Elever med beteendeproblem ockuperar lärares tankar

Lärare som känner att de inte lyckas hantera alla elever känner sig osäkra, maktlösa och frustrerade och det hindrar andra synsätt att ta plats. När lärare känner sig harmoniska och framgångsrika i sitt arbete, öppnas däremot dörrarna för förändrade attityder, metoder och sätt att möta elevers behov.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Hur lärare talar om elever med beteendeproblem (EBD, Emotional and Behavioural Difficulties) och möjligheterna att inkludera dem i vanliga klasser, är det ämne som Ulrika Gidlund har studerat i sin doktorsavhandling. För att kunna diskutera och utmana rådande, negativa synsätt är det viktigt att undersöka hur lärares attityder till elever med EBD är kopplade till tidigare och aktuella erfarenheter.

Paraplybegrepp för en brokig grupp av elever

Gidlund utgår bland annat från Socialstyrelsens definition av beteendeproblem: ”När en elev upprepat bryter mot de regler, normer eller förväntningar som finns i skolan kan man kalla beteendet eller handlingsmönstret för ett beteendeproblem.” Hon redogör för och betonar samtidigt att elever med beteendeproblem inte är en enhetlig grupp. EBD-begreppet används i internationell forskning men många olika begrepp nyttjas för att beskriva elever som på ett eller annat sätt upplevs ha ett utmanande beteende. Definitionerna skiftar mellan och inom länder, men förändras också över tid.

Lärarnas definitioner av EBD är oklara (totalt ingår 37 lärare i studien). Deras beskrivningar handlar främst om av vad eleven är och hur eleven arbetar. Det kopplas i sin tur till exempelvis förmågan att koncentrera sig, förmågan att lära, typen av beteendeproblem, kulturella skillnader och om eleverna är tränade till förväntat ”skolbeteende”.

Subjektiv kategorisering

Olika sätt att tala om och beskriva beteendeproblem formas av sammanhanget, det vill säga av skolan och lärarna. I sin studie kartlägger och analyserar Gidlund de synsätt och attityder som kommer fram i samtalen mellan lärare i årskurs 4–6. Hon visar hur kollektiva attityder skapas och uttrycks. Den identitet som elever med EBD får, kännetecknas ofta av att de är störande och respektlösa, till skillnad från elever som vet hur de ska uppföra sig.

Sett ur ett psyko-medicinskt perspektiv ligger problemet hos eleven och en sådan förståelse präglar lärarnas uttalanden. Det får avgörande konsekvenser för hur de ser på sitt uppdrag och hur de agerar och organiserar arbetet. Alternativa synsätt som handlar om skolors möjlighet att anpassa och öppna upp för elever med EBD får stå tillbaka, eftersom det inte anses vara möjligt.

En internationell utblick

Dessa så kallade diskurser studeras också i ett internationellt perspektiv genom att jämförelser görs mellan studier från 15 olika länder. Enligt Gidlunds slutsatser beror lärares generella inställning till inkludering på

  • vilken typ av svårigheter det handlar om
  • deras erfarenheter och kompetens att undervisa, i synnerhet elever i behov av stöd
  • tillgången på stöd, på både skol- och klassrumsnivå.

De två sista punkterna får särskild genomslagskraft när det gäller elever med EBD, som anses vara den grupp som är svårast att hantera inom ramen för den ordinarie skolverksamheten.

Lärarnas förklaringar utgår från att elever med EBD har en stark påverkan på klasskamrater och lärare, vilket också får konsekvenser för eleverna själva. Avbrott, tillsägelser och diskussioner om beteende tar tid i undervisningen och leder till att eleverna i klassen tappar fokus. Klassrumsklimatet påverkas och lärarna lyfter fram en rad olika stödåtgärder som behövs för att en inkludering ska lyckas. Hit hör exempelvis kompetent personal, anpassade klassrum, mer tid för planering och reflektion, mindre klasser och mer samarbete mellan personalen.

Hinder för inkludering

De svenska lärarnas tal om inkludering av elever med EBD kännetecknas i hög grad av nackdelar och svårigheter. Deras förståelse sammanfattas som ”problem”, ”dilemman” och ”omöjligheter”. Elever med EBD beskrivs som problem för andra elever, för sig själva, för läraren och för verksamheten. Till några av de dilemman som framkommer hör motsättningar mellan

  • prioritering av gruppen och prioritering av den enskilde eleven
  • läroplanens betoning på elevens möjlighet till utveckling och det samtidiga kravet på att upp kunskapsmål
  • rädslan för att elever utesluts från gemenskapen i klassrummet och segregering genom hänvisning till särskilda grupper.

