Nationellt perspektiv får stå tillbaka i historia

Skolämnet historia har i många länder haft en roll i byggandet av en nationell identitet. En intressant utveckling är att historieämnet under de senaste decennierna fått tydligare internationella och globala perspektiv.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

På många sätt kan detta ses som en naturlig förändring i relation till samhällsutvecklingen. Men det saknas, åtminstone i Sverige och Danmark, en bredare diskussion om hur detta förändrar grunderna för historieämnet.

I december 2012 arrangerades vid Karlstads universitet den internationella konferensen ”Globalization and School Subjects – Challenges for Civics, History, Geography and Religious Education”. Under två intensiva konferensdagar diskuterade ett femtital forskare de utmaningar som en allt mer globaliserad värld innebär för skolans SO-ämnen. I nr 2013:1 av tidskriften NORDIDACTICA publiceras 12 av konferensbidragen där SO-ämnenas plats och funktion i ett globalt sammanhang således adresseras.

Läroböcker ökar det nationella perspektivet

Ett av dessa tolv bidrag är den danske historiedidaktikern Harry Haues artikel ”Transformation of History textbooks from national monument to global agent”. Haue uppmärksammar relationen mellan nationella och internationella perspektiv hos skolämnet historia under de senaste 200 åren.

Utgångspunkten för Haues resonemang är en analys av tyska och danska läroböcker i historia. Haue menar att det är tydligt att nationella perspektiv blivit mindre framträdande i historieläroböckerna och att internationella och globala perspektiv har trätt i dess ställe.

Utvecklingen har pågått i några decennier, men i Danmark har den blivit särskilt tydlig efter den reform som genomfördes 2005, vilken innebar att den nationella historien måste ses i ett internationellt ljus och vice versa.

Lärobokens status inte längre densamma

Haue är dock noga med att framhålla att det är svårt att utifrån en analys av läroböcker säga något om det fokus som finns i undervisningen. Den är inte med nödvändighet en avspegling av läroboken, i än mindre utsträckning sedan 1970-talet eftersom läroboken vid den tiden började förlora sin kanoniska status och legitimitet.

I Danmark har den utveckling som inneburit att den nationella historien hamnat i bakgrunden inte diskuterats och det betraktar Haue som ett problem. Han ser behov av konsekvensanalys. Han menar att frågan om det vunnits eller förlorats något med den nya inriktningen på historieämnet fortfarande är obesvarad.

Historieämnet har internationaliserats även i Sverige

Historieämnets förändrade skifte mot ett tydligare internationellt och globalt perspektiv har också tidigare uppmärksammats i den svenska historiedidaktiska forskningen. Thomas Nygren diskuterar denna fråga i doktorsavhandlingen: History in the Service of Mankind: International Guidelines and History Education in Upper Secondary Schools in Sweden, 1927–2002 (Umeå universitet, 2011).

Nygren visar att den utveckling som Haue tecknar i Danmark och Tyskland även gäller för de senare delarna av ungdomsskolan i Sverige och att förändringen kanske skedde ännu tidigare i Sverige.

Ett material Nygren använder för att spegla förändringen är studentuppsatser. Han kan visa att uppsatser med nationell tematik redan på 1960-talet var i minoritet och sedan dessa har den andelen fortsatt att minska.

Demokratiskt samhälle, demokratiskt ämne

Nygren pekar på flera förklaringar till den utvecklingen. En är den ändrade inriktningen på historievetenskapen där sociala perspektiv kommit att hamna mer i blickpunkten än tidigare.

Nygren relaterar också förändringen till det arbete organisationer som Unesco och Europarådet utfört under efterkrigstiden. Det svenska historieämnet kom att harmoniera tämligen väl med det övernationella historieämne som dessa två organisationer pläderade för. En viktig förklaring var också omstöpningen av det svenska samhället under efterkrigstiden. I ett demokratiskt samhälle var det enligt Nygren svårt att hålla fast vid ett patriotiskt ämne, ett demokratiskt samhälle har behov av ett demokratiskt ämne.

Debatt saknas i Danmark och Sverige

Haue menar ju att det inte förts någon diskussion i Danmark om den förändring som historieämnet genomgått. Det samma kan sägas om Sverige. Annars har detta varit en brännande fråga i flera andra länder.

Den aktualiserades till exempel nu senast våren 2013 i samband med att den nya kursplanen i historia introducerades i England. I denna var de nationella perspektiven tydligare framskrivna än tidigare, vilket väckte kritik inte minst bland de engelska historielärarna. Och i länder som USA, Kanada och Australien har det under de senaste decennierna förts animerade debatter om relationen mellan nationella och globala perspektiv hos skolämnet historia (se t ex Macintyre & Clark, The history wars, Melbourne University Press, 2004) Men i Sverige har det alltså varit tyst. Hur ska denna tystnad förstås, ja det är frågan?

Text: Martin Stolare

Källor:

Artikeln Transformation of History textbooks from national monument to global agent Länk till annan webbplats.

Avhandlingen History in the Service of Mankind: International Guidelines and History Education in Upper Secondary Schools in Sweden Länk till annan webbplats.

Publicerad 14 oktober 2013.  Senast uppdaterad 08 oktober 2020.