Nordens språk som andraspråk

I Finland skapar språkbadsprogram, där delar av den pedagogiska verksamheten bedrivs enbart på svenska, debatt. Nu har forskare visat att en strikt svenskspråkig policy i förskolan inte nödvändigtvis begränsar barnens möjligheter att använda såväl finska som svenska.          

Flera aktuella forskningsprojekt rör användningen av finska och svenska i finsk utbildning. Bland annat undersöks hur elever, föräldrar och pedagoger ser på och förhåller sig till användningen av svenska och finska i och utanför förskola och skola. Detta var ett av de ämnen som diskuterades vid årets upplaga av den nordiska konferensen NORDAND – Nordens språk som andraspråk. Konferensen anordnades i juni för trettonde gången, denna gång av Vasa universitet i Finland, där cirka 140 nordiska forskare samlades.

Flerspråkig identitet med språkbadsprogram?

Flera av konferensföredragen rörde aktuell forskning om flerspråkighet i Finland och användningen av finska och svenska i olika utbildningskontexter. I Finland är både finska och svenska så kallade officiella nationalspråk. En undervisningsform som förekommer, bland annat i Vasa, är de svenska språkbadsprogrammen där barn från till exempel finsktalande familjer lär sig svenska genom att gå i förskolor och skolor där större delen av den pedagogiska verksamheten bedrivs på svenska. I språkbadsprogrammen introduceras finska i undervisningen först i skolåldern, efter svenska, och användningen av finska ökar sedan successivt till dess att barnen i mellanstadieåren får ungefär lika mycket undervisning i och på svenska och finska.

”Samverkan mellan språklig praxis, flerspråkig identitet och språkideologi” är ett pågående forskningsprojekt om svenska språkbadsprogram i Finland som leds av professor Siv Björklund vid Vasa universitet. Tidigare forskning om språkbadsprogram har främst fokuserat på vilka färdighetsnivåer i svenska och finska som barnen uppnår jämfört med barn i andra utbildningsprogram. Det aktuella projektet vill istället undersöka språkbadselevernas upplevelser av utbildningen och hur de förhåller sig till användningen av svenska och finska i och utanför skolan. I projektet undersöks elevernas och deras föräldrars och lärares syn på svenska och finska och hur de värdesätter språken när de rör sig mellan olika sociala sammanhang. Dessutom undersöks hur synen på språkbadsprogrammen har förändrats i takt med det förändrade politiska klimatet i Finland, där Sannfinländarna fått en allt starkare politisk ställning i landet och det finns en ökande kritik gentemot svenskans ställning som nationalspråk. Projektet ämnar också göra jämförelser mellan språkbadsprogrammen i Finland och liknande språkbadsprogram i Kanada och på Irland.

Child2ling – språkanvändning i flerspråkiga förskolor

Ett annat forskningsprojekt som presenterades vid konferensen var Child2ling som leds av professor Åsa Palviainen vid universitetet i Jyväskylä. Elin Almér från Högskolan Väst ingår i projektet som postdoktor. I Child2ling har man studerat tre svenskspråkiga förskolor i Finland, belägna på tre olika orter och som skiljer sig åt avseende om och i vilken utsträckning svenska används i det omgivande samhället.

I projektet har man observerat och intervjuat barn i åldern 3–5 år, observerat och intervjuat förskolepersonal och besökt barnens hem och samtalat med deras föräldrar. Tre barn från var och en av de tre förskolorna valdes ut som fokusdeltagare. Alla fokusbarnen har växt upp i tvåspråkiga familjer där både finska och svenska talas, men i olika stor utsträckning. I projektet har man analyserat aktuella mediala debatter och beslutade policyer om flerspråkighet och språkanvändning i Finland under de senaste åren. Dessa har sedan relaterats till barnens förutsättningar att använda svenska och finska i förskolan och hur barnen själva väljer att använda språken i samband med olika aktiviteter.

Mari Bergroth och Åsa Palviainen undersökte barnens språkliga handlingsutrymme i de svenskspråkiga förskolorna, det vill säga i vilken mån barnen hade möjlighet att välja språk i samband med olika aktiviteter. De tittade på relationen mellan förskolans uttalade språkpolicy, pedagogernas föreställningar om språkanvändning och språkinlärning och hur barnen själva valde att använda svenska och finska. Enligt forskarna rapporterade pedagogerna i alla tre förskolorna att de mer eller mindre uteslutande använde svenska med barnen i förskolan, även om de alltid visade att de förstod barnens eventuella uttalanden på finska. Det vill säga, pedagogerna följde förskolans uttalade enspråkiga policy att alltid använda svenska, samtidigt som de betonade vikten av att respektera barnens språkval och språkliga bakgrund.

