Otydliga principer för svenska som andraspråk

De otydliga urvalsprinciperna till ämnet svenska som andraspråk och vad det är som karakteriserar språket hos några elever som är födda i Sverige men ändå deltar i ämnet svenska som andraspråk undersöks i en aktuell avhandling från Uppsala universitet.

Dagens samhälle präglas av stor diversitet och ökad mobilitet, vilket leder till att det inte alltid är lätt att avgöra gränserna mellan olika språk eller vad som är någons första- eller andraspråk. Därigenom kan det också vara svårt att avgöra vilka elever som bör läsa skolämnet svenska som andraspråk.

Otydliga urvalsprinciper

Skolämnet svenska som andraspråk har omgärdats av mycket debatt och kritik. Många har pekat på brister i hur ämnet hanteras i skolan; att ämnet inte alltid erbjuds elever trots att det finns ett behov, att många lärare undervisar i ämnet utan behörighet och att ämnet ofta får funktionen som stödundervisning för lågpresterande elever.

I en ny avhandling från Uppsala universitet undersöker Anna Sahlée språket och skolämnet svenska som andraspråk. Avhandlingen utreder bland annat de otydliga urvalsprinciperna till ämnet och orsakerna till att det ofta råder en osäkerhet kring vem som bör eller inte bör läsa ämnet. Sahlée skriver att det saknas gemensamma bedömningsinstrument och objektiva kriterier för att avgöra vem som har behov av undervisningen och att styrdokumenten inte ger någon tydlig vägledning.

I Skolförordningen framgår att ämnet svenska som andraspråk ska anordnas ”om det behövs” (SFS 2011:185, 5 kap, §14) , men det specificeras inte vad som kan ligga bakom det behovet. Sahlée hävdar att förordningen istället definierar ämnet genom vilka elever det är till för, det vill säga genom de elever som kan ha ”ett behov”. Enligt förordningen kan dessa elever vara 1) elever som har ett annat språk än svenska som modersmål, 2) elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet, och 3) invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare.

Enligt Sahlée innebär punkt 1 och 2 i förordningen alltså att ämnet kan vara både för elever som har och inte har svenska som modersmål/förstaspråk. Punkt 2 och 3 innebär att elever kan ha behov av svenska som andraspråk om de så att säga tidigare har haft kontakt med ett annat land än Sverige, även om deras huvudsakliga umgängesspråk numera är svenska. Att avgöra om en elev bör läsa ämnet svenska som andraspråk med utgångspunkt i styrdokumentet är således inte alldeles lätt menar Sahlée.

Språket hos elever i svenska som andraspråk

I avhandlingen intresserar sig Anna Sahlée främst för elever som är födda i Sverige men ändå deltar i undervisningen i svenska som andraspråk, eftersom det ofta är för dessa elever som ”behovet” av svenska som andraspråk kan upplevas som otydligt. Få ifrågasätter behovet av svenska som andraspråk för en elev som nyligen anlänt Sverige och inte tidigare har mött svenska. När det gäller de elever som är födda i Sverige frågar sig Sahlée vad det är i deras svenska som signalerar att de har behov av undervisning i svenska som andraspråk.

Deltagare i en av delundersökningarna som ingår i avhandlingen är nio elever i årskurs 9 som är födda i Sverige och deltar i svenska som andraspråk; fem flickor och fyra pojkar. I en bakgrundsenkät rapporterar de flesta av eleverna att svenska är det språk som de använder mest och det språk som de behärskar bäst. Gemensamt för dem är att alla pratar något språk utöver svenska i hemmet tillsammans med föräldrar och släktingar, men några av eleverna hävdar att svenska är det språk som de lärde sig först.

Jämförelse av muntlig och skriftlig produktion

Det material som Sahlée har analyserat är den muntliga och skriftliga delen av det nationella provet i svenska och svenska som andraspråk som genomförs i årskurs 9. I den skriftliga delen av provet skulle eleverna skriva antingen ett brev, en krönika eller ett debattinlägg utifrån ett visst tema. I den muntliga delen av provet skulle eleverna parvis lyssna till en inspelad text, därefter samtala om den utifrån några givna punkter och slutligen på egen hand muntligt presentera innehållet i texten inför en grupp klasskamrater.

Genom att analysera ordföljden i elevernas muntliga och skriftliga produktion utifrån ett andraspråksinlärningsperspektiv kunde Sahlée bekräfta att alla eleverna i undersökningen uppvisade en avancerad nivå i sin svenska. Hon genomförde också en så kallad ”felanalys” av elevernas skriftliga produktion, där hon uppmärksammade olika språkliga drag i deras texter som avviker från standardspråksnormen.

Analysen inkluderade en jämförelse med texter från nio elever som läste skolämnet svenska, för att därigenom kunna diskutera vilka språkliga avvikelser som är utmärkande för eleverna i svenska som andraspråk. För eleverna i svenska som andraspråk analyserades även språkliga avvikelser i deras muntliga produktion.

Små språkliga skillnader mellan de två elevgrupperna

Resultaten från undersökningen visar övergripande på små skillnader mellan de elever som deltog i svenska som andraspråk och de som deltog i svenska. Eleverna i gruppen svenska som andraspråk producerade något fler avvikelser totalt sett och något fler olika typer av avvikelser. De hade också något fler talspråkliga drag i sina skrivna texter jämfört med eleverna i gruppen svenska.

Några identifierade språkliga avvikelser som var utmärkande för eleverna i svenska som andraspråk, såväl kvantitativt som kvalitativt, var avvikande markering av bestämdhet (t.ex. ”min skolan”), utelämnande av obestämda artiklar (”på mycket dåligt sätt”) och val av prepositioner (t.ex. överanvändning av prepositionen ”på”). Eleverna i gruppen svenska producerade dock fler avvikelser gällande ordföljd och så kallad adjektivkongruens (t.ex. ”är kärlek värt all den smärta den orsakar?”) än eleverna i svenska som andraspråk. Stavfel, svårigheter med sär- och sammanskrivning och icke-idiomatiska uttryck fanns hos elever i båda grupperna.

Få språkliga skäl till att läsa svenska som andraspråk

Utifrån analysen av det muntliga materialet drar Sahlée slutsatsen att de flesta av eleverna i gruppen svenska som andraspråk uppvisar språkliga drag/kännetecken i sin talade svenska som kan knyta dem till en flerspråkig miljö, men dessa kännetecken, menar hon, kan i de flesta fall inte tolkas som typiska för andraspråksinlärning.

Sammantaget menar Sahlée att undersökningens resultat visar att eleverna i gruppen svenska som andraspråk, i jämförelse med eleverna i gruppen svenska, uppvisade något fler språkliga drag i sin svenska som avviker från en standardspråksnorm, drag som hon menar ofta är av ”migrationsrelaterad karaktär”.

Samtidigt hävdar hon att resultaten ger få lingvistiska belägg för att svenska är elevernas andraspråk. Analyserna av deras språkliga produktion visar inte heller självklart varför de har ”behov” av att delta i svenska som andraspråk. Samtidigt förtydligar hon att det kan finnas skäl, bortom ramarna för hennes undersökning, som gör att eleverna bättre gynnas av att delta i undervisningen i svenska som andraspråk än i svenska.

Text: Natalia Ganuza

Källor:

Anna Sahlée (2017). Språket och skolämnet svenska som andraspråk. Om elevers språk och skolans språksyn. Uppsala universitet, Institutionen för nordiska språk.

Språket och skolämnet svenska som andraspråk. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Skolförordning (SFS 2011:185) om modersmålet och svenska om andraspråk. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.