Min mage är italiensk

Hur kan man använda språklärandet som demokratifostran i förskola och skola? Hur hänger språk och identitet ihop? Hur gör man barn medvetna om hur de fungerar som språkinlärare? Det här var några av de frågor som vi diskuterade i två blandade grupper av förskollärare, lärare i moderna språk mm.

Hur kan man använda språklärandet som demokratifostran i förskola och skola? Hur hänger språk och identitet ihop? Hur gör man barn medvetna om hur de fungerar som språkinlärare? Det här var några av de frågor som vi diskuterade i två blandade grupper av förskollärare, lärare i moderna språk, modersmålslärare och lärare i svenska. Idén var att se vad som hände om man samlade en blandad grupp pedagoger för att diskutera språkutveckling utifrån utgångspunkten "fler språk - fler möjligheter?" Vi ville bl.a. ta reda på om samtalen kunde leda till skolutveckling. Och ja, i det arbete som bedrevs tillsammans med 20 olika lärare i Göteborgstrakten så blev faktiskt den gemensamma erfarenheten att det var möjligt att skapa både personlig utveckling och skolutveckling på detta sätt. Det var ett mycket roligt arbete, men tidvis också krävande. - Att sitta och tala, och framförallt lyssna, ledde till fördjupade insikter hos deltagarna. Vi samtalade kring olika teman och en av flera inspirationskällor var de tankar kring flerspråkighet som förts fram av professor Hans-Jürgen Krumm vid universitetet i Wien. Han framhåller likheter mellan språken, som innebär att den som lärt sig ett språk har många erfarenheter när hon lära sig nästa, och ännu fler när hon går vidare med det tredje språket. Men trots att vi träffades i samtal tre timmar varje månad visade det sig ändå vara svårt att tydliggöra de nya kunskaperna. Någon av deltagarna uttryckte detta i sina skriftliga reflektioner som: "Vi har ju bara pratat". Självfallet räcker det inte med att "bara prata" för att skapa nya erfarenheter. Det krävs ett fokus i samtalet, men samtidigt en frihet att säga vad som faller en in. Vi erfor att det behövs någon som iakttar och sammanfattar vad som händer i samtalet och hur nya insikter blir till och återför detta till gruppen. Vi hade tur att ha en sådan person i vårt arbete, nämligen Margreth Hill, lektor vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs Universitet. I den här publikationen beskriver Margreth Hill hur arbetet fortskred. Här finns såväl teoretisk förankring kring bl.a. det deliberativa samtalet, som ögonblicksbilder från deltagarna om vad de upplevde att de var med om. I slutkapitlet skriver Margeth Hill att hon tror på det "lyssnande samtalet" som en framgångsrik metod för skolutveckling. Hon poängterar också att det är viktigt att pedagoger inte står ensamma, utan får hjälp och stöd av sina rektorer. Låt dig inspireras av vår resa när du läser den här berättelsen/rapporten och starta en egen skolutvecklingsresa på din förskola eller skola!