Slutligen ses följande som omöjligheter: skolan passar inte alla elever; klasserna är för stora; lärandemålen är för höga och fastlåsta.

Inkluderande undervisning

Tre didaktiska aspekter dominerar när lärarna talar om möjligheter och hinder för en inkluderande undervisning. Det handlar om eleverna, metoder och dem själva, dvs. lärarrollen. I mindre utsträckning berörs ämnesinnehåll och lärarens förmåga att presentera detsamma. Inte heller samspelet och relationen mellan lärare och elev står i fokus eller lärandemiljön i övrigt.

Didaktiska metoder – men vilka?

Individualisering, anpassning, struktur och förenkling är fyra olika teman som sammanfattar lärares tal om metoder. Individualisering diskuteras generellt men också som konkreta åtgärder, t.ex. tillgång på tekniska hjälpmedel och konkretisering av innehåll. Anpassningar nämns tillsammans med individualisering, men specificeras inte i större utsträckning.

Vikten av struktur, ramar och rutiner betonas. En annan vanlig metod som lärarna beskriver handlar om att förenkla, minska ner eller ta bort visst ämnesinnehåll. En aspekt som framträder är att elever med EBD inte anses ha samma förmåga att diskutera och analysera som andra elever. Detta leder också till att de exkluderas under gemensamma diskussioner i klasser, vilket blir ett problem.

Brist på motsatta och utmanade synsätt

Lärares uttalanden som avviker från det dominerade synsättet är begränsade. I den mån sådana förekommer så har de inte heller tillräcklig kraft för att ifrågasätta rådande inställningar. Det är när skollagens och läroplanens innehåll berörs, som avvikande synpunkter kommer fram. Några lärare uttrycker också att särskilda undervisningsgrupper blir en isolerad förvaring av elever och att elever vill tillhöra sin vanliga, ordinarie klass.

Lärare anklagar sig själva

Elever med EBD finns ofta i lärarnas tankar, både under arbetstid och fritid. Lärarna känner sig misslyckade när eleverna inte lyckas och en av dem säger: ”Because it is we who are the problem” (s. 94, artikel 4). Lärarna vill sina elever väl, men uttrycker sin otillräcklighet. De visar på behovet av ökad teoretisk och praktisk kompetens liksom en större förmåga att vara öppen och kommunicera med eleverna. Dessutom betonar de vikten av tillräcklig tid för förberedelser och möjlighet att fokusera på undervisningen.

Positiva och negativa attityder smittar av sig

Det är inte enbart skolan och lärarna som skapar rådande diskurser. Det är också samhället i stort. Mellan och inom olika kulturer skiftar synsätten och ett visst beteende kan ses som tecken på en aktiv elev, medan det i ett annat sammanhang betraktas som ett beteendeproblem. När lärares arbetssituation leder till avvisande attityder gentemot elever med EBD finns det en risk för att den negativa inställningen kommer vändas mot inkludering som helhet.

De synsätt eller diskurser som råder påverkar alltså hur lärare utformar det dagliga arbetet. Gidlund hänvisar till andra studier, som visar att kollegors positiva attityder till elever med EBD har betydelse. Även medias roll lyfts fram i det här sammanhanget. Ett förhållningssätt som utgår från att inkludering av elever med EBD är något positivt och intressant, skulle förändra undervisningspraktiken till att också omfatta dessa elevers behov.

Behov av alternativa sätt att tänka och förstå

Gidlund betonar därför att det behövs mera forskning och klarläggande av EBD, för att bryta ner rådande diskurser. Olika perspektiv på vad som orsakar elevers beteende behövs. Det fungerar inte heller att överlåta hela ansvaret till enskilda lärare eller lärarlag. Lärares förminskade syn på sin egen kompetens, kan leda till att de får en orealistisk tro på att andra är mer professionella. Detta skapar i sin tur behov av fler ”experter” inom skolan. Det finns möjligheter för en förändrad undervisning/didaktik som gör inkluderingen av elever med EBD mera framgångsrik, enligt studien. En sådan utveckling kräver dock åtgärder även på organisationsnivå.

Text: Gunvie Möllås

Källa:

Discourses of Including Students with Emotional and Behavioural Difficulties (EBD) in Swedish Mainstream Schools Länk till annan webbplats.

Publicerad 27 november 2018.  Senast uppdaterad 02 oktober 2020.