Läroböcker riskerar att ge svagt stöd för lärande för hållbar utveckling

I läroböcker för högstadiet dominerar den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling över de sociala och ekonomiska. Böckerna belyser inte komplexitet, motsättningar och intressekonflikter om hållbar utveckling i tillräckligt stor utsträckning, och riskerar därför att ge elever ett svagt stöd för att utveckla handlingskompetens. Det visar en ny avhandling.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Läromedel har en stark legitimitet hos lärare och elever och är viktiga för vilket innehåll som lärarna väljer att använda i undervisningen. I en nyligen presenterad rapport om lärande för hållbar utveckling kom Skolinspektionen bland annat fram till att lärare i vissa fall har behov av att utveckla kunskap om viktiga aspekter av lärande för hållbar utveckling.

Lärarna uttrycker i rapporten att de generellt har goda kunskaper om hållbar utveckling och de ekologiska, sociala och ekonomiska dimensionerna, men en del lärare uttrycker osäkerhet om den ekonomiska dimensionen. Det finns också lärare som uttrycker behov av kompetensutveckling i att lyfta in kontroversiella frågor i undervisningen, hantera hållbarhetsfrågors komplexitet och att väcka elevernas engagemang.

Elevaktiva lärandeformer lyfts ofta fram inom lärande för hållbar utveckling, till exempel när det gäller elevers möjlighet att påverka vilka läromedel som används i undervisningen, något som verkar vara ovanligt utifrån rapporten. Det finns därmed flera olika skäl till att framställningen i läroböcker är viktiga för elevers lärande om, i och för hållbar utveckling.

Elin Biström undersökte i sin doktorsavhandling läroböcker i olika ämnen för årskurs 7–9 för att ta reda på hur de presenterar hållbar utveckling. Valet av ämnen gjorde hon genom att undersöka hur stor vikt det område hon ville studera (såsom hållbar utveckling överlag eller mer specifika områden som jämställdhet) hade i kursplanerna för olika ämnen. Hon valde sedan läroböcker för de ämnen där området nämns ofta och har en central plats. Läroböckerna som hon studerat är publicerade mellan 2011 och 2018.

Hon valde högstadiet eftersom det är obligatoriskt för alla elever, och utifrån möjligheterna att behandla frågornas komplexitet jämfört med läroböcker för yngre åldrar. En av de förmågor som är betydelsefulla för att främja en hållbar utveckling är handlingskompetens. Handlingskompetens innebär förmågan att utifrån kunskap och en vilja handla för hållbar utveckling. Det innebär att kunna diskutera och kritisk värdera olika alternativ och ta välinformerade och självständiga beslut. Resultaten visar på ett antal utmaningar i hur hållbar utveckling presenteras i läroböcker.

Hållbarhetsfrågans komplexitet osynliggörs i läroböckerna

För att få reda på hur hållbar utveckling framställs använde Elin Biström tematisk analys som metod för att undersöka innehållet i läroböckerna. Vilka böcker som analyserades och fokuset i analysen varierade beroende på vad hon ville undersöka. I en delstudie undersökte hon hur mångfalden och komplexiteten i hållbar utveckling hanteras i läroböcker.

– Ett viktigt genomgående resultat är att det verkar svårt att i läromedel göra komplexa omtvistade områden rättvisa. Det framstår som en utmaning att göra beskrivningar nyanserade och sammanhängande på den nivå som behövs, säger Elin Biström.

Det visade sig att läroböckerna sällan berörde det mångfacetterade i begreppet hållbar utveckling, och att de sällan tog upp kopplingar mellan de ekologiska, ekonomiska och sociala dimensionerna. Till exempel nämner Elin Biström en bok som trycker på att människan behöver följa ekonomiska lagar såväl som naturens lagar. Genom att presentera dimensionerna i samma termer osynliggörs att det mänskliga samhällets existens, och därmed ekonomin, är beroende av att ekosystemen fungerar medan det motsatta inte gäller.

Eftersom sambanden mellan de olika dimensionerna av hållbar utveckling inte tydliggörs i läroböckerna blir det också svårt att förstå varför de levnadssätt som inte är hållbara har uppstått från början och återskapats.

– Det framstår som svårare att diskutera framtidsutsikter utan grundläggande förståelse för de processer som lett fram till de problem och förtjänster som samtiden kännetecknas av, säger Elin Biström.

Därmed blir det även svårt att resonera om intressekonflikter och problem som behöver hanteras för att uppnå målet med hållbar utveckling. Elin Biström menar att böckerna på så vis bidrar till att avpolitisera hållbar utveckling och att det riskerar att försvåra utvecklingen av handlingskompetens hos eleverna. Detta eftersom handlingskompetens innefattar att kunna förstå olika intressen och normer och hur dessa kan stå i konflikt med varandra.

Den ekologiska dimensionen får stort utrymme

Böckerna beskriver hållbar utveckling ur ett antropocentriskt perspektiv, vilket innebär att de fokuserar på människans behov snarare än biosfärens. Detta perspektiv är dock outtalat, och det finns ingen diskussion i läroböckerna om skillnaden mellan ett människocentrerat och ett naturfokuserat perspektiv. På så sätt synliggör inte böckerna en viktig intressekonflikt i diskussioner om hållbar utveckling, menar Elin Biström, nämligen om vi bör prioritera mänskliga behov före naturens behov.

