Historieundervisning genom skönlitteratur
När barn i mellan åldrarna 9 och 12 år läser historia i skolan används skönlitteratur ibland som ett komplement och en fördjupning. Hur upplever barnen dessa texter i förhållande till läroböckerna?
Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning
Vad kan en historisk roman säga dem om deras egen tid? Vad händer med deras historiemedvetande? Hur läser de historiska romaner och ser det olika ut beroende på deras läsförmåga, intresse och personliga tolkningar?
Först läsa skönlitteratur och sedan fakta. För man lär sig lite genom… i en vanlig skönlitteratur så eller… som Drakskeppet, där lär man sig hur dom levde. Det kommer man ihåg mer än om man läser en faktabok, tycker jag. Jag tycker att man kommer ihåg mer i en sån skönlitterär bok… det händer ju liksom inget så i sådana faktaböcker. Det brukar inte göra det. Jag tror att man lär sig lite mer i en sån hära, för det blir roligare att läsa och då drar man åt sig mer… vad det är man har läst.
Det här är ett citat ur Mary Ingemanssons avhandling som lades fram vid Lunds universitet i oktober 2010.
”Upplevande subjekt”
Som litteraturvetare och lärarutbildare har Ingmansson intervjuat skolbarn i åldern 10-11 år. De har läst en historisk romantrilogi av Maj Bylock och analyserat hur den har påverkat deras bild av vikingatiden och deras syn på historia i allmänhet. Ur läsningen om en frankisk flicka på 1000-talet, som rövas bort av vikingar och förs till Norden som träl, uppstår tankar som i förlängningen handlar om identitet, migration och mångkultur i det samhälle som är barnens egen miljö.
Bylock, vars långa lista på verk omfattar såväl historiska läroböcker som omtolkningar av klassiker, har i sin Drakskeppstrilogi skildrat en forntida flickas väg från utsatthet och främlingskap till styrka och självkänsla. Flickan skapar sitt empowerment, från litteraturforskaren Judith Langers begrepp empowerment buildning, och hon ökar därmed - med ett svenskt ord - sitt självbemyndigande. Här finns i hög grad det som pedagoger kallat ett "upplevande subjekt", genom vilket barnens upplevelse av historieundervisningen kan fördjupas och nyanseras.
Användbart även för yngre och äldre elever
Avhandlingen ingår i en svenskämnesdidaktisk dimension, som också har med språkutveckling att göra. I den skönlitterära texten och i avhandlingen bearbetas nyttan av att kunna läsa och skriva och att erhålla djup läsförståelse. Grunden till ett kritiskt tänkande om historia problematiseras.
Som lärare får man i avhandlingen förslag på hur man kan planera, genomföra och utveckla läsandet med elever i mellanåldrarna. Principerna, med Judith Langers forskning som grund, är användbara även för yngre och äldre elever, liksom förhållningssättet till läsning inom lärandeprocessen och läsning inom skolans övriga ämnen.
Tack vare att avhandlingen innehåller både textanalys och visar på didaktiska möjligheter kan den med fördel användas inom lärarutbildning, i kurser med barnlitterärt innehåll, i lärarfortbildning och i kurser i historia med didaktiskt innehåll.
