Datorplattan främjar muntlighet och samarbete

När eleverna ges möjlighet att dokumentera sin fritid med en datorplatta förändras synen på den. En studie från Malmö universitet visar att regelbunden och intressestyrd användning av datorplattan utvecklar elevernas muntlighet och multimodala förmåga, gör dem mindre ängsliga vid presentationer och ökar samarbetsförmågan.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

I studien fick eleverna en datorplatta som de tog hem på sin fritid. Utifrån detta växte en praktik fram i klassrummet där morgonsamlingen på måndagen ägnades åt elevernas berättelser av skilda slag. Karin Jönsson och Anna-Lena Godhe från Malmö universitet kallar det för en praktikcentrerad syn på ett digitalt redskap. Det vanligaste verkar annars vara en så kallad teknikcentrerad syn, det vill säga att fokus ligger på det digitala verktyget och inte på sammanhanget det används i.

Undersökningen ”Berätta med datorplattor i de yngre skolåren” är gjord bland yngre barn, men analys och resultat är överförbara till att gälla andra sammanhang där digitala redskap används. Jönsson och Godhe har en bred syn på berättelse och definierar det som elevers muntliga presentationer som kombineras med filmer, fotografier och till exempel nyhetstexter. Innehållet i berättelserna har dokumenterats med hjälp av datorplattan.

Eleverna visar upp bilder från sin fritid som skapar ett möte mellan skola och andra miljöer, vilket ger upphov till diskussioner mellan eleverna. Den största skillnaden mot andra morgonsamlingar är alltså datorplattan. Den underlättade elevernas skapande av en berättelse där olika uttryck kombinerades multimodalt. Inte bara talet i den muntliga presentationen blir viktigt utan även bild och ljud.

Fritiden förändrar användningen av datorplattan

När eleverna fick varsin datorplatta beslöt rektorn att dessa också skulle få användas på fritiden. Inledningsvis använde eleverna plattorna på ett traditionellt sätt där analoga övningsböcker och analogt bokstavsskrivande överfördes till plattans appar. Det traditionella skrivandet flyttades alltså från papper till skärm.

Efterhand togs de färdighetsinriktade apparna bort från plattorna och ersattes med appar där eleverna kunde interagera och vara mer kreativa. Förändringen berodde främst på att eleverna använde datorplattorna även utanför klassrummet, utforskade dem på ett annat sätt och lärde sig därigenom på egen hand. När eleverna kom till skolan på måndagssamlingen var de fulla av upptäckter eller frågor. De behövde kamraterna antingen som mottagare av sina berättelser eller som hjälp att komma vidare när de kört fast. En ny lärandekultur och en skriftspråkskultur hade växt fram.

De frågor som Jönsson och Godhe besvarar i sin undersökning är bland annat: Vad karaktäriserar berättelserna och den framväxande praktiken? Hur påverkas gränsen mellan hem och skola när eleverna använder ett digitalt verktyg på båda ställen?

Forskarna följer eleverna i tre år

Materialet till undersökningen kommer från tre års insamlingar av anteckningar från klassrumsobservationer samt intervjuer med lärare och elever. Undersökningen är gjord mellan 2011 och 2014 och därmed inte i en redan etablerad praktik i klassrummet. Den är gjord i en framväxande praktik, vilket gör den extra intressant. Forskarna har följt när läraren och eleverna lär tillsammans under en längre tid i stället för, som är vanligare, att forskare kommer in i redan färdiga praktiker.

I sin analys utgår forskarna från begreppet literacypraktik, som de definierar i artikeln som vad som görs med texter av olika slag och hur vi tänker om dem i relation till det sociala och kulturella sammanhang de ingår i. Två begrepp som blir viktiga i analysen är till exempel ”gränsland” och ”arena för samhörighet”. Det första belyser hur den framväxande praktiken ses i relation till hem och skola. Det andra används för att belysa den samhörighet som uppstår när någon delar intresse eller passion för ett sammanhang.

Fritiden synliggörs som bild på väggen

Vad är det då som de båda forskarna får ta del av på måndagssamlingarna, när lärarna låter eleverna en efter en visa upp vad de gjort genom att koppla en projektor till datorplattorna?

Några exempel är: Elever fotograferar en stor mängd familjehändelser och får många frågor om detta av klasskamraterna. En elev visar en film på en ödla som syns i rabatten hemma, vilket leder till kommentarer och diskussion om ödlor. Ytterligare en elev skapar filmer där han tagit bilder på ett datorspel han använder som bakgrund till egna animerade figurer som han låter agera i filmen. Till filmen har han spelat in sin egen röst som berättar om händelserna.

Ett populärt spel i klassen är Dragon Vale. Många i klassen spelar detta och eleverna visar kunskap om att förhålla sig till matematiska tal – de rör sig fritt mellan ental, tiotal och tusental. Det blir också diskussioner i klassen kring begrepp som ”level” och ”uppdatering”. Ytterligare en elev har läst om ett tak som blåst ner och skadat många människor. Flera klasskamrater har sett nyheten på tv och diskussion uppstår om det som skett. Kreativiteten hos eleverna märks också när någon skapat en egen tidning och visar den.

