Religionen inte viktigast vid val av muslimsk friskola

Det är inte främst av religiösa skäl som föräldrar med somalisk bakgrund väljer en muslimsk friskola för sina barn, visar en studie. Förberedelse för akademiska studier, erfarenheter av brist på respekt och förståelse utifrån religiösa och etniska perspektiv i den skola de valt bort är viktiga för dem i skolvalet.

En som känner till en muslimsk friskola väl är Gunnel Mohme som skrivit avhandlingen ”Somali-Swedish Girls – The Construction of Childhood within Local and Transnational Spaces”. Mohme disputerade på denna avhandling i oktober 2016 vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.  Mohme har bland annat undersökt varför föräldrar med en somalisk-svensk bakgrund väljer att sända sina barn till en muslimsk friskola.  

En utgångspunkt i de flesta studier avseende muslimska friskolor, både nationella och internationella, är att de väljs av föräldrarna för sin religiösa profil. Studier från England och USA har emellertid visat att muslimska elever erfar att personal i den offentliga skolan inte sällan visar negativa attityder till islam, som till exempel till muslimsk klädedräkt eller högtidsfirande, liksom låga akademiska förväntningar på elever med en muslimsk bakgrund. Sådana erfarenheter kan göra att föräldrarna väljer en muslimsk friskola. Det behöver alltså inte, visar internationella studier, vara ett val av en trosuppfattning som i första hand ligger till grund för valet av en muslimsk friskola. Hur är det då i Sverige?

Olika vägar till profilering

Friskolor i Sverige är sedan den nya skollagen 2011 tvingade att följa samma läroplan som de kommunala skolorna. Vissa fristående skolor motsvarande grundskolan använder timplanens tid för "skolans val" för egen profilering, då man till exempel kan anslå tiden för att undervisa i den fristående skolans egen trosuppfattning. Ett annat sätt för en fristående skola att profilera sig är att utöka tiden i ett eller flera ämnen.

Gunnel Mohme undersöker i sitt arbete motiven till att föräldrar väljer en muslimsk friskola i Sverige. Hon gör det genom att bedriva etnografiskt arbete utökat med längre intervjuer av bland annat elever och mödrar på den muslimska friskolan. Under den tid Mohme utför sitt etnografiska arbete på skolan arbetar hon även själv deltid på skolan som administratör. Ett sådant arrangemang kan givetvis innebära både fördelar, nackdelar och eventuellt risker för forskningsarbetet. Mohme påpekar emellertid att hon inte själv under denna tid arbetade i klasser och att vare sig elever eller föräldrar på skolan på något sätt var beroende av henne.

God utbildning var viktigast

Den muslimska friskola som Mohme bedrev sitt forskningsarbete på låg i en förort med nästan uteslutande etniska svenskar. Eleverna tog sig till skolan genom att åka buss, eftersom de nästan uteslutande bodde i en annan förort där invånarna till övervägande delen bestod av icke-etniska svenskar. Den muslimska friskolan hade startat i mitten på 1990-talet och vuxit till att vid tiden för Mohmes studier omfatta tre parallella klasser från förskoleklass till år 9. Den undervisande personalen utgjordes såväl av lärare med en muslimsk bakgrund, med olika nationella bakgrunder, och etniskt svenska lärare. De särskilt muslimska inslagen i skolan utgjordes av en extra timma islam-undervisning i veckan (i tillägg till religionsundervisning enligt den svenska läroplanen), att halal-mat serverades, att flickor och pojkar var åtskilda under idrott och hälsa-undervisning, att en bönestund erbjöds under skoldagen samt att några extra lovdagar organiserades vid de större muslimska högtiderna.

