger hon.

Deltagande lärosäten

Deltagande lärosäten

  • Högskolan väst
  • Karlstad universitet
  • Örebro universitet
  • Stockholms universitet
  • Göteborgs universitet
  • Malmö universitet
  • Högskolan i Borås
  • Oslo universitet
  • Umeå universitet
  • Högskolan i Halmstad
  • Högskolan i Gävle
  • Umeå universitet
  • Konstfack
  • Linnéuniversitetet
  • Luleå universitet
  • Uppsala universitet
  • Linköpings universitet

Deltagande lärosäten

  • Högskolan väst
  • Karlstad universitet
  • Örebro universitet
  • Stockholms universitet
  • Göteborgs universitet
  • Malmö universitet
  • Högskolan i Borås
  • Oslo universitet
  • Umeå universitet
  • Högskolan i Halmstad
  • Högskolan i Gävle
  • Umeå universitet
  • Konstfack
  • Linnéuniversitetet
  • Luleå universitet
  • Uppsala universitet
  • Linköpings universitet

Sektorsansvar för skolans digitalisering

I februari 2020 blev Skolverket sektorsansvarig myndighet för skolans digitalisering. Det innebär bland annat att driva på den digitala utvecklingen, och ansvara för att skolan på bästa sätt utnyttjar digitaliseringens möjligheter för ökad måluppfyllelse och likvärdighet. Skolverket ska i detta arbete vara samlande, stödjande och pådrivande.

Läs mer om sektorsansvaret här.

Senast uppdaterad 12 maj 2021.