Barns lärande syns i deras handlingar

Man kan studera vad och hur barn mellan ett och tre år lär sig om naturen i förskolan genom att titta på vad de gör när de leker utomhus. Det går att forska på barns lärande även innan barnen lärt sig tala vilket ger nya verktyg för lärare i förskolan att dokumentera och reflektera över barns lärande, visar avhandling.

Att vara ute är en viktig del av förskolans kultur i Sverige. Barn får lära sig att vara nära naturen, och att uppskatta och vara rädd om den. En stor del av barns lärande i förskolan om naturliga fenomen och processer sker vid aktiviteter utomhus. Susanne Klaar vid Örebro universitet har forskat på vad som händer när barn på olika sätt kommer i kontakt med naturen genom lek utomhus.

Barn lär sig genom handling

De flesta tidigare studier av förskolebarn har gjorts med barn som är tillräckligt gamla för att kunna prata. Forskare har då kunnat använda det barnen säger för att förstå hur de lär sig och hur de resonerar. För att kunna forska på barn mellan ett och tre år behövde Susanne Klaar utveckla nya metoder. Istället för ord studerade hon barnens fysiska meningsskapande kring naturen.

Susanne Klaar spelade in barns lek på video för sin analys. Totalt ingick ungefär 40 barn mellan ett och tre år i studien. Hon tittade särskilt på vad barnen gjorde, vilka följder det fick, och hur detta i sin tur fick barnen att ändra sina sätt att handla.

Många tidigare studier jämför barns kunskaper före och efter undervisning. Susanne Klaar menar att sådana studier ofta har fokus på kognitiv förståelse av begrepp och utvärdering av lärares insatser. I sin studie fokuserade hon istället på själva processen som sker då barn lär sig om naturen i förskolan.

- Jag visar att lärande går att se och därmed undersöka i barns handlingar, säger Susanne Klaar.

När barn lär sig skapar de nya sätt att handla, som de sedan kan använda vid andra möten med naturen. Som exempel ger Susanne Klaar en pojke som går uppför en isig backe. Eftersom backen är hal börjar han kana nedåt när han nästan är uppe. Då böjer han sina knän och sätter ned en hand, för att på så sätt sakta kunna ta sig upp för backen. Det ändrade beteendet tyder på att pojken skapat fysisk mening kring fenomenet friktion.

Förskolans kultur styr barnens lärande

Förutom närheten till naturen så ingår det även starka demokratiska ideal i den svenska förskolans kultur. Dessa ideal strävar mot att låta barnen utveckla autonomi och solidaritet.

En internationell trend går samtidigt mot att göra förskolan mer lik skolan, med ett större fokus på tydlig kunskap inom ämnen. Susanne Klaar ville ta reda på vilken typ av lärande om naturen som gynnas av förskolans kultur. Det gjorde hon genom att titta på förskolans vanor.

Hon valde speciellt ut aktiviteter som var självklara inslag i förskolan, som både barn och lärare gjorde utan att tveka. Ett exempel var att ”måla med vatten”, en lek där barnen fick ha penslar för att måla utomhus med vatten som färg. Hon tittade på vilka vanor som ingick i aktiviteten, till exempel att klä på barnen och ge dem de saker som behövs. Sedan kopplade hon vanorna till den svenska förskolans kultur, för att se vilka slags möten med naturen som blev möjliga för barnen.

Barnen ges frihet att styra sitt lärande genom lek

Det visade sig att kulturen i förskolan var viktig för hur barnen lärde sig om naturen när de var utomhus. Den starka demokratiska kulturen visade sig bland annat i ett fokus på att barnen själva skulle få styra sin lek.

Till exempel såg lärarna noga till att barnen var rätt klädda och de tillät barnen att själva välja var de ville leka. Den naturorienterade kulturen syntes genom ett fokus på att må bra och att lära sig om naturen. Till exempel uppmuntrade lärarna barnen till att leka med olika slags naturmaterial

Inget tydligt fokus på begreppsförståelse

Kulturen och vanorna gav alltså barnen frihet att lära sig om naturen som något roligt och gott. De kunde också utveckla kunskap om naturen baserat på erfarenhet av att använda olika material från naturen. Däremot hade de mindre möjligheter att lära sig om naturvenskapliga begrepp.

