Ett inkluderande klassrum? Bara om eleverna anser det!

Elevernas perspektiv tas sällan till vara i forskningen om inkludering. För lite intresse har också riktats mot inkluderingsprocesser inne i klassrummet. Claes Nilholm och Barbro Alm förvånas över de många bristerna i forskningen om inkludering. Det är ju för elevernas skull som inkluderingen görs.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

I en mycket läst artikel av Nilholm och Alm undersökte de båda forskarna hur lärare bar sig åt för att få nå inkludering. En klass valdes ut utifrån resultat i en pilotstudie. I pilotstudien ingick åtta klasser som hade rykte om sig att vara inkluderande.

Sex strategier för inkludering

Klassen som valdes ut bedömdes vara mer inkluderande än övriga sju klasser. Dessutom var elevgruppen mycket heterogen. En ingående studie gjordes av klassen under två års tid när eleverna gick i årskurs fem och sex. De båda lärarna för denna klass använde sig huvudsakligen av sex strategier som mycket kortfattat beskrivs här:

  1. Anpassning av instruktioner utifrån varje elevs behov.
  2. Användning av tydliga ramar i klassrummet i form av a. grundregler (flera beskrivs, till exempel skyldighet att lyssna med respekt på andras åsikter), b. tydliga dagsplaneringar, c. omedelbart agerande vid problem.
  3. Användning av gruppaktiviteter för såväl sociala processer som lärandeprocesser.
  4. Etablering av föräldramedverkan med täta kontakter.
  5. Betoning av samtal och diskussioner i ämnena tillsammans med gemensam problemlösning.
  6. Användning av ett respektfullt bemötande av eleverna så att de aldrig riskerar att tappa ansiktet tillsammans med användning av positiv feedback.

De båda lärarna betonade betydelsen av liten klasstorlek och av ett lika synsätt på undervisning och fördelning av arbetsuppgifter. Nilholm och Alms slutsats är att lärarnas sätt att arbeta till stor del har handlat om att få en balans mellan att skapa samhörighet i gruppen och samtidigt tillgodose varje elevs rättigheter och behov.

Kritik mot användning av inkluderingsbegreppet

Nilholm och Alm betonar vikten av att tydligt definiera vad inkludering är. De är kritiska mot hur inkluderingsbegreppet används i flera internationella studier. Ofta handlar det då enbart om att elever funktionsnedsättning har fått en placering i en vanlig klass. Utgångspunkten är att eleven ska anpassa sig till en reguljär undervisning vars utformning aldrig ifrågasätts. Nilholm och Alms strategi kan ses som ett försök att tydliggöra inkludering och inkluderingsprocesser genom att strategiskt välja en klassrumsmiljö med komplicerade förutsättningar för inkludering.

En mycket heterogen elevgrupp

Vid valet av klass för att undersöka inkludering var elevsammansättningen viktig. En inkluderande undervisning ska kunna hantera en mångfald av egenskaper och behov hos elever. Klassen som studerades var liten. Det var femton elever i klassen och två lärare. Fem elever hade psykiatrisk diagnos, varav två hade AD/HD och två hade Asperger. Den femte eleven beskrivs vara på gränsen till att tillhöra särskola. Därutöver fick ytterligare en elev diagnos efter datainsamlingen hade avslutats. De två lärarna skulle alltså klara av att hantera en elevgrupp med en stor variation av elevförutsättningar.

Det fanns redan tidigt i förskolan farhågor om att flera barn i gruppen inte skulle ha en chans att lyckas i skolan. Gruppen betecknades med ord som ”katastrof” och som något som förskolans personal aldrig tidigare hade stött på. En av förskollärarna har fortsatt arbeta med elevgruppen fram till och med årskurs sex. Den huvudansvariga läraren från årskurs 1 har gjort detsamma. Denne skulle egentligen ha överlåtit klassen efter tredje årskursen. Därutöver har en speciallärare hjälpt klassen med en insats som beskrivs som minimal.

Att se elevers olikheter som något positivt

Resultat från studien pekar på att det bara fanns ett fåtal uttryck för att olikheter mellan barnen skulle vara problematiskt även om sådana fanns. Sådana uttryck fanns till exempel bland ett fåtal elever som tyckte att andra elevers sätt att vara var problematiskt eller att de såg sina egna egenskaper som problematiska. Flertalet uppgifter gav stöd för att olikheterna mellan barnen snarare sågs som tillkortakommanden eller som tillgångar men inte som problem. Lärarna försökte aktivt skapa en lärandemiljö där olikheter mellan elever skulle ses som något positivt.

Hur vet man att ett klassrum är inkluderande?

En styrka med studien är att uppgifter har samlats in över lång tid och att ett flertal metoder har använts:

  • Intervjuer med eleverna
  • Intervjuer med lärarna
  • Enkäter till eleverna
  • Sociogram
  • Resultat från nationella prov årskurs 5
  • Dikter från eleverna
  • Observationer (34 dagar) med fältanteckningar

Vid all denna datainsamling så har en viktig målsättning att få del av elevernas perspektiv för att därigenom undersöka hur inkluderande klassrummet är. Nilholm och Alm betonar att inkludering inte är ett antingen – eller fenomen. De menar också att ett klassrum inte ska beskrivas som inkluderande om inte det finns uppgifter från eleverna som stödjer detta. I detta klassrum, utifrån svar och data från samtliga elever, så visar huvudparten av uppgifterna på att klassrummet i hög utsträckning är inkluderande. Samtliga elever beskrev att de kände delaktighet, hade kamrater, tyckte om klasskamraterna, kände trygghet och tyckte om arbetsformerna som till exempel var att arbeta i grupp.

Elevernas beskrivningar visar på att de samtliga tillhörde klassens gemenskap avseende undervisning och lärande. De nationella provresultaten för klassen var något över medel för kommunens klasser. En av klassens elever klarade inte godkänt i de tre provämnena. Huvudläraren för klassen uttryckte kritik mot de nationella proven som inte tillräckligt tar hänsyn till att elever är olika. Proven blir ett hinder för ett inkluderande arbete.

Är tänkt att tjäna barnens intressen

Svaret verkar vara ganska enkelt utifrån uppgifter i artikeln. Nilholm och Alm uttrycker förvåning över att det har gjorts så få djupgående analyser av inkluderande processer i klassrum. De har i studien utvecklat en undersökningsmetodik för att undersöka sådana processer vilket de hoppas kommer ske mer framöver. De hoppas att elevernas perspektiv finns med i större utsträckning och att fokus riktas mot upplevelser av tillhörighet, delaktighet och acceptans. De avslutar artikeln med: ”När allt kommer omkring så är inkludering tänkt att tjäna barnens intressen”.

Text: Johan Malmqvist

Källa:

Artikeln är den sjätte mest lästa artikeln av samtliga artiklar som har publicerats på den mycket ansedda European Journal of Special Needs Education. (Uppgift hämtad från tidskriftens web-sida 140618).

Nilholm, C., & Alm, B. (2010). An inclusive classroom? A case study of inclusiveness, teacher strategies, and children’s experiences. European Journal of Special Needs Education. Vol 25, No. 3, 239-252.

Publicerad 23 juni 2014.  Senast uppdaterad 05 oktober 2020.