Inkluderande undervisning – utgångspunkt eller tillägg?

När skolsystem ska utformas blir målsättningarna för barn från marginaliserade grupper ofta en fråga om anpassningar i efterhand. För att riktlinjer för en inkluderande utbildning ska få fäste måste de fokusera på allas behov. Det sker bäst om representanter från alla delar av systemet får delta i hela processen, menar en grupp brittiska forskare som genomfört ett projekt i Sierra Leone.

Att få gå i skola är långt ifrån en självklarhet för alla barn runt om i världen. Alla ska dock garanteras en inkluderande och likvärdig kvalitativ utbildning och möjligheter till ett livslångt lärande, enligt Förenta Nationernas fjärde utvecklingsmål (Sustainable Development Goals).

När skolsystem ska utformas tas det sällan hänsyn till internationella målsättningar som rör utbildning för barn med funktionsnedsättningar eller barn som tillhör andra marginaliserade grupper. Utbildning för dessa elevgrupper blir därför ofta en fråga om anpassningar eller tillägg i ett skolsystem som redan har utformats efter den stora massans behov.

De brittiska forskarna Rose, Garner och Farrow har genomfört ett projekt där syftet var att utveckla en policy för Sierra Leones utbildningssystem och där hänsyn skulle tas till alla barn oavsett deras olika förmågor och behov. Bakgrunden var att landets regering hade gett en kommitté i uppdrag att ta fram vad som krävs för att skapa en likvärdig, grundläggande skolutbildning för alla barn, enligt FN:s utvecklingsmål. Många barn, och särskilt barn med funktionsnedsättningar, har under senare år gått miste om utbildning på grund av krig, ebola-utbrott etcetera.

Arbetet börjar på lokal nivå

Vanligtvis formuleras länders olika policydokument på högre beslutsnivåer och det tas beslut om riktlinjer som skolor på lokal nivå förväntas följa. De som ansvarar för skolans dagliga verksamhet ska därmed leva upp till formulerade visioner och anpassa sig till uppdraget. I studien från Sierra Leone var processen omvänd och arbetet började på den lokala nivån. Intervjuer med grupper och enskilda gjordes under ett omfattande fältarbete i landets olika delar.

Bland de intervjuade fanns exempelvis elever med funktionsnedsättningar, föräldrar, lärare, rektorer, medicinsk personal, representanter med ansvar för utbildning, universitet, sociala myndigheter och intresseorganisationer. Totalt genomfördes 121 fokusgruppsintervjuer och 268 individuella intervjuer. Dessutom gjordes observationer för att samla ytterligare information, men också för att få bekräftelse på vad som sagts i intervjuerna.

Viktiga faktorer för en inkluderande utbildning

I fokusgruppsintervjuerna framkom 16 nyckelfaktorer som hämmar utvecklingen av en inkluderande utbildning för alla barn, det vill säga även barn med funktionsnedsättningar eller som av andra skäl tillhör marginaliserade grupper. Faktorerna grupperades i fyra olika teman:

1. Undervisnings- och lärandemiljö
2. Professionell utveckling och stöd
3. Spridning av information och expertis
4. Övriga exkluderande faktorer

Nyckelfaktorer inom det första temat handlade exempelvis om brister på tidig bedömning av funktionsnedsättningar och information till skolan, brist på pedagogiska resurser, fysisk tillgänglighet, tekniska hjälpmedel och ekonomiska förutsättningar för utveckling av utbildningen.

I tema två lyftes bristfällig lärarutbildning. Både grundutbildning och fortbildning måste utrusta lärarna så att de kan hantera de varierande behov som elever med funktionsnedsättningar har. Lärares bristande kompetens påverkar förtroendet för dem.

Kommunikation var en av nyckelfaktorerna i det tredje temat. Kommunikationen mellan olika myndigheter (även departement) som har ansvar för barn med funktionsnedsättningar är begränsad. Likaså forskning som krävs för att utveckla kunskaper inom området.

Till sist beskrevs övriga nyckelfaktorer som har en exkluderande effekt. Hit hör bland annat den variation som finns mellan olika regioners sätt att skapa förutsättningar för elever med funktionsnedsättningar inom landet.

