Samhällskunskap underlättar ämnesmöten

Ämnesintegrerad undervisning kan under rätt förutsättningar både ge en helhetssyn och ge ämnesspecifika kunskaper och fördjupningar. Ämnet samhällskunskap får en viktig funktion både för specifika kunskaper och analyser och för att ge ämnesintegrerade projekt en handlingsdimension. Detta visar Sara Blanck i en samhällskunskapsdidaktisk licentiatuppsats.

I skolans nutida styrdokument lyfts det fram både att det ska ske en ökad fokusering på specifika ämneskunskaper och på ämnesövergripande förmågor. I Lgr11 finns det exempelvis i samma mening uttryckt att eleverna ska ges möjlighet till ämnesfördjupning och till att arbeta ämnesövergripande.

Det går att urskilja en syn på att djup kunskap ofta är ämnesspecifik och kräver progression medan många av dagens samhällsfrågor och samhällsproblem har en komplexitet som kräver inspel från flera ämnen för att förstås. I tidigare forskning och diskussioner har det ibland funnits en dikotomiserande syn på de två typerna av undervisning, d.v.s. att ämnesövergripande undervisning med automatik innebär att ämnesspecifik kunskap försvåras. Dessutom har det ofta beskrivits att ett av de ingående ämnena vid ämnesintegration blir vinnare medan övriga ämnen får svårt att hävda sig.

Denna beskrivning och analys av det svårförenliga mellan ämnesspecifik och ämnesövergripande undervisning utmanas i en licentiatuppsats av Sara Blanck. Vid en undersökning av tre olika ämnesintegrerande projekt i grundskolans årskurs 7-9 med ämnet samhällskunskap som gemensam nämnare studeras vilken typ av samspel som sker mellan de ingående ämnena samt hur ämnet samhällskunskap framträder.

Olika typer av ämnessamspel

I de tre olika ämnesintegrerande projekten framkommer fem olika typer av ämnessamspel: förvetenskaplig, hjälpande, sammankopplande, förenande, omskapande. Dessa typer är hämtade från tidigare forskning och har då ofta beskrivits som att varje ämnesintegrerande projekt kan relateras till en av typerna.

Det intressanta som istället framkommer i Blancks undersökning är att projekten rör sig mellan de olika typerna av ämnessamspel under olika skeenden av projekten. I typen sammankopplande ämnessamspel är den ämnesspecifika kunskapen framträdande. I alla tre projekten förekom det sammankopplande ämnessamspel i flera skeenden.

En bit in i projekten gavs ämnesspecifik undervisning där begrepp och modeller från de olika ämnena användes parallellt för att besvara olika frågor kring projektets tema. Även i slutet av projekten användes den sammankopplande typen där bedömningen av elevernas kunskaper och förmågor övervägande skedde i respektive ämne.

Ingen motsättning mellan ämnesspecifik och ämnesintegrerande

Förenande respektive omskapande ämnessamspel kan ses som de två mest integrerande typerna och hur mycket dessa förekom i de olika projekten varierade. Men det gemensamma är att ämnesspecifika moment föregick och var en förutsättning för att de starkare ämnesintegrerande momenten skulle kunna ske och fungera.

I studiens tre projekt är det alltså inte i sig någon motsättning mellan att fokusera på det ämnesspecifika och på det ämnesintegrerande. Att använda de olika ingående ämnenas specifika begrepp och modeller i ett mellanskede av projektet ökar istället möjligheten för en djupare ämnesintegrering längre fram.

Blanck lyfter några faktorer för att denna lyckosamma förening av ämnesspecificering och ämnesintegrering ska fungera: kunskaper om och erfarenhet av ämnesintegration, ämneslärarnas tid och insats i arbetslaget, schemats utformning och möjlighet till gemensam planering i arbetslaget. Hon lyfter också fram att om projektets problemformulering innehåller frågeställningar som möjliggör både sökande efter ny faktabaserad kunskap och eget agerande i samhället av eleverna så ökar det sannolikheten för en högre grad av integration.

Samhällskunskap har viktig roll

Samhällskunskap framträder i alla tre projekten som ett huvudämne. Det finns också en tydlighet i ämnet som sådant och vad det kan bidra med i projekten. Samhällskunskapsämnets bredd är i de tre ämnesövergripande projekten ingen svaghet utan ger möjlighet att använda begrepp och modeller från de olika akademiska discipliner som passar projektets problemformulering.

Samhällskunskap tar en också en tydlig roll i att hålla ihop delarna till en helhet, ofta genom att aktivt relatera till ett uttalat eller outtalat samhällsbegrepp. Blanck introducerar begreppet handlingsämne som ämnesdidaktisk profil till de i tidigare forskning använda orienteringsämne, analysämne och diskussionsämne. I handlingsämnet fokuseras det på medborgarfostran och utveckling av individens handlingsmöjligheter.

Ämnesintegrerade mål är ämnesspecifika mål

Blanck påpekar att det går att se samhällskunskap som handlingsämne om vi tittar på tidigare undersökningar av ämnesspecifik samhällskunskapsundervisning. Men hon poängterar att det verkar vara extra fruktbart för ämnet att använda denna ämnesdidaktiska profil i ämnesintegrerande projekt eftersom den kunskap vi medborgare behöver för att agera i världen i sig är syntetiserad.

En egen avslutande reflektion är att en orsak till att samhällskunskap fungerar bra i de tre projekt Blanck undersökt kan vara att det som ofta är ämnesintegrerade mål som helhetsförståelse och förmåga och vilja att påverka sin egen och andras situation också är ämnesspecifika mål i ämnet samhällskunskap. Ämnet verkar, under rätt förutsättningar, ta med sig denna funktion in ämnesövergripande projekt som underlättar såväl en bredd på ämnessamspel som att projekten underlättar för eleverna att utveckla både ämneskunskaper och handlingsförmåga.

Text: Anders Broman

Källa:

Sara Blanck. När ämnen möts. En analys av samhällskunskapsämnets funktioner och karaktärer vid ämnesintegrerad undervisning. Karlstad: Karlstad University Studies 2014:45                                                                        

Licentiatuppsatsen När ämnen möts Länk till annan webbplats.