Hantera tjafs mellan elever

Du kan välj mellan att läsa eller lyssna på forskarkommentaren. Uppläsare är Marcus Samuelsson, biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet.

Lyssna på forskarkommentar till filmen Tjafs mellan elever (mp4).

Läs en forskarkommentar till filmen

Två lärare, en framgångsrik och en icke framgångsrik, har hanterat en situation, tjafs mellan elever, på olika sätt och med olika resultat. Jag ska nu med stöd i forskning förtydliga vad det är den framgångsrika respektive den icke framgångsrika läraren gör och hur det påverkar situationen och i förlängningen elevernas upplevelse av trygghet och möjlighet att lära sig.

Den framgångsrika läraren påminner, stående i elevernas närhet, om att de gjort uppgifter som denna tidigare och att de ska arbeta vidare på samma sätt. Det hjälper eleverna att komma ihåg och koppla samman vad de har gjort tidigare med det som ska göras nu. Samtidigt sveper läraren med blicken över klassrummet och läser av hur instruktionerna landar hos eleverna. Den framgångsrika läraren förmedlar att han har en plan för arbetet och att han kommer att stödja deras utveckling och lärande. De positiva förväntningar som förmedlas hjälper till att upprätthålla ett positivt klimat i undervisningen.

Den icke-framgångsrika läraren inleder sittande bakom en bänk, lite mer distanserat, genom att understryka att eleverna ska fokusera på uppgiften och inte ägna sig åt att tjafsa med varandra. Denna lärare förefaller ha en plan för arbetet men ser mindre engagerad ut och förhåller sig neutralt till eleverna. Förväntningarna är tydliga men uttrycks med en negativ underton.

Den framgångsrika läraren berättar att han ska hjälpa Mohamed, men säger samtidigt att han ska finnas tillgänglig för alla elever. Han påminner om överenskommelser och förväntningar på att eleverna kan ta ansvar för sig själva och hjälpas åt att skapa förutsättningar för arbete och trygghet för alla i klassrummet. Medan den framgångsrika läraren hjälper Mohamed har han en medvaro, en delad uppmärksamhet, på det som händer bland de andra eleverna i klassrummet.

När tjafset om suddgummit mellan William och Aino uppstår uppmärksammar läraren det direkt. Han går fram till dem och avbryter genom att fråga vad som har hänt. Läraren stannar hos dem och ber dem svara på frågan som ställts. Läraren talar lugnt och lägger handen på Williams axel som ett sätt att visa på sensitivitet och intresse för deras perspektiv. Han leder tryggt och säkert samtalet genom att ställa frågor och lyssna in bådas perspektiv. Läraren är tydlig med att han vet att eleverna kan lösa situationen mycket bättre, vilket de också pratat om. Detta grundar sig i en tilltro till elevernas förmåga att välja, reda ut situationen och bete sig på ett mer lämpligt sätt. Innan suddet lämnas tillbaka är läraren också tydlig med vad William och Aino ska göra annorlunda framöver.

Den icke-framgångsrika läraren reagerar lite saktfärdigt på tjafset mellan William och Aino. Han är upptagen av att hjälpa en annan elev och har sämre medvaro och uppmärksammar först efter en stund det som har hänt runtomkring honom. Läraren börjar med att titta på eleverna som tjafsar. Den åtgärden hjälper inte och tjafset fortsätter. Läraren hyssjar då eleverna och hotar med konsekvenser om att flytta isär Aino och William om de inte slutar. Lärarens hyssjande och hot om konsekvenser förmedlas på distans från eleverna på ett sätt som avbryter allt annat och skapar ett negativt klassrumsklimat. Eleverna slutar tjafsa utan att orsaken till tjafset är uppklarat.

Den efterföljande situationen där Elias tappar fokus, reser sig och tar tag i Ainos suddgummi uppmärksammas direkt av den framgångsrika läraren. Det är ännu ett uttryck för medvaro byggt på att läraren läst av vad som var på gång. Läraren ingriper på ett sätt som avdramatiserar situationen. Avlägsnandet av Elias är sensitivt, inkännande för Elias perspektiv och på samma gång effektivt. Det signalerar trovärdighet på ett sätt som skapar trygghet och tillit för läraren hos de andra eleverna.

Den icke-framgångsrika läraren uppmärksammar däremot först inte vad som hänt, läser inte av situationen rätt och beskyller därför först William för att han inte slutat och störa Aino. Läraren lyckas inte förmå Elias att lämna tillbaka suddgummit utan det kastas i stället på William. Situationen eskalerar och läraren ingriper genom att föra tillbaka Elias till hans bänk på ett sätt som skapar otrygghet och ännu mer negativt klassrumsklimat.

Utifrån olika föreställningar om ledarskap, sensitivitet, ordning, klassrumsklimat, trygghet och ansvarstagande löser dom här två lärarna situationen olika bra. Den framgångsrika lärarens sätt är bättre på alla sätt på både kort och lång sikt.

Referenser

Ertesvåg, S. K., & Sørensen Vaaland, G. (2021). Observation – som stöd för utveckling av ledarskap i klassrummet. I: M. Karlberg & M. Samuelsson (red.), Ledarskap, sociala relationer och konflikthantering för lärare. Natur & Kultur.

Freiberg, H. J. (2021). Strukturerat ledarskap och samverkande ordning – i teorin och i klassrumspraktiken. I: M. Karlberg & M. Samuelsson (red.), Ledarskap, sociala relationer och konflikthantering för lärare. Natur & Kultur.

Lewis, R. (2022). Ett utvecklingsinriktat ledarskap av klassrumsbeteende. Venue, 11(1), 1-5.

Mitchell, R. M., Kensler, L., & Tschannen-Moran, M. (2018). Student trust in teachers and student perceptions of safety: positive predictors of student identification with school. International Journal of Leadership in Education, 21(2), 135-154.

Samuelsson, M. (2021). Lita på mig, jag är din lärare – om lärares trovärdighetssignalering. I: M. Karlberg & M. Samuelsson (red.), Ledarskap, sociala relationer och konflikthantering för lärare. Natur & Kultur.

Samuelsson, M. (2021). Att vara viktig på riktigt. Skickliga lärares ledarskap i och utanför klassrummet. Högskolan Väst.

Samuelsson, M. (2017). Lärandets ordning och reda: Ledarskap i klassrummet. Natur & Kultur.