Tillåtande klimat i gränslandet

De båda forskarna ser fyra avsikter med elevernas användning av datorplattan:

  • Visa och berätta.
  • Ställa frågor och be om hjälp.
  • Lära ut och undervisa.
  • Påverka klasskamraterna.

De flesta vill visa och berätta vad de har fotograferat eller filmat och lusten är stor att bygga på detta med muntliga kommentarer och svara på frågor som uppstår (som i exemplet med ödlan tidigare).

Eleverna vet att de kan ställa frågor till varandra, till exempel om spel som de behöver hjälp att komma vidare i. Att få hjälp av kamraterna lyfts också fram i elevintervjuerna som något positivt. Likaså är att undervisa något som eleverna gärna gör. En elev som är intresserad av ishockey lär ut ett begrepp varje måndag och han illustrerar det med youtube-klipp han sparat ner på sin datorplatta; sudden death, icing.

Trygghet i muntlig framställning

Eleverna lägger ner lång tid på att förbereda sina inlägg på måndagssamlingen. Ett av de tydligaste exemplen, menar Jönsson och Godhe, är när elever har som syfte att påverka. En av pojkarna använder en film för att påverka klasskamraterna att inte leka krigslekar på skolgården genom att i filmens avslutningsscen spela upp låten ”War – what is it good for?”.

Eleverna lyfter fram att de upplever en större trygghet att tala inför gruppen och därmed utveckla sin muntlighet. Datorplattorna verkar alltså vara ett viktigt verktyg för att utveckla elevernas muntlighet.

Samhörighet i klassrummet

Det som är ett utmärkande drag för arenor för samhörighet är att innehållet är intressestyrt och bestäms av eleverna, att eleverna har flexibla roller och att alla kan bidra till varandras arbete. Jönsson och Godhe menar att måndagssamlingarna i hög grad stämmer in på dessa drag.

Måndagsmötena är intressestyrda och genom att elevernas intresse är i fokus menar forskarna att eleverna genom att ges möjlighet att berätta något som intresserar dem också utvecklar sin muntliga identitet på ett sätt som de troligen inte skulle göra annars.

Rollerna som eleverna intar är flexibla genom att de både introducerar och ger återkoppling på varandras presentationer. Eleverna blir ledare i klassrummet och läraren intar medvetet en mer tillbakadragen roll på måndagssamlingen. Läraren lyssnar och säger själv att arbetssättet också är ett bra tillfälle att lära känna eleverna på ett annat sätt än i det övriga skolarbetet.

Gränsen mellan skola och hem

Jönsson och Godhe ställde sig också frågan om hur gränsen mellan hem och skola påverkas när eleverna använder ett digitalt verktyg, datorplattan, på båda ställen. I och med att datorplattan är tillåten att ta med hem för att utforskas blir dess användning ett gemensamt projekt för lärare och elever. De aktiviteter som i vanliga fall hör hemma utanför klassrummet erbjuds att bli en arena i skolan.

Det blir därmed en gemensam angelägenhet att utveckla och handskas med de muntliga texter de möter och skapar. En tydlig gräns som finns, men som används respektfullt är till exempel att det inte är tillåtet att spela spel med datorplattan i klassrummet. Det gör eleverna hemma. Däremot är det tillåtet att berätta, diskutera och lösa problem som uppstår i spelet på måndagssamlingen.

Sammanfattning

Vad menar då forskarna är svaren på frågorna de ställde sig under det tre år långa forskningsprojektet: Vad karaktäriserar berättelserna och den framväxande praktiken? Hur påverkas gränsen mellan hem och skola när eleverna använder ett digitalt verktyg på båda ställen?

De lyfter framför allt tre viktiga resultat. Det första är att måndagssamlingarna bidrog till att skapa ett samband mellan aktiviteter i olika miljöer och därmed utvecklades elevernas förmåga att uttrycka sig framför allt muntligt, men även multimodalt, när de med tydlig regelbundenhet fick berätta om ett innehåll de själva valt och hade stort intresse för.

För det andra blev eleverna mer orädda och kände sig säkrare när de skulle göra muntliga presentationer. De blev vana vid att kamraterna var intresserade, nyfikna och ställde frågor som eleven som presenterade ibland kunde svara på och ibland som klassen hjälptes åt att besvara.

Det tredje, och kanske det mest oväntade resultatet, var att det finns indikationer på att eleverna tar samarbetet som växte fram vid måndagssamlingarna med sig in i det övriga klassrumsarbetet. De fortsätter alltså att hjälpa varandra och dela med sig av kunskaper när de arbetar med övrigt skolarbete

Text: Cecilia Olsson Jers

Källa:

Jönsson, K., & Godhe, A-L. (2016). Berätta med datorplatta i de yngre åren [Telling stories with tablets in primary school]. I; Höglund, H. & Heilä-Ylikallio (red.), Framtida berättelser. Perspektiv på nordisk modersmålsdidaktisk forskning och praktik. Rapport from the faculty of education and welfare studies Länk till annan webbplats., nr 39, Åbo Akademi, Vasa, Finland, pp 63-84.

Publicerad 17 november 2020.  Senast uppdaterad 17 november 2020.