Obehindrat val av språk hos de tvåspråkiga barnen

Barnens språkval och språkanvändning studerades under lärarledd verksamhet, i fri lek med andra barn och i fri lek på egen hand. Resultaten visade att barnen varierade mycket sinsemellan när det gällde vilket eller vilka språk de valde att använda. Några använde både svenska och finska aktivt i alla aktiviteter medan andra valde främst svenska eller främst finska, med enstaka inslag från det andra språket. Förskolornas uttalade enspråkiga policy hindrade således inte barnen från att använda någotdera eller båda språken under de dagliga aktiviteterna. Barnens språkliga val motarbetades inte heller av vare sig pedagoger eller kamrater, vilket författarna menar är en följd av att samtliga pedagoger och barn i de studerade kontexterna i någon mån är tvåspråkiga i finska och svenska, oavsett vilket språk de själva väljer att använda.

Pedagogernas ensidiga val av svenska uppfattades inte som problematiskt av barnens föräldrar i och med att de medvetet valt de svenskspråkiga förskolorna för att barnen skulle möta och använda svenska. Föräldrarna tog för givet att barnen skulle lära sig bra finska utanför förskolan och uttryckte inte önskemål om att förskolan skulle stödja barnens finska eller bedrivas mer tvåspråkigt. Forskarna argumenterar också för att förskolornas uttalade enspråkiga svenska policy inte behöver vara kontroversiell på grund av finskans starka ställning i samhället i övrigt och till följd av att man kunnat se att förskolorna inte hindrar barnens möjligheter att använda såväl finska som svenska, trots den enspråkiga policyn.

Känslor och främmandespråksinlärning

Professor Jean-Marc Dewaele från Birkbeck University of London var en av konferensens särskilt inbjudna talare. Han talade om sin forskning kring känslors betydelse för främmandespråksinlärning. Han betonade att den samlade forskningen visar att känslor har stor inverkan på inlärningen av ett främmande språk i klassrumskontext. Studier har bland annat visat att lägre nivåer av upplevd ångest inför inlärningssituationen har ett positivt samband med starkare socialisering in i främmandespråket, starkare identifikation med främmandespråket, högre uppnådda och upplevda behärskningsnivåer i främmandespråket och deltagandet i större nätverk med talare av främmandespråket.

Dewaele redogjorde bland annat för resultaten från två relativt storskaliga enkätstudier i vilka han tillsammans med kollegor undersökt effekterna av att känna njutning respektive ångest inför inlärningen av ett främmande språk i klassrumskontext. I en studie gjord av Dewaele och MacIntyre genomfördes en webbaserad enkät med 1746 individer runt om i världen som då var aktiva främmandespråksinlärare. Studien visade att deltagarna generellt sett kände större njutning än ångest inför främmandespråksinlärningen. Upplevd njutning, och lägre nivåer av upplevd ångest, var starkare för individer som hade tidigare erfarenheter av att lära sig flera språk och för individer som upplevde att de hade nått en relativt hög behärskningsnivå i främmandespråket. Studien visade också att upplevd njutning och ångest hade ett samband med deltagarnas ålder, yngre deltagare upplevde mer ångest. Kvinnliga deltagare i studien kände mer inför främmandespråksinlärningen än manliga deltagare; både starkare njutning och starkare ångest.

I en senare enkätstudie fann man att läraren i främmandespråksklassrummet kan spela stor roll i att stimulera och höja elevernas känsla av njutning inför att lära sig ett främmandespråk. Däremot verkade lärarens agerande i klassrummet spela mindre roll för att sänka elevernas upplevelse av ångest. Forskarnas slutsats var därför att lärare i främmandespråk bör anstränga sig för att aktivt stärka elevernas känsla av njutning snarare än att oroa sig alltför mycket för deras eventuella känsla av ångest.

Text: Natalia Ganuza

Källor:

Bergroth, M & Palviainen, Å. (2016a). Språkpolicy vid svenskspråkiga daghem i Finland: Tvåspråkiga barns handlingar och agens. Folkmålsstudier 54, 9–35.

Bergroth, M. & Palviainen, Å. (2016b). The early childhood education and care partnership for bilingualism in minority language schooling: Collaboration between bilingual families and pedagogical practitioners. International Journal of Bilingual Education and Bilingualism 19:6, 649–667.

The early childhood education and care partnership for bilingualism in minority language schooling. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Dewaele, J.-M. & MacIntyre, P. D. (2014). The two faces of Janus? Anxiety and Enjoyment in the Foreign Language Classroom. Studies in Second Language Learning and Teaching4(2), 237–274.

Dewaele, J.-M., Witney, J., Saito, K. & Dewaele, L. (2017). Foreign Language Enjoyment & Foreign Language Classroom Anxiety in British FL classrooms: The effect of teacher & learner variables. Language Teaching Research

The effect of teacher & learner variables Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..