Konspirationsteorier kan leda till dialog om kritiskt tänkande

Att använda konspirationsteorier i undervisningen ökar elevernas engagemang och kan bidra till historisk reflektion och kontextförståelse. Men det kräver att lärarna använder särskilda strategier, visar en ny studie.

Att hitta undervisningsformer som på ett bra sätt stimulerar elever till att reflektera över historiska händelser, och hur dessa presenteras, är något som de flesta historielärare troligen kämpat med. Om vi också har som mål att dessa historiska reflektioner ska ge allmängiltiga kunskaper och färdigheter för att göra kvalificerat kritiskt tänkande blir det ännu svårare.

Kanske kan konspirationsteorier vara en tänkbar väg som kan fungera både i att få eleverna intresserade och att ge möjligheter till att eleverna utvecklar relevanta kunskaper och färdigheter. I en studie med danska elever (13–15 år) visar användandet av konspirationsteorier potential för att bidra till historisk reflektion och kontextförståelse på en fördjupad nivå. Men undersökningen visar också att det finns många svårigheter, inte minst kring vilken roll läraren ska ta.

Dominerande och alternativa historiska narrativ

Ofta finns det en dominerande beskrivning (historiskt narrativ) av en specifik historisk händelse. Men det finns nästan alltid alternativa och motstående beskrivningar av händelsen (motstående narrativ) som kanske försvunnit ur medvetandet över tid eller som kanske dominerar i till exempel ett annat land.

Att förstå betydelsen av vilket narrativ som dominerar, hur detta påverkar vår förståelse och hur detta används av olika intressegrupper är en av de viktigaste färdigheterna och kunskaperna i ämnet historia. Men det upplevs också ofta av lärare som ganska svårt att lära ut och som utmanande att få eleverna intresserade av.

Peters och Johannesen låter två lärare i tre danska högstadieklasser använda konspirationsteorier för att studera om och på vilket sätt sådana teorier kan användas i undervisning kring olika historiska narrativ. Forskarna är själva aktiva i planeringen och uppföljningen av lärarnas lektioner. I vilken grad användningen av konspirationsteorier kan öka elevernas motivation för området och vilka lärarstrategier som är framgångsrika är undersökningens två huvudfrågor.

Peters och Johannesen beskriver en konspirationsteori som ett alternativ historiskt narrativ med specifika svar på vem, hur och varför i relation till en historisk händelse. Konspirationen anses ofta bestå av att det finns mäktiga aktörer som egentligen står bakom händelsen men som döljer både sitt handlande och sitt syfte.

De som anses stå bakom konspirationer kan variera mellan politiska institutioner, mäktiga familjer, religiösa organisationer med mera. En viktig faktor är att konspirationsteorins egna argument är (eller görs) svåra att slå hål på, motargument tas ofta som bevis för att konspirationen verkligen existerar. En annan viktig sak att påpeka är att konspirationsteorier faktiskt kan visa sig stämma, exempelvis Watergate-skandalen.

Kunskaper och färdigheter via användande av konspirationsteorier

Undervisningsuppläggen som forskarna arbetade fram tillsammans med lärarna hade som utgångspunkt att eleverna själva skulle ställa öppna frågor till alternativa historiska narrativ, eleverna skulle få möjlighet att utforska mekanismerna för möjliga konspirationsteorier med målet att öka sin förmåga till historisk reflektion och kritiskt tänkande. Forskarna genomförde strukturerade observationer av lektionerna och följde sedan upp med intervjuer av både lärare och elever.

Det enskilt starkast positiva resultatet menar Peters och Johannesen är den grad av engagemang som eleverna visade. En majoritet av eleverna deltog aktivt i både arbete och diskussion. Det öppna upplägget med elevernas egna frågor och egen analys av de historiska narrativen medförde bland annat att eleverna inte var rädda för att säga fel.

En svårighet som ofta uppstod var att eleverna saknade nödvändig kontextuell kunskap, detta kunde gälla både kring händelsen och om händelsens aktörer. I några fall visade eleverna prov på att deras arbete ledde fram till en hög grad av historisk reflektion och kritiskt tänkande. Det förekom också att elever på ett bra sätt använde de analytiska verktygen om exempelvis konspirationsteoriers mekanismer, när de undersökte ett historiskt narrativ.

Men det förekom även att slutsatsen hos eleverna blev en förstärkt tro på själva konspirationsteorin de undersökte. Detta kanske kan ses som en form av kritiskt tänkande men kanske inte den grad av historisk reflektion kring ett narrativ som lärarna hade hoppats på.

Peters och Johannesen är noga med att peka på avsaknaden av generaliserbarhet till population i sin studie, men noterar att det i deras elevurval fanns en större andel pojkar som närmast satte ett likhetstecken mellan kritiskt tänkande och ett välvilligt förhållningssätt gentemot konspirationsteorier.

Dessa strategier kan lärarna ha

Peters och Johannesen menar att det finns mycket kvar att utforska kring användandet av konspirationsteorier i historieundervisning. Men de har några tydliga råd kring ett antal lärarstrategier som de menar är viktiga för att målen om historisk reflektion och kontextförståelse ska kunna uppnås:

• En roll som ”underlättare” (facitilitator). Att understödja en utvecklad tankeprocess hos eleven, att uppmuntra graden av och kvaliteten på det kritiska tänkandet.
• En öppenhet. Att skapa ett tillåtande klassrumsklimat är både en förutsättning för och kanske också en följd av upplägget med elevernas egna frågor och svar.
• En kombination av att vara uppskattande och utmanande i resonemangen med eleverna. Att vara utmanande är centralt för att kvaliteten på det historiska reflekterandet ska bli god, men det utmanande får aldrig bli dömande.

Artikeln synliggör viktiga frågor

Jag menar att Peters och Johannesens artikel visar på både möjligheter och fallgropar med att använda företeelser som omedelbart väcker elevernas intresse och som många också känner till i förväg. Konspirationsteorier innehåller i sig många faktorer som gör det användbart i relation till dominerande och alternativa historiska narrativ.

Elevernas intresse och eventuella förförståelse gör det också enkelt att komma igång, men det kan också göra det svårt för nya kunskaper och färdigheter att tränga igenom. Artikeln synliggör flera viktiga frågor, ger råd om lärarstrategier och visar också på behovet av att beforska detta område vidare.

Text: Anders Broman, Karlstads universitet

Rikke A. Peters & Hildegunn J. Johannesen: “What is actually true? Approaches to teaching conspiracy theories and alternative narratives in history lessons” Länk till annan webbplats.. Acta Didactica Norden 14 (4), art 8.