Enligt Susanne Klaar kan det bero på att syftet med många aktiviteter där barn möter natur inte är att lära sig om begrepp. Hon tittade även på aktiviteter som var mer planerade, som till exempel att plantera smultronplantor. Där var lärarna mer aktiva i att prata med barnen och rikta deras lärande.

- Det kan ju både handla om olika syften med aktiviteterna och om att pedagogerna för tillfället inte har några ”naturvetenskapliga glasögon” på sig, menar Susanne Klaar.

Lärare guidar barn mot många mål samtidigt

Lärarna har en viktig roll för hur barnen lär sig om naturen. Resultaten visar att barnen ibland får små möjligheter att själva lära sig om fenomen som är svåra att upptäcka. Rollen som utbildare är dock inte den enda för lärarna, de står även för såväl omsorg som fostran. Susanne Klaar var intresserad av hur de olika rollerna vävs samman i praktiken. Hon undersökte det genom att titta på hur barn och lärare interagerar när barnen lär sig om natur.

Hon tittade på hur lärarna guidade barnen genom att studera deras reaktioner på vad barnen gjorde under sin spontana lek utomhus. Resultaten visar hur lärare riktar in barnen på sätt att handla eller tänka, och hur detta leder till lärande av olika slag. Sådana riktningsgivare kan vara av olika slag. En lärare kan till exempel bekräfta att ett barn handlat på det rätta sättet, eller instruera ett barn som tvekar kring vad det ska göra. Susanne Klaar för speciellt fram utmanande och förmanande guidning som extra viktiga inom förskolan.

Undervisning och omsorg samtidiga processer

Lärarnas guidning öppnar för olika typer av lärande hos barnet. Susanne Klaar skiljer mellan kognitivt, estetiskt, moraliskt och fysiskt lärande. När en lärare förmanar ett barn, till exempel, riktar det in barnet mot sätt att handla som är acceptabla. Detta guidar barnet mot ett moraliskt lärande.

Ett exempel från avhandlingen handlar om när en lärare utmanar en pojke till att våga åka nedför en rutschkana. Läraren guidar då pojken kognitivt genom att visa att han kan och får välja själv. Samtidigt guidar läraren pojken estetiskt genom att fråga om pojken vågar åka. Guidningen ger även pojken möjlighet till fysiskt lärande genom att åka nedför rutschkanan.

Susanne Klaar tolkar resultatet som att lärarna guidar elever på sätt som samtidigt kan handla om både undervisning och omsorg när barnen lär sig om naturen. Det går därför inte att särskilja lärarens olika roller i förskolan, de är snarare sammanvävda i praktiken. Detta innebär att förskolan är väl lämpad för att ta upp viktiga samhällsfrågor som har ett naturinnehåll, som till exempel hållbar utveckling.

- Förskoledidaktiken har kanske till och med ett försprång när det gäller dessa frågor, enligt Susanne Klaar.

Verktyg för lärare

Lärare kan ibland vara i behov av mer kunskap i naturvetenskap för att kunna se sambanden mellan omsorg och undervisning om natur. Susanne Klaar menar dock att det vore negativt om lärare på förskolan skulle känna sig tvingade att dela upp omsorg och undervisning. Förskolan skulle då bli mer som skolan, med undervisning i separata ämnen.

Ett alternativ till att göra förskolan mer som skolan kan vara att se hur omsorg och utbildning kombineras i praktiken, menar Susanne Klaar. Hon har tagit fram ett verktyg i tre delar som är tänkt att hjälpa lärare att dokumentera och reflektera över barnens lärande.

Enligt Susanne Klaar kan lärare använda verktyget för att bättre förstå vad deras egen verksamhet bidrar med. Verktyget är baserat på de metoder hon använt i sina egna studier. Verktyget kan visa vilket lärande som blir möjligt och vilket lärande som begränsas av undervisningen.

- Förskollärare kan sedan reflektera vidare kring ifall de vill göra något annorlunda, om de vill ändra på något, och också uppmärksamma det som de anser vara bra i sin egen verksamhet, säger Susanne Klaar.

Text: Gunnar Höst

Källa:

Avhandlingen Naturorienterad utbildning i förskolan Länk till annan webbplats.