Forskarutbildade lärare för in ny kunskap

Varför har mina elever så svårt att förstå kemisk bindning? Det var frågan som fick läraren Anna Bergqvist att söka till en forskarutbildning. Efter en licentiatexamen inom Lärarlyftet jobbar hon nu som lektor på samma gymnasieskola som tidigare. Hälften av tiden använder hon till utveckling och forskning och spelar en viktig roll i kommunens strukturerade skolutvecklingsarbete.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Det som mest lockade Anna att söka till Lic-forskarskolan var att kunna få forska med didaktisk inriktning. Forskningen handlade om lärares pedagogiska ämneskompetens och elevers svårigheter med kemisk bindning.

– Vissa moment hade eleverna extra svårt att förstå, oavsett om jag försökte ge det extra tid eller försökte förklara, som jag upplevde det, på olika sätt, berättar Anna.

Anna Bergqvist är lektor i kemi i Arvika kommun. Hon berättade om sin forskarutbildning under en konferens i Norrköping. Annas forskarutbildning till licentiatexamen gavs av en forskarskola i naturvetenskap, matematik, teknik och ämnesdidaktik (Lic-FontD). Det var en av tio forskarskolor för aktiva lärare som startade 2007 inom regeringens satsning “Lärarlyftet”.

Lektor viktig för kommunen

Ett av målen med regeringens satsning var att öka antalet forskarutbildade lärare inom skolan. Det gör i sin tur att skolhuvudmännen kan anställa fler lektorer. För Annas del var kommunen tidigt inställd på att dra nytta av möjligheten med forskarutbildningen. Det var kommunens gymnasiechef som tog initiativ till att Anna skulle söka till forskarskolan, eftersom kommunen behövde en lektor. Naturvetenskap är ett område som var i behov av utveckling i kommunen, och lektoratet är tänkt som en länk mellan skolan och forskningen.

I Annas uppgifter ingår att leda forskningscirklar för kollegor och vara pedagogisk inspiratör för NV-lärare i kommunen. Anna sprider kunskap om forskning bland annat genom att åka runt i regionen och berätta om sin forskning för lärare och skolledare. Hon har stor nytta av det kontaktnät med andra forskare som hon byggt upp under sina forskarstudier. Bland annat planerar hon att bjuda in forskare till skolor i Arvika för att berätta om sin forskning för lärarna.

Ytterligare ett exempel på Annas funktion som länk mellan skolan och forskningen är ett planerat projekt om lärares professionella utveckling. Det kommer dels att vara ett utvecklingsprojekt inom kommunen, och dels ett forskningsprojekt. Från och med 2014 kommer Anna att börja doktorera på Karlstad universitet inom projektet. I projektet kommer lärare på skolor i Arvika kommun att få utveckla sin didaktiska ämneskompetens.

Många licentiater slutar som lärare

Bland de lärare som gått i någon av forskarskolorna är det långt ifrån alla som jobbar kvar på sin skola. Högskoleverket har utvärderat satsningen och sett att många lärare, upp till 40 procent, inte har gått tillbaka till sitt tidigare arbete. En del var inte färdiga med utbildningen när utvärderingen gjordes, men det är även flera som slutat som lärare.

Högskoleverket ser det delvis som ett misslyckande att många lärare slutat i skolan. Men även om det är negativt sett till målen så kan det ändå bidra positivt till skolan på sikt. En del lärare har till exempel gått över till lärarutbildningen eller till att arbeta med utveckling centralt i kommunen. Några har gått vidare med sin forskning. Ett skäl till att lärare lämnat skolan är att de inte tycker att skolan eller kommunen utnyttjat deras nya kompetens.

Forskarkompetens viktig

Anna berättar att hon under utbildningen tränats i att systematiskt dokumentera, analysera och dra slutsatser. Detta vetenskapliga sätt att arbeta har hon användning för i sin egen undervisning och i större skolprojekt. Hon reflekterar mycket mer över sin undervisning och elevernas förståelse nu. Anna menar också att det blivit vanligare med diskussioner mellan lärare på skolan. Förutom allmänna pedagogiska diskussioner, pratar de om innehållet i olika ämnen och vilka kopplingar som finns mellan ämnena.

– Även om jag tycker att jag tidigare har reflekterat och funderat mycket över min undervisning och elevers förståelse, så gör jag det i ännu större utsträckning nu, menar Anna.

Tiden som är avsatt till utvecklingsarbete utnyttjar Anna till flera andra projekt och aktiviteter. Till exempel har hon varit med och startat ett ämnesövergripande projekt om global uppvärmning. Detta projekt driver hon med en annan licentiat, som numera doktorerar vid Karlstad universitet. Det var lärare som från början ville starta projektet som är inriktat mot “socioscientific issues”. Med det menas viktiga frågor i samhället som kräver förståelse för naturvetenskap. I projektet deltar lärare i ämnena svenska, engelska, fysik, kemi och biologi.

Huvudsyftet är elevers ökade måluppfyllelse

Huvudsyftet med satsningen på licforskarskolor var att öka elevernas måluppfyllelse. Enligt Högskoleverkets utvärdering är det för tidigt att säga hur det gick med detta mål. De menar att satsningen är förhållandevis dyr, med tanke på att den berör en så liten del av Sveriges lärare. Samtidigt menar de att den kan vara starten för en förändring av arbetet i kommunerna som på sikt kan öka elevernas måluppfyllelse. För att det ska ske är det viktigt att ta reda på hur kunskapen som skapas inom forskarskolorna ska vidarebefordras ut till kommunerna. Anna är inne på samma linje:
– Vems ansvar är det att överbrygga detta glapp, och hur ska man göra? Detta tycker jag är viktiga frågor att arbeta vidare med.

Text: Gunnar Höst

Publicerad 20 november 2013.  Senast uppdaterad 05 oktober 2020.