Alla röster får komma till tals

Utifrån de teman och nyckelfaktorer som framkommit vid gruppintervjuerna, följde sedan en mängd intervjuer med enskilda personer som representerade utbildning, omsorg och medicinsk kompetens. I lika stor omfattning gjordes intervjuer med föräldrar och personer med funktionsnedsättningar.

En central utgångspunkt var att alla skulle vara delaktiga, både individer med funktionsnedsättningar och de som förväntades skapa förutsättningar för en inkluderande verksamhet. Alla skulle kunna uttrycka sina känslor, tankar och idéer till fältarbetarna som genomförde studien. Forskarna var också intresserade av att hitta verksamheter där det redan fanns en strävan efter att ta itu med och stärka stödet för elever i behov av särskilt stöd.

En nationell vision tar form

Genom forskningen framkom ett antal brister som behövde åtgärdas för att målsättningen om en inkluderade utbildning skulle kunna förverkligas. Forskarteamet formulerade rekommendationer för hur bristerna kunde hanteras och på vilket sätt åtgärderna kunde bli en del av ett nationellt policydokument för en inkluderande utbildning.

Nästa steg i processen var att resultat från genomförda intervjuer och förslag på rekommendationer presenterades för berörda representanter i landets olika delar. De fick nu tillfälle att diskutera praktiska följder av beskrivna resultat och förslag. I fokus stod frågan hur en nationell vision om inkludering skulle presenteras vidare och sjösättas i praktiken. En viktig fråga handlade om olika gruppers och individers roller och ansvar som krävdes för att visionen skulle påverka praktiken.

Granskningen och diskussionerna ledde till ytterligare justeringar av forskarteamets dokument och proceduren med återkopplingar till de berörda upprepades på nytt. Arbetsgången skulle garantera att alla framförda synpunkter togs till vara och att forskarteamet tolkade dem rätt. Som helhet bestod hela processen av sex faser och slutligen i det sjätte steget skickades forskningsrapporten och en formulerad vision för inkluderande utbildning till ansvarigt ministerium.

Alla deltar i hela processen

Författarna betonar att målsättningen och riktlinjerna för en inkluderande utbildning ska ha en positiv påverkan på familjer och berörda professioner. Därför måste den också vara möjlig att praktisera och den ska fokusera alla parters behov. Forskarna menar att det sker bäst om alla får delta i hela processen, det vill säga vid insamlande av information, utveckling och genomförande.

I det beskrivna projektet deltog lokala fältarbetare vid insamlandet av information, eftersom de väl kände till kulturen, språket etcetera. Men det fanns också en strävan efter att visa den lokala expertisen respekt och att deras erfarenheter och kunskap var värdefull. Senare skulle kanske just dessa personer bli delaktiga i själva genomförandet av framtagna riktlinjer för en inkluderande utbildning.

Besluten ska spegla de berördas intressen

I demokratiska samhällen är det viktigt att processen med framtagande av policydokument involverar och respekterar så många olika parters röster som möjligt. Det leder troligen till ett ökat stöd för dem som är ansvariga för genomförande och förändringsprocesser.

Samtidigt betonar författarna att det inte alltid är lätt att nå en gemensam ståndpunkt när det är så många inblandade, till exempel olika yrkesgrupper, familjer och andra med intresse i frågan. Individers erfarenheter varierar och man har inte alltid samma syn på vilka åtgärder som behövs eller vilka mål som ska nås. Författarna uppmanar dock beslutsfattare att ta beslut som speglar intressen och önskningar hos de individer och grupper som besluten berör.

Villkoren för barns grundläggande utbildning skiljer sig mycket mellan vårt eget land och exemplet från Sierra Leone. Frågan om en inkluderande och likvärdig utbildning inom svenskt utbildningsväsende står dock alltjämt på agendan, trots att målsättningen funnits under många år.

Text: Gunvie Möllås

Källa:

Rose, R., Garner, P., & Farrow, B. (2019). Developing Inclusive Education Policy in Sierra Leone: A research Informed Approach. In S. Halder & V. Argyropoulos (Eds.), Inclusive Practices equity and access for individuals with disabilities: Insights from educators across World. London: Palgrave.