Ärlighet och tillit är viktigt för återkoppling på lågstadiet

I återkopplingssamtal mellan lärare och elever i lågstadieklassrum strävar lärare efter att anpassa återkopplingen efter elevers behov, och eleverna strävar efter att förstå och skapa mening. Ärlighet i vad som kommuniceras är centralt liksom behovet av tillit i relationen mellan lärare och elever.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Att återkoppling är betydelsefullt i skolarbetet vet vi sedan länge. Det är också ett kunskapsområde som fått uppmärksamhet under senare år genom ett ökat intresse för hur bedömning kan stärka lärandet. När det gäller de yngre barnen och deras perspektiv på återkoppling finns dock väldigt lite forskning sedan tidigare.

I Erikssons fältstudie i fyra lågstadieklassrum presenteras resultat med grund i såväl klassrumsobservationer som intervjuer med både lärare och elever. Avhandlingen riktar fokus mot återkoppling från lärare till elev i det vardagliga arbetet. I denna text riktas främst intresset mot de delar i avhandlingen där elevernas erfarenheter träder fram.

Elever måste lära och måste göra

23 stycken elever från årskurs 2 och 3 har intervjuats i grupper om sina upplevelser av återkoppling. Resultatet visade att eleverna tolkade lärarnas återkoppling som en mängd ”måsten”. Det handlade dels om att man måste lära sig och dels att man måste göra saker för att lära sig. Eleverna uppfattade återkopplingen som ett sätt att få reda på dels vad de behövde kunna och dels hur det gått för dem.

De ”måsten” som eleverna lade mest vikt vid under intervjuerna var dock de som handlade om vad de måste göra för att lära sig. De uppfattade att de måste träna, vara noggranna och hinna med en viss mängd arbete. I intervjuerna framträdde en spänning mellan att vara noggrann och låta saker ta tid och att hinna med mycket.

Att göra sitt bästa och bidra till arbetsro

Eleverna upplevde också att de förväntades göra det bästa av den hjälp de fått av läraren, även om den ibland kunde vara svår att förstå eller alltför kortfattad för att vara användbar. Vidare beskrevs en förväntan från läraren om att de skulle bidra till arbetsro.

Även om återkopplingen ibland var svår att förstå eller väldigt kortfattad beskrev eleverna en stark tillit till läraren och en tro på att läraren hade deras bästa i fokus. Eleverna kunde också uppleva en frustration över hur läraren fördelade återkopplingen mellan dem men även där framkom resonemang om att läraren visste bäst och gav återkoppling snabbt till elever som behövde detta mest.

Gemensamt intresse av tillförlitlighet och förståelse

I en annan av avhandlingens artiklar undersöktes hur elever och lärare resonerar om återkoppling och vilka gemensamma intressen som kan urskiljas när elev och lärare kommunicerar. Resultatet visade att både elever och lärare strävar efter att konstruera klarhet i fråga om vad som kommuniceras (se nedanstående bild).

Bilden beskriver lärares och elevers upptagenhet av att konstruera klarhet i återkopplingen.

Lärares och elevers upptagenhet av att konstruera klarhet i återkopplingen. Ur Eriksson, E. (2020, s. 89).

Både elevers och lärares resonemang visade att de försökte skapa klarhet i fråga om dels tillförlitlighet och dels förståelse. För lärare handlade resonemangen om tillförlitlighet om huruvida eleverna litade på deras återkoppling.

Ur elevens perspektiv handlade funderingarna om ifall läraren verkligen menar vad hen säger. Här finns exempelvis resonemang som tyder på att elever kan uppfatta återkopplingen som slentrianmässig, ”så där säger du jämt!” eller ”det är något som läraren bara säger”.

Ett måste eller ett förslag?

Centralt ur lärares perspektiv var frågan om eleverna verkligen förstod återkopplingen. Här beskrivs hur elever ibland låtsas förstå och att lärare försöker läsa av elevens kroppsspråk för att få en uppfattning om ifall eleven verkligen har förstått. Det beskrivs som viktigt att utgå från den enskilde elevens behov och att anpassa språk och exempel för att bli förstådd av eleven.

För elevernas del handlade förståelse om att tolka hur styrande lärarens återkoppling skulle uppfattas. Handlade det om att de måste göra som läraren sa, alltså en instruktion för vidare arbete? Eller skulle eleven uppfatta det mer som ett förslag att ta ställning till?

En annan kategori av resonemang från elevernas sida har benämnts ”Låter det vettigt?”. Med det avses att eleverna skapade sig egna förklaringar för lärarens återkoppling även om de inte alltid förstod eller hade nytta av återkopplingen. Detta gjordes ofta utifrån föreställningen att läraren ville deras bästa.

En tillitsfull relation är betydelsefull

Vikten av en tillitsfull relation mellan elev och lärare har också uppmärksammats i Skolforskningsinstitutets forskningsöversikt om feedback i skrivundervisning. Den relationella aspekten av återkopplingen får betydelse för elevers tolkning och förståelse och det påverkar hur återkopplingen används. En god relation kan öka elevens vilja att använda återkopplingen.

En annan aspekt som framträder i de lågstadieklassrum som studeras i avhandlingen och som också lyfts fram av Skolinspektionen är att lärares återkoppling klargör förväntningar på elevens kunnande, vilket även det kan bidra till lärande.

Text: Agneta Grönlund, Linköpings universitet