Studien visar att föräldrarna väljer den religiösa friskolan i första hand för att barnen ska erbjudas en god akademisk utbildning. Föräldrarnas uppfattning är nämligen att i den förort de själva bor är skolan undermålig och har dåligt rykte. En mamma säger om denna skola där hennes barn gått tidigare: ”Skolan hade ingen disciplin och de lärde sig ingenting. Jag befarade att hon (det egna barnet) skulle misslyckas om hon fortsatte i den skolan. Jag önskade en god skola för mina barn så jag undersökte om det fanns någon annan skola, men det var långa köer överallt”. En annan mamma säger: ”Det är viktigt för mig att mina barn får en universitetsutbildning. Jag tycker att de ska dra fördel av möjligheter jag aldrig har haft” (Mohme 2016, s. 9). Föräldrarna väljer därför den muslimska friskolan.

Vill hellre ha undervisning i svenska än i arabiska

Av Mohmes studier framgår således, att föräldrarna önskar och väljer skola efter den kvalitet i undervisningen de upplever att skolan erbjuder. Flera föräldrar i studien betonar att deras plikt som muslimer är att ta till vara utbildning, ett uppdrag som de uttrycker även finns formulerat i Koranen.

Mohme deltar även under fältstudierna i flera föräldramöten där föräldrarna bland annat diskuterar skolans undervisningskvalitet och lärarnas formella utbildningsnivå. Föräldrarna ifrågasätter bland annat skolans undervisning i arabiska, eftersom föräldrarna förstått att kunskaper i arabiska inte kvalificerar särskilt till vidare studier i Sverige. Föräldrarna önskar därför i stället förstärkt undervisning i svenska och matematik. Det är därför mycket tydligt att föräldrarna snabbt inser vad som är betydelsefullt för vidare studier och därmed ”rättar in sig” efter den styrning som finns formulerat i den nation man lever i.

Mohmes resultat motsäger en del tidigare skrivningar i rapporter, bland annat från Skolverket (1997), som beskriver muslimska föräldrar som relativt omedvetna och likgiltiga för skolans och undervisningens betydelse, inte minst för flickor.

Liten samhörighet med andra elever

Ett andra resultat i studien är att föräldrarna väljer den muslimska friskolan eftersom både elever och föräldrar berättar om hur de upplevt att de inte blivit förstådda och respekterade eller känt att de fått ingå i samhörigheten i tidigare skolor. Föräldrarna ifrågasätter till exempel om den svenska skolan verkligen är konfessionsfri när den så stark inramas av kristna högtider och lov i samband med dessa.

Inte minst flickorna hade ofta fått försvara sig för angrepp mot att de bar muslimsk klädedräkt och upprätthöll muslimska matseder. Eleverna hade också fått diskutera och bemöta argument om att muslimer är terrorister när sådana händelser rapporterats i världen. Eleverna hade också erfarit att det var svårt att få svenska vänner eller att tillsammans med övriga elever bli inbjudna till aktiviteter utanför skolan. Några föräldrar berättar också om hur de upplevt att hudfärg spelar roll. En mamma formulerar det som att: ”Jag kunde inte sluta tänka på att de inte ville ha oss där eftersom vi var svarta och muslimer”. Föräldrar berättar om hur de upplever att alla somalier i Sverige mäts efter en och samma måttstock och per definition antas vara lågutbildade och att särskilt somaliska pojkar med självklarhet förväntas vara bråkiga och göra dåligt ifrån sig i skolan.

Det är således inte någon särskilt ljus bild av svensk skola och utbildning som framkommer från de somaliska föräldrarna och eleverna i Mohmes studie. Det framstår därför som angeläget att kritiskt granska och diskutera frågor om religion, etnicitet och genus eller vad som även ibland benämns interkulturell undervisning för att bidra till en fortsatt mer demokratisk och inkluderande skola och utbildning i Sverige.

Text: Kerstin von Brömssen

Källor:

Mohme, Gunnel (2016) Somali-Swedish Girls – The Construction of Childhood within Local and Transnational Spaces. Stockholm: Department of Child and Youth Studies. Stockholm University.                                                                         

Avhandlingen Somali-Swedish Girls – The Construction of Childhood within Local and Transnational Spaces Länk till annan webbplats.

Skolverket (1997) Barn mellan arv och framtid. Konfessionella, etniskt och språkligt inriktade skolor i segregationsperspektiv. Stockholm: Skolverket.