Ökning av särlösningar i svensk skola?

Enligt styrdokument för svensk grundskola förordas att särskilt stöd så långt som möjligt ska ges inom det ordinarie skolarbetet. Trots det är det vanligt med såväl nivågruppering som placering av elever i särskilda undervisningsgrupper.

Den här artikeln presenterar resultat av forskning. Texten är framtagen vid ett universitet eller högskola på uppdrag av Skolverket.
Läs om hur vi sammanställer och sprider kunskap om resultat av forskning

Joanna Giota och Ingemar Emanuelsson vid Göteborgs universitet har i en nyligen utförd studie påvisat detta och att sådana särlösningar förefaller att bli vanligare.

En delstudie inom STOFF-projektet finns nu att läsa som rapport. Vad står STOFF för?

– Namnet STOFF står för Specialpedagogiska stödåtgärder i grundskolan – omfattning, former och effekter.

Vad är det för slags studie?

– Vi har gjort en enkätstudie med över tusen rektorer med ansvar för elever i årskurserna 1-3 och 7-9. Rektorerna har representerat såväl kommunala som fristående skolor. I dessa skolor går cirka tjugotusen elever i de studerade årskurserna. Resultaten från studien kan ses som nationellt representativa.

Vilket syfte har ni haft med studien?

– Syftet med just denna studie har varit att belysa skillnader mellan skolor om hur man arbetar med att ge stöd till elever i behov av särskilt stöd. Vi har också studerat har rektorer beskriver bedömningar av förutsättningar för eleverna. Vi har även studerat förväntningar som eleverna möter i skolan.

Vad har ni fått fram för kunskap genom svaren från alla dessa rektorer?

– Det är många intressanta resultat. Ett huvudresultat är att cirka var fjärde skola för äldre elever och nästan lika många för yngre använder sig av nivågruppering. Nästan lika vanligt är det med särskilda undervisningsgrupper. Detta trots att det särskilda stödet enligt skollag och grundskoleförordning så långt som möjligt ska ges inom det ordinarie skolarbetet. Vi har också funnit att det är betydligt vanligare med sådana grupperingar i fristående jämfört med i de kommunala skolorna.

Vilka elever är det som får sin undervisning i särskilda undervisningsgrupper?

För elever i årskurserna sju till nio är det vanligast med sådana grupper för elever med koncentrationssvårigheter. Sådana grupper förekommer också i de lägre årskurserna fast inte i samma utsträckning. Sedan är det också vanligt med särskilda grupper för läs- och skrivsvårigheter eller matematiksvårigheter. Dessa är betydligt vanligare i fristående än i kommunala skolor i årskurserna sju till nio.

Vilka övriga resultat ser ni som särskilt viktiga?

– Det som framgår av rektorernas svar är att de sällan anser att elevers svårigheter direkt har att göra med skolmiljön. Sällan görs någon koppling till hur den vanliga undervisningen bedrivs. Bara en av tio rektorer menar att brister i lärarkompetensen eller att vissa klasser fungerar dåligt kan ligga bakom elevers ”särskilda behov”.

Hur tänker ni kring dessa resultat och vilka slutsatser kan dras?

– Resultaten tyder på ökad användning av nivågrupper och särskilda undervisningsgrupper under tvåtusentalet. Detta trots genomgripande läroplansreformer som gjordes under nittiotalet. Sammantaget så tyder resultaten på att en gammal tradition inom specialundervisningens område i hög grad lever kvar.

Vad innebär det?

– Det är en tradition och ett synsätt att elevers behov av särskilt stöd främst uppfattas som beroende av egenskaper hos eleverna. Behoven ses alltså som bundna till eleverna. En medicinsk diagnos ges också ofta en avgörande betydelse för om en elev ska få extra stöd eller inte. Det är alltså ett psykologiskt och medicinskt arv som dominerar i dessa skolor. Det är en slutsats som också får stöd av beskrivningar i åtgärdsprogrammen vad gäller vilka områden som behandlas i dessa.

Hur användbara är resultaten och till vem eller vilka vänder ni er när ni presenterar dessa resultat?

– Våra studier inom STOFF-projektet (se faktaruta för beskrivning av ytterligare en delstudie!) ger tillsammans unika möjligheter att studera konsekvenser av olika skolors sätt att bemöta elevers skolsvårigheter. Vi får kunskap om faktorer på olika nivåer som tillsammans påverkar elevernas skolsituation.

Vilka nivåer handlar det om?

– Det handlar om kommun-, skol- och klassrumsnivå. På din fråga vem vi vänder oss till så är detta kunskap som är viktig för alla som är ansvariga för arbete med elever i behov av särskilt stöd. För de som har ansvar på samtliga dessa nivåer för sådant stöd. Och så politiker förstås, då våra resultat visar att det råder brist på resurser i vissa skolor för att de skall kunna ge stöd.

Hur kan resultat från studien användas på skolnivå?

– På skolnivå kan resultaten exempelvis användas som ett stöd för att analysera de faktorer som har betydelse för hur stödet organiseras. Resultaten kan sedan användas som stöd för den fortsatta utformningen av stödet i skolan. Men även för vilka förväntningar man kan ha på vad åtgärder och stöd ska leda till.

Vilka åtgärder förekommer mest?

– Om man utgår från svaren på frågor kring åtgärdsprogrammen så är de vanligaste åtgärderna för de äldre eleverna: anpassning av de läromedel som används, särskild färdighetsträning och anpassning av undervisningens arbetsformer och arbetssätt. Det är åtta av tio rektorer som anger detta. Det är ungefär samma resultatbild för de yngre eleverna. Placering av elever i liten grupp utanför den ordinarie klassrumsundervisningen är en vanligt föreslagen åtgärd i tre av tio skolor för de äldre eleverna och två av tio för de yngre.

Något ytterligare resultat värt att särskilt framhålla här?

– Ja, det är i så fall att i en fjärdedel av skolorna är det skattade behovet av särskilt stöd större än det stöd som verkligen ges. I årskurserna sju till nio är detta vanligare i kommunala skolor än i fristående. Men det är det omvända förhållandet för de yngre eleverna. Här är i stället beredskapen att ge särskilt stöd till alla behövande sämre i fristående jämfört med i kommunala skolor.

Var det något som förvånade er vad gäller resultaten i studien?

– Det som förvånade oss är att alla de skillnader i svar om hur behoven av särskilt stöd bemöts och hanteras i skolorna är relativt små. Det gäller såväl i jämförelse mellan rektorer för fristående och kommunala skolor och i jämförelsen mellan rektorer för yngre respektive äldre elever.

Text: Johan Malmqvist

Publicerad 09 augusti 2011.  Senast uppdaterad 15 oktober 2020.