En del forskare menar att undervisningen om den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling blir lidande om människan sätts i centrum. Den farhågan besannandes dock inte i de undersökta böckerna, där miljön får stor plats trots att beskrivningarna utgår från människans perspektiv.

Faktum är att den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling visade sig vara starkt representerad i läroböckerna. Enligt Elin Biström stämmer detta väl med tidigare forskning som visat att framför allt den sociala, men även den ekonomiska, dimensionen av hållbar utveckling ofta får mindre utrymme än den ekologiska dimensionen, i till exempel läroplaner.

Avsaknad av motsättningar gör hållbarhetsfrågor svåra att förstå

En viktig observation var att motsättningar mellan hållbarhetsdimensionerna sällan lyfts fram i läroböckerna. Detta gäller inte minst den historiska utvecklingen, som framställs som en okomplicerad färd baserad på konsensus mot ett självklart slutmål. Många böcker beskriver alltså utvecklingen som baserad på konsensus mellan olika aktörer, trots att det i själva verket har funnits och finns motstridiga intressen.

Till exempel kunde detta uttryckas som att länsstyrelser samarbetar med bland annat ägare av skog och mark för att bevara den biologiska mångfalden. Detta osynliggör att arbetet i själva verket innefattar förhandlingar och intressekonflikter om hur olika värden relaterade till den ekologiska respektive de sociala och ekonomiska dimensionerna av hållbarhet ska prioriteras.

Det finns exempel på läroböcker som nämner motsättningar mellan ekologiska och ekonomiska dimensioner av hållbar utveckling. Men oftast beskrivs förhållandet mellan ekologi och ekonomi i termer av att hållbar utveckling är gynnsamt för båda dimensionerna. Den hållbara framtiden beskrivs därmed på sätt som inte innefattar någon spänning mellan till exempel att inte utarma jordens resurser och att se till att alla människor får sina behov tillgodosedda.

Elin Biström menar att avsaknaden av motsättningar mellan de ekonomiska och ekologiska dimensionerna av hållbar utveckling i läroböcker kan tolkas som att det reproducerar en åtskillnad mellan samhället och den naturliga miljön. Hon menar även att läroböckerna stödjer ett synsätt på hållbar utveckling som benämns ekologisk modernisering. Detta innebär en optimistisk syn där vi redan kommit en bra bit på vägen mot hållbarhet, och det som krävs framöver i stor utsträckning handlar om teknikutveckling snarare än stora beteendeförändringar.

Politiska intressekonflikter och kamp syns inte i läroböckerna

Över lag visar Elin Biströms forskning att den sociala dimensionen av hållbar utveckling ofta är bristfälligt representerad i läroböckerna. I en delstudie undersökte Elin Biström till exempel hur området jämställdhet behandlas i relation till hållbar utveckling i läroböcker i biologi, samhällskunskap och hem- och konsumentkunskap.

Utvecklingen av jämställdhet beskrivs i böckerna som en process baserad på konsensus. Förändring sker utan intressekonflikter när grupper och individer utifrån välvilja förhandlar om förhållandet mellan kvinnor och män. Genom att inte lyfta de intressekonflikter och den politiska kamp som ligger bakom dagens situation blir det svårt för elever att förstå och ta sig an framtida utmaningar om jämställdhet, menar Elin Biström.

Ansvaret för hållbar utveckling individualiseras

Utmärkande för läroböckernas tendens att dölja komplexitet och motsättningar om hållbar utveckling är att innehållet både avpolitiseras och avhistoriseras. Det kan leda till att läroböckerna ger ett svagare stöd för elever att utveckla handlingskompetens. En annan aspekt av avpolitiseringen är att läroböckerna ofta individualiserar ansvaret. Det innebär att läroböckerna ger en bild av att individens handlingar, snarare än grupper och det politiska systemet, är det som driver den hållbara utvecklingen.

Ofta handlar det om individens konsumtion, där elever uppmuntras att göra kloka val i sin vardag. Enligt Elin Biström flyttar detta över ansvaret från offentliga aktörer och makthavare till en mer vagt definierad aktör, såsom den mänskliga naturen eller mänskligheten i allmänhet.

Hon föreslår i stället ett större fokus på att möjligheten till handling formas av exempelvis politiska strukturer, och att dessa strukturer går att förändra genom kollektivt, snarare än individuellt, handlande. Hon menar att det inte utesluter att också individens konsumtion kan framhållas som viktig för miljön. Betydelsen av att göra behovet av förändringar på samhällsnivå mer framträdande i undervisningen framkommer också i Skolinspektionens rapport.

Elin Biström hoppas att resultaten i hennes avhandling kan vara till hjälp både vid kritisk granskning av läromedel inför inköp och för att i undervisningen använda litteraturen bättre.

– Förhoppningsvis kan resultaten underlätta lektionsplanering, val av kompletterande undervisningsmaterial och att utveckla lärsituationer som utnyttjar såväl svagheter som styrkor i de analyserade läromedlen, menar Elin Biström.

Text: Gunnar Höst, Linköpings universitet