Föreställningar om lek styr fritidspedagogers agerande

Vad som menas med lek och vad som är syftet med lek skiljer sig mellan olika länder och sociala kontexter. Föreställningarna påverkar fritidspedagogers sätt att organisera lek. Genom att synliggöra föreställningar om lek och prova nya arbetssätt kan fritidspedagoger öppna för nya möjligheter.

I Sverige och England tillbringar allt fler barn sin fritid på fritidshem (eng. out-of-school clubs). Denna institutionalisering av fritiden innebär bl.a. att personal med specifika befogenheter, erfarenheter, kunskaper och åsikter tar ansvar för och reglerar barns fritidsaktiviteter och lek. I avhandlingen ”Playing practices in school-age childcare” studerar Eva Kane hur svenska och engelska fritidspedagoger (eng. playworkers) ser på hur lek och hur socialt och kulturellt delade kunskaper och erfarenheter påverkar synen på lek och dess utformning. Studien som baseras på aktionsforskningsmetoden är utförd på två skolor i Sverige och en skola i England.

Aktionsforskning möjliggör förändring

I aktionsforskning har fritidspedagoger en aktiv roll i att utforska sin egen praktik. Aktionsforskning möjliggör även ifrågasättande av föreställningar om lek, vad som görs under lek, vilka som deltar i lek och vad som händer när pedagoger avbryter lek. Insikterna om och utforskandet av praktiken möjliggör förändring av pedagogers arbetssätt och kunskaper, menar Kane.

Spänning mellan fri lek och lek i lärandesyfte

I båda England och Sverige betraktas lek som en grundläggande aktivitet för barns utveckling och i fritidshemmens verksamhet. Utgångspunkten är också att det är barnens intressen och önskningar som bör styra verksamheten. Men det finns väsentliga skillnader i hur man ser på lek i de respektive länderna.

Den lekpraktik som tycks vara dominerande i svensk kontext är påverkad av skolifiering av fritidshem, dvs. synen att lek i sig kan ha ett lärandesyfte och att lek kan och bör vara ett medel för kunskapsutveckling. Exempelvis har tankesätten en central plats i svenska läroplaner för fritidshemmet, påpekar Kane. Med lekpraktik menas här olika sätt man kan ge utrymme för lek på fritidshem. Studien visar att lekpraktik i de svenska kontexterna handlar i mångt och mycket om utveckling av sociala kompetenser, särskilt när det gäller samarbete, kommunikation, konsensus och turtagning. Kanes huvudpoäng är att när lek konstrueras som något specifikt (t.ex. medel att utveckla social kompetens) så tycks det vara just denna aspekt på leken som får företräde i lekpraktiker och fritidspedagogers syn på lek. Andra former eller typer av lek kommer däremot i skymundan, påpekar Kane.

Engelska barn mer styrande vid lekpraktiker

Till skillnad från svenska fritidshem har engelska out-of-school clubs inte ett uttalat fokus på lärande. I den engelska kontexten definieras lek som en process som väljs fritt av barnen, utifrån deras egna önskningar, intresse och drivkrafter. Eftersom barn förväntas skapa sitt eget lekutrymme och fylla lek med innehåll är playworkers roll att stödja dem i denna process, genom att exempelvis skapa en lekmiljö som möjliggör detta, menar Kane.

Även om de engelska barnen tycks vara friare att utforma sina aktiviteter och även om här finns inte en framträdande målstyrning av verksamheten begränsas barnen och playworkers av den fysiska miljön. Eftersom de befinner sig i skolmiljön måste de följa skolkulturen och lärarnas åsikter om lämpligt beteende i skolan. Det uppstår alltså konflikter mellan olika yrkeskårer och deras föreställningar om lek: lärare står för starkare kontroll och reglering av lek medan playworkers företräder en öppnare hållning till leken. Därmed blir leken inte lika fri som playworkers önskar. För att minska konflikterna och skapa en öppnare lekkultur efterfrågar Kane en dialog mellan olika yrkeskårer om lekens innehåll och betydelse.

Många olika sätt att se på lek

Både i den engelska och den svenska kontexten existerar lekpraktiker i ett spänningsfält mellan å ena sidan barns egna val, deras eget initiativ och skapandet av förutsättningar för fri lek och å andra sidan behovet av att använda lek i lärandesyfte. Det handlar alltså om spänningen mellan lek som en aktivitet styrd av barn och lek som en målstyrd aktivitet, där fritidspedagogerna genom sina kunskaper kan bidra till att utveckla de kunskaper, färdigheter och kompetenser som efterfrågas.

Men det finns andra sätt att se på lek i fritidssammanhang. Man kan betrakta lek även som delaktighet, utforskande av aktörskap och ständig tillblivelse, konstaterar Kane med hänvisning till tidigare forskning.

När fokus läggs på lek som delaktighet inriktar man sig på att identifiera lekar och andra aktiviteter som leder till att vissa barn utesluts, stimulera deras delaktighet i lek och skapa möjligheter för dem att prova nya lekar. Lek uppfattas som en demokratifråga.

Lek som utforskande av aktörskap handlar om att skapa en miljö där barn får avgöra själv vad de skulle vilja göra och får igenom sin vilja. Eftersom perspektivet inbegriper frigörandet från vuxnas inflytande och styrning – även om detta kan utmana de vuxnas föreställningar om vad som bör ske i en leksituation – blir lek ett slags frirum från vuxenvärlden. Detta innebär dock inte att leken är fri från andra barns inflytande och eventuella konflikter mellan barnen.

Med lek som tillblivelse menas möjligheten att prova sig fram, testa nya saker, utforska och delta aktivt i leken utan att veta vad det hela kommer att leda till. Här understryks vikten av att öppna upp för nya oförutsedda möjligheter och våga släppa kontrollen och delta i aktiviteter som barnen strukturerar.

Koppling mellan teori, praktik och reflektion 

För att fritidspedagogernas förhållningssätt till lek ska kunna förändras och gå bortom de kulturellt inordnade förgivet taganden behöver de enligt Kane:

• tala om lekpraktiker, förstå att synen på lek skiljer sig åt mellan olika sociala och kulturella kontext och att man kan definiera lek på olika sätt,
• koppla samman teori om lek med lekpraktik,
• observera vad barnen faktiskt gör när de leker och hur fritidspedagogerna påverkar barnens lek,
• använda aktionsforskning för att tänka annorlunda, prova något annorlunda och reflektera över det som sker, och således skapa förutsättningar för kunskapsutveckling och förändrat sätt att agera.

Text: Vanja Lozic

Källa:

Referens: Kane, Eva (2015) Playing practices in school-age childcare: An action research project in Sweden and England. Stockholm: Stockholms universitet.                                                                     

Avhandlingen Playing practices in school-age childcare Länk till annan webbplats.