Mediaperspektivens inflytande på undervisningen

Religionskunskapsundervisning är en av de få platser där unga får möjlighet att möta, lära sig mer om och diskutera religion. Intresset för detta är dock inte alltid så stort från elevernas sida. Många är påverkade av en relativt stereotyp uppfattning om religion.

Lärarens benägenhet att ge utrymme åt frågor och perspektiv som ligger nära elevernas intresse riskerar att skapa ett dilemma för läraren då undervisningen kan förstärka fördomar.

Norsk religionsdidaktik

Religionsdidaktiska avhandlingar duggar inte tätt. Därför det finns all anledning att vidga blicken och vända sig utanför Sverige. En intressant vy är den norska där man sedan 1997 har liknande förutsättningar för religionskunskapsundervisning som vi har i Sverige och där ämnet idag klokt nog heter RLE; Religion, Livssyn och Etik istället för vår smala och delvis missvisande benämning Religionskunskap. RLE är ett betydligt större ämne än det svenska i såväl ungdomsskola som lärarutbildning. Därför finns en avsevärt större produktion av religionsdidaktisk forskning i Norge.

Tonåringars tal om religion

Ett exempel på aktuell religionsdidaktisk forskning från Norge är Marie von der Lippes avhandling ”Youth, Religion and Diversity – A qualitative study of young people’s talk about religion in a secular and plural society; A Norwegian case“. Avhandlingen bygger på flera empiriska undersökningar gjorda inom ramen för ett europeiskt forskningsprojekt REDCo; Religion in Education. A contribution to Dialogue or a factor of Conflict in transforming societies of European Countries”. Det övergripande syftet med studierna har varit att beskriva hur 13-15-åringar uttrycker tankar om religion i ett sekulärt och mångkulturellt norskt sammanhang.

En stereotyp mediadiskurs om religion

Ett återkommande drag i studien är mediaperspektivens betydelse för hur elever uttrycker sig om religion. Författaren ser det sätt som media hanterar religionsfrågor som dominant i Norge idag. Religion förekommer i den offentliga debatten inte sällan i form av islam och islam relateras till begrepp som konflikt, terrorism, självmord och 11:e september.

Islam oftare än planerat på agendan

Vid upprepade tillfällen då von der Lippe gjorde observationer under niondeklassares religionskunskapsundervisning tenderade fokus att flyttas från det innehåll som läraren introducerat och avsett till diskussioner om islam. I dessa oförberedda situationer där diskussionens vågor kan gå höga kan också direkta fördomar om islam uttryckas som lärare kan få svårt att både fånga och bemöta. Därmed kan sådana uttryck komma att stå oemotsagda och närmast förstärka negativa perspektiv gentemot islam och muslimer.

Den elevnära undervisningens svårighet

von der Lippe beskriver hur undervisningssituationen i religionskunskap kan komma att bli till ett dilemma för läraren. Å ena sidan är skolans religionskunskapsundervisning en av få platser där elever verkligen får chansen att utveckla kunskap om religion och diskutera skilda perspektiv, vilket också författarens egen empiri visar.

Å andra sidan kommer undervisningen, för att bli intressant och engagerande för eleverna, att dras emot elevernas befintliga perspektiv som är starkt präglade av en relativt stereotyp och fördomsfull mediadiskurs om religion. Lärarens försök att visa på andra perspektiv riskerar dels att inte fånga eleverna och dels – genom att de framstår som just ”alternativa” – att göra de förhärskande diskurserna än mer synliga.

Erfarenheten utmanar medias bilder

Mediadiskurser är emellertid inte de enda perspektiv som elever använder sig av i diskussioner om religion. von der Lippe visar att det, i synnerhet då hon mötte elever i mindre grupper för intervjuer, framkom andra perspektiv än de som varit tydliga i klassrummet, t.ex. sådana som ifrågasatte och problematiserade mediabilden.

Inte sällan byggde dessa på elevernas egen erfarenhet av möten med troende människor. Elever har alltså tillgång till flera olika diskurser om religion och dess betydelse i vårt mångreligiösa samhälle. Olika sammanhang bidrar emellertid till att elever ger prioritet åt den ena eller andra bilder. En viktig utmaning för religionskunskapsundervisningen torde därför vara att skapa sådana sammanhang att fler och mer nyanserade diskurser än de von der Lippe fann dominerade ges utrymme, också i klassrummen.

Text: Christina Osbeck