Barns språkutveckling stärks av flerspråkiga pedagoger

Flerspråkiga pedagoger kan underlätta arbetet med att få barnens modersmål att vara ett komplement till svenska i det dagliga pedagogiska arbetet. På så sätt kan barnens språkliga bakgrund matchas vilket borde vara en angelägen fråga för förskolechefer menar forskare.

Förskolan är en viktig språkutvecklande miljö och ökningen av antalet flerspråkiga barn ställer förskollärare inför nya didaktiska utmaningar och kompetensbehov.  Förskollärarna ska aktivt arbeta för att utveckla barns första- och andraspråk. I sin licentiatuppsats ”En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken” har Anders Skans, som är förskollärare och specialpedagog, analyserat en flerspråkig förskolas didaktik.

Studien är genomförd på en förskola i Malmö där få barn har svenska som modersmål. Antalet språk som talas bland pedagogerna är stort och väl överensstämmande med flertalet av barnens språk. Källmaterialet bestå bl.a. av sex intervjuer, 32 observations-tillfällen och 15 timmar inspelat videomaterial.

Alla språk bör erkännas

I den studerade förskolan står inte bara svenska i fokus utan många olika språk, inklusive teckenspråk som också förekommer på förskolan. Eftersom barnen ges möjligheter att lära sig begrepp på minst två språk utvecklas deras flerspråkighet. Denna möjlighet är störst för de barn vars modersmål talas av någon av pedagogerna och är mycket begränsad för de barn som inte har sitt modersmål representerat bland pedagogerna, förklarar Skans.

Flerspråkiga pedagogers kompetenser tas till vara och värderas på förskolan. Pedagogerna försöker lära sig vissa ord och begrepp på samtliga språk som förekommer i barngruppen. Detta signalerar en acceptans för andra språk än svenska. Genom en inkluderande syn på den stora blandningen av språk som talas på förskolan minskar en hierarkisk uppdelning i vi och dom, menar Skans.

Språkutvecklande arbete står i fokus i storgrupper

Enligt honom är det viktigt att öka antalet flerspråkiga pedagoger i förskolan. På så sätt kan interkulturellt lärande implementeras. Barn som placeras på en förskola utan matchande tvåspråkiga pedagoger kan få modersmålsstöd av en modersmålslärare som kommer vid enstaka tillfällen. Problemet med ett sådant tillvägagångssätt är att kopplingen mellan modersmålet och dagliga pedagogiska aktiviteter går förlorad, konstaterar Sterns.

I intervjuerna understryker samtliga pedagoger vikten av barns språkutveckling. I storgruppsaktiviteter, såsom samlingar, står språkutvecklande arbete och barns trygghet i fokus, menar Skans. Studien visar att sagorna läses på flera olika språk och att tvåspråkiga pedagoger kan utmana barnens språkliga utveckling på både svenska och modersmålen.

Barns initiativ tas inte tillvara

Pedagogerna på förskolan har inarbetade rutiner för hur samlingar, sångstunder och sagoläsning ska struktureras. De inarbetade rutinerna leder till att pedagogerna inte tar tillvara barnens initiativ till kommunikation och deras perspektiv, poängterar Skans. Istället initieras nästan all kommunikation och innehåll av pedagogerna och barnens delaktighet riskerar att minska.

Gruppstorleken spelar en avgörande roll för kommunikationen mellan barn och pedagoger, enligt Skans. Barn tar större initiativ och kommunikationen mellan barn och pedagoger är rikare, om vuxenstyrningen är mindre och grupperna mindre.

Ofta använder pedagogerna konkreta och vanligt förekommande föremål för att utveckla barnens vokabulär. För barn som har svagt utvecklade kunskaper i svenska skapar det konkreta innehållet trygghet och en möjlighet att utveckla både modersmål och svenska. Men det finns en risk att det alltför konkreta innehållet och den höga igenkänningsfaktorn leder till att barnen inte utmanas till nya kunskaper och perspektiv, förklarar Skans.

Smågruppsaktiviteter har inte språkutveckling i fokus

När barngruppen är indelad i smågrupper består verksamheten oftast av skapande aktiviteter som arbete med färg och form. Begreppsbildning och språkutveckling har då en marginaliserad roll trots de stora möjligheterna att jobba språkutvecklande i dessa situationer, förklarar Skans.

Skans menar att när barnen exempelvis målar tulpaner finns det samma behov av språkutvecklande pedagogik som vid storgruppsaktiviteter. Vid samtal kring matbordet finns en mängd saker som kan utgöra grunden för samtal och således språkutveckling, men dessa aktiviteter används inte i tillräckligt stor utsträckning, konstaterar Skans.

Risker med snäv tolkning av interkulturell pedagogik

Malmö stads skolplan lyfter fram interkulturellt arbete som ett prioriterat område, förklarar Skans. En interkulturell pedagogik ska ses som en lärandeprocess där olikheterna är berikande och där ingen utsätts för diskriminering eller missgynnas på grund av sina sociokulturella och andra erfarenheter eller sin bakgrund, skriver Skans. Målet är att skapa social interaktion mellan olika individer med skiftande erfarenheter och samhällssyn.

Att arbeta interkulturellt är mer än att bara arbeta språkutvecklande, menar Skans. Interkulturellt lärande i den studerade förskolan handlar om främjandet av barnens språkliga kompetenser och inte om andra former av kulturella yttringar och erfarenhetsutbyte, såsom genus, klass och funktionshinder. Skans anser att den ensidiga tolkningen av interkulturell pedagogik riskerar att de andra perspektiven glöms bort.

Text: Vanja Lozic

Källa:

Skans, A. (2011). ”En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken”. Malmö: Malmö högskola.

Licentiatuppsatsen En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken Länk till